Sv: Pepptråden 2013
Hej, jag har inte orkat skriva på ett par dagar det är därför jag varit borta.
Lindgren, jag blir så ledsen när jag läser det du skriver, jag skulle också vilja fira dig, du är värd att firas!
Och till er andra också, det är så hemskt att så många barn och ungdomar blir utfrysta och mobbade, var samma sak för mig och mitt lilla kompisgäng ett par år i högstadiet. Det där hänger i så länge fast det gått massor av år sen det var så för mig.
Jag har faktiskt många kompisar nu men jag kan också känna mig ensam för det är knappt någon som bor kvar nära mig och vissa av dom som bor inom någorlunda nära avstånd har jag glidit ifrån lite och även dom i stan är ju upptagna med jobb, skola, pojkvänner och ett vanligt liv. Jag har ett par jag träffar regelbundet och ofta och sen ett par jag träffar så fort dom har tid, några jag har telefonkontakt med (fast jag gillar inte telefoner) och några som jag träffar när dom kommer ner till hemstaden. Eftersom jag mår som jag mår och har svårt för att resa och vara borta från min trygga zon även om det är i samma stad så är det lite svårt för mig att träffa dom som inte bort här, så vi kan bara ses när dom kommer till mig. Känns skit att jag är så krånglig när jag har så många otroligt fina, omtänksamma och otroliga vänner som finns kvar hos mig trots alla år jag varit så sjuk.
Men jag känner mig alltid fel och jobbig i andra människors sällskap, även med dom jag verkligen är nära vän med och familj och släkt. Jag ogillar mig själv så otroligt mycket (förutom när jag är hypoman
) och antar helt enkelt att alla andra har samma syn på mig som jag själv har. Vill så gärna kunna slappna av bland människor och inte vara så här låst. Jag vill kunna vara flexibel med mina matvanor, mina tvång och säkerhetsritualer, våga åka buss och tåg utan att det ska kännas jätte jobbigt.
Jag har haft starka känslor av att jag vill skada mig själv men har lyckats stå emot dom tankarna genom att verkligen tänka efter och fokusera på vad det skulle leda till och om det skulle vara bra i längden. Att ta lite extra tabletter gör jag ibland och jag vet att det inte är bra men nu i veckan har det inte varit mycket mer utan bara lite mer än vad jag får ta. Har lite minnesluckor från kvällarna nu men inte alls som de gånger när mina föräldrar kommit till mig då jag inte gått att nå eller när någon kompis anat att något är fel, då har dom inte lyckats få kontakt med mig för att jag varit så "drogad" och sen dagen efter har jag ingen aning om att dom varit där. En gång vaknade jag på morgonen och fick en chock då min pappa låg och sov i min soffa.
Nåja, ibland behöver jag bara få stänga av hjärnan för att stå ut, min läkare säger att det är farligt speciellt eftersom jag har leverskador pga svälten men jag vet inte hur jag ska få stopp på min hjärna annars för jag får aldrig vara ifred för mina tankar, inte ens när jag sover eller när jag borde sova fast inte kan.
