Usch vad jag känner mig låg. Var hos psykologen i torsdags och pratade igenom ett och annat. Jag känner ingen ro när jag är hemma. Antingen är jag på max, överambitiös! Eller så är jag helt utmattad, har ingen energi alls. Vi pratade där igen om hur jag ska jämna ut min energikurva. Hitta ett normalläge. Jag ska ut och röra på mig regelbundet, bestämma att denna specifika tid så det verkligen blir av. Och börja simma, tantsim där jag bara ska vara, ingen stressig simtur. Motion ska tydligen hjälpa..
Pratade med pappa idag äntligen. Har varit så orolig för att berätta om min sjukskrivning, han blir så orolig över att jag inte mår bra. Samma sak nu, han blev orolig över att läkarna missat nåt och bara accepterat att mitt mående beror på psykisk påfrestning. Det är så jobbigt att behöva övertala honom när jag själv har svårt att acceptera det.
Men jag tror jag är extra låg nu när min man är låg. Han är inte den klippa han brukar vara, han är orolig och inte lika glad. Det oroar mig enormt mycket.
Pratade med pappa idag äntligen. Har varit så orolig för att berätta om min sjukskrivning, han blir så orolig över att jag inte mår bra. Samma sak nu, han blev orolig över att läkarna missat nåt och bara accepterat att mitt mående beror på psykisk påfrestning. Det är så jobbigt att behöva övertala honom när jag själv har svårt att acceptera det.
Men jag tror jag är extra låg nu när min man är låg. Han är inte den klippa han brukar vara, han är orolig och inte lika glad. Det oroar mig enormt mycket.
