Övr. katt Presentation.

Glömde det som nästan är roligast av allt - hon blir så otroligt kränkt när man nyser. Alltså obeskrivligt kränkt. På nivån att hon slutar med vad hon än håller på med för att springa fram och skrika på en. 🙈 :rofl:
Det gjorde mitt ex ena katt också. Nös man någonstans i hennes närhet vände hon sig om och började snattra (sådär som de kan göra mot fåglar).
Läste en studie att snattret kom av att de "åt" fågeln mentalt på något sätt, minns inte exakt formuleringen.
Men innebär det att katten ville äta upp mig? :nailbiting:
Jag var jourhem åt en katt som blev livrädd och sprang och gömde sig varje gång jag nös (mina nysningar låter eventuellt lite som katt-fräsningar), tills jag en gång blev stormförkyld och nös minst fem gånger i minuten en vecka i sträck, då blev hon härdad och slutade bry sig :p
 
Jag och maken har två katter införskaffade i somras då de tidigare ägarna skulle flytta till USA. Bror och syster, båda 7 år gamla. Freya är den med lite spräcklig päls, och Loke den vit/svarta. Båda har svart ytterpäls och vit underull. Loke är mycket fegare än syrran, men också mer förtjust i att ligga på en, Freya ligger hellre bredvid :)
 

Bifogade filer

Jag har två huskatter - Svante och Olof, som jag adopterade från en organisation för hemlösa katter för ett år sedan. De är bägge nu 1,5 år gamla och fantastiskt fina katter 💕 De var rädda, hungriga och försiktiga när de kom, men har visat sig ha väldigt fina lynnen på alla sätt och utvecklades snabbt till trygga och personliga små individer 💕

Innan dess hade jag en underbar Maine Coon mix hane och en väldigt speciell älskad huskatt hona som levde hos mig i 18, resp 14 år 💜

Bilder på Svante och Olof 🐱
 

Bifogade filer

Hos mig bor två kattpojkar från en kattorganisation. De hade haft det svårt där de bott tidigare, den ena var superskygg och tog ett par veckor innan vi ens såg till honom. Under den tiden låg han gömd i källaren på nätterna o var bara framme och åt och drack när vi sov. Den andra hanterade "det nya" genom att vara jättekelig och vakta på oss människor. Nu två år senare är de keliga och goa båda två, men ibland när de kommer i kontakt med något som tar fram minnena från dåtiden i misärhemmet så blir de rädda igen. Tror det kommer ta flera år innan de "helt gått vidare". Men de är världens snällaste och lojalaste och går från klarhet till klarhet varje dag! Två små skyggisar som blivit tryggisar :) :heart
 

Bifogade filer

Hos mig bor två kattpojkar från en kattorganisation. De hade haft det svårt där de bott tidigare, den ena var superskygg och tog ett par veckor innan vi ens såg till honom. Under den tiden låg han gömd i källaren på nätterna o var bara framme och åt och drack när vi sov. Den andra hanterade "det nya" genom att vara jättekelig och vakta på oss människor. Nu två år senare är de keliga och goa båda två, men ibland när de kommer i kontakt med något som tar fram minnena från dåtiden i misärhemmet så blir de rädda igen. Tror det kommer ta flera år innan de "helt gått vidare". Men de är världens snällaste och lojalaste och går från klarhet till klarhet varje dag! Två små skyggisar som blivit tryggisar :) :heart

Så fina 💕

Önskar så att ännu mer människor än redan tar sig katter från organisationer . Det finns så stora behov 💜😢

Mina skyggisar tog så oerhört mycket stöd av varandra för trygghet första tiden . Det är så härligt att se dem nu - de väljer ofta att sova på helt olika ställen /göra olika saker . Samtidigt som de leker mycket och har stort utbyte av varandra 🐱
 

Bifogade filer

Senast ändrad:
Jag har två huskatter - Svante och Olof, som jag adopterade från en organisation för hemlösa katter för ett år sedan. De är bägge nu 1,5 år gamla och fantastiskt fina katter 💕 De var rädda, hungriga och försiktiga när de kom, men har visat sig ha väldigt fina lynnen på alla sätt och utvecklades snabbt till trygga och personliga små individer 💕

Innan dess hade jag en underbar Maine Coon mix hane och en väldigt speciell älskad huskatt hona som levde hos mig i 18, resp 14 år 💜

Bilder på Svante och Olof 🐱
Han är så lik en svart panter och jag älskar svarta pantrar.
 
Vi är inte direkt aktiva längre här men var det för ett gäng år sedan, numera smyger vi mest runt bakom kulisserna då inget direkt händer i våra liv 🙈

Therese heter jag, 35 år gammal och långtidssjukskriven p.g.a depression efter en jobbig tid i livet. Jag har en hustiger som förgyller mitt liv (och en hund) och det är lilla Luna. Eller ja lilla och lilla, hon börjar nog bli lite till åren nu om hon är så gammal som vi tror :heart Anledningen till att jag inte vet hur gammal hon är är att hon har varit hemlös tidigare och jag köpte henne som vuxen från ett katthem i Enköping 2013 (åren går så fort!). Tidigare ställdes hon ut en del och lyckades skramla ihop 5st BIS och 6st NOM (på 9 utställningar totalt) men vi har fått lägga utställningskarriären på hyllan vilket hon säkert inte sörjer över :heart

70717644_488203205293864_4998423333528666112_n.jpg
 
Glömde det som nästan är roligast av allt - hon blir så otroligt kränkt när man nyser. Alltså obeskrivligt kränkt. På nivån att hon slutar med vad hon än håller på med för att springa fram och skrika på en. 🙈 :rofl:
Det gjorde mitt ex ena katt också. Nös man någonstans i hennes närhet vände hon sig om och började snattra (sådär som de kan göra mot fåglar).
Läste en studie att snattret kom av att de "åt" fågeln mentalt på något sätt, minns inte exakt formuleringen.
Men innebär det att katten ville äta upp mig? :nailbiting:
Jag var jourhem åt en katt som blev livrädd och sprang och gömde sig varje gång jag nös (mina nysningar låter eventuellt lite som katt-fräsningar), tills jag en gång blev stormförkyld och nös minst fem gånger i minuten en vecka i sträck, då blev hon härdad och slutade bry sig :p
När jag var förkyld ett tag så gillade inte Alice när jag hostade i badrummet, antagligen lät det extra högt där inne. Efteråt så upptäckte jag att Alice skyndade ut ur badrummet när jag drog efter ett djupt andetag, som inför en gäspning eller nysning. Fattade då att hon hade lärt sig det efter min hosta :banghead::grin:
Nu sneglar hon ibland misstänksamt på mig när jag drar efter andan och ibland skyndar ut för säkerhets skull. Jag kommer att hinna bli sjuk igen innan hon vänjer av sig vanan :banghead::rofl:

Tillägg: Nej, hon är inte en empatisk katt - hon är den som skyndar sig bort när man är sjuk eller ledsen. :meh: Betjänten är ju inte till någon nytta då.
 
Så fina 💕

Önskar så att ännu mer människor än redan tar sig katter från organisationer . Det finns så stora behov 💜😢

Mina skyggisar tog så oerhört mycket stöd av varandra för trygghet första tiden . Det är så härligt att se dem nu - de väljer ofta att sova på helt olika ställen /göra olika saker . Samtidigt som de leker mycket och har stort utbyte av varandra 🐱
Visst är de! :heart
Ja eller hur, så himla många hemlösa ledsna katter som behöver någonstans att vara. Tänker ofta på alla de katter som är så oroliga att de har svårt att bo MED människor, men vill vara där människor är. Att hade man haft en stor gård kunde man kanske tagit sig ann de där mest problematiska kissarna och åtminstone gett dem en plats att bo på, även om de inte vill bo i ett hus eller lägenhet... men men!

Känner igen det där så mycket med dina kissar - mina kissar tog också sånt stöd i varandra! Förstår verkligen vikten av att ha en kattkompis för att kunna knyta an snabbare till människor! 😍🥰
 
Har fyra katter, börjar med den äldste.
Morris 12,5 år gammal. Den som bestämmer här hemma. Haft honom sedan han var fem veckor, räddade honom från att bli hundmat på en gård där jag hade mina hästar inackorderade. Han tuktar hundarna här hemma men gillar människor. Ligger ibland på min huvudkudde på natten och har i perioder även legat med en tass i min panna. Besatt av mat.
 

Bifogade filer

Lillen.
Köpt från katthem då han var 4, är 8 nu. Han hittades mitt på en 70-väg med båda ögonen igenmurade av ögoninflammation när han var runt 5-6 veckor. Bodde i katthem fram tills vi köpte honom. Blind på ett öga och pittögd. Är en stor och rejäl katt (nu även tyvärr överviktig), folk brukar bli chockade när de ser hur stor han är. Är 80 cm från nos till svans :D
 

Bifogade filer

MarieJ

Trådstartare
Molle.
4 år gammal. Lite blyg och rädd för främlingar, ibland även för oss (men ligger på min mage och spinner just nu, har aldrig hänt förr!). Snäll och lugn. Spinner högst av alla. Lite hjulbent fram, jättegulligt. Köpt från katthem då han var 12 veckor.
Vilken underbar!
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • Stor boksamling

Hästnyheter

Bukefalos

  • Löften till mig själv
Upp