På hästgård med småbarn? Vilket objekt? Eller stanna i lgh.(Långt!)

[Aureola]

Vet inte om detta passat bättre på Förälder, Senior, Anläggning... det är lite av varje.
Såhär är det (väldigt hårt sammanfattat): Jag har hållit på med hästar i stort sett hela mitt liv och har sen ungefär femton år tillbaka velat bo på egen gård. De främsta anledningarna är att få greja med smarta lösningar, bygga, fixa, göra fint, som man själv vill. Och för att kunna ha en häst till, och kanske en ponny till lillgrabben om hans hästintresse håller i sig. Och för att vi idag bor i en lite för liten lägenhet som vi känner att vi vuxit ur på alla sätt. Dessutom är lillgrabben jätteledsen att hans mamma åker till hästen var och varannan kväll och det hade vi löst med häst/ridbana hemma, åtminstone de ljusare månaderna på året.
Men så tänker jag på hur det blir med lillgrabbens sociala liv, om vi säg flyttar ut på landet dit inte kollektivtrafiken når, där inga andra barn finns inom "barnavstånd" - för detta är väl ett rätt vanligt scenario för många hästgårdar runtom i landet?
Jag känner att risken är överhängande att vi får ett ensamt , isolerat dataspelande barn som får ännu svårare att skaffa sig vänner.
För närvarande kollar vi på dessa tre möjligheter:
Alt 1 ligger 12 km från byn där vi bor idag där lillen har sina kompisar och sitt dagis (inte cykelvänligt för ett barn, ej heller kollektivtrafik till städerna på gångavstånd utan 1 mil bort). Gammalt hus med omfattande renoveringsbehov som vi i så fall tänkt modernisera, (tak, grund och väggar är ok men allt är 60-tals, säkert behöver elen ses över, golvet gjutas om, tilläggsisoleras mm) och bo där medan vi bygger upp vårt eget hus i sakta mak, och så slutligen hyra ut detta. Det är som sagt gammalt men det har potential! Mycket mark (7ha)och vackert läge. Ganska långt till städerna där jobben finns (dit framförallt jag behöver ta mig varje dag). Detta skulle vi kunna få till en rimlig peng.
Alt 2 ligger lite närmare en annan by, och betydligt närmare till städer, kollektivtrafik och har också bra ridvägar. Inte lika mycket mark men tillräckligt (4ha), och även detta hus behöver renoveras om än inte lika mycket som alt.1, vad jag kan bedöma. Lillen skulle dock behöva byta dagis då, och det vill han verkligen inte (jag blev själv runtflyttad en massa som barn och det var inte alls kul så jag vill verkligen inte utsätta honom för det om det inte är "alldeles nödvändigt"). Detta objekt är dock ungefär 30% dyrare men har bättre potential för uthyrning av boxar i och med närhet till kollektivtrafik och städer, så större möjlighet till intäkter.
Ett tredje alternativ vi har är att hyra ett hus med ett kostall, ca 4-5 km fågelvägen till byn där vi bor, men ca 8 km med bil. Det ligger jättefint och man kan cykla till byn på grusvägar. Nära till två ridhus men det finns ingen ridbana, och vi hade behövt bygga om lite i stallet. Tyvärr blir alla investeringar i detta hus helt bortkastade om vi sen flyttar. Så ingen anläggning av ridbana (och "mamma" måste i alla fall åka bort med hästen till ridhuset om kvällarna). Men nära till det sociala, både för oss och lillen.

Sista alternativet är förstås att bara bo kvar där vi bor idag. Det funkar, men det är inte jättekul. Vi häller ut pengar på hyror och stallhyror och det är trångt och det blir en massa åkande till hästen.
Hoppas nu på att få lite andra hästföräldrars (och andras) åsikter och insikter, så att vi kan komma fram till vad som vore det lämligaste att göra.
Tack på förhand!

 

[Buck]

angående barn och vänner så brukar det gå bara bra, föräldrarna får köra lite mer bara , men det är ngt man får räkna med om man bor på landet.

jag hade 6km till närmsta vännen, då jag gick i skola så var det enkelt att bara ringa hem och säga till föräldrarna att jag åker till X eller att X åker till mig efter skolan(ringde från skolans telefon).
och ibland så var det bara en "glad" överraskning att man tog hem kompisar .
sen så var jag ofta hos grannen med min syster och hennes kompis, fick följa med och leka oftast men ibland då de tröttnade på mig så fick jag hjälpa till i grannens stall med kalvarna eller klappa katter ^_^.

som barn så bryr man sig inte så jätte mycket om att ha jämnåriga vänner, jag gjorde inte det i alla fall. lekte med kompisens storebror ofta som var 4 år äldre, eller så lekte jag själv ute ^_^.

växte upp i ett renoverings kaos mer eller mindre föräldrarna jobbade dessutom heltid med jobb, eget företag vid sidan om + hade lantgård, så de hade inte direkt överflöd med tid för oss.
men fanns alltid ngt roligt att göra bara man hade lite fantasi .

är ni oroliga för att sonen ska fastna vid datorn så finns det en enkel lösning, ha ingen dator .

 

[Magnum]

Vi flyttade ut på landet när jag var nästan 8 år. Var ju van med att kunna leka med barnen som bodde granne, men upplevde aldrig att det blev besvärligt eller jobbigt att flytta. Även om man är ledsen och inte vill byta skola och allt det där så tog det väl inte särskilt många dagar innan man hade glömt bort det. Fick ju nya kompisar! Och även om föräldrarna får köra runt mer så var det ingen big deal det heller.
Och jag blev absolut inte drabbad av att det sociala livet uteblev. Snarare tvärtom.

Jag bor på landet fortfarande och är nybliven förälder. Ser inte det som ett hinder alls. Det är inte cykelavstånd till skolan (barnen åker skolskjuts) och jag har en kvarts bilresa (ingen kollektivtrafik) till jobbet på orten närmast, något jag inte ens tycker är särskilt långt. Det sociala för oss vuxna är hur bra som helst.

Hade jag behövt välja mellan bara de här alternativen hade jag valt bort nummer 3.
Fördel alt 1, men nog gått på vilket ställe som ger bäst känsla.

 

[Mim]

Jag är uppvuxen bara 400 m från den gård vi nu bor på och det är ca 2 mil till närmaste stad. Vi har eget stall och en belyst "ridbana" det är bara gräs med trästaket och används på vinterns mörkaste tid.

Barnen har ingen kompis inom gångavstånd och eftersom vi valt att bo så här så ingår det att skjutsa barnen till diverse aktiviteter och vänner.

Tycker att alternativ 1 låter bäst för då får din son gå kvar med sina vänner och att skjutsa barnen ger en massa tid till prat om hur dagen varit och alla funderingar som barn har.
Det är en bonus vi föräldrar som skjutsar våra barn mkt får.

 

[FlipTheFrog]

Jag tycker det fungerar jättebra med kombinationen häst - egen gård och små barn! Man bygger det ju som du säger som man vill och med lösningar som passar en själv! Vi har t ex byggt en lösdrift för att spara tid och göra oss mindre låsta. Den andra fördelen är att man kan fördela hästsysslorna utifrån hur det passar familjen. Jag passar t ex ofta på att mocka och fixa med vatten och foder och ibland även skötsel av hästarna när barnen är med eller leker i närheten (vi har byggt en lekplats för barnen som man ser från stallet och stall och trädgård är sedan inhägnat med bra staket). Det gör ju att man kan rida ensam sedan, när den andre vuxne är hemma, utan att känna att man blir borta från familjen i flera timmar.

Det vi är glada för så här med facit i hand är att vårt ställe är så litet som det är = vi behöver inte hålla oss med traktor m fl maskiner, vi köper grovfoder och strö, det går snabbt att måla och underhålla byggnader, hagen vi satte för 8 år sedan med plaststolpar och högkvalitétselrep ser likadan ut fortfarande. Det jag verkligen saknar är ridvägar i anslutning till stallet. Här finns vägar att skritta på och stubbåkrar att rida på, men jag behöver ta släpet till skogen en bit bort och det är lite tjatigt.

När det gäller er son så skulle jag byta förskola och försöka att inte lägga för mycket egna känslor baserade på egen erfarenhet vid det. Känns det bra att bo på egen hästgård så rotar ni er säkert där och då kommer det ju inte handla om att han skulle bli runtflyttad en massa. Att byta ngn enstaka gång tror jag kan föra gott med sig till personlig utveckling osv. När de blir äldre så lär det ju sedan bli en del skjutsande åt olika håll, men att begränsa antalet aktiviteter tror jag inte är fel för något barn. Och bor ni så att han kan ta bussen och cykla så småningom så är ju det kalas.

Jag hade valt alternativ 2 utifrån det jag läser om stället och er familj.

Alternativ 1 går främst bort pga för mkt renovering + nyhusbygge. Vi har inte haft mkt på vårt lilla ställe - och det har ändå tagit så lång tid! Jag tycker det är väldigt roligt att bygga och greja, men det finns ju så mkt annat som man vill göra också - och oj vad det bara ett paket skruv och en planka kostar... Vidare så hade vi som sagt inte varit betjänta av att ha så mkt mark - eller det är förstås aldrig fel med mkt mark, men vi hade i så fall arrenderat ut istället för att bli minimånskensbönder!

Alternativ 3 hade gått bort pga avsaknad av ridbana och för att man betalar till ngn annan än sig själv. Men är stället så superduper så att man vill bo där riktigt länge så är det kanske det är värt att göra vissa investeringar?

Att bo kvar i lägenhet hade för min del gått fetbort, been there, done that. Älskar att bo i hus, att bo på landet och att ha ett eget stall!

 

[AgentCarter]

Vi kör sonen till kompisar, vissa är bara en 5 km, andra över milen. Man vänjer sig och även barnen.

 

[lady_vip]

Jag är uppväxt på landet, utan grannar, med en lillasyster. Vi lekte hos dagmamman, kompisar började vi inte leka med så hemma hos varandra förrän i skolåldern vad jag kan minnas. Jag har aldrig saknat något, jag var väldigt duktig på att leka själv eller med min syster.
Mina föräldrar har sen kört runt hela bygden sen vi blev äldre och ville leka/umgås med kompisar. Så fort vi blev 18 tog vi körkort och föräldrarna skaffade varsen bil till oss så vi kunde bli självständiga.

Som sagt, jag har aldrig saknat något, men jag har väldigt snälla föräldrar.

 

[Buck]

Var också hos dagmamma och precis som @lady_vip så var jag inte iväg och lekte hemma hos kompisar förrens jag var på förskolan. Innan dess så var det ridskola och kyrkans barntimme eller dagmamma som man träffade andra barn.
Och snälla föräldrar är obligatoriskt då man bor på landet .

 

[tolksele]

Så lång tid är det inte tills barnen är 15 och kan köra moppe heller

 

[kolblakkur]

Vet inte om detta passat bättre på Förälder, Senior, Anläggning... det är lite av varje.
Såhär är det (väldigt hårt sammanfattat): Jag har hållit på med hästar i stort sett hela mitt liv och har sen ungefär femton år tillbaka velat bo på egen gård. De främsta anledningarna är att få greja med smarta lösningar, bygga, fixa, göra fint, som man själv vill. Och för att kunna ha en häst till, och kanske en ponny till lillgrabben om hans hästintresse håller i sig. Och för att vi idag bor i en lite för liten lägenhet som vi känner att vi vuxit ur på alla sätt. Dessutom är lillgrabben jätteledsen att hans mamma åker till hästen var och varannan kväll och det hade vi löst med häst/ridbana hemma, åtminstone de ljusare månaderna på året.
Men så tänker jag på hur det blir med lillgrabbens sociala liv, om vi säg flyttar ut på landet dit inte kollektivtrafiken når, där inga andra barn finns inom "barnavstånd" - för detta är väl ett rätt vanligt scenario för många hästgårdar runtom i landet?
Jag känner att risken är överhängande att vi får ett ensamt , isolerat dataspelande barn som får ännu svårare att skaffa sig vänner.
För närvarande kollar vi på dessa tre möjligheter:
Alt 1 ligger 12 km från byn där vi bor idag där lillen har sina kompisar och sitt dagis (inte cykelvänligt för ett barn, ej heller kollektivtrafik till städerna på gångavstånd utan 1 mil bort). Gammalt hus med omfattande renoveringsbehov som vi i så fall tänkt modernisera, (tak, grund och väggar är ok men allt är 60-tals, säkert behöver elen ses över, golvet gjutas om, tilläggsisoleras mm) och bo där medan vi bygger upp vårt eget hus i sakta mak, och så slutligen hyra ut detta. Det är som sagt gammalt men det har potential! Mycket mark (7ha)och vackert läge. Ganska långt till städerna där jobben finns (dit framförallt jag behöver ta mig varje dag). Detta skulle vi kunna få till en rimlig peng.
Alt 2 ligger lite närmare en annan by, och betydligt närmare till städer, kollektivtrafik och har också bra ridvägar. Inte lika mycket mark men tillräckligt (4ha), och även detta hus behöver renoveras om än inte lika mycket som alt.1, vad jag kan bedöma. Lillen skulle dock behöva byta dagis då, och det vill han verkligen inte (jag blev själv runtflyttad en massa som barn och det var inte alls kul så jag vill verkligen inte utsätta honom för det om det inte är "alldeles nödvändigt"). Detta objekt är dock ungefär 30% dyrare men har bättre potential för uthyrning av boxar i och med närhet till kollektivtrafik och städer, så större möjlighet till intäkter.
Ett tredje alternativ vi har är att hyra ett hus med ett kostall, ca 4-5 km fågelvägen till byn där vi bor, men ca 8 km med bil. Det ligger jättefint och man kan cykla till byn på grusvägar. Nära till två ridhus men det finns ingen ridbana, och vi hade behövt bygga om lite i stallet. Tyvärr blir alla investeringar i detta hus helt bortkastade om vi sen flyttar. Så ingen anläggning av ridbana (och "mamma" måste i alla fall åka bort med hästen till ridhuset om kvällarna). Men nära till det sociala, både för oss och lillen.

Sista alternativet är förstås att bara bo kvar där vi bor idag. Det funkar, men det är inte jättekul. Vi häller ut pengar på hyror och stallhyror och det är trångt och det blir en massa åkande till hästen.
Hoppas nu på att få lite andra hästföräldrars (och andras) åsikter och insikter, så att vi kan komma fram till vad som vore det lämligaste att göra.
Tack på förhand!

Alternativ 2. Att byta dagis tror jag knappast kommer vara traumatiskt

 

[Aureola]

Jag är uppvuxen bara 400 m från den gård vi nu bor på och det är ca 2 mil till närmaste stad. Vi har eget stall och en belyst "ridbana" det är bara gräs med trästaket och används på vinterns mörkaste tid.

Barnen har ingen kompis inom gångavstånd och eftersom vi valt att bo så här så ingår det att skjutsa barnen till diverse aktiviteter och vänner.

Tycker att alternativ 1 låter bäst för då får din son gå kvar med sina vänner och att skjutsa barnen ger en massa tid till prat om hur dagen varit och alla funderingar som barn har.
Det är en bonus vi föräldrar som skjutsar våra barn mkt får.

Hm, gräsbana säger du..? Jo det kanske kan funka.. men det beror väl väldigt mycket på hur marken är beskaffad.. kan kanske funka här också. Tänker att tar vi alt 3 så är det lite prova-på-tid; vi löser våra mest akuta vardagsproblem, och ger oss på så vis mer tid att vänta ut drömstället. Jag tror jag har bestämt mig.

 

[Aureola]

Jag tycker det fungerar jättebra med kombinationen häst - egen gård och små barn! Man bygger det ju som du säger som man vill och med lösningar som passar en själv! Vi har t ex byggt en lösdrift för att spara tid och göra oss mindre låsta. Den andra fördelen är att man kan fördela hästsysslorna utifrån hur det passar familjen. Jag passar t ex ofta på att mocka och fixa med vatten och foder och ibland även skötsel av hästarna när barnen är med eller leker i närheten (vi har byggt en lekplats för barnen som man ser från stallet och stall och trädgård är sedan inhägnat med bra staket). Det gör ju att man kan rida ensam sedan, när den andre vuxne är hemma, utan att känna att man blir borta från familjen i flera timmar.

Det vi är glada för så här med facit i hand är att vårt ställe är så litet som det är = vi behöver inte hålla oss med traktor m fl maskiner, vi köper grovfoder och strö, det går snabbt att måla och underhålla byggnader, hagen vi satte för 8 år sedan med plaststolpar och högkvalitétselrep ser likadan ut fortfarande. Det jag verkligen saknar är ridvägar i anslutning till stallet. Här finns vägar att skritta på och stubbåkrar att rida på, men jag behöver ta släpet till skogen en bit bort och det är lite tjatigt.

När det gäller er son så skulle jag byta förskola och försöka att inte lägga för mycket egna känslor baserade på egen erfarenhet vid det. Känns det bra att bo på egen hästgård så rotar ni er säkert där och då kommer det ju inte handla om att han skulle bli runtflyttad en massa. Att byta ngn enstaka gång tror jag kan föra gott med sig till personlig utveckling osv. När de blir äldre så lär det ju sedan bli en del skjutsande åt olika håll, men att begränsa antalet aktiviteter tror jag inte är fel för något barn. Och bor ni så att han kan ta bussen och cykla så småningom så är ju det kalas.

Jag hade valt alternativ 2 utifrån det jag läser om stället och er familj.

Alternativ 1 går främst bort pga för mkt renovering + nyhusbygge. Vi har inte haft mkt på vårt lilla ställe - och det har ändå tagit så lång tid! Jag tycker det är väldigt roligt att bygga och greja, men det finns ju så mkt annat som man vill göra också - och oj vad det bara ett paket skruv och en planka kostar... Vidare så hade vi som sagt inte varit betjänta av att ha så mkt mark - eller det är förstås aldrig fel med mkt mark, men vi hade i så fall arrenderat ut istället för att bli minimånskensbönder!

Alternativ 3 hade gått bort pga avsaknad av ridbana och för att man betalar till ngn annan än sig själv. Men är stället så superduper så att man vill bo där riktigt länge så är det kanske det är värt att göra vissa investeringar?

Att bo kvar i lägenhet hade för min del gått fetbort, been there, done that. Älskar att bo i hus, att bo på landet och att ha ett eget stall!

Angående första stycket, det där med lösdrift, samt tidsfördelningen, är exakt så jag tänkt mig det också. Barnet/n kan vara med och hälla upp kraftfoder, packa höpåsar (eller hoppa ner höet åt en och hjälpa till att vattna och halma stallgolvet ). Och så tar man ridningen när ungen somnat. Perfekt ju!
Det som tar emot med Alt 2 är att det blir ett nytt område för oss alla; här i byn har vi vuxna också lite av vårt sociala liv, och förstås barnet. Och att det inte ligger lika fint som alt 1 och 3. Men det är inte alls illa, men det känns inte perfekt. Och det är dyrt. Stallet har lågt tak också, det glömde jag nämna, så där krävs en hel del insatser för att få det att funka.
Håller med dig i argumenten om 3; särskilt iom detta med avsaknad av ridbana och att man fortsätter att betala till någon annan... men samtidigt får vi lite tidsfrist att leta vidare och vänta in drömobjektet som förhoppningsvis har allt; läget, marken, skicket OCH priset.

 

[Lovisaleonora]

Invägt allt: alternativ 3. Det ger er lite betänketid att fundera ut hur ett bra ställe för investering ska se ut. Hur mycket ni mäktar med när ni väl är på plats (det är rätt mycket tid som går åt bara till att hålla hus och trädgård iordning, även om ni kommer ifrån renoveringar när ni hyr).

Har jobbat med hästar och skött stall själv och säger att själv vill jag INTE ha det hemma, eftersom man då gör precis allt utom rider. Jag vill ägna mig åt hästen när jag är i stallet, inte åt allt runtomkring. Med eget går all tid åt staket, betesvård, gödselhantering, vattenproblem, renovering och reparation. sköta ridbana - allt utom att rida.

Ska man jobba utanför hemmet och dessutom ha tid för familj är det en ENORM tidsbesparing att slippa sköta stallet också. Det är ju ett halvtidsjobb bara det.

 

[Buck]

Angående första stycket, det där med lösdrift, samt tidsfördelningen, är exakt så jag tänkt mig det också. Barnet/n kan vara med och hälla upp kraftfoder, packa höpåsar (eller hoppa ner höet åt en och hjälpa till att vattna och halma stallgolvet ). Och så tar man ridningen när ungen somnat. Perfekt ju!
Det som tar emot med Alt 2 är att det blir ett nytt område för oss alla; här i byn har vi vuxna också lite av vårt sociala liv, och förstås barnet. Och att det inte ligger lika fint som alt 1 och 3. Men det är inte alls illa, men det känns inte perfekt. Och det är dyrt. Stallet har lågt tak också, det glömde jag nämna, så där krävs en hel del insatser för att få det att funka.
Håller med dig i argumenten om 3; särskilt iom detta med avsaknad av ridbana och att man fortsätter att betala till någon annan... men samtidigt får vi lite tidsfrist att leta vidare och vänta in drömobjektet som förhoppningsvis har allt; läget, marken, skicket OCH priset.

gräs ridbana är väldigt bra alternativ. inte det bästa under höst och regnig vinter, då man inte kan rida öht då det blir lerigt (förstör man så blir det bara knöligt direkt då det torkar /fryser).

men har man ordentliga vintrar (dvs ingen blaskig skånevinter) så går det att rida så gott som hela året runt. lite förbättringar i form av sand utmed spåret eller i hörnen där det brukar bli halt är bra.
vill man göra en ordentlig gräsbana så är det ändå billigare än en sand/stenmjöls bana. är bara att ploga upp allt helt och hållet, harva jämnt (med liten lutning utåt för dränering + harva bort all sten). gräva ett dike om det behövs för dränering, så i ngn bra gräs sort och sist sätta upp ett staket + belysning :P.
(eller så ramar man bara in en 4kant i hagen med elband och plaststolpar, harvar ner de värsta knölarna och plockar sten efterhand de ploppar upp).

jag har gjort det sistnämnda . men funderar på att göra det förstnämnda med lite förstärkning av stenmjöl utmed spåret så att man kan sladda banan och även rida då det regnat mycket. blir i så fall om vi bestämmer oss för att harva bort all klöver i hagarna och sår om. men då så står man utan bete en sommar och en dålig vinterhage..

 

[Aureola]

En annan fundering; kan man "ta med sig" en paddock..? Jag tänker att om man inte har en massa olika sorters material utan kanske ett bärlager och sen ett ridunderlag, är det ens möjligt att frakta bort det igen - givet att vi hittar drömobjektet om några år? Då känns det inte lika jobbigt att investera lite i hyresobjektet nu.

 

[Buck]

En annan fundering; kan man "ta med sig" en paddock..? Jag tänker att om man inte har en massa olika sorters material utan kanske ett bärlager och sen ett ridunderlag, är det ens möjligt att frakta bort det igen - givet att vi hittar drömobjektet om några år? Då känns det inte lika jobbigt att investera lite i hyresobjektet nu.

borde gå.. en budget ridbana med bara enkelt bärlager, matta och sen stenmjöl t ex borde vara ganska enkel att ta med sig till nästa (bara att blanda i mer stenmjöl i nästa bana då det antagligen är en hel del jord som kommer att komma med).
bärlagret är dock svårare antagligen, men det kan man ju kanske lämna, så kan man göra nästa bana med mer permanent bärlager och dränering.
för nästa ägare eller hyresgäst så är det bara att skotta tillbaka den jord ni grävde bort då ni byggde banan över bärlagret, eller så får de fylla på med bärlager och göra en ny ridbana själva.

 

[Lovisaleonora]

En annan fundering; kan man "ta med sig" en paddock..? Jag tänker att om man inte har en massa olika sorters material utan kanske ett bärlager och sen ett ridunderlag, är det ens möjligt att frakta bort det igen - givet att vi hittar drömobjektet om några år? Då känns det inte lika jobbigt att investera lite i hyresobjektet nu.

Det är inte underlaget som kostar, det är transporten. Så om du inte är väldigt bra kompis med någon åkare blir det inte så mycket vits att skala av (maskinerna kostar ju också).

Bättre då att redan innan deala med fastighetsägaren om denne är intresserad att vara med på kostnaden (kanske bekosta arbetet eller materialet?). Det innebär ju en värdeökning på fastigheten.

Worst case är att du blir tvingad till återställning, det är inte billigt.

 

[sjoberga]

Jag tycker det är överlägset att bo på landet med barn i alla åldrar jämfört med att bo i stan eller nära stan i villaområde/lägenhet. Alla aspekter utom transporter.

Det är det bästa vi gjort nånsin att flytta ut på landet och ha hästarna hemmavid.

Att få gå ut på morgonen, natten eller sen kväll till hästarna och det finns inte en människa (utom familjen) på kilometervis avstånd. Inga bilar. Inga tåg. Tystnaden, mörkret och svärtan, kylan - hästarnas tuggande - en råbock som far över fältet, en ormvråk som spanar. För mig är det sättet att bo.

(Vi gick fullkomligt bananas inne i stan på alla ränker och konflikter mellan barnen "på gatan" - man visste ju att det inte kostade så mycket att mobba och bråka, det var bara att gå hem och sedan ses nästa dag. Nu vet barnen att det är planering för att komma hem och det är inte lika ofta man kan springa över till kompisen. Och vips är nästan alla bråk helt borta. Superdiplomategenskaperna kommer fram och löser alla konflikter utan att föräldrar behöver lägga sig i.)

För att inte tala om alla outtalade men tydliga krav på trädgårdsskötsel som gällde på fina villagatan.

 

[Buck]

Jag tycker det är överlägset att bo på landet med barn i alla åldrar jämfört med att bo i stan eller nära stan i villaområde/lägenhet. Alla aspekter utom transporter.

Det är det bästa vi gjort nånsin att flytta ut på landet och ha hästarna hemmavid.

Att få gå ut på morgonen, natten eller sen kväll till hästarna och det finns inte en människa (utom familjen) på kilometervis avstånd. Inga bilar. Inga tåg. Tystnaden, mörkret och svärtan, kylan - hästarnas tuggande - en råbock som far över fältet, en ormvråk som spanar. För mig är det sättet att bo.

(Vi gick fullkomligt bananas inne i stan på alla ränker och konflikter mellan barnen "på gatan" - man visste ju att det inte kostade så mycket att mobba och bråka, det var bara att gå hem och sedan ses nästa dag. Nu vet barnen att det är planering för att komma hem och det är inte lika ofta man kan springa över till kompisen. Och vips är nästan alla bråk helt borta. Superdiplomategenskaperna kommer fram och löser alla konflikter utan att föräldrar behöver lägga sig i.)

För att inte tala om alla outtalade men tydliga krav på trädgårdsskötsel som gällde på fina villagatan.

man behöver inte heller flera km till grannarna för att ha det så 100m räcker , att på kvällen bara gå upp längst markvägen och plocka vild hallon eller körsbär, (eller jaga rätt på hunden som hellre sitter och skäller på sitt eko) är härligt även om det är varmt och kvavt, regn eller en halvmeter stora snödrivor(fast då plockar man nog inga bär..).

att bara få vara i fred och andas annat är avgaser är härligt, men det är allt annat än tyst på landet. traktorer, lastbilar, bilar, fåglar, kor och inte minst höfläkten låter ju konstant.
(man slipper i alla falla det öronbedövande oväsnet från stan)

 

[sjoberga]

att bara få vara i fred och andas annat är avgaser är härligt, men det är allt annat än tyst på landet. traktorer, lastbilar, bilar, fåglar, kor och inte minst höfläkten låter ju konstant.
(man slipper i alla falla det öronbedövande oväsnet från stan)

Fast vi bor "at the end of the last little road" i ett hyfsat glesbebyggt skogsområde. Så om enda bondegrannen kör traktor precis i närheten hör man det, men det är inte så ofta han kör åt vårt håll. Trafiken är också många kilometer bort och höfläkt har vi inte.

Så hos oss är det verkligen "tyst på landet". Om man inte betraktar fågelsång som oväsen.