Present till barnkalas

[Askur2017]

Mina barn har alltid fått handla själva till kalasen! Jätte smidigt

Mina med! En gång var sonen fast besluten att hans tjejkompis skulle få en reflex i form av en mustasch i 5-årspresent. Hon blev jätteglad!

 

[Snubbelfot]

Det är vanligt här. 500 spänn är inte särskilt mkt idag, går liksom inte jämföra med när du var tonåring för 20(?)+ år sen.

Det skiljer en hel del mellan olika socioekonomiska världar, man får inte glömma att den tiondel av alla svenskar som har högst inkomst och köpkraft tjänar tio gånger mer än den tiondel som tjänar minst. För somliga är en femhundring felräkningspengar och lunchdricks, medan andra inte kan köpa födelsedagspresenter till sina egna barn för en femhundring.

I det geografiska område där vi bor och bland de människor som vi rör oss kring, någonstans i mitten av köpkraftsfördelningen, vore en femhundring i kalaspresent till en tioårig kompis uppseendeväckande och möjligen rent av litet konstigt. Till den närmaste bästisen möjligen, eller kusinen, i så fall utanför kalas-sammanhanget. En ganska stor andel svenska hushåll har helt enkelt inte råd med 500-kronors kalaspresenter, vare sig de skulle vilja eller ej.

 

[Ninnurur]

Det skiljer en hel del mellan olika socioekonomiska världar, man får inte glömma att den tiondel av alla svenskar som har högst inkomst och köpkraft tjänar tio gånger mer än den tiondel som tjänar minst. För somliga är en femhundring felräkningspengar och lunchdricks, medan andra inte kan köpa födelsedagspresenter till sina egna barn för en femhundring.

I det geografiska område där vi bor och bland de människor som vi rör oss kring, någonstans i mitten av köpkraftsfördelningen, vore en femhundring i kalaspresent till en tioårig kompis uppseendeväckande och möjligen rent av litet konstigt. Till den närmaste bästisen möjligen, eller kusinen, i så fall utanför kalas-sammanhanget. En ganska stor andel svenska hushåll har helt enkelt inte råd med 500-kronors kalaspresenter, vare sig de skulle vilja eller ej.

Jag köper inte en för så mycket till dotterns kusiner.

 

[vemsomhelst123]

Jag köper inte en för så mycket till dotterns

Det skiljer en hel del mellan olika socioekonomiska världar, man får inte glömma att den tiondel av alla svenskar som har högst inkomst och köpkraft tjänar tio gånger mer än den tiondel som tjänar minst. För somliga är en femhundring felräkningspengar och lunchdricks, medan andra inte kan köpa födelsedagspresenter till sina egna barn för en femhundring.

I det geografiska område där vi bor och bland de människor som vi rör oss kring, någonstans i mitten av köpkraftsfördelningen, vore en femhundring i kalaspresent till en tioårig kompis uppseendeväckande och möjligen rent av litet konstigt. Till den närmaste bästisen möjligen, eller kusinen, i så fall utanför kalas-sammanhanget. En ganska stor andel svenska hushåll har helt enkelt inte råd med 500-kronors kalaspresenter, vare sig de skulle vilja eller ej.

Samma här. Bor i ett område där en del har väldigt mycket och andra rätt mycket mindre pengar, men 500:- för en kalaspresent har jag nog aldrig sett.

 

[Midsommarblomster]

Det skiljer en hel del mellan olika socioekonomiska världar, man får inte glömma att den tiondel av alla svenskar som har högst inkomst och köpkraft tjänar tio gånger mer än den tiondel som tjänar minst. För somliga är en femhundring felräkningspengar och lunchdricks, medan andra inte kan köpa födelsedagspresenter till sina egna barn för en femhundring.

I det geografiska område där vi bor och bland de människor som vi rör oss kring, någonstans i mitten av köpkraftsfördelningen, vore en femhundring i kalaspresent till en tioårig kompis uppseendeväckande och möjligen rent av litet konstigt. Till den närmaste bästisen möjligen, eller kusinen, i så fall utanför kalas-sammanhanget. En ganska stor andel svenska hushåll har helt enkelt inte råd med 500-kronors kalaspresenter, vare sig de skulle vilja eller ej.

Vi bor i ett köpstarkt område, men även här skulle det vara uppseendeväckande. Trots att pengar finns så behöver det ju inte användas till prylar, tänker jag, och i synnerhet inte prylar till småbarn. Maken tog dottern till leksaksbutiken i helgen som hon fick själv välja, med lite styrning från honom, och det slutade med häst-gnuggisar, ett fint suddgummi en en penna med lite glittrigt krimskrams på. Jag såg inte alla presenterna från de andra barnen, med det jag hann se var liknande. Något rör med plus-plus, pyssel osv. Vi köper inte för 500 ens till våra syskonbarn. Det kan ju dock förändras med tiden, just nu är alla små och blir lika glada över en burk slajm som det största legopaketet.

Just det här med konsumtionen är en liten farhåga jag har där vi bor, och jag vill gärna hålla i tyglarna så länge jag kan. Det kommer att komma en tid då barnen börjar titta på varandra och vill ha saker, och då har vi ett jobb framför oss att prata om pengar och göra avvägningar kring vad som är rimligt att få och inte. Lära dem spara själva. Men när de är små behöver ju åtminstone inte vi föräldrar jaga upp läget.

 

[BernT]

Det skiljer en hel del mellan olika socioekonomiska världar, man får inte glömma att den tiondel av alla svenskar som har högst inkomst och köpkraft tjänar tio gånger mer än den tiondel som tjänar minst. För somliga är en femhundring felräkningspengar och lunchdricks, medan andra inte kan köpa födelsedagspresenter till sina egna barn för en femhundring.

I det geografiska område där vi bor och bland de människor som vi rör oss kring, någonstans i mitten av köpkraftsfördelningen, vore en femhundring i kalaspresent till en tioårig kompis uppseendeväckande och möjligen rent av litet konstigt. Till den närmaste bästisen möjligen, eller kusinen, i så fall utanför kalas-sammanhanget. En ganska stor andel svenska hushåll har helt enkelt inte råd med 500-kronors kalaspresenter, vare sig de skulle vilja eller ej.

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

 

[jeennnnyy]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Man behöver inte räkna ihop, det är jättelätt att uppskatta på ett ungefär om man själv varit och handlat kalaspresenter tillräckligt många gånger.

 

[BernT]

Man behöver inte räkna ihop, det är jättelätt att uppskatta på ett ungefär om man själv varit och handlat kalaspresenter tillräckligt många gånger.

Det är jättekonstigt att göra det.

 

[Snubbelfot]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Det jag var ute efter var att förmågan varierar stort. Du skrev att en femhundring inte är särskilt mycket idag, jag ville bara poängtera att det inte är en allmängiltig uppfattning. Det finns föräldrar för vilka en femhundring är veckans matbudget. Det är inte så kul att vara barnet vars föräldrar har förmåga att ge en målarbok om andra kalasgäster ger för tio-tjugo gånger så mycket. Har alla inblandade liknande ekonomiska förutsättningar så behöver presentbudgeten förstås inte vara problematisk.

(Samtidigt kan det nog finnas ett värde i att barnen förstår att inte alla barn kan få eller ge kalaspresenter för en femhundring, och att de som kan tillhör en ganska privilegierad grupp.)

 

[Midsommarblomster]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Du skrev ju själv att 500 kr för en present är "vanligt här". Så då undrar jag hur du vet det, om det nu är jättemärkligt både att räkna ihop och uppskatta?

 

[hundtant]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Nej, man ger inte efter sin förmåga. Man ger efter vad som är rimligt. Och flera hundra till ungens kompisar är fullständigt orimligt. Har statusjakten och tävlingen med grannarna spridit sig även till barnpresenter?

 

[Imogen]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Jag tar för givet att inga föräldrar sitter och räknar ihop värdet på presenter. Men 10-åringar är ju stora nog själva att göra det. Det kanske inte är så roligt för Stina att ge bort en mindre present för 150:- när den kommer "konkurrera" med Annas present för 600:-. Och sedan när Anna fyller år kan det blir jobbigt för Stina att ge bort en mycket mindre och billigare present än vad hon själv fått.

Därav att det finns en poäng att komma överens om att hålla nere presentvärdet gemensamt bland föräldrarna. Att någon som har råd att köpa dyrare presenter skulle tycka att det var ett problem att komma överens om billigare har jag väldigt svårt att att se att det skulle uppstå?

 

[jeennnnyy]

Det är jättekonstigt att göra det.

Vad är märkligt? Att jag ungefär har koll på vad saker kostar? Det måste ju du också ha för du hävdade ju att presenter runt 500 var vanligt!

 

[FengurLaugar]

Jag köper inte en för så mycket till dotterns kusiner.

Inte jag heller

 

[Human]

Inte jag heller

Jag köper inte för så mycket till mina barn

(Men de är 2 respektive 4 år och är därmed än så länge billiga i drift vad gäller presenter)

 

[FengurLaugar]

Jag köper inte för så mycket till mina barn

(Men de är 2 respektive 4 år och är därmed än så länge billiga i drift vad gäller presenter)

Till våra egna blir det oftast lite dyrare grejjer. Något dom verkligen vill ha eller behöver. Tex ny telefon, cykel, tävlingskläder osv. Dom blir 11 och 14 i år så presenterna blir inte billigare

 

[Badger]

Det är vanligt här. 500 spänn är inte särskilt mkt idag, går liksom inte jämföra med när du var tonåring för 20(?)+ år sen.

500 spänn hade varit pinsamt mycket här i alla fall. Jag hade nog inte vetat vart jag skulle ta vägen om ungen hade fått en present för 500 spänn på ett kalas. Under 200 kr har jag för mig.

(för under/runt 200 får man ju en bok, eller en tröja, eller fina pennor eller ngt Lego och allt möjligt. Vad skulle man köpa för 500? en piké? ett Lego som är superbökigt och tar plats?)

 

[Badger]

Ingen tvingar någon att köpa för pengar de inte har så ser inte problemet. Jag har köpt för 4-5-600 till dotterns kompisar. Vad de lagt på hennes presenter har jag ingen aning om, jag sitter inte och räknar ihop värdet men det kanske ni andra gör? Det om något tycker jag är märkligt. Man ger efter sin förmåga.

Men man ser ju direkt ungefär vad det kostat. Alla vet ju tex vilka Legoset som kostar vad. Är det en t-shirt från HM vet jag ungefär vad det är och vore det en barnpiké från Ralph Lauren (gud förbjude) eller MiniRodini vet jag ungefär vad det skulle kosta. (vi är inte heller i ett socioekonomiskt ansträngt område)