Prägling i flock o av människor

[yatlah]

När hästen föds så får den ju sin prägel: av sin mamma, av flocken, av människorna runt omkring den. Hur viktigt är det att det blir rätt från början? Islandshästar tex går ju i flock länge och vad jag förstår så får de mkt fostran där. Men då går de ju i stora flockar. Men hästar som får dålig erfarenhet av människor tex. Hur lätt/svårt är det att reparera. Lite komplicerad fråga kanske, men jag undrar vad ni har för tankar i ämnet?

 

[mian1]

I flocken lär sig hästen hur den ska vara som häst, vilka regler som gäller i en hästflock och hur man ska bete sig för att passa in, stiga i rang osv.
Med människor lär sig hästen hur den ska umgås med människor, hur en människa normalt beter sig och vad som är rätt beteende, vad som är fel och hur man ev. kan utnyttja en situation till sin fördel.

Att reparera en häst med dåliga erfarenheter av männsikor tror jag säkert går, med olika bra resultat beroende på hur illa hästen blivit behandlad och hur känsligt dess psyke är. Jag tror alltid att det kommer finnas en viss misstro och att hästen kanske kan lära sig att lita på vissa personer som den lär känna väl, men kanske ha svårare att lita på "vem som helst".

 

[yatlah]

Det var en artikel i hästfynd om prägling av föl, jätteintressant, jag tror det var då vår tanke väcktes att valacken här är svårare än dom andra pga att han inte blivit präglad på rätt sätt, det vet vi ju, fast vi vet inga detaljer, och ju mer man lär känna hästarna ju mer inser man det, kom till att tänka på väldigt trasiga mänskor som kan få ett väldans kontrollbehov, kan det vara samma med djur? Kvasipsykologiskt dravel troligen, men intressant att fundera över, tycker jag. Vi hade stor hjälp av en valack som satte honom på plats, då blev han lättare att hantera även för mig, men nu är inte den valacken här längre, utan ett sto som han tycker är under honom i rang (tveksamt om det är så, jag tycker hon mest spelar med för att det är bekvämast). Så det kan ju indikera att flockfostran spelar stor roll och påverkar hästens relation till människor. En häst utan flock, torde då kunna söka sig mer till människor eller?

 

[mian1]

Min häst är uppvuxen med EN flockmedlem - mamman. Och mamman var en vek häst som lät sin fölunge göra ungefär vad som helst. Hon sa aldrig ifrån och när hon gick med andra hästar var hon alltid en hackkyckling.
Min häst beter sig oftast som en fölunge mot andra hästar. Hon slutade vara mammas bebis när hon var 7 år och mamman slaktades och jag köpte "fölet". I första stallet vi hade henne i reagerade hingstarna mycket på henne. En av hingstarna anföll sin boxvägg varje gång han såg henne. Hon hade ett så avvikande beteende att han ville attackera henne, var inte säker på vad hon var för något.

Människor fanns ganska få, men jag tror att hon såg oss mer som sina gelikar. Hon var ett bullrigt föl och blev snabbt stor, lärde sig att hitta på saker som människor inte gillade och eftersom ingen hade tid eller lust att jobba med henne så blev hon klassad som farlig och det gjorde ju inte att folk hade mer lust för henne. Som medryttare till hennes mamma var jag så illa tvungen att handskas med henne.
Och jag var nåt mellanting mellan fölunge och mamma. Första gången jag träffade henne var hon fortfarande blöt och nyfödd och hade inte rest sig. Jag och mamman hade en jättebra relation så jag låg ihop med fölet på boxgolvet. Mamman lät mig göra vad jag ville med hennes fölunge för att hon litade på mig och uppfödarna till hästen har bilder på mig när jag har hela fölungen i knät och hon sover helt avslappnat. Så gör hon fortfarande. Är hon sömning i hagen kan jag sätta mig brevid henne och hon lägger sig med huvudet i mitt knä.

Annars är jag väldigt fascinerad av hur hästarna lär sig av varann. Vår valack har vi inte haft sen föltiden. Han var inte alls förtjust i människor när vi köpte honom. Inte att han var arg, men han ville helst inte ha oss i närheten. Borsta, sadla och sånt fick vi binda upp honom för att göra. I boxen ville han inte ha oss utan bara snurrade.
Nu har han tagit efter stoet. Han kommer och trycker sig mellan mig och stoet för att bli borstad först, han har tagit efter hennes smakande och vill gärna bita i borstarna och kasta iväg dem. Ligger stoet och sover med mig brevid sig så lägger sig valacken gärna alldeles nära så att jag ska klia honom också på magen.

 

[yatlah]

Det där är en otroligt fin bild. Så som du beskriver det så har den poppat upp i mitt huvud under dagens lopp. Det innebär ju också en otrolig tillit för en häst att göra så, lägga huvet i nåns famn och bara sussa. Hon kommer att bli kanon den där hästen antagligen.