Jag begriper det inte heller. Samma sak när de korsar tre-fyra av de här raserna, typ Malteser, Shi tzu, Pudel och Havanaise. Yey! Men varför? Alla de utmärkande dragen man eventuellt fastnat för inom respektive ras försvinner ju helt.
Det är lite så jag känner också. Generiskt, yvigt fluff och liksom "generiskt söta". Det är klart jag gullar på dem om jag får chansen men det gör jag ju med alla hundar... men charmen går mig förbi.kanske att jag inte gillar doodlar för att de ofta ser så opersonliga ut? Typ generisk, formlös hund med oklar fluffpäls. Boooring!
Inget illa menat alls mot de som gillar den looken! Det fina med hundvärlden är ju att det finns sådan variation av typer och raser och att det verkligen finns något för allaSjälv tycker jag att vinthundar är det finaste som finns. Elegans och aerodynamik, som en sportbil i hundformat
Men även vinthundarnas rena linjer ja. Det är verkligen tur det finns en del att välja på.Jag tycker den typen av blandningar många gånger är skitsöta
Visst är de söta, men inte sötare än samma typ av renrasiga valpar, det är det jag inte riktigt fattar. De är ju redan sockersöta ullfluffar så varför korsa tre hundar av samma sällskapstyp? Mest för att coola namn säljer är min gissning.Jag tycker den typen av blandningar många gånger är skitsöta
Dock tycker jag dom utan pudel verkar vara enklare hundar då pudels högenergiska beteenden många gånger inte landar rätt.
Riktigt fula tycker jag kamphundsblandningar är, en renrasig staffe är söt en amstaff är inte särskilt ful men dessa bullys tycker jag är extremt fula.
Jag tycker de många gånger är sötare en de renrasiga varianterna. Ofta inte ens i närheten. Sen är ju allihopa sockersöta till tusen, men F1 blandningarna slår dem ändå.Visst är de söta, men inte sötare än samma typ av renrasiga valpar, det är det jag inte riktigt fattar. De är ju redan sockersöta ullfluffar så varför korsa tre hundar av samma sällskapstyp? Mest för att coola namn säljer är min gissning.
Jag har inte så mycket att säga om temperamentet, de flesta fluffar brukar vara rätt glada typer när man bara träffar dem för att säga hej tycker jag - men det är ju som sagt omöjligt att säga vilka raser som är i dem vid ett sådant möte.
Cockerblandningarna kan däremot vara riktigt otrevliga, många superängsliga.
. Ja jag kollade inte ens BPH överhuvudtaget, vet att mentaliteten är allmänt kass. Men trodde iallafall de kroppsliga skulle vara bättre
. Vilken ras handlar det om?
Chinese Crested
Det finns uppfödare av bruksraser som skiter i resultaten från MH, det enda som är intressant är om de kunnat fullfölja och inte va det blir så de kan registera valparna sedan. Många köpae bryr sig inte om att kolla utan tar genomfört MH som någon sorts kvalitétsstämpel.Tycker mig se en trend där många små sällskapsraser har helt katastrofala BPH-resultat, om dom alls genomgått nån beskrivning. Jag förstår inte hur uppfödarna tänker när dom avlar på såna exemplar.
Det jag funderat på är om de som gjort sämre BPH är relativt dåliga individer i rasen, eller som majoriteten av de andra - det är ju svårt att veta när väldigt få gjort BPH.Tycker mig se en trend där många små sällskapsraser har helt katastrofala BPH-resultat, om dom alls genomgått nån beskrivning. Jag förstår inte hur uppfödarna tänker när dom avlar på såna exemplar.
Det finns en anledning till att skott ligger sist i testerna och de är ju för att man ska se hur hunden reagerar när trycket ökar. Var för sig ger inte samma resultat som det samlade. Jag ser ett värde på individnivå att veta vad man har i andra änden av snöret, oavsett hur många som gör testerna.
Jag håller definitivt med om att det är värt att göra det (och försökte ju peppa systern till att göra det med sin hund
). Men kopplat till avel just - om man vill avla på de individer i rasen som är bland de bättre, hur vet man det? Tänk om alla har lite halvtråkig mentalitet, men att det bara inte syns?
