Pålagringar i halskotpelaren, hur höga är oddsen att bli återställd?

[Ketrawzc]

Nej, egentligen inte. Känns bara så väldigt fel när beslutet väl ska tas..
Behöver inget tillstånd från försäkringsbolaget då jag valt bort livförsäkring. Och det är nog det som känns jobbigast, att beslutet helt ligger i mina händer.

Jag tog bort min hund förra året, hon blev inte bättre av behandlingen och jag tog beslutet själv, utan återbesök. fanns heller inget försäkringsbolag inblandat.

Jag ångrar att jag inte lät veterinären kolla på henne igen. Fast jag vet att han sagt samma sak så inbillar jag mig att det känts bättre om jag inte ensam stod bakom beslutet. Vi talade på telefon och kom fram till att hon skulle tas bort baserat på vad jag berättade. Men ändå. Tänk om han gjort en annan bedömning om han sett henne.

Iallafalll min veterinär är rak och ärlig med mig och jag vet att den dagen beslutet att låta min häst somna in måste tas, kommer jag ha ett enormt stöd där.

Ibland kan det nog räcka att en person man litar på säger att nu är det klart. Vi har gjort allt. För beslutet att ta är så stort och tungt ändå, och kan man bara lägga av sig en liten del och få stöttning i beslutet, känns det lite lättare.

 

[Freazer]

Hej!
Mitt 16-åriga sto blev behandlad i halskotpelaren för 3,5 månader sedan, då hon visade sig ha måttliga pålagringar mellan 3 kotor (c5, c6 och c7). Innan behandling visade hon symptom på vinglighet, lite ”på” i handen och orkade inte bära sig vid halt och ryggning. Hade även ett tydligt ansiktsuttryck som visade smärta.

Hon svarade ändå över förväntan och veterinären tyckte vi skulle köra på. Nu har vi rehabat under 3,5 månaders tid, och hon har visat symptom på smärta igen sedan 1 månad tillbaka när hon fått öka på arbetet. Tappar bakdelen, och har ibland ”kotat över” och skadat framsidan av bakbenen i samband med detta. Blir ibland även ”rädd” från ingenstans, jag uppfattar som att hon hoppar till för att det blixtrar till i ryggen just då. Har även börjat bocka när jag rider i nerförsbackar. Även promenader (som man tänker inte belastar på något sätt) visar hon tydlig smärta på stundtals. Vissa dagar är hon superpigg och verkar helt smärtfri. Andra dagar ser hon ut som ett ök.

Jag har en tid inbokad hos veterinär för ytterligare ett återbesök, men skulle vilja höra lite historier från er innan dess.

Har läst mycket om just halskotpelaren. Att oddsen sällan ser bra ut. Hur har era diagnoser sett ut? Har de blivit bra efter flera behandlingar? Är det värt att behandla en gång till?

Missförstå mig inte, jag skulle göra ALLT för denna hästen. Men med en tidigare skadehistorik som gjort att hon vilat och rehabat under hela förra året (pga hovledsinflammation), börjar även denna matten tappa hoppet. Hon har även måttliga pålagringar i SI-lederna sedan tidigare.

Är så svårt att ta ett sånt här beslut, och skulle behöva all input jag kan få.

Det blir inte bättre. Det kan bli farligt att fortsätta rida såna hästar. Påvisar hästen smärta hade jag tagit bort den. Om inte så hade den fått vara pensionär tills det blev dags.

 

[Alexandra_W]

Mitt sto avrådde veterinären direkt från att rida någonsin mer. Alldeles oavsett utfall på ev behandling så går det aldrig garantera och de blir tyvärr ofta farliga i slutänden.

Mitt sto hade dragit på sig sekundärhältor och veterinären var väldigt tydlig med att hon ansåg det vara närmast lönlöst försöka rehabilitera till ridhäst. Så sällskapshäst I hage på sin höjd. Då hästen inte kunde gå på bete och var en bussig smärttålig sak och man faktiskt inte kunde garantera hon var smärtfri så tog jag bort henne. För hennes skull. Det gör fortfarande ont..

Hon var 16. Hade antagligen haft problemen länge, sannolikt minst swb köp fyra år tidigare. Men att jag hade lyckats rida och träna henne på ett vis som gjorde att hon inte besvärades. Sen blev hon konvalescent och tappade muskler... Sen var det kört.

Hon reagerade med att plötsligt utan förvarning skena i panik, antagligen pga nervsmärta/liknande. Det hände två ggr med ett års mellanrum. När det hände andra gången förstod jag något var fel. Jag bröt axeln första gången och svanskotan andra gången så ska villigt erkänna jag inte var alls sugen på att rida henne mer heller. Världens bussigaste och snällaste och kändes super mellan gångerna. Men just att det kom helt utan förvarning och var så våldsamt. Kunde varit nacken jag bröt nästa gång. Det var också därför vet tyckte att oavsett allt bör hon aldrig ridas mer.

Jag skulle om jag var du TS låta hästen somna. Min var försäkrad så vet dömde ut henne. Försäkringsbolaget höll med om det med vändande post.

 

[Ajda]

Är helt inne på att ta bort henne, frågan är nog egentligen mest om jag kan ta det beslutet utan att ha kollat henne hos veterinären en sista gång. Känns spontant som bortkastade pengar när jag själv har svaret framför mig.

Problemet att ta detta fruktansvärt svåra beslutet är att hon vissa dagar inte visar någon smärta alls. Men man kanske får förbise de dagarna och tänka på när hon visar som mest smärta istället..

Jag skulle tro att du behöver ett till veterinärbesök innan hon döms ut. Alternativt att du ringer och diskuterar med veterinären och berättar hur läget är nu. Då kanske de kan skriva ett intyg till det ev försäkringsbolaget utan att ni behöver åka till klinik.

 

[_Taggis_]

Det blir inte bättre. Det kan bli farligt att fortsätta rida såna hästar. Påvisar hästen smärta hade jag tagit bort den. Om inte så hade den fått vara pensionär tills det blev dags.

Jag förstår tanken. Själv har jag ju räddats från alternativet av hästar som inte funnit sig i att bara gå i hagen. Men man ska ha klart för sig att det är svårt att upptäcka smärtsymptom på en häst som inte tränas, de döljer mkt och även om ägaren vill dem väl så brukar det med tiden bli så att engagemanget läggs på nåt annat än att iakkta småsaker på en sällskapshäst. Med risk att den ändå har ont. Min förra häst hade en problematik som inte gav regelrätt lättupptäckt hälta, man fick snarare en känsla i ridningen. Sånt missar man i regel med hästar som bara går i hagen.

 

[Mia_R]

Jag skulle tro att du behöver ett till veterinärbesök innan hon döms ut. Alternativt att du ringer och diskuterar med veterinären och berättar hur läget är nu. Då kanske de kan skriva ett intyg till det ev försäkringsbolaget utan att ni behöver åka till klinik.

Hon har ingen livförsäkring så det behövs inga intyg.

 

[Freazer]

Jag förstår tanken. Själv har jag ju räddats från alternativet av hästar som inte funnit sig i att bara gå i hagen. Men man ska ha klart för sig att det är svårt att upptäcka smärtsymptom på en häst som inte tränas, de döljer mkt och även om ägaren vill dem väl så brukar det med tiden bli så att engagemanget läggs på nåt annat än att iakkta småsaker på en sällskapshäst. Med risk att den ändå har ont. Min förra häst hade en problematik som inte gav regelrätt lättupptäckt hälta, man fick snarare en känsla i ridningen. Sånt missar man i regel med hästar som bara går i hagen.

Det är din åsikt. Själv läser jag och förstår mina hästar när det är dags och inte oavsett om dom är ridhästar eller sällskapshästar. ”Folk” som kastar ut sina hästar på lösdrift och ser dom max en gång i veckan missar förmodligen det.

 

[_Taggis_]

Det är din åsikt. Själv läser jag och förstår mina hästar när det är dags och inte oavsett om dom är ridhästar eller sällskapshästar. ”Folk” som kastar ut sina hästar på lösdrift och ser dom max en gång i veckan missar förmodligen det.

Nja, åsikt skulle jag inte säga. Snarare iakttagelse. De betyder inte att du, eller alla, passar in i den. Men många gör det, och man kan ju ha det i åtanke när man bedömer vad det är för vardag man kan erbjuda sin häst. Alla har inte möjlighet att ha dem hemma med den kontrollen det ger, eller har råd att betala för en häst som bara går i hagen. Lånas ut som sällskap är ju inte helt ovanligt. som sagt, var och en gör sin bedömning.

 

[sorbifolia]

Jag har ett sto med lindrig pålagring i halskotpelaren, samt ena sidan av SI-leden. Hon visade tydligt obehag vid ridning, tjurade ihop och sparkade bakut, särskilt vid galoppfatningar. Men aldrig minsta vinglig eller nervpåverkad, och veterinär gav en bra prognos för att hon skulle kunna bli helt återställd. Hon behandlades med kortison i både halsen och SI-leden, och fick en uppträningsplan som vi följde noggrant. Blev dock ingen märkbar skilnad när jag började rida igen. Testade även tildrenbehandling, som ska kunna hjälpa på pålagringar, utan märkbart resultat.

Mitt sto har inga problem av att gå i hagen, hon rör sig massor på eget initiativ där och är fin i kropp och muskulatur, glad och nöjd. Älskar att tränas från marken, t.ex. akademisk dressyr, och kan även hänga med på en lugn uteritt utan problem. Men om hon vore såpass dålig som du beskriver din, och rent av farlig, så skulle jag nog inte tveka att ta bort henne.

Förstår dock att det är ett jättesvårt beslut, och tycker du åtminstonde kan ringa och prata med veterinären, förhoppningsvis kan hen hjälpa så du blir säkrare på vad som är rätt.