Problemhund

[ÅLM]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

 

[Hellhound]

Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund.

Jo, det är det faktiskt om man inte finner några andra vettiga alternativ. Denna hund mår helt klart inte bra psykiskt och det är i min värld minst lika illa som fysiska problem. En del hundar kan man reda ut med träning, andra är det inte etiskt försvarbart att ens försöka med och den hund du beskriver skulle jag sätta i det sistnämnda facket. En död hund lider inte, men det gör en som lever med konstant ångest.

 

[Tonto]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Jag skulle nog inte säga att hunden är helt frisk med alla dessa problem och all stress den verkar ha. Hade jag inte kunnat haft kvar den hade jag absolut avlivat den.

 

[animalasia]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Jag hade avlivat. Bättre att göra det nu innan någon blir skadad. Ni har kämpat länge och hunden är fortfarande reaktiv och oberäknelig.

 

[SiZo]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Kastrering kan öka både aggressivitet och rädslor så det kan ha ett samband med det om han inte var sådan innan. Jag blev själv tvungen att avliva en hund ett år efter kastrering då hon gick från att vara den modigaste hunden jag har haft till att vara rädd för allt. På nivån att jag fick lyfta upp henne om vi mötte någon annan individ (oavsett art). De många omplaceringarna lär inte ha hjälpt heller.

Jo. Man kan avliva en hund som inte mår bra, oavsett som det är psykiskt eller fysiskt.

 

[AnneB]

Jag hade inte orkat ha hund på det sättet som du har det och inte hade jag vågat ha en så aggressiv hund heller, i min värld är det ett solklart fall av avlivning, varken ni eller hunden har det bra och den kan inte omplaceras.

 

[Fetaost]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Det ska vara roligt att vara hund.
Det ska vara roligt att ha hund.
Ingen av er verkar ha roligt eller vara tillfreds. Hunden är aggressiv och ert liv är inskränkt. Hunden har valsat runt i olika hem och har säkert fått en orättvis start, men det är inte ditt fel eller ansvar.
Man får ge upp. Det är helt okej att sätta stopp för fler hem åt hunden. Den lider inte av att somna in, även om den är ung.

 

[tanten]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

"Avlivning är inte OK på en frisk hund" - men han är väl inte frisk?

Säger som de andra, den mår inte bra och får den somna in slutar dess lidande.
Tills dess - det finns kisskydd till hundar. Är som en gördel runt bålen, över penisområdet.

(Min lilla skit läcker om han blir överentusiastisk. Jag har lagt tjock binda i den som det bara är att kasta).

 

[Springer]

Jag säger som flera andra, denna stackars vandringspokal som du blev pålurad (enligt dig) mår inte bra.
Jag har låtit avliva en kroppsligt frisk hund som mentalt inte var OK och som jag av p.g.a. säkerhet för mina andra hundar måste hålla isolerad. Inte roligt för någon. Chansen att finna ett nytt hem för denna hund med dess behov var lika med noll, så det fick bli ett sista veterinärbesök. Naturligtvis var uppfödaren kontaktad.

 

[Mia_R]

Min äldste kom till mig när han var 1,5 år och jag är hans fjärde hem, jag lovade både mig och honom att han aldrig skulle flytta mer utan det skulle bli avlivning om jag inte kunde ha kvar honom. Jag ser inget fel i att avliva en hund som inte mår bra men jag förstår att det tar emot.

 

[Troll]

Kära du, vad är detta för liv för er.
Tycker inte du sviker honom. Min nära vän fick ta bort sin hund efter att ha blivit illa biten. Hon hamnade också emellan men han hade ganska många problem. Hennes hand är ännu inte ok efter 6 månader.
Det var en stor sorg men ibland är det nödvändigt. Ingen kan säga att du inte försökt!

Om min gamla golden hade levt hade du gärna fått komma hit och öva hundträff. Inget kunde rubba honom, men nu sitter jag med tokig valp

 

[hollypolly]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Absolut kan det bli bättre och framförallt lugnare med tiden men jag tror inte han kommer bli helt som en vanlig hund.
Du skriver att du inte kan avliva eller omplacera, då hade jag rekommenderat munkorg tills vidare så du slipper omriktade bett och även kan slappna av.
Kompostgaller till finrummen och en hage till honom vid besök.

Men jag håller med dom andra att avliva är inte fel.

 

[hollypolly]

Absolut kan det bli bättre och framförallt lugnare med tiden men jag tror inte han kommer bli helt som en vanlig hund.
Du skriver att du inte kan avliva eller omplacera, då hade jag rekommenderat munkorg tills vidare så du slipper omriktade bett och även kan slappna av.
Kompostgaller till finrummen och en hage till honom vid besök.

Men jag håller med dom andra att avliva är inte fel.

Omplacera igen hade dock varit grymt

 

[Kraxa]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

Viss igenkänning här på utfallen. Det är bara ni själva som lever med hunden som kan avgöra hur livskvaliteten ser ut och om ni är villiga och orkar att försöka lägga ner mer jobb. Du måste ju också självklart ta hänsyn till resten av familjen, hur de mår och om de riskerar ta skada. Vad är det för raser? Spetsar finns ju av många varianter, från sällskap till jakt och vall så det spelar ju också in. Aktiveras han på något sätt?

Jag skulle råda att ta kontakt med en veterinär, helst en som är specialiserad på beteende, och fråga om medicinering. Min hund får Reconcile och Gabapentin och har stressat ner betydligt. En stressad hund kan inte ta till sig någon träning, så att hunden är så pass lugn att den hålls under sin tröskel är viktigt. Ett bildexempel som illustrerar finns här t.ex. Något annat som jag haft nytta av är att träna på lugn. Har kört igenom detta protokoll ett par gånger hemma t.ex.

Med tonåringen som han morrar åt skulle jag testa att hen ignorerar hunden och kastar eller "tappar" godis åt hunden. Inte titta på hunden, inte närma sig, utan bara ignorera. Kan även användas på gäster. I senare fallet kan det också vara bra att spärra av för hunden med kompostgaller. Går någon gäst förbi så kan den slänga in godis, fortfarande utan att låtsats om hunden.

Om du inte redan gjort det tipsar jag om att läsa på om reaktivitet hos hund. Finns mycket på engelska, se upp bara för tränare som använder dominanstänk. De källor jag länkat bygger på motbetingning och liknande.

Och skulle du ändå överväga omplacering så måste du vara brutalt ärlig om hur han haft det och vilka beteenden han visat, vad ni testat o.s.v. Det är mycket möjligt att hunden kanske inte passar hos er (eller någon annan heller för den delen!). Jag vet ju själv att om någon hade dumpat t.ex. en malinois hos mig hade jag aldrig kunnat tillgodose det aktiveringsbehovet.

 

[hollypolly]

Viss igenkänning här på utfallen. Det är bara ni själva som lever med hunden som kan avgöra hur livskvaliteten ser ut och om ni är villiga och orkar att försöka lägga ner mer jobb. Du måste ju också självklart ta hänsyn till resten av familjen, hur de mår och om de riskerar ta skada. Vad är det för raser? Spetsar finns ju av många varianter, från sällskap till jakt och vall så det spelar ju också in. Aktiveras han på något sätt?

Jag skulle råda att ta kontakt med en veterinär, helst en som är specialiserad på beteende, och fråga om medicinering. Min hund får Reconcile och Gabapentin och har stressat ner betydligt. En stressad hund kan inte ta till sig någon träning, så att hunden är så pass lugn att den hålls under sin tröskel är viktigt. Ett bildexempel som illustrerar finns här t.ex. Något annat som jag haft nytta av är att träna på lugn. Har kört igenom detta protokoll ett par gånger hemma t.ex.

Med tonåringen som han morrar åt skulle jag testa att hen ignorerar hunden och kastar eller "tappar" godis åt hunden. Inte titta på hunden, inte närma sig, utan bara ignorera. Kan även användas på gäster. I senare fallet kan det också vara bra att spärra av för hunden med kompostgaller. Går någon gäst förbi så kan den slänga in godis, fortfarande utan att låtsats om hunden.

Om du inte redan gjort det tipsar jag om att läsa på om reaktivitet hos hund. Finns mycket på engelska, se upp bara för tränare som använder dominanstänk. De källor jag länkat bygger på motbetingning och liknande.

Och skulle du ändå överväga omplacering så måste du vara brutalt ärlig om hur han haft det och vilka beteenden han visat, vad ni testat o.s.v. Det är mycket möjligt att hunden kanske inte passar hos er (eller någon annan heller för den delen!). Jag vet ju själv att om någon hade dumpat t.ex. en malinois hos mig hade jag aldrig kunnat tillgodose det aktiveringsbehovet.

Nej snälla rekommendera inte ytterligare omplacering det måste vara helt uteslutet för den här kraken

 

[Kraxa]

Nej snälla rekommendera inte ytterligare omplacering det måste vara helt uteslutet för den här kraken

Jag rekommenderar inget, jag säger bara OM.

 

[YlvaG]

Jag avlivade en hund för några veckor sedan som fysiskt var fullt frisk. Och i rätt händer- trevlig. Men livsfarlig för andra hundar i fel händer. Och dom rätt händerna försvann. Tidigare vandringspokal. Han skulle inte behöva flytta en gång till.

 

[Kajsa-sigurd]

Hej!
Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är min tredje hund i ordningen så jag är inte helt ny som hundägare, men de tidigare fostrade jag själv från grunden och var båda väldigt ”lätta” hundar men hade inga som helat olater.
Hunden i fråga kom till oss som ettåring. Allt gick ganska bra de första två veckorna frånsett att han sprang runt och markerade när vi inte märkte det. Jag tänkte att det var stressrelaterat och att det skulle upphöra. Jag stängde av större delen av bostaden.
Efter två veckor började han bli misstänksam och aggressiv mot andra människor, hundar, cyklar, bilar. Detta från att ha initialt ha hälsat glatt på grannarna och kunnat springa fritt. Vi bor på landet så det är inte så mycket av den delen här. Mot andra hundar är han aggressiv och gör utfall. Jag upplever att det beror på rädsla.

Kissandet inne fortsatte så snart han var i andra delar av huset än sin avdelade bit och så fort han hittar en matta. Han har kissat ner ALLA mattor så nu lever vi mattlöst.
Han är otroligt lättstressad och skäller som en tok på allt som rör sig och han morrar åt min äldsta tonåring. Han är väldigt misstänksam mot män och alltid misstänksam mot våra gäster. Han kan inte vara själv, även om vi försökt gradvis öka tiden. Hunddagis är vi inte välkomna på eftersom han är så aggressiv.
Vi testade kastrering efter en månad och har haft hundpsykolog ute. Det kostar förstås en mindre förmögenhet, men många saker blev bättre efter detta.
Inför det besöket gjorde jag efterforskningar och det visade sig att vi är fjärde hemmet (ja, inom loppet av hans första år!). Hos första ägaren bodde han med 9 andra hundar (!) och de kissade på matta i badrummet eftersom hon hade svårt i trappor. Förklarar förstås kissproblemet. Vi kastrerade honom ganska snart efter att han kom hit. Sedan dess markerat han inte men mattor går han direkt på. Han var inte aggressiv mot andra hundar innan han kom till tredje hemmet 6 mån gammal. Vad som hänt där vet vi inte men de var helt nybörjare och en vuxen och fyra barn där den vuxne var i behov av hemtjänst själv.

Vi har haft honom i över ett år och jag känner mig så uppgiven. Vill inte leva i ett stängt hem. Jag kan ju knappast lämna honom till ytterligare ett nytt hem. Skulle ju vara förfärligt för denna redan stressade lilla rackare. Avlivning är ju inte ok på en helt frisk hund. Tillgiven till tusen är han mot tre av oss i familjen. Mig skuggar han konstant och är mycket uppmärksam på allt jag gör och ber om. Han skulle dö för oss utan tvekan. Jag skulle inte kunna leva med vare sig att lämna bort eller avliva honom. Han är lite mer än två år. Tror ni att han någonsin kommer att kunna sluta kissa inne? Hur skulle ni gå tillväga för att träna att kunna träffa andra hundar? Just nu svartnar det för honom. Fick handen emellan en gång och blev ordentligt biten. Vid ett tillfälle högg han mig i låret när han gjorde utfall mot en bil som passerade. Kan man få en hund med spets-blandning att sluta skälla okontrollerat mot allt och hur? Han har blivit mycket bättre när vi har gäster från att ha varit superstressad till att kunna sova lugnt så viss progress ser jag ändå.

 

[Kajsa-sigurd]

Ta lontakt med Fredrik Steen särskilt om ni inte bor alltför långt från Stockholm. Det kan hända att era problem kommer att filmas och läggas som reklam för hans kurser då får ni gratis expertråd. Han kör driver på facebook. De problem ni har låter som ett problem. Hunden har tagit över kommandot. Av någon anledning ser han inte er som lugna rättvisa säkra ledare och det är typiskt att det började i slyngelåldern hos några personer utan hundvana. En sak kan ni tänka på och det är att belöna det beteende ni vill ha. Gör ingen stor sak av felbeteendena nara visa och ställ till rätta. Gå undan om ni möter hundar, stå still eller gå undan när det kommer bilar och annat han reagerar på. Tonåringen och alla andra måste instrueras att inte ta kontakt med hunden. Inte prata med den inte titta på den inte locka på den. Hunden ska komma när den själv vill och då ska man ändå mer eller mindre ignorera den. Belöna rikligt när han gör rätt. Mycket smek och beröm när han är lugn aldrig när han är stressad.

 

[Kajsa-sigurd]

Det är jättesvårt att ge råd när man inte har sett situationen.