Sv: priser i lydnad
jag tyckte så också innan
nu har jag en "titel" på min hund som inet gillas,dvs godkänd servicehund och som smäller högre än alla LCH osv i världen.. men jag har ändåvalt att köra LP1 och nu strax LP 2,men har bara inet kmmit mig för tat lösa ut diplomen...
Varför?
tja,hundskrället gillar att tävla,så varför inte
det där emd tats tå överst på prispallen kan kvitta för mig för jag är totat ointresserad av sånt där..hunden är dock betydligt mer intresserad och ett löfte(när hon nästan dog) är ett löfte,alltså tävlar hon...
vi har inet kunnat gör adte så mycket inna pga min sjukdom och henes arbete som servicehund,det har inet funits assistanstid eller ork helt enkelt,och servicehundsjobbet har tagit för mycket kraft..
Nästa år skal jag ta 3an och hoppas på relativt god aresultat,om jahg nu kan förklara så hon fattar..hon är den typen ahund som en domare en gång sa tilmig att" tja du och jag kan ju gå av planen så kan hon o tävlingsledaren köra det här

"
Mitt mål,olch något jag skule var mycket stol t över,är att få henne att debutera i Elit innan hon dör,hon blir10 nästa år...
Fördelen me dtat var ointressera dav att vinna är att man också aldrig är nervös....
Så dra inte all aoss Lpare över en kam...
själv tycker jag det är trevligt med hundtävlingar-hundarna är skitglada till skillnad fårn en del hästar jag ser på tävlingarna...
billigare o enklare ärdet också..
Sarah servicehund tog en jättebuckla i söndags när hon gick tvåan o vann ..nästa helg skal vi gå KM,men eftersom man inet får tävla med två hundar(knepigt dte där at lära sig skillanden på hund o häst o kommaihåg den) så går jag med Faith som skal debutera i 1an,och -nästan-kan den,och minstackars assistent får göra tävlingsdebut överhuvudtaget med sarah i tvåan...
jag säger att det är som att köra en besserwisser tröska som fallit i sken,dvs det är bara att hänga med
Nu är jag ju inet så himla orlig för dte irekt..
Sarah har slutat får ilskeutbrott för att assistneten inet gö rätt,numera skäller honinet ut henne sp ofta... och assistenten har vi tränat med så det ser jättebra ut..och hunden blir glad...
En gång när Sarah var ett år så blev jag sjuk o hon lämnades tillen förare som aldrig sett hunden innan..jag fick ta det via telelfon när hon s tod på planen o tränade kvällen innan tävlingen..hon vann den vad jag kommer ihåg.
men hennes kommentar om hunden var"oh herregud hur fan står du UT!?!.sarah har trängt in mina hanar i ett hörn,och nu river hon ut allt ur köksskåpen för tat få något at plocka upp o ge mig..."
högt kilopris på en iller kan man säga
hon har dock blivitlugnare..ehhh..stadigare..ehh..hon är nog samma fasansfulla kärring som alltid..och vi älskar henne,just därför attd et nu är 2 år,6 månader och 9 dagar sedan hon överlevde magsäcksomvridning,brusten magsäck och hjrätattack samtidgt
så visst fan får hudnen tävla det sista i henne s liv om hon vill det
och varend agång hon vet bäst och vrålande påstår det så är man glad tatdet låter åtminstone
THina