Samhällsutvecklingen kanske skiljde sig mellan Finland o Sverige?
Lagen infördes 1975. Min son föddes då o det var första året pappor fick vara föräldralediga.
Men gud, var det så sent?
Ja. Ni bodde i grottor då ännu väl?
Det är nog olika i olika familjer? Redan min mormor, som är född vid förra sekelskiftet, är uppvuxen med att kvinnor självklart har utbildning och yrke, och att kvinnors yrkesutövning är lika viktigt som mäns.Hade en intressant diskussion på ämnet. Hur har pappans roll i barnets/barnens uppväxt förändrats under "senare tid" (säg senaste 20-30 åren)*?
Idag är det ju väldigt jämställdhets-inriktat, man ska dela lika på ansvar, föräldradagar och allting. Pappan ska vara väldigt delaktig i barnets uppväxt och sådär. Men hur pass "modernt" påfund är det? För mig som inte är "insatt" och själv förälder, så verkar det vara strömningar och idéer som kommit främst under de senaste 5-10 åren, men vad vet jag?
Ni som har barn som idag är unga vuxna t.ex., hur jämställt var det hemma hos er när barnen var små?
Som det mesta annat var väl min uppväxt knappast normal på den punkten heller, men pappa-rollen i min familj var ju definitivt något helt annat än det jämställdhetstänk som råder idag.
Från att jag var i ca. 16 år har pappa dock börjat engagera sig mer i mig och mitt liv, och från att jag var 19 år skulle jag säga att han är väldigt engagerad i det. Kan också tillägga att jag aldrig haft en dålig relation till honom, bara...ingen dito, i många år. Nu är vår relation jättebra dock!
Ovanstående antar jag nog var "lite annorlunda" även i en kontext av att utspelade sig för (framförallt) 5-20 år sedan. Men när slog egentligen jämställdhetstänket och ansvar i papparollen till på allvar? Satt och diskuterade detta, men vi kunde inte komma fram till något exakt? Eller har det tänket snarare kommit smygande över tid? Känns som att både det och feminismen/"kvinnans rätt till ett eget liv och karriär" blivit väldigt stort framförallt under de senaste 5 åren?
*Anser det inte riktigt relevant att prata om allt för svunna tider med tanke på att uppkomsten av, och utbredningen av dagisverksamhet kom framförallt på typ 80- och 90-talet.
Min son brukade skämta om att när jag var hemma så blev det hämtpizza, i alla relationer jag levt i har det varit mannen som stått för kökstjänsten.Hos min pappa fick vi en sån där färdig rätt värm i micron i 10 min.. Var glad för hämtmaten!
Till frukost gröt från sån där korv i kyldisken alt mjölk och flingor.
Han lagar fortfarande inte mat. Han bytte spis vid en renovering för ca 10 år sedan nu. Instruktionsboken ligger fortfarande i ugnen
Han köper numera hemlagat från en pensionerad kokerska och stoppar i matlådor i frysen.
Att säga att det var vanligt med dagis på 70-talet är att överdriva: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/644416?programid=2519
Det var vanligt i den miljön jag rörde mig i, knappt någon jag kände eller jag stötte på arbetade deltid, vare sig då eller senare.
så gick hon ofta med och handlade mat - därav min livslånga och underliga kärlek till donkan eftersom det låg en i samma hus och vi bara fick det när vi var sjuka hos mamma. Kunde inte mamma av någon anledning så hade vi min mormors syster som var hemmafru och kom och passade oss.Min syster är adopterad (tidigt 70-tal) Jag tror mina föräldrar fick 14 dagars föräldraledighet. Minns även att vi någon gång hade "hemsamarit" när vi var sjuka.Jag är sen sextiotalist (dvs dinosaurie) men det var nog ganska jämställt hemma mer av praktiska skäl än något annat. Min mamma har i mesta delen av sitt arbetsliv varit högt uppsatt/chef inom den offentliga sektorn. Min dåvarande plastpappa var skådespelare som jobbade mycket på Dramaten. Så det fungerade bäst att han hämtade (mamma gjorde det ibland) och lämnade och stod för mathandling och till stor del matlagning innan han gick till teatern. Däremot var mamma den som städade, tvättade osv. På den tiden fanns det inget som hette VAB så vi fick följa med mamma till jobbet när vi var sjuka, hon hade en filt, kudde och liten madrass på jobbet och så sov vi där, oftast bakom hennes skrivbord när hon hade möten eller jobbade med andra saker. Eftersom det då dessutom fanns sekreterare
Jag och min syster gick på dagis från en mycket tidig ålder, har för mig att det inte fanns någon föräldraledighet för mig eftersom jag var adopterad, eller mycket lite. Min syster började på dagis innan hon var ett år tror jag. Min mamma jobbade då mycket med samhällsplanering och jämställdhetsfrågor så jag antar att hon levde lite som hon lärde även om den omhändertagande modersrollen var något hon ändå tog för givet. Sedan var vi hemma ensamma från en relativt tidig ålder, tio eller så eftersom fritids bara varade till tredje klass.
)Det var inte min uppväxtmiljö, min son föddes -75 o det är i den kontexten som jag beskrev. Fast det var nog annorlunda mot t ex glesbygd, vi bodde i Stockholms innerstad.Jag tolkade inte "På 70 talet var det vanligt med dagis, började nog på 50 talet men blev vanligare på 60 talet." som att du menade bara din uppväxtmiljö, men då förstår jag
Har inte exakta procent, men en snabb googling gav mig denna informationen från SCB:
I början av 70-talet fanns ca 90 000 platser för barnomsorg. "Barnbefolkningen" mellan 0-17 år har varit ca 2 000 000 sedan början av 1900-talet så jag tror inte det fanns så mycket färre barn i förskoleålder då. Det borde göra att ca 10-15% av barnen på 70-talet använde de förskoleplatser som fanns.
2012 gick 84% av alla barn mellan 1-5 år på förskola och det fanns ca 700 000 barn i åldern 1-5 år. Så rätt många fler barn går på förskola idag jämfört med på 70-talet
Men hur vågar man lägga hushållsbudgeten så tight att familjen går i konkurs om båda är föräldralediga?
