Sv: Pepptråden 2013
Fy vad obehagligt. Hoppas du mådde bättre sedan!
kl
Okej, det här har absolut inget med att ha det jobbigt att göra, bara ren frustration och irritation. Jag skäms nästan för att ta upp det här i tråden eftersom det är ett sådant jäkla icke-problem och själva definitionen av bortskämd I-landsmänniska, men äh. Jag måste skriva av mig och det känns så patetiskt med en ny tråd, så feel free att ignorera dagens gnäll så mycket ni vill, jag klandrar er inte.
Så. I skrivande stund finns det tre män som är intresserade av eller har känslor för mig, och det är ömsesidigt. Jättefina killar alla tre, som tillika är mina vänner och som jag har roligt ihop med.
Men.
Det går bra i början, säg de första månaderna, jag flirtar och får lite självförtroendeboost och är sådär tillfälligt löjlig och glad när jag pratar med dem. Men sedan får jag panik. Känner mig låst, inser att jag inte vill anpassa mitt liv efter någon annan, får mild ångest av tanken på att behöva hålla mig till en person (jaja, jag vet att det finns polygama/öppna relationer, men det passar inte heller mig), vill inte ha en sådan frekvent kontakt/umgänge med någon, vill inte vill inte vill inte och åh, jag får nästan hjärtklappning bara av att skriva det här. Plötsligt kommer jag på mig själv med att vara
irriterad på uppmärksamheten och kontakten.
Jag vet hur det känns när jag vill dra mig undan för att jag mår dåligt, och det är något helt annat. Senast jag kände så här - panik över att ha eller vara på väg att få in en annan människa i livet - slutade det med att jag var otrogen och gjorde slut med min dåvarande pojkvän. Och jag vill verkligen inte såra någon så igen eller genomgå så mycket ångest som då. Samtidigt vill jag inte bli ensam och herregud, hur det än är är det ju omöjligt att INTE agera när man är intresserad eller, än värre, förälskad i någon.
Det är ju så patetiskt. Här kretsar hela mitt liv på ett ohälsosamt sätt runt att få bekräftelse och bli åtrådd av män, och när jag väl blir det får jag panik, blir omotiverat irriterad på dem och vill inte mer.
AAAAHHHH. Jag undrar verkligen hur det kommer sig att jag mår dåligt och kan få djupa ångestdippar av att ingen man vill ha mig eller älskar mig, när jag faktiskt inte fixar någon tillräckligt länge för att tillåta densamma att göra det...
Så, slut på förstöring av tråden.
