Just det!
Med tanke på gynekolog- och psykologuttalanden kom jag att tänka på något som gjorde mig förvånad för länge sedan.
Jag var väl runt 17 år och inne i en goth-period. Långt svart hår, massor av kajal, trasiga strumpbyxor och korta kjolar och klänningar i svart var väl det vanliga. Jag var van vid att få konstiga blickar på stan av äldre.
En dag ska jag ta prover på vårdcentralen. Kvinnan som tar mina prover ser alldaglig ut och är runt 40+, hon utbrister iaf "Vilken vacker klänning!". Jag ser då ganska förvånat på henne eftersom min klänning är svart, av satin, kortkort, har röda korsettband runt midjan + att det står "pretty little dead girl" i röda bokstäver "av blod" på den.
Kvinnan fortsätter sedan att fråga vart jag har köpt den.
Jag tänker att hon kanske har en dotter som gillar samma stuk . Så jag försöker på ett subtilt sätt att förklara vart butiken (som till större delen innehåller sexleksaker) ligger.
Kvinnan utbrister då att hon kanske är för gammal för en sådan klänning. Jag blir väldigt paff och funderar först på om hon skojar med mig, men hon ser uppriktigt ledsen ut. Så vi startar en diskussion om huruvida hon är för gammal för den eller inte där jag tycker att tycker hon om den ska hon också köpa den! Jag minns att jag gick därifrån väldigt förvånad och glad.
En annan sak jag kom att tänka på angående om att kunna vara stolt eller ej då man får en komplimang är en av gångerna jag gav en komplimang till en tjej på tjejtoan.
Jag var ute på en krog och upptäckte på toan att tjejen vid spegeln bredvid hade väldigt fin hy. Har själv haft lite mer problemhy och tyckte att hennes fantastiska hy borde få en komplimang så jag sa det till henne. Hon sa tack, skrattade osäkert och sa "Det är tusen lager av smink som gör det!". Vi skrattar åt detta, när hon sedan plötsligt ser ledsen ut och säger "Jo, men det är faktiskt så.". Jag var inte alls beredd på vändningen så istället blev det en obekväm tystnad. Hon hade sabbat min komplimang och jag tänkte i efterhand att jag borde sagt att jag nog inte tror att smink kan göra så pass mycket eller frågat vilket märket hon använde. Men istället blev jag lika paff av hennes vändning som hon av min komplimang.
Med tanke på gynekolog- och psykologuttalanden kom jag att tänka på något som gjorde mig förvånad för länge sedan.
Jag var väl runt 17 år och inne i en goth-period. Långt svart hår, massor av kajal, trasiga strumpbyxor och korta kjolar och klänningar i svart var väl det vanliga. Jag var van vid att få konstiga blickar på stan av äldre.
En dag ska jag ta prover på vårdcentralen. Kvinnan som tar mina prover ser alldaglig ut och är runt 40+, hon utbrister iaf "Vilken vacker klänning!". Jag ser då ganska förvånat på henne eftersom min klänning är svart, av satin, kortkort, har röda korsettband runt midjan + att det står "pretty little dead girl" i röda bokstäver "av blod" på den.
Kvinnan fortsätter sedan att fråga vart jag har köpt den.
Jag tänker att hon kanske har en dotter som gillar samma stuk . Så jag försöker på ett subtilt sätt att förklara vart butiken (som till större delen innehåller sexleksaker) ligger.
Kvinnan utbrister då att hon kanske är för gammal för en sådan klänning. Jag blir väldigt paff och funderar först på om hon skojar med mig, men hon ser uppriktigt ledsen ut. Så vi startar en diskussion om huruvida hon är för gammal för den eller inte där jag tycker att tycker hon om den ska hon också köpa den! Jag minns att jag gick därifrån väldigt förvånad och glad.
En annan sak jag kom att tänka på angående om att kunna vara stolt eller ej då man får en komplimang är en av gångerna jag gav en komplimang till en tjej på tjejtoan.
Jag var ute på en krog och upptäckte på toan att tjejen vid spegeln bredvid hade väldigt fin hy. Har själv haft lite mer problemhy och tyckte att hennes fantastiska hy borde få en komplimang så jag sa det till henne. Hon sa tack, skrattade osäkert och sa "Det är tusen lager av smink som gör det!". Vi skrattar åt detta, när hon sedan plötsligt ser ledsen ut och säger "Jo, men det är faktiskt så.". Jag var inte alls beredd på vändningen så istället blev det en obekväm tystnad. Hon hade sabbat min komplimang och jag tänkte i efterhand att jag borde sagt att jag nog inte tror att smink kan göra så pass mycket eller frågat vilket märket hon använde. Men istället blev jag lika paff av hennes vändning som hon av min komplimang.
