Pipig valp som är väldigt fäst vid mig

[Ipalollipop]

Har en valp på snart 7 månader som är väldigt fäst vid mig. Hon är med mig på jobbet och i princip överallt. Har väl varit lite slarvig med ensamhetsträningen då jag inte behövt de. Vi har två andra hundar som är totalt obrydda att vara ensamma hemma. Om jag åker iväg och sambon är hemma så gråter hon efter mig. På jobbet om jag går iväg och hon är kvar hos kollegan med hennes hund så piper hon och tittar efter mig. Kan inte lämna henne själv om kollegan inte är kvar. Nu ska jag flytta till lägenhet och jag vill kunna åka och handla utan att hon står och gråter vid dörren. Tänkte träna små steg med kompostgaller så hon inte kan stå direkt vid dörren. Har provat en kong med gott i när jag gått och haft kamera och hon slickar på den ett tag sen börjar hon gråta igen efter mig. Medans de andra bara sover.

Tips hur jag ska få henne att bli trygg och inte så beroende av mig? Liksom ingen annan människa duger trots hon älskar människor. Tar med henne till stallet och har henne hos en som bor där men hon sitter bara vid hennes dörr och gråter efter mig å de stressar mig.

 

[BornAgain]

Jag kör bebissteg. Ensam när jag hämtar posten eller går ut med soporna eller bara går ut och går in igen. Jag bara går och kommer tillbaka.

 

[Nytant]

Jag tror ditt steg 1 är för krävande. Kan du lägga det på en mycket lägre nivå? Jag tycker ett bra utgångsläge för att börja ensamträna är att hunden självmant och lugnt tex vilar i ett annat rum. Det är något jag håller/höll utkik efter som en trygghet att kunna börja jobba utifrån. Hemma men utom synhåll är liksom redan ”något” och jag tror det kan vara lite ögonöppnande att synliggöra för sig själv. Sen skulle jag som redan skrivits öka i pyttesteg. Om du vill jobba med kompostgaller så försvinn utom synhåll bara en sekund. Sen två sekunder. Det viktiga är att hundens stressnivå är under tröskeln för vad den kan hantera vid varje steg innan man ökar. Försök inte lära den ”stå ut” med känslor som är över tröskeln, utan backa några steg om det uppstår såna. Lämna hemmet för första gången är för mig bokstavligen bara att stänga ytterdörren om mig och sen öppna den igen.

Jag tränar också in en fras som jag alltid säger. Jag använder ”snart tillbaka”.

 

[Red_Chili]

Håller med @Nytant , börja med att ha kompostgaller hemma i så fall, när du är hemma. Låt inte hunden följa med in i badrummet när du duschar, stäng in dig i köket när du lagar mat osv.

 

[SiZo]

Här behöver du gå väldigt väldigt försiktigt fram. Du verkar ha en individ som redan har separationsångest, och det när hon inte ens är ensam. Här måste du gå fram ytterst ytterst försiktigt. Annars kommer du stå där med en individ som inte kan vara ensam en endaste sekund utan att ha panik.

Som de övriga säger. Du behöver backa bandet. Hon måste vara helt lugn på andra sidan av ett kompostgaller innan du överhuvudtaget funderar på att faktiskt lämna henne ensam. Räkna med att att den här träningen kommer ta många månader.

Tänk också på att när du väl lämnar hunden själv så måste du lämna så kort att hon inte blir uppstressad. Blir hon uppstressad och börjar pipa så är det inte träning längre, då är det bara ångest och du behöver backa bandet igen. Kamera är ett väldigt bra hjälpmedel här. Rekommenderar verkligen, de är inte så dyra nuförtiden.

Separationsångest är bland det svåraste man kan träna. Låt det ta tid. Hellre längre tid än du behöver ge det än att behöva börja om massor gånger och i värsta fall stå där med en individ som inte kan vara ensam alls. För det är inget kul.