Övertrött unghund

Bukefalos 30 år!

Aranita16

Trådstartare
Känner mig ibland som världens sämsta matte och gråter i ren frustration 😔
Min hane på 14 månader blir bokstavligt talat hemsk när han är övertrött. Hoppar och biter stenhårt i armar, lår, mage - det han får tag i. Får hemska blåmärken efter hans "attacker".

Att han är övertrött är ju såklart vårat fel,som inte lyckats förutse det, eller lyckats få honom ner i varv innan det slår över och blir så här.

Tack och lov händer det rätt sällan, men det är nog så jobbigt när det väl händer.

Jag har googlat massor om det och det verkar ändå vara rätt vanligt bland unghundar.
Självklart är bitandet vid övertrötthet inte okej så det behöver jag inga kommentarer om, jag vet att det inte är okej och försöker lista ut hur jag ska förebygga det här.

När det väl har slagit över och han blir hoppig och bitig funkar ingenting vi hittils testat. Behålla lugnet, vända ryggen till och ignorera, bli arga, avleda osv.

Han får alltid vila ifred och får en bra balans mellan lek, jobb och vila.. men det är lätt att vara efterklok och de gånger han har slagit över och blivit sån här, har han inte lyckats komma ner i varv efter arbete/lek.

Ni med liknande erfarenhet, hur gjorde ni?
 
Övertrötta valpar här sätts i hage när de blir en orkan av bitande och hoppande. På så sätt lär de sig att komma till ro och varva ner själva och lär sig att gå och lägga sig sen av sig själva. Därför har jag inte det problemet efter valpstadiet heller.
Tänker att det samma med unghund, man begränsar utrymme och stimuli och väntar helt enkelt ut hunden tills den varvar ner själv. Problemet är väl att medans en valp inte orkar härja särskilt länge så kan det nog ta längre tid för en äldre hund att komma ner i varv så man får nog ha längre tålamod helt enkelt. Det brukar inte ta många gånger innan valp lärt sig att varva ner själv, vår 13 veckors går nu själv och lägger sig i en hundsäng när hon är trött istället för att gå på övertid.
 
Känner mig ibland som världens sämsta matte och gråter i ren frustration 😔
Min hane på 14 månader blir bokstavligt talat hemsk när han är övertrött. Hoppar och biter stenhårt i armar, lår, mage - det han får tag i. Får hemska blåmärken efter hans "attacker".

Att han är övertrött är ju såklart vårat fel,som inte lyckats förutse det, eller lyckats få honom ner i varv innan det slår över och blir så här.

Tack och lov händer det rätt sällan, men det är nog så jobbigt när det väl händer.

Jag har googlat massor om det och det verkar ändå vara rätt vanligt bland unghundar.
Självklart är bitandet vid övertrötthet inte okej så det behöver jag inga kommentarer om, jag vet att det inte är okej och försöker lista ut hur jag ska förebygga det här.

När det väl har slagit över och han blir hoppig och bitig funkar ingenting vi hittils testat. Behålla lugnet, vända ryggen till och ignorera, bli arga, avleda osv.

Han får alltid vila ifred och får en bra balans mellan lek, jobb och vila.. men det är lätt att vara efterklok och de gånger han har slagit över och blivit sån här, har han inte lyckats komma ner i varv efter arbete/lek.

Ni med liknande erfarenhet, hur gjorde ni?
Ett sätt kan vara att träna in en plats där hunden ska ligga och slappna av. Det kan vara en bädd eller en bur med dörren öppen. Sen vänjer man hunden successivt och det brukar sedan hjälpa dem att koppla av när de associerar platsen med vila.
 
Min labbe var helt fruktansvärd som unghund. Jag provade precis som ni det mesta - fräsa ifrån, ignorera, avleda... gjorde ingen skillnad utan det var bara att inse att när monstret kom fram var det ingen mening att försöka kommunicera. Skulle ändå säga att mycket gav sig med åldern, men vet att det är en klen tröst när man känner sig mer som lejontämjare än hundägare.

Där var en lång period då jag alltid hade en Kong med nåt gott redo i frysen. Jag hade ett krav att han skulle vara i sin bädd innan han fick den, mycket matmotiverad hund så han fattade snabbt vad som gällde. Lägga sig + slicka och bita en lång stund = slockna som ett litet ljus. Tror det blev lite hjärntvätt för så småningom insåg han själv att det var rätt gött att lägga sig i bädden och ta igen sig även utan snacks.

Det här kan låta knäppt men jag drog ner på aktivering en period för att ge mer tid för återhämtning. Minst en vilodag i veckan då vi inte gjorde mer än att gå lugna promenader med fritt nosande. Gärna på tider med så få andra ute som möjligt, för att minska risken att det rann över pga nåt möte. Det justerades beroende på vad som stod på schemat den veckan, hade vi gjort mer så kunde jag lägga in en extra vilodag ibland om jag tyckte att han började bli lite väl uppvarvad.

Nu har jag en hund som fortfarande lätt blir överstimulerad, men han har lärt sig att självreglera. Som exempel har vi gått en kurs under våren som varit väldigt mentalt utmanande och han visade vid flera tillfällen att han ville till bilen och ta en paus. Det hade jag aldrig trott att han skulle fixa när han bet mig sönder och samman varje kväll.
 
Tack för alla svar! Vi kör också på minst någon lugn dag i veckan, speciellt efter mycket arbete. Vi tränar mycket personspår, som tex förra lördagen och söndagen - då blev mån och tis vilodagar med enbart kravlösa nospromenader.

Vi har provat att hänvisa till bädd/annan lugn viloplats men som sagt när man är mitt i stormens öga går det inte att nå honom, vi får absolut försöka träna in ett vilokommando när han är lugn 🙏
 
Vi har provat att hänvisa till bädd/annan lugn viloplats men som sagt när man är mitt i stormens öga går det inte att nå honom, vi får absolut försöka träna in ett vilokommando när han är lugn 🙏

Min erfarenhet är att det är såna gånger Kong eller annan frysbar aktiveringsleksak passar extra bra. ;) Det går att kasta den till bädden om hunden verkligen inte är talbar. Är det en hund med matintresse så kommer den så småningom få en förväntan kring den där prylen och då kan man testa att be om nånting innan man levererar.

Att begränsa utrymmet kan också hjälpa hunden att komma till ro snabbare. Det är många gånger jag slängt till min den där Kongen och stängt undan honom (barngrind är bra grejer!) en stund. Det blir en tydlig signal att nu ska det inte hända nåt särskilt utan det är vila.
 
När jag var liten hade grannarna en labbe jag passade och gick ut med mkt .
Han kunde få sådana ryck och jag blev helt sönderbiten och hade inget sätta emot.
Fanns inget att göra mer än vänta ut.
Plötsligt en dag var det bara borta 🙏
Älskade honom över allt och älskar förstås forfarande hundar men minns attackerna å hur hjälplös jag var 😅
Det är nog bara vänta ut. Han tycker nog inte heller det är så roligt att bete sig så men kan inte göra annat ❤️❤️❤️❤️
 
Tack för alla svar! Vi kör också på minst någon lugn dag i veckan, speciellt efter mycket arbete. Vi tränar mycket personspår, som tex förra lördagen och söndagen - då blev mån och tis vilodagar med enbart kravlösa nospromenader.

Vi har provat att hänvisa till bädd/annan lugn viloplats men som sagt när man är mitt i stormens öga går det inte att nå honom, vi får absolut försöka träna in ett vilokommando när han är lugn 🙏
För mig är passivitetsträning lika viktigt som annan träning. Om jag hade varit i din situation så hade jag helt fokuserat på det. Vi tror att det är aktivitet som gör dem trötta men att träna passivitet är precis lika tröttsamt. Först i lugn miljö och sedan i mer aktiv miljö. Det är grunden för att hunden ska utveckla sin ” av och på knapp” som iallafall jag uppskattar mycket :)
 

Liknande trådar

  • Åksjuk unghund
  • Anaplasma
  • En hund till?
  • Träning av vuxen reaktiv hund

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Autistic meltdown
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp