Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

[Puppan]

Här kommer en barnfråga med hästanknytning.

Är själv - förstås - hästfanatiker och har även barn. Barnen har var sin ponny. Ingen av dem har behövs önska sig en ponny. Den ena har undan för undan självmant tagit mer plats i stallet medan den andra fått en direkt förfrågan: "Vill du ha en ponny"? Därefter införskaffades en sådan.

Nu är frågan:
Jag vill inte tvinga på mina barn mitt intresse, men samtidigt inser jag att de säkert själva på något sätt kommit underfund med att om de vill ha mer tid med mig och mer uppmärksamhet från min sida så bör de uppehålla sig i stallet (där jag är) och hålla på med hästar på något sätt.
Ingen av dem har varit som jag var som liten: drömde och egen häst och önskade av hela mitt hjärta att en gång få ha en. Jag skaffade egen häst som vuxen.

Nu har de ju så förspänt att de bor på landet och har en hästintresserad mamma, så var det ju inte för mig när jag var liten. Det blir ju inte ett jättekliv att skaffa ponny till dem på så sätt.

Hur har ni det, eller har haft det?
Låter ni era barn sukta efter häst, finns ponnysarna där redan från början? Uppmuntrar ni dem att rida och träna? Låter ni dem välja hur mycket de ska rida helt och hållet?
Jag tycker ju att om ponnyn finns så ska den ridas, men ibland, med den yngsta - så får jag i princip tvinga iväg ungen att rida. Väl i stallet är det kul, men dessförinnan är det gnälligt och ynkligt.
Ska väl tillägga att det barnet inte har någon annan sport som den frivilligt ägnar sig åt. Datorn och TV:n är största intresset annars. Ska väl tillägga att när det gnälls om ridningen så säger jag alltid att de inte MÅSTE rida och ha häst, men att om de vill ha kvar ponnyn så måste de givetvis motionera den. Men valet finns alltid att avstå häst och ridning helt, och det nappar de inte på.

Vill mest höra era tankar om det hela och hur ni resonerar.

 

[Welsh]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Mina stora tjejer (8/10 år) har egna ponnier och har haft gemensam ponny sedan de var 1 /3 år fram till förra året då den ponnyn hastigt fick avlivas och det istället införskaffades 2 st. Den äldsta dottern rider 3-4 ggr/v och den yngsta mellan 1-3 ggr/v. Nu har vi turen att ha medryttare till ponnsisarna samt att de nu är dräktiga och jag kör dem emellanåt.
Mina tjejers intresse går upp och ner men att sälja deras ponnier de går de inte med på. Har inga krav på barnen mer än att de får hjälpa till när det behövs. Vi skaffade första ponnyn så tidigt beroende på att min dåvarande häst var elak mot barn och min äldsta dotter var då redan van vid att få pyssla med min tidigare häst. Det blev enklast att köpa en snäll liten ponny som hon fick pyssla med och även rida på när jag red ut. Naturligtvis var jag en ansvarsfull moder som köpte en ....eh......3 årig klapphingst vår älskade lilla Pelle som var så försiktig med vart han satte ner sina hovar för att inte trampa på lillmatte Han är orsaken till att vi idag har ett stuteri fullt av welshar av alla de sorter. Egentligen borde vi kallat stuteriet Pelydryn.........snart är årsdagen för hans bortgång

 

[Xeline]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Mina fick sin första ponny som 8 åringar. Den delade de på i ungeför etthalvår, sen kom ponny nummer två.

De har alltid varit intresserade, men visst kan de tycka att det är jobbigt emellanåt. Men att sälja ponnyerna (utan att skaffa ngt annat) har aldrig varit aktuellt, samtidigt som deras gnäll är rätt pinsamt, speciellt inför andra barn som inte har nån ponny. Nu är tjejerna 14 snart 15 har har varsin D-ponny. Min plan är att sälja den ena och behålla bara den andra och ha som tävlingsponny, samt köpa en unghäst som de kan matcha själva. Men jag vet inte vad som händer....

Tappa intresset kommer de inte att göra.... men till och från drar ju annat. Speciellt vintertid :-)

 

[Snurrfian]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Jag hoppas att elin vill hålla på med hästar... Hon är ju 2,5 år nu har ridit för första gången... Hästar har hon klappat och borstat sen hon kunde styra handen... Men ridning har det inte blivit...
Jag vill nog helst se att hon har ett intresse innan jag köper någon ponny, men jag kommer att uppmuntra allt åt det hållet...

Underligt nog så är det bara prova på ridning man får göra vid den åldern, barngympan är från 3 år och sen finns det ingenting förrens de är närmare 5... Och hon vill röra på sig och göra saker...

Hon red alltså för första gången i lördags, först var hon lite rädd precis när hon sattes på hästen men efter ett halvt varv i ridhuset vill hon inte gå ner... Tillslut var hon så avslappnad att hon höll på att somna på hästen Så då fick vi henne att komma ner.

Jag tycker att ridning och hästar är en ganska så bra hobby att hålla på med, allsidig träning, frisk luft och inga genvägar.
Så får hon ett starkt intresse så blir det nog en ponny eller två...

 

[fred]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Köpte ponny innan min älsta var född .......... Hon är nu snart 19 o rider inte för tilfället ,har aldrig varit fanatiskt intresserad bortsett från ett par år i 8-10-års åldern . Min son snart 17 red ytterst lite tröttnade när han inte kunde hoppa o galoppera direkt.Nen nu har jag ju 3 barn så yngsta dottern är lika fanatisk som jag .........
Har just nu en D-ponny som hon tävlar + att hon rider gärna mitt fullblod också. Har aldrig saknat häst att rida på men som liten var hon medryttare på olika ponnyer i stället för egen + att jag hade häst . Under några år bode vi utomlands o där hade vi i princip fri tillgång till hästar o ponner i alla storlekar. Min yngsta blir 14 i år o visar inga tecken på att tröttna .

 

[Welsh]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Tobias som är jämngammal med Elin hänger gärna med ut på en timmes ridtur på någon av ponnisarna. Han har en egen liten safarisadel med handtag men utan stigbyglar som han sitter bra i. Har börjat trava korta sträckor nu Han ska nog tävla fälttävla med våra ponnisar i framtiden, inte spela töntboll

 

[break_a_leg]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Min stora är 10 och red från 4 års ålder på ridskola en gång i veckan. Vid 7 års ålder införskaffades en egen ponny. Nu har vi ytterligare en ponny. Lillebror rider då och då, men bara när han själv vill.

Man måste låta barnen ha "svackor" ibland, dock brukar det hos oss inte vara mer än någon dag, sedan är hästarna kul igen.

 

[Snuffsan]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Min dotter sa rida som första ord (hon är lite märklig )

Hon fick egen ponny när hon var två. Fick två till då hon var 7, varav en var föl. Nu är hon 11 och rider två av sina egna (den förste, lille är sällskapsponny numera) plus två andra ponnysar som hon tränar och tävlar. Hon rider några timmar varje dag och är helt självgående i stallet.

Just nu när det är snö vilar en ponny helt, de andra går på halvfart, men hon har skötseln av de tre egna varje dag, och det gnäller hon aldrig om. Lite gnäll och rastlöshet när hon inte kan rida, det är det enda.

Hon rider för instruktör några gånger i veckan och tävlar en hel del. Under hösten var hennes egna tävlingsponny skadad, men hon höll ut och jobbade på trots att hon saknade tävlingarna enormt mycket.

Vi har ett gammalt, tungjobbat stall och ingen ridbana, trots detta har hon aldrig velat lägga av. Nu i år kommer jag att renovera hela stallet och bygga egen ridbana, det kommer att göra livet mycket lättare. Hon har dock redan skissat på att om hon har ridbana hemma så hinner hon med en egen tävlingsponny till....

Hon har aldrig behöva tjata om att få egen ponny eller att få träna. Men hon jobbar hårt i stallet varje dag och har fått slita för sina ponnysar. Sluta rida finns liksom inte i hennes värld.

Svackor har hon nästan aldrig. Klart att det är tungt ibland, men då hjälps vi åt.

 

[Mirre]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Min brosdotter på 2½ år pratar redan om att hoppa och springa fort Suttit några gånger på Moses och en gång på en shettis och det var inte alls lika kul. Moses ska det va Kan kanske bero på att både mamma och faster är hästtokiga

 

[Puppan]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Ja det är väl sådär man själv skulle varit och så man misstänker att en "riktig" hästunge ska vara...

Men något säger mig att mina barn inte riktigt skulle vara sådana kring något intresse/hobby över huvud taget. Inte så passionerade, men det kanske beror på att de inte hittat det DÄR som de jättegärna vill göra.

Får väl puffa dem längst ponnystigen så länge. Man lär sig ju faktiskt en hel del för livet genom att hålla på med hästar även om man aldrig blir en riktig hästfanatiker, brukar jag intala mig själv.

 

[benjamin]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Min dotter har aldrig fått tillfälle att direkt önska ponny. Hon är 12 år i år och har två ponnier. Hon fick sin första egna när hon var 8. Hon älskar hästarna men har hela tiden haft andra sporter vid sidan av.
Hon är inte den pyssliga typen med hästarna utan hon gillar ridningen, träningen, tävlandet.
Jag står för markservicen och skötseln.
Jag har gjort så mycket jag kunnat med ponnyerna själv ex.promenerat, tömkört. Sadlat klart hästarna när hon ska rida. Allt för att hon ska få tid över till annat, inte minst kompisar.

Jag tycker dock att kompisrelationerna har fått ta stryk pga ridningen.
Det oroar mig en hel del faktiskt.

Angående påtvingat intresse så är det kanske det.
Men min son valde att sluta rida så valet att sluta finns ju.

 

[ameo]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Jag föder ju upp shetlandsponnyer (och hbl), för mitt eget höga nöjes skull.
Detta medför att mina barn växer upp med hästarna på gården. Men vi pysslar inte särskilt mycket med dem (av rent praktiska skäl, egentligen) och ridningen har hittills varit mkt sparsam också.
Jag håller faktiskt igen "hästandet" litegrann med flit, för att inte trötta ut dem med det. De ska helst be om att få borsta/rida/mocka själva...
Sen har jag bestämt mig för att hästarna ska vara "mina". De ska inte få vara ägare till de kommande fölen - för HUR kul är det att försöka övertyga barn om att just deras ponny måste säljas? Är de mina, som de får använda, så bestämmer fortfarande jag. Sen kan man ju dessutom styra vilka ponnyer de använder, dvs de ston som ändå ska vara kvar här i avel...

Huruvida min metod är en bra metod vet jag inte, men hittills har det ju fungerat...

 

[Ramona]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Jag tror att vi hastmanniskor har det medfott....det handlar nog inte sa mycket om hur vi blivit uppfostrade eller om vi hade tillgang till ponnier som sma eller inte.
Sjalv red jag pa ridskola sedan 5 ars alder. Fick aldrig nagon egen ponny da mina foraldrar inte alls ar hastintresserade och itne riktigt fattade vitsen med en egen ponny nar jag red sa mycket i alla fall (jag red pa ridskolan och var skotare pa privathastar).
Min sambos familj ar uppfodda med hastar. Det fanns sa mycket ponnier de ville ha, i alla utbildningsgrader och kategorier. De hade stor lastbil och en hastkunnig pappa, sa alla mojligheterna fanns.
Dock ar det nu bara 2 av 5 barn som rider, eller ens ar i stallet. Men de tva som ar aktiva med hastar, blev mycket aktiva med hastar. Min sambo blev hovslagare och hans syster tavlar pa hog niva.
Skulle jag fraga sambons aldre bror, som bor precis vid stallet och ar hemma pa dagarna, om han kan hjalpa mej att tex halla i en hast om jag ar sjalv och maste gora nagonting speciellt, sa haller han i och klarar av att halla, men det ar ju under protest som han over huvud taget gar ut i stallet!!

Sjalv hade jag ingen egen ponny, men numera har jag fler hastar an vad jag egentligen klarar av!!

Men jag tycker att du gor helt ratt. Bara for att dina barn inte kommer bli OS-ryttare innebar inte det att de kommer att ha gladje och lardom av att vara i stallet. De lar sej att ta ansvar, att arbeta sjalvstandigt samt de far vara ute i naturen.

 

[Snuffsan]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Ska bara tillägga att jag hade slutat rida långt innan jag fick min dotter. Det fanns alltså inga hästar på gården, så det var grannens hon pekade på och sa rida till. Hon satt på ponny och åkte runt så fort hon kunde sitta och var överlycklig varje gång.

Kompisrelationer kan som Benjamin skrev ta stryk när man håller på så här mycket. Hon träffar inte sina klasskamrater utanför skolan t.ex. Däremot rider hon ofta tillsammans med två tjejer, och de tre håller ihop och är bästisar även utan häst.

 

[CK]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Mina tre barn har aldrig direkt tjatat om att få börja rida eller få egen häst. Visst, de slänger ur sig en fråga ibland, men jag vill att de verkligen ska visa intresse innan jag skickar dom till ridskola eller köper en ponny.
Nu har vi ju en "hästgård" med runt 35 hästar på vinter, och mer än det dubbla på sommaren, och jag rider så gott som dagligen. Ungarna kanske sitter upp ett par gånger om året...
Däremot satsar de friskt på friidrott, och det uppmuntrar jag. Rida kan de lära sig senare i livet, men en allsidig friidrottsträning tillgodogör dom sig bäst som unga.

 

[Xeline]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Tills mina flickor var 13 så var det aldrig något snack - hästarna och de kompisar som fanns i stallet var nummer ETT. Nu när de är 14 så ÄR det lite annorlunda. Skolan är nummer ett för dem (!!!!!) hästarna nummer ett.och.ett.halvt och sen kommer kompisarna. Även kompisra utanför stallgemenskapen är viktigare numer.

Men å andra sidan så har de en stor bit av sjäva stalljobbet som de sköter - de rider och när det är säsong och ponnyerna i form utan skador så tävlar de litegrann - inte tillräckligt mycket enligt dem själva...

Jag tror att om intresset är grundmurat i yngre ålder så finns det kvar när de blir äldre även om det ändrar sig.

 

[Pisan]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Egentligen har jag väl inte haft några tankar bakom hur det här med hästarna skulle presenteras för dottern.

Redan innan hon kom in i vår familj införskaffade vi en shettis som sällskap ett av halvbloden som då inte skulle gå på dygnetruntbete. Dottern har alltid sett denna shettisdam som sin egen och hennes namn (och för den delen namnen på alla våra andra hästar) var bland de första ord hon lärde sig.

Rida!!!..Rida!!! Rida!! ..så låter det så fort vi kommer till stallet. Vi har inte haft några som helst möjligheter att hålla henne borta från stallet även om vi vissa dagar försökt för att hon inte skall tröttna. Detta främst av den anledningen att vi måste disponera tiden så att den av oss som har hand om stallet har henne med...men också för att hon de gånger hon inte varit med....själv går efter stövlar och overall och uppmanar oss att ta med henne till hästarna..))

Dottern har en mycket generös natur...lånar gärna ut sin saker....bjuder alltid av det hon fått....men ve den som tänker sig att låna "hennes" häst...då skriker hon i högan sky och gråter förtvivlat.

Ja..vad månde bliva...den lilla damen fyllde två förra veckan...och hästarna är verkligen hennes liv..))..till vår stora glädje

 

[erikab67]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Vi bor på en hästgård och har hästar, varav 3 ponnyer.
Min son, 10 år, har aldrig varit speciellt intresserad av hästarna. Han klappar den gärna men han kan lika gärna klappa katten. Han hjälper till i stallet emellanåt och tycker det är kul.
Dottern, 7 år, har haft ett stort intresse och ridit en hel del men intresset har avtagit betydligt sedan hon började skolan. En bidragande orsak kan även vara att vi fick avliva hennes älskade shetlandsponny i somras pga ett svårt fånganfall. Hon har en ny ponny men den kan tydligen inte ersätta shettisen så just nu har hon ett uppehåll. Så hennes ponny är på utbildning och vi får se om intresset återkommer. Dock får jag inte sälja den

Jag försöker att inte påverka dem utan stöder de aktiviteter som de vill ägna sig åt istället. Att hjälpa till i stallet är frivilligt, jag tycker att eftersom det är jag som i huvudsak är hästintresserad så är det jag som sköter det.

 

[Fillifjonkan]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Min dotter som precis fyllt 3år går på ridlekis och tycker att det är väldigt skoj att rida. Började ridlekis när hon var 2½ år. Vill trava hela tiden och helst rida själv... Nu har jag min häst inackorderad och vi har inte råd att ha en till inhyst men så fort vi har skaffat gård (letar just nu) så ska vi köpa en liten b-ponny.

På ett sätt vill jag att hon inte ska få egen ponny just för att hon ska längta efter en och inte få allt serverat på ett silverfat. Fast å andra sidan är det ju väldigt värdefullt att få vara med redan som liten och lära sig hur hästar fungerar och att ta ansvar. När det nu blir en ponny så kommer jag nog att försöka få medryttare till ponnyn så att dottern inte ska bli tvingad till att rida mest varje dag samt att jag själv ska aktivera den.

 

[Miran]

Sv: Påtvingat intresse eller ej - hur vet man?

Hästen var MIN frizon i livet. Jag ville kunna åka till stallet och bara vara jag. Naturligtvis fick barnen följa med om de ville, men det var ingenting jag tjatade om.

Fördomsfull som jag var trodde jag inte att någon av dem skulle bli hästintresserad på riktig bara för att de är killar alla tre ... (pinsamt, jag vet).

Men så skulle jag på ridläger där man hyrde en stuga att bo i. Och det fanns bra fiskevatten där, så jag undrade om de två äldsta ville följa med. Och det ville dem. MEN då ville de lära sig rida först så att inte hästtjejerna skulle retas med dem för att de inget kunde ...

Så de gick alltså på ridskola i ett år för att kunna följa med och fiska ...

Efter det blev mellansonen helt biten. Han fökjde med till stallet nästan varje dag och hjälpte mig med hästen och vi reda halva tiden var. Den andre fick gå.

Han började tjata om att han ville ha en egen häst. Jag var tveksam, för jag visste att jag inte skulle ha tid att ta hand om två häster och inte hade jag råd heller. Men han visade verkligen att han tog ansvar, cyklade i ur och skur för att mocka och rykta.

Så till slut köpte jag en d-ponny åt honom. Det är tre år sedan nu och jag har aldrig sett ett bar (tonåring nu) som är så noga med sin häst. de är bästa kompisar och han ta hand om henne helt själv och jag har aldrig hört ett gnäll om att det är trist att mocka.

I stallet är vi kompisar, vi arbetar med våra hästar och har så oerhört roligt tillsammans.

Den äldste kan rida, men är inte ett dugg intresserad. Däremot är han en perfekt hästskötare på tävlingar åt sina flickvänner ... och den lille rider någon gång ibland när han känner för det, men han vill helllre ha en leguan ... :smirk: