Prata engelska* inför barnen

[Petruska]

Jo det kan ju vara där det brister hos oss med blickarna. Jag har alltid tyckt att det är världens flams o romans när det står om blickar i böcker man läser, men folk kör tydligen på det på riktigt. Vi är båda ganska konkreta och språkcentrerade.

Jag har ett ordförråd på ungefär Ja, Nej och Aldrig i helvete den vägen.

 

[Badger]

Ja det håller jag med dig om. Ett äldre barn är mer resonabelt och förstår konsekvenser och resonemang på ett annat sätt. Jag tycker vi har kunnat minimera konfliktsituationerna rätt bra i vår familj bl.a. genom att prata som vi gör. Visst hade vi kunnat bjuda in barnet i varje situation eller begära tid att överlägga, men med en bestämd tvååring så näe. Vi väljer kanske en lat och oartig väg, men vår tillvaro är i alla fall mer harmonisk och mindre konfliktfylld än den hade kunnat vara.

Ett äldre barn kan också förstå ett långt resonemang om den politiska situationen i USA (ja jag har haft den och ja jag vet att det inte fastnade med alla nyanser). Ett barn som är yngre förstår att Trump är dum. Men jag vill inte elda på den konflikten som finns i skolan mellan de barn som hatar Trump och det barn som älskar Trump. Utan dämpar hellre och problematiserar och säger något om att politik är komplicerat.

Så jag må ha massor av åsikter om amerikansk politik men kläcker hellre ur mig enstaka kommentarer om ngt på Facebook på engelska om jag sitter i vardagsrumssoffan.

 

[Petruska]

Intressant att du då högg på just mitt svar med tanke på att jag ändå problematiserade att ”prata över huvudet” på barn. Var det just det eller något annat som fångade ditt intresse i just mitt svar?

Intressant? Tillfällighet, skulle jag säga.

 

[Sedna]

Den typen av kroppsspråk är ju dels lite halvt omedvetet, dels något som också sker mellan barnet och den vuxne, dels något som barnet måste lära sig.

Nej. Jag kan inte minnas att vi har tagit till engelska eller motsvarande. Det Onämnbara har båda sagt ibland för att undvika triggers, men då har jag alltid tolkat det som att barnet har förstått och att det verkligen var otden "lägga sig" som triggade medan omskrivningen gick bra.

Väldigt många barn över tid och rum har ju ändå vuxit upp i helt enspråkiga familjer där det inte finns språk att ta till. Vad jag vet så funkar det. (Gäller ju tex många amerikaner, de kan bara engelska.)

Men att prata på det gemensamma språket på ett sätt som barnet inte förstår? Med småbarn kan man ju som vuxen prata omkring saker på ett sätt att innebörden av det man säger blir obegriplig för barnet. Det är ju också en form av utestängning.

Den enda utestängning mitt barn reagerar på är när vi pratar politik och hon blir utestängd på så sätt. Vi kan ju inte prata om babblarna på småbarnsspråk jämt och ständigt i hennes närvaro, vad skulle det bli av vårt barn då?

Man stänger ju ute barn språkligt på diverse olika sätt, så vad är oartigt och inte?

 

[Badger]

Jag var kanske otydlig. Jag syftade på situationer där föräldrar behöver enas i en konflikt eller liknande situation där föräldrarna inte solklart är överens.
Vill man ha kodord för glass eller whatever så får man väl ha det, det tror jag inte spelar så stor roll.

Jag har förövrigt också syskonbarn och har aldrig upplevt behovet av att prata annat språk för att de inte ska förstå. Så det behovet är iaf inte särskilt påträngande i min verklighet.

Det finns ju barn som kopplar ur när vuxna pratar med varandra och inte lyssnar så barn är lite olika.

 

[Badger]

Men att prata på det gemensamma språket på ett sätt som barnet inte förstår? Med småbarn kan man ju som vuxen prata omkring saker på ett sätt att innebörden av det man säger blir obegriplig för barnet. Det är ju också en form av utestängning.

Den enda utestängning mitt barn reagerar på är när vi pratar politik och hon blir utestängd på så sätt. Vi kan ju inte prata om babblarna på småbarnsspråk jämt och ständigt i hennes närvaro, vad skulle det bli av vårt barn då?

Man stänger ju ute barn språkligt på diverse olika sätt, så vad är oartigt och inte?

Vårt barn har aldrig känt sig utestängt av att man pratar politik utan frågar tills han tycker att han förstår. Så det blir inte politikprat utan förklaring av hur världen fungerar i total detalj. Haken är att jag inte vet nog om världen och vad som försiggår inuti Trumps hjärna för att kunna förklara ordentligt utan dåligt samvete pga förenklingar.

 

[Sedna]

Vårt barn har aldrig känt sig utestängt av att man pratar politik utan frågar tills han tycker att han förstår. Så det blir inte politikprat utan förklaring av hur världen fungerar i total detalj. Haken är att jag inte vet nog om världen och vad som försiggår inuti Trumps hjärna för att kunna förklara ordentligt utan dåligt samvete pga förenklingar.

Jag ser fram emot att kunna prata om samhället med mitt barn, men lite mycket begärt att en tvååring ska kunna lyfta en fråga när vi pratar samhälle och politik.

 

[Raderad medlem 6459]

Väldigt många barn över tid och rum har ju ändå vuxit upp i helt enspråkiga familjer där det inte finns språk att ta till. Vad jag vet så funkar det

Ja givetvis kan man klara sig ändå, det säger ju sig självt. Men för dem som faktiskt pratar flera språk kan det ju vara ett sätt att göra vardagen lite smidigare. Kan liksom inte se att det är schysstare mot barnen att säga ”köpte du glass?” och den andra föräldern säger nej och så får ett övertrött barn bli hysteriskt ledsen över det (3, 2, 1, nu kommer fem bukefalister och säger att 1 deras barn aldrig gråter och 2 de aldrig äter glass men whatever) än att säga gelato? och så man slipper hela grejen.

 

[Petruska]

Men att prata på det gemensamma språket på ett sätt som barnet inte förstår? Med småbarn kan man ju som vuxen prata omkring saker på ett sätt att innebörden av det man säger blir obegriplig för barnet. Det är ju också en form av utestängning.

Den enda utestängning mitt barn reagerar på är när vi pratar politik och hon blir utestängd på så sätt. Vi kan ju inte prata om babblarna på småbarnsspråk jämt och ständigt i hennes närvaro, vad skulle det bli av vårt barn då?

Man stänger ju ute barn språkligt på diverse olika sätt, så vad är oartigt och inte?

Vid vanligt prat som barnet inte förstår, tex för att hen är 1 år gammalt, så är ju det pågående pratet omkring barnet både språkinlärning och socialisering. Om vi är tysta av hänsyn till att bebis inte förstår vad vi säger, lär sig ju bebis aldrig prata. Det verkar alltså feltänkt.

 

[Petruska]

Ja givetvis kan man klara sig ändå, det säger ju sig självt. Men för dem som faktiskt pratar flera språk kan det ju vara ett sätt att göra vardagen lite smidigare. Kan liksom inte se att det är schysstare mot barnen att säga ”köpte du glass?” och den andra föräldern säger nej och så får ett övertrött barn bli hysteriskt ledsen över det (3, 2, 1, nu kommer fem bukefalister och säger att 1 deras barn aldrig gråter och 2 de aldrig äter glass men whatever) än att säga gelato? och så man slipper hela grejen.

Jag har inte valt det, pga anförda skäl. Och jag är van vid mycket explosiva barn. Alltså jättearga, golvet rämnar och taket lyfter.

 

[Badger]

Nej. Blickarna är en möjlighet bara, som man inte helt råder över, dessutom.

Att använda prat och språk för att undanhålla saker, skulle jag däremot säga alltid är problematiskt och bör tänkas över noga och kritiskt.

Vår lärare tex har bett alla föräldrar inte prata illa om lärare och skolpersonal inför barnen eftersom det påverkar deras skolarbete. Det är att undanhålla, men jag kan tycka att det absolut inte är så dumt.

Om föräldrarna som hatar en massa olika saker och kläcker ur sig förenklade världsuppfattningar kunde pratat Swahili istället så skulle jag nästan uppskattat det. Då hade min barn inte behövt berätta för mig att flickor inte får ha svart och pojkar inte rosa och jag hade sluppit grannpappan säga att till sina pojkar säger han alltid att de ska upp och sätta på sig rosa klänning om de typ gråter.

 

[Petruska]

Jag antar att jag har löst sånt genom att inte fråga, och sen tar den andra antingen fram glass eller inte. Att hålla tyst om saker för att undvika världskrig, drar jag mig inte för. @niphredil

 

[Petruska]

Vår lärare tex har bett alla föräldrar inte prata illa om lärare och skolpersonal inför barnen eftersom det påverkar deras skolarbete. Det är att undanhålla, men jag kan tycka att det absolut inte är så dumt.

Om föräldrarna som hatar en massa olika saker och kläcker ur sig förenklade världsuppfattningar kunde pratat Swahili istället så skulle jag nästan uppskattat det. Då hade min barn inte behövt berätta för mig att flickor inte får ha svart och pojkar inte rosa och jag hade sluppit grannpappan säga att till sina pojkar säger han alltid att de ska upp och sätta på sig rosa klänning om de typ gråter.

Jo, för all del. När det gäller skolan tror jag att man hjälper barnet genom att klaga med måtta så de hör.

Resten - ja, det är ju verkligheten. Livet suger och helvetet är de andra osv. Det får man ju försöka överleva. En helt konform idyll har ju också sina brister, pedagogiskt sett.

 

[Sedna]

Vid vanligt prat som barnet inte förstår, tex för att hen är 1 år gammalt, så är ju det pågående pratet omkring barnet både språkinlärning och socialisering. Om vi är tysta av hänsyn till att bebis inte förstår vad vi säger, lär sig ju bebis aldrig prata. Det verkar alltså feltänkt.

Ja jo, det är jag med dig på. Men när bör man då sluta prata om barnet över barnets huvud? Man gör det ofrånkomligen med en bebis, men bör inte göra det med äldre barn. Var går gränsen?

Och är det när syftet är att utestänga barnet som det blir problematiskt att prata så barnet inte förstår? Oavsett språk eller är det just om det är ett för barnet okänt språk?

 

[Petruska]

Ja jo, det är jag med dig på. Men när bör man då sluta prata om barnet över barnets huvud? Man gör det ofrånkomligen med en bebis, men bör inte göra det med äldre barn. Var går gränsen?

Och är det när syftet är att utestänga barnet som det blir problematiskt att prata så barnet inte förstår? Oavsett språk eller är det just om det är ett för barnet okänt språk?

Mitt svar på det första är: så snart som nånsin är möjligt! Och sen misslyckas det 5438566 gånger....

Ja. Främmande språk med syfte att stänga ute. Att prata engelska om man tex är ute och reser, tex när man beställer mat, är ju helt rimligt även om barnet inte förstår och det ger ju även barnet en idé om varför det är bra att göra engelskaläxan.

 

[MiniLi]

@MiniLi Ja då var du väldigt otydlig. Men det känns ju mer logiskt absolut.

Ja jag gjorde ett tankehopp. För mig var det självklart eftersom jag skrev om perspektivtagande osv, men inser att jag borde varit tydligare

 

[Sedna]

Mitt svar på det första är: så snart som nånsin är möjligt! Och sen misslyckas det 5438566 gånger....

Ja. Främmande språk med syfte att stänga ute. Att prata engelska om man tex är ute och reser, tex när man beställer mat, är ju helt rimligt även om barnet inte förstår och det ger ju även barnet en idé om varför det är bra att göra engelskaläxan.

Jaja, men då är jag inte så oartig ändå eftersom jag helst väljer att prata svenska på ett sätt som barnet inte förstår. Med resultatet att barnet snappar upp en metafor som hon inte alls förstått och använder i ett högst oväntat sammanhang, men det är ju utvecklande för barnet i alla fall.

 

[Petruska]

Jaja, men då är jag inte så oartig ändå eftersom jag helst väljer att prata svenska på ett sätt som barnet inte förstår. Med resultatet att barnet snappar upp en metafor som hon inte alls förstått och använder i ett högst oväntat sammanhang, men det är ju utvecklande för barnet i alla fall.

Jag är så sett inte särskilt intresserad av om just du är oartig eller inte. Jag skrev om något som jag tycker är oartigt. Jag är inte alls intresserad av att bedöma din artighetsnivå.
Och jag tycker väl att det är själva poängen med att prata med barn utan att de helt förstår, just att de snappar upp grejer som de sen använder lite udda medan de kommer på hur det ska vara.

En del pratar ju istället någon sorts anpassat barnspråk med sina barn, men jag har alltid tänkt mig att det är sämre för språkinlärningen. (Jag kan ha helt fel, jag har bara tänkt mig det.)

 

[Badger]

En del pratar ju istället någon sorts anpassat barnspråk med sina barn, men jag har alltid tänkt mig att det är sämre för språkinlärningen. (Jag kan ha helt fel, jag har bara tänkt mig det.)

Jag tror också det är sämre för språkinlärningen men har inte heller några belägg för det. Iofs finns de som säger att babyspråk för bebisar främjar språkinlärning men jag har alltid varit dålig på det.

 

[Petruska]

Jag tror också det är sämre för språkinlärningen men har inte heller några belägg för det. Iofs finns de som säger att babyspråk för bebisar främjar språkinlärning men jag har alltid varit dålig på det.

Ja, jag tycker det känns helkorkat. Varför skulle vovve vara lättare/mer pedagogiskt än hund? Osv.

Och direkt felaktiga meningsbyggnader, tex när folk omtalar sig själva i tredje person - säger mamma om sig själva. Hur skulle det kunna underlätta för barnet att lära sig prata som folk?