Pride

[Lilla]

Jag tycker att det är otroligt att Pride ska behöva finnas.
Men tyvärr visar delar av vårt land och delar av världen att vi behöver fortsätta att kämpa för allas lika rätt i samhället.
Tänk att vi fortfarande har så svårt att acceptera olikheter. Vi är ju alla olika.
Jag hade gärna deltagit om jag hade bott närmare.
Jag hoppas att folk inte är avskräckta efter Berlin.

Ska ni delta?

 

[Capybara]

Jag tycker att det är otroligt att Pride ska behöva finnas.
Men tyvärr visar delar av vårt land och delar av världen att vi behöver fortsätta att kämpa för allas lika rätt i samhället.
Tänk att vi fortfarande har så svårt att acceptera olikheter. Vi är ju alla olika.
Jag hade gärna deltagit om jag hade bott närmare.
Jag hoppas att folk inte är avskräckta efter Berlin.

Ska ni delta?

Nu antar jag att du menar Stockholm Pride, och specifikt paraden Det finns ju Prideveckor på massor av små och stora orter runtomkring i landet numera, säkert också någon som ligger närmare dig.

Jag förstår vad du menar om "behöva finnas", men det handlar ju inte endast om en motståndshandling utan också om ren glädje och fest.

 

[Lilla]

Nu antar jag att du menar Stockholm Pride, och specifikt paraden Det finns ju Prideveckor på massor av små och stora orter runtomkring i landet numera, säkert också någon som ligger närmare dig.

Jag förstår vad du menar om "behöva finnas", men det handlar ju inte endast om en motståndshandling utan också om ren glädje och fest.

Ja jag tänkte väl just på att StockholmPride har startat.
Men nej det finns inga mindre Pride i närheten av mig vad jag vet.

Gör det inte det? Hade man samlats och firat om det inte hade varit några problem? I alla fall har jag homosexuella vänner som absolut tycker att det är fest men som samtidigt tycker att det är sorgligt att det ska behöva finnas en sån ”fest”.

 

[MacGyver 2.0]

Nu antar jag att du menar Stockholm Pride, och specifikt paraden Det finns ju Prideveckor på massor av små och stora orter runtomkring i landet numera, säkert också någon som ligger närmare dig.

Jag förstår vad du menar om "behöva finnas", men det handlar ju inte endast om en motståndshandling utan också om ren glädje och fest.

Jag kan bara instämma, vi firar ju en massa saker offentligt, som nån speciell vecka i den stad man bor med öltält, parader, tivoli och annat och halloween firar vi också bara för att vi tycker det är kul, inte för att det behövs.

 

[parellikusken]

Jag minns när jag gick mitt första pridetåg, West Pride I Göteborg, tillsammans med några vänner. Jag minns hur glad jag var, att jag bubblade av gläde att få känna mig helt inkluderad och accepterad. Det var så fint!
I år gick jag prideparaden i den stad jag bor i nu, i dem stad jag inte vågade komma ut i när jag växte upp här. Det kändes stort det med.

Mina föräldrar brukar gå i pridetåget i Stockholm tillsammans med Stolta Föräldrar, det känns oerhört viktigt för dom.
Jag vill dock inte gå i Stockholm, på tok för mycket folk för min smak.

 

[Capybara]

Ja jag tänkte väl just på att StockholmPride har startat.
Men nej det finns inga mindre Pride i närheten av mig vad jag vet.

Gör det inte det? Hade man samlats och firat om det inte hade varit några problem? I alla fall har jag homosexuella vänner som absolut tycker att det är fest men som samtidigt tycker att det är sorgligt att det ska behöva finnas en sån ”fest”.

Det vet jag inte, och oavsett vilket så är ju historien ett faktum. Jag menar mest att Pride inte bara handlar om att visa för cissamhället att man finns, utan också om kultur, fest och gemenskap.

Som straight cisperson är jag otroligt glad och tacksam att jag har fått gå med i tåget med Stolta föräldrar, det är ett fantastiskt minne av inkludering och kärlek. Och så var det så himla kul.

 

[Sryoqwe]

Har varit med på några tidigare men blir nog inget i år. Tycker att det är viktigt att initiativet finns, passar bara inte riktigt med jobb och så är jag inte överdrivet road av stora folksamlingar. Vi har iallafall haft en prideparad i grannstaden tidigare, vet inte om den är kvar.

Brukar ha med en prideväska då och då, till helt orelaterade sammanhang. Tycker att det är trevligt och lämpligt med tanke på att jag ofta är i sammanhang som kan vara konservativt lagda, vill att folk ska känna sig bekväma med att vara öppna kring om de är queera gentemot mig. För egen del är jag väldigt obrydd kring vad folk tycker och tänker, har dock sällan fått annat än positiva kommentarer gällande väskan.

 

[Krålus]

Ja jag tänkte väl just på att StockholmPride har startat.
Men nej det finns inga mindre Pride i närheten av mig vad jag vet.

Gör det inte det? Hade man samlats och firat om det inte hade varit några problem? I alla fall har jag homosexuella vänner som absolut tycker att det är fest men som samtidigt tycker att det är sorgligt att det ska behöva finnas en sån ”fest”.

Då får du komma till sörmland. Eskilstuna hade sitt i maj i wingfield har vi i augusti och katrineholm 6-7 augusti.

 

[Lilla]

Då får du komma till sörmland. Eskilstuna hade sitt i maj i wingfield har vi i augusti och katrineholm 6-7 augusti.

Tyvärr fortfarande 30 mil.

 

[Liten]

Jag deltar inte i Stockholm Pride. Av flera skäl, delvis pga så sjukt mycket folk och jag bor inte i Stockholm längre heller.

Däremot har jag de senaste åren deltagit i Uppsala Pride och gått i tåget. Faktiskt med jobbet, i tjänsten. Mitt jobb är delaktiga iom att det görs några trafikavspärrningar och så för tågets skull - det är lite vår spetskompetens att hantera sånt (och vi är oftast inblandade när det gäller evenemang som inkluderar sånt i stan) - men utöver det så känns det också väldigt bra att gå med.

 

[Palermo]

Jag minns när jag gick mitt första pridetåg, West Pride I Göteborg, tillsammans med några vänner. Jag minns hur glad jag var, att jag bubblade av gläde att få känna mig helt inkluderad och accepterad. Det var så fint!
I år gick jag prideparaden i den stad jag bor i nu, i dem stad jag inte vågade komma ut i när jag växte upp här. Det kändes stort det med.

Mina föräldrar brukar gå i pridetåget i Stockholm tillsammans med Stolta Föräldrar, det känns oerhört viktigt för dom.
Jag vill dock inte gå i Stockholm, på tok för mycket folk för min smak.

Jag är så gammal att jag deltog i Homosexuella Frigörelseveckan på 80-talet. Då tror jag att jag försökte visa glädje, och jag kände gemenskap. Men också vrede och rädsla.

 

[skiesabove]

Jag brukar gå i Luleås pridetåg . Det behövs fortfarande.

Har varit med i Stockholms, både tåget och en del aktiviteter för rätt många år sen, men det var gräsligt mycket folk redan då, och dessutom så är det sällan min musikstil på eventen så jag tycker det är jobbigt.

 

[tanten]

För egen del fattar jag inte hur det kan vara en så stor sak. Kärlek som kärlek. Det är egentligen märkligt att det provocerar så.

Ja, jag möter homofober, och är lika förundrad varje gång.
En elev sa bistert att i Syrien finns inga homosexuella. En annan bekant klagade på att de var tvugna att vara så märkvärdiga med kläder och andra attirealjer. (som om hon skulle kunna veta vilka av människorna hon hade runt sig som inte var straighta...)

Jag är ledsen. Men beredd att säga emot varje gång jag hör hatet.
Kärlek är kärlek. Punkt.

 

[Eurydome]

Jag minns när jag gick mitt första pridetåg, West Pride I Göteborg, tillsammans med några vänner. Jag minns hur glad jag var, att jag bubblade av gläde att få känna mig helt inkluderad och accepterad. Det var så fint!
I år gick jag prideparaden i den stad jag bor i nu, i dem stad jag inte vågade komma ut i när jag växte upp här. Det kändes stort det med.

Mina föräldrar brukar gå i pridetåget i Stockholm tillsammans med Stolta Föräldrar, det känns oerhört viktigt för dom.
Jag vill dock inte gå i Stockholm, på tok för mycket folk för min smak.

Heja dina föräldrar! För mig blir det känslosamt när jag ser Stolta föräldrar i tåget. Jag själv kom ut för mina föräldrar för 7 år sedan, det gick inte alls bra och vi har inte berört ämnet sen dess. För mig betyder det mycket att se det finns de som visar att det finns ett annat slags föräldraskap.

 

[Lilla]

För egen del fattar jag inte hur det kan vara en så stor sak. Kärlek som kärlek. Det är egentligen märkligt att det provocerar så.

Ja, jag möter homofober, och är lika förundrad varje gång.
En elev sa bistert att i Syrien finns inga homosexuella. En annan bekant klagade på att de var tvugna att vara så märkvärdiga med kläder och andra attirealjer. (som om hon skulle kunna veta vilka av människorna hon hade runt sig som inte var straighta...)

Jag är ledsen. Men beredd att säga emot varje gång jag hör hatet.
Kärlek är kärlek. Punkt.

 

[Sel]

Det som hände i Berlin är fruktansvärt. 29 personer skadade nu, en död och tre kritiska offer.

Jag har faktiskt aldrig gått i ett pridetåg - de riktigt stora lockar inte och så jobbar jag ju alltid. I år arrangeras dock det första någonsin i Scottish Borders och jag har tagit ledigt den dagen för att gå med. Bara kommentarerna och reaktionerna på posterna om detta i social media gör att jag känner att det är viktigt, även om det gått framåt här i småsamhällena.
Jag har flera pannband från Skellefteå pride som mor min skickat som jag använder ofta. Får väl sätta ett på vardera handled för håret ska pyntas med ett fjäderdiadem i regnbågsfärger som jag hittade i ett rum efter att vi hosterat Nationella Opera och Drama Association på hotellet.

 

[dobbis]

Ska ni delta?

Ja

 

[MacGyver 2.0]

För egen del fattar jag inte hur det kan vara en så stor sak. Kärlek som kärlek. Det är egentligen märkligt att det provocerar så.

Ja, jag möter homofober, och är lika förundrad varje gång.
En elev sa bistert att i Syrien finns inga homosexuella. En annan bekant klagade på att de var tvugna att vara så märkvärdiga med kläder och andra attirealjer. (som om hon skulle kunna veta vilka av människorna hon hade runt sig som inte var straighta...)

Jag är ledsen. Men beredd att säga emot varje gång jag hör hatet.
Kärlek är kärlek. Punkt.

Jag fattar inte heller att det ska behöva vara en så stor sak, en av mina allra bästa jobbarkompisar som jag även umgicks med på fritiden i min ungdom var homosexuell, skitmysig kille med lika mysiga föräldrar där det var helt naturligt att han naturligtvis skulle vara som han trivdes.

Homofober har jag träffat ett antal, trångsynta och allmänt trista människor men gärna vill bli sedda som en he-man och guds gåva till kvinnorna, jag bor granne med en, han kallade mig "bögig" bara för att jag kan baka och laga mat samt sy kläder och annat, själv var han "häradsbetäckare" och har numera ingen familj utan bor ensam i sitt stora hus. Karma!

Världen skulle vara en mycket trevligare plats om alla kunde se till människan innanför "kostymen" för i grunden är vår DNA-stege ganska lika.

 

[Sel]

När jag först flyttade hit till Peebles för fjorton år sedan vågade jag inte ha prideflaggan i trädgården. Jag var rädd att någon skulle klampa in och vandalisera.
Någonstans runt Covid började jag hänga ut den i Juni, och efter att en något äldre man jag brukar möta ute med hundarna berättade att han börjat gråta när han såg flaggan utanför mitt hus (han är drygt sextio och har aldrig kunnat komma ut till sin familj här) låter jag den vara framme hela sommarhalvåret. Hjälper det en enda människa är det så värt det. Dessutom är den fin! Min har blommotiv.

 

[Sel]

Jag tror för övrigt att det är den enda flaggan i byn. Jag har i alla fall inte sett någon annan.