Passa varandras barn istället för dagis

[Hiddeous]

Absolut inte, jag vill bara inte skola in på förskola så tidigt som vid runt 1,5 år utan hellre efter 3 år.

Jag var hemma i 2,5 år med min äldste son. Det funkade bra. Jag tog inte ut någon fp första året, utan sparade allt. Det låter ju trots allt som en enklare lösning - eller att jobba halvtid - än att ha det system som ni tänker er.

 

[Pontevecchio]

Blir väldigt ledsen av att läsa att du anser det vara skadligt för ditt barn att vara hemma. Nu vet jag inte hur gammal han är men små barns hjärnor är mkt känsliga och med den stress som finns på de flesta förskolor så är en lugn hemmamiljö att föredra ur ett hjärnans utveckling och tillväxt. Små barn har inte behov av mängder av intryck, många olika kontakter och svårighet att få kunna i lugn o ro fokusera och koncentrera sig på det som för dagen är intressant. Pedagoger i förskoleklass (6-årsverksamheten) menar att de ser en ökning av okoncenterade barn, de har svårt att landa nånstans, har ett ökat behov att ha kontroll på vad alla andra gör.

Ledsen om jag verkar negativ, det vill jag inte men jag ser en stor risk med att föräldrar, som faktiskt är de viktigaste i barnens liv, inte tror sig räcka till, inte tror sig kunde ge sitt barn det den behöver, utan förlitar sig på överbelastade förskolor som tyvärr inte ges möjlighet och förutsättning att ge barnen det de behöver.

Det här är din åsikt, inte en sanning. Många kan idag välja mellan många olik sorters förskola, tex privata, föärldrarkooperativ, personalkooperativ, dagmamma osv.

Det du beskriver ang 6åringar känner jag inte alls igen.

 

[Melisen]

Jag kan förstå tanken, men jag tror som flera att det blir svårt att genomföra. Barnuppfostran är så extremt individuellt. Jag ser enkla scenarior framför mig där famiijerna favoriserar sina egna barn, enkla saker som placering i bil/bilstolar - vill du ha din 1.5 åring i baksätet?

Ang baksätet så har hon åkt bak från början men jag förstår din poäng!

 

[Melisen]

Jag var hemma i 2,5 år med min äldste son. Det funkade bra. Jag tog inte ut någon fp första året, utan sparade allt. Det låter ju trots allt som en enklare lösning - eller att jobba halvtid - än att ha det system som ni tänker er.

Alltså, det är en variant vi funderar på. Jag har jobbat sen hon var ett par veckor gammal och vi plockar knappt ut några föräldradagar så vi kan nog lösa att vara hemma länge men ser inte likadant ut för våra vänner.

 

[Sedna]

Oj... det ger mig en väldigt dålig känsla när någon mer eller mindre uttrycker att man inte behöver ta den ökande psykiska ohälsan hos ungdomar riktigt på allvar. Och att man kan tycka att det är något annat än positivt att barn nu för tiden vågar vata mer ärliga kring hur de faktiskt mår.

Ja du har fullständigt rätt i att jag duckar för den här diskussionen för en fördjupning inom det här har ingenting med ursprungsfrågan i tråden att göra. Däremot hör jag vad du säger och jag förstår din poäng, jag håller bara inte med.

Eftersom du påstår att Sverige ligger i topp gällande psykisk ohälsa och relaterar det till förskolan så tycker jag det är relevant att reflektera kring hur psykisk ohälsa mäts och jämförs. Har du ens läst undersökningarna? Det låter inte så, utan som att du skapar din egen sanning kring ett påstående du hört men inte reflekterat kring.

 

[Pontevecchio]

Tycker uttrycket "du är bäst för ditt barn" är intressant. Det är inte alls säkert skulle jag säga. En utbildad pedagog med många års erfarenhet har definitivt mer kunskap om barn än vi som varit föräldrar i nån månad.
Många som får barn idag har noll erfarenhet av barn, ändå ska de vara kunniga inom uppfostran och allt som rör barn bara sådär..

 

[Melisen]

Men problemet är att du förvränger fakta för att passa dina cementerade åsikter. Det finns ingenting i forskningen (som jag har sett) som talar för att förskolorna skulle vara skadliga för barn. Du pratar om anknytningsteorin ena stunden - att små barn mår bäst med sina föräldrar - och i nästa spelar den ingen roll, för barnflickor är nästan lika bra som föräldrar, typ. Anknytningen sker tidigt, under barnets första veckor/månader. Störd anknytning orsakas av dålig respons från föräldrarna - enligt vad jag har fått lära mig. Inte av att skola in barnen på förskolan vid 1,5 års ålder. Möjligen är det lite ovant för de små i början, men jag vill verkligen se den forskning som du stöder dig mot som hävdar att tidig inskolning är skadlig och inte svarar mot barnens behov.

Det finns en del i forskningen som talar för att det är positivt för små barn att vara nära sina anknytningspersoner. De första 2 levnadsåren är avgörande för anknytningen men inte förrän runt 3 år är anknytningen mer befäst.

Jag tror inte alls att det behöver vara skadligt med tidigare inskolning OM förutsättningarna är sådana att barnet kan hitta trygga anknytningspersoner i pedagogerna. Men som många förskoleverksamheter ser ut idag med många barn, färre pedagoger, hög omsättning på personal osv så tror inte jag att det behovet kan mötas.

 

[Hiddeous]

Det finns en del i forskningen som talar för att det är positivt för små barn att vara nära sina anknytningspersoner. De första 2 levnadsåren är avgörande för anknytningen men inte förrän runt 3 år är anknytningen mer befäst.

Du har inte möjligen källa på det? För det emotsäger helt min egen erfarenhet och det som jag har fått lära mig via BVC.

 

[Melisen]

Eftersom du påstår att Sverige ligger i topp gällande psykisk ohälsa och relaterar det till förskolan så tycker jag det är relevant att reflektera kring hur psykisk ohälsa mäts och jämförs. Har du ens läst undersökningarna? Det låter inte så, utan som att du skapar din egen sanning kring ett påstående du hört men inte reflekterat kring.

Jag har läst undersökningar men vill poängtera att jag skrev att jag "gärna funderar kring...." Jag har absolut inga sanningar i bagaget men med småbarn såklart en massa tankar kring hur saker och ting kan hänga ihop.

 

[Pontevecchio]

De flesta andra länder så har inte alls barn den tillgången till sina föräldrar som svenska barn har, ändå har de inte större problem med psykisk ohälsa.

När man föddes på 70-80taley vad det inte ens säkert man fick ligga hos sin mamma på bb, barnen låg i en plastbalja bredvid andra barn. Jag kan inte se att min generation tagit skada av det även om jag inte hade velat ha det så.

 

[Melisen]

Du har inte möjligen källa på det? För det emotsäger helt min egen erfarenhet och det som jag har fått lära mig via BVC.

Ingen länk jag kan ge dig såhär på rak arm men borde komma upp nåt genom att googla anknytningsteori kan jag tänka mig. På psykologiguiden.se borde väl också stå nåt om anknytning men vet ju inte om dom berör det direkt.

 

[Sedna]

Jag har läst undersökningar men vill poängtera att jag skrev att jag "gärna funderar kring...." Jag har absolut inga sanningar i bagaget men med småbarn såklart en massa tankar kring hur saker och ting kan hänga ihop.

I denna tråd ger du inte sken av att vilja fundera kring det, dessutom framhöll du att du var dåligt insatt.

 

[Hiddeous]

Ingen länk jag kan ge dig såhär på rak arm men borde komma upp nåt genom att googla anknytningsteori kan jag tänka mig. På psykologiguiden.se borde väl också stå nåt om anknytning men vet ju inte om dom berör det direkt.

Nu är jag inte helt inläst på detta, men anknytningsteori är väl just en - teori? Jag googlade lite och hittade en sak som jag tyckte var intressant i sammanhanget, nämligen det här med sk otrygg anknytning. Detta drabbar enligt psykologiska studier 1 av 3 barn. Den siffran är dock konstant i princip hela världen, inklusive Sverige, och har inte ändrat sig nämnvärt de senaste 40 åren. Däremot ter sig den otrygga anknytningen lite annorlunda i västvärlden (barnen tenderar att undvika föräldrarna, som en reaktion på vår upptagenhet med att göra barnen självständiga). Den problematiken har alltså ingen koppling till svensk förskola alls, utan beror helt på föräldrarnas förmåga att konsekvent och logiskt svara på barnens behov och det komplexa samspelet mellan förälder och barn. (det innebär inte heller att 1/3 av befolkningen far illa, utan bara att man exvis blir lite skörare i krissituationer.)

 

[Melisen]

I denna tråd ger du inte sken av att vilja fundera kring det, dessutom framhöll du att du var dåligt insatt.

Det var ju inte riktigt trådens syfte. Och ja jag är dåligt insatt i hur undersökningarna genomförs mer exakt men har tagit del av resultat.

 

[Sedna]

Kan ju svara hur jag själv resonerar kring förskola. Vi skulle inte behöva ha barnet på förskola alls, men kommer att ha barnet på förskola då vi tror det är bra för barnet. Startpunkt och omfattning anpassas efter barnet som individ, men maximalt 30 timmar/vecka. Både jag och barnets pappa minns vår egen dagistid som väldigt positiv och inte tycks vi lida av att ha gått på dagis. De jag känner som är negativa till förskola har aldrig själva gått på förskola.

 

[Melisen]

Nu är jag inte helt inläst på detta, men anknytningsteori är väl just en - teori? Jag googlade lite och hittade en sak som jag tyckte var intressant i sammanhanget, nämligen det här med sk otrygg anknytning. Detta drabbar enligt psykologiska studier 1 av 3 barn. Den siffran är dock konstant i princip hela världen, inklusive Sverige, och har inte ändrat sig nämnvärt de senaste 40 åren. Däremot ter sig den otrygga anknytningen lite annorlunda i västvärlden (barnen tenderar att undvika föräldrarna, som en reaktion på vår upptagenhet med att göra barnen självständiga). Den problematiken har alltså ingen koppling till svensk förskola alls, utan beror helt på föräldrarnas förmåga att konsekvent och logiskt svara på barnens behov och det komplexa samspelet mellan förälder och barn. (det innebär inte heller att 1/3 av befolkningen far illa, utan bara att man exvis blir lite skörare i krissituationer.)

En teori- eller förklaringsmodell om man så vill.

Det jag tycker är intressant är att för att skapa en trygg anknytning så behöver barnet ha tillgång till sina anknytningspersoner och dom behöver givetvis vara välfungerande och kunna möta barnets behov. Det bör också finnas att läsa någonstans att små barn (3 år och yngre) inte behöver mer socialisering än att träffa ett eller högst ett par barn åt gången någon/några timmar då och då och då ska det finnas en anknytningsperson närvarande. Och som jag skrivit tidigare, om dom flesta förskolorna var utformade såhär så hade jag säkert kunnat tänka mig att skola in tidigare.

 

[Melisen]

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=334&barns_anknytning

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=261


Inte den bästa artikeln eller säkra källan men ang det vi diskuterade om ålder @Hiddeous

http://www.svd.se/tryggare-kan-barnen-vara

Bowlby kom fram till att det som barn under tre år först och främst behöver är en nära relation med någon som tycker om att vara tillsammans med dem. Att separeras från denna person påverkar barn negativt, menade Bowlby som bland annat studerat barns reaktioner efter att de lämnats ensamma på sjukhus eller barnhem.

 

[NOC14]

Det här är din åsikt, inte en sanning. Många kan idag välja mellan många olik sorters förskola, tex privata, föärldrarkooperativ, personalkooperativ, dagmamma osv.

Det du beskriver ang 6åringar känner jag inte alls igen.

Ja det är min åsikt men att små barns hjärnor är känsliga för stress är enl vetenskapen sanning. Har inget emot BRA förskolor med små barngrupper men i väldigt många kommuner har du inte den valmöjligheten, jag gratulerar dig om du har det, var glad för det. Dagmamma i vår kommun innebär att vara i 40-barnsgrupp i en gemensam lokal, tre dagar i veckan så att dagmammorna kan hjälpa varandra vid sjukdom etc.

Ang 6-åringarna så baserar jag det på de förskollärare i kommunen som jobbat i 20-30 år och som märkt en betydlig förändring hos barnen. Som sagt absolut inte vetenskapligt belagt, har inte utgett mig för det heller.

Däremot barn som växer upp i otrygga familjer m ex missbruk, de har det bättre på förskolan och de barnen i synnerhet behöver en liten barngrupp där pedagogerna ges chans att hjälpa de barnen lite extra. Precis som alla andra barn med särskilda behov, oftast får man ingen extra resurs för de barnen utan förväntas ge dem det särskilda stödet de har rätt till inom ordinarie barngrupp och med ordinarie personalstyrka. Den ekvationen går inte ihop, men om föräldrar börjar ställa krav så kan det finnas hopp, för oss lyssnar inte cheferna på och vi förväntas hålla god min inför föräldrar.

 

[Freyja_bus]

Jag förstår absolut din önskan att vara hemma länge med ert barn. Men jag tror, liksom flera i tråden, att det upplägg ni tänker er kan vara svårt att genomföra. Under småbarnsåren dras man ofta med mängder av förkylningar och sjukdomar som kan ställa till det, man kanske har olika syn på uppfostran och dylikt, vilket kan skapa konflikter.

Vi har valt att vara hemma med våra tre barn tills de fyllt fyra år (äldsta 4,5 år) och sedan har de börjat på förskola 15 timmar/vecka. Vår äldsta fyller snart 7 och går i förskoleklass nu, mellantösen är 5 och går sista året i förskola (dvs hennes andra år) och yngsta är 2 och fortfarande hemma.

Vi jobbar båda två, jag mindre än mannen (jag 50-60% och maken 90-100%), och det fungerar tack vare att han jobbar skift.

Vi är jätteglada över att barnen har kunnat vara hemma så mycket och att de aldrig gått mer än 15 timmar på fsk. De mår bra och vi mår bra, och det har inte inneburit några problem alls.

 

[Imogen]

Nej, föräldrar somjag stött på som är hemma med barnen länge brukar framhålla sitt val ungefär som om det vore ett yrke, att vara hemma med barnen. De brukar ha väldigt höga tankar kring sina pedagogiska förmågor.

Så underförstått föräldrar är inte kapabla att ta hand om sina barn efter ett års ålder utan förskola som komplement?

googla förskola skola pisa, så lär du få upp den. Skolverket har sammanställt statistiken.

Nu har jag läst rapporten:

- Rapporten säger att förskola påverkar 15-åringars resultat i Pisa-undersökningen.
- Rapporten säger att barn som har gått mer än ett år i förskola har högre Pisa-poäng än de som gått i förskola i upp till ett år och ännu högre jämfört med de som aldrig har gått i förskola.
- Rapporten säger också att 95 % av barnen gått i förskola och en stor del av de som aldrig gjort det har invandrat efter 5 års ålder.

Rapporten säger alltså att förskola in mer än ett år innan skola är bra för studieresultaten. Men den säger absolut ingenting om att barn som börjar förskola som 1-åring presterar bättre än de som börjar som 3-åringar.