Psykisk ohälsa på forumet - hur ska den bemötas

Jag har de på ignore regelbundet. Det jag menar är själva fenomenet som jag beskriver i mitt inlägg, hur det fortsätter gro i det forumet. Det skaver i mig, helt enkelt.
Jag förstår. Men samtidigt så tänker jag att de är vuxna (i de flesta fall iallafall) människor som bestämmer själva om de vill skriva såna trådar och även de som kommenterar bestämmer själva om de vill göra det. Hur jag själv känner inför de trådarna är ju något som bara jag själv kan jobba på hos mig själv, det är ju inte något som de kan eller bör påverka.
Samt om det finns personer som blir hjälpta av de trådarna så är det jättebra och jag vill inte ta ifrån dem den möjligheten.
 
Jag förstår. Men samtidigt så tänker jag att de är vuxna (i de flesta fall iallafall) människor som bestämmer själva om de vill skriva såna trådar och även de som kommenterar bestämmer själva om de vill göra det. Hur jag själv känner inför de trådarna är ju något som bara jag själv kan jobba på hos mig själv, det är ju inte något som de kan eller bör påverka.
Samt om det finns personer som blir hjälpta av de trådarna så är det jättebra och jag vill inte ta ifrån dem den möjligheten.

Det finns ju inget som hindrar en ifrån att göra trådar om hjälp kring psykisk ohälsa i vanliga forumet? Så hade vi ju det förr. Jag upplevde aldrig att det eskalerade på samma sätt då så som det gör under Dagbok där modereringen i princip helt läggs på den enskilda användaren (och människor mitt uppe i psykisk ohälsa är som bekant ganska dåliga på gränsdragning). Och igen så trycker jag på att man givetvis ska få prata om psykisk ohälsa - men att man måste ta i beaktning hur man gör det.
 
Det finns ju inget som hindrar en ifrån att göra trådar om hjälp kring psykisk ohälsa i vanliga forumet? Så hade vi ju det förr. Jag upplevde aldrig att det eskalerade på samma sätt då så som det gör under Dagbok där modereringen i princip helt läggs på den enskilda användaren (och människor mitt uppe i psykisk ohälsa är som bekant ganska dåliga på gränsdragning). Och igen så trycker jag på att man givetvis ska få prata om psykisk ohälsa - men att man måste ta i beaktning hur man gör det.
Men du behöver ju inte gå in och läsa dagböckerna!
 
Men också för att det blir en hopplös gränsdragning när det gäller psykisk ohälsa, och jag förstår att det måste vara sjukt svårnavigerat både som moderator och forumägare. Alternativt ser man inga problem med det, jag vet inte. Men personligen tycker jag att det forumet blivit högst problematiskt.
Jag håller med dig i ditt långa inlägg och även om jag skriver sällan så är bukesystemet vad jag uppfattat, att den som skapar trådar med psykisk ohälsa och har psykisk ohälsa, kan skriva typ vad som helst om vem ffa vilka som helst, och är man inte med i den vågen med hjärtan och uppmuntrar det, utan skriver att något är opassande att skriva till TS då åker man själv på en varning.Eller två. Det verkar som man inte får störa sådana trådar med sådant och det tror jag faktiskt är mindre bra.
 
Vad som oftast är (och förmodligen även det som påverkar den som startat tråden) extremt negativt i är när vissa användare ska leka inläggspolis över andra.

99 gånger av 100 är det just det fenomenet som får trådar om psykisk ohälsa att rusa iväg långt från ts och bli hätska.

Jag tänker att olika nänniskor har olika sätt att stötta, pusha och det bör väl inte vara en stört omöjlighet för vuxna människor att respektera. Kan jag tycka.

Kan man inte respektera det utan anser att ens egna åsikt om hur någon annan väljer att supporta är viktigast, så varför inte dra ett pm istf att helt sabba tråden i fråga?
 
Senast ändrad:
Jag har följt tråden med intresse, och funderat vidare kring hur jag själv tycker och tänker.

Jag tror att man från alla håll bör tänka på att det här är ett relativt anonymt onlineforum. Vem som helst kan skapa ett konto för att skriva här, och ännu fler läser förmodligen det som skrivs. I sådana sammanhang tycker jag att alla har ett visst ansvar för vad som skrivs, och hur det skrivs. Min ståndpunkt är helt enkelt att alla bör sträva efter ett bra online-klimat, alltid.

I det tänker jag att det ingår att både tänka till kring hur man skriver, och hur man svarar andra. Jag tror inte alls att det skulle vara bra att försöka "förbjuda" människor från att skriva om psykisk ohälsa, oavsett om syftet är "skriva av sig" eller "diskutera och utbyta erfarenheter". Däremot tror jag att det bör finnas en viss begränsning i vad man skriver. Jag tror att det är att göra sig själv en otjänst om man i första hand vänder sig till forumet, när man kanske egentligen bör kontakta t. ex. vården eller en nära anhörig. Jag tror också att vissa delar av psykisk ohälsa är sådant man inte bör diskutera på ett forum, inte för att det är något "fel", men för att man inte vet vem som svarar och vilken kunskap den besitter, och inte heller vem som läser. Det riskerar helt enkelt att bli tokigt för flera personer, och ingen hjälp för någon.

En skillnad som jag upplever på Dagboks-delen, där många som bekant skriver om sin psykiska ohälsa, och "vanliga forumet", är väl just att det inom Dagbok är mer okej med "skriva av sig-trådar", eller vad jag ska kalla dem. Där man kanske inte vill eller behöver diskutera/fråga, och inte heller önskar lek och flams, utan helt enkelt en plats för att få berätta vad man har på hjärtat. Det tror (vet) jag kan vara både bra och läkande, och jag tycker att det är fint att den möjligheten finns. Samtidigt ser jag att det är en klurig gränsdragning för när det går över i att snarast hjälpa någon att vidmakthålla dennes psykiska ohälsa, vilket naturligtvis är direkt olämpligt.

Jag tycker att det är var och ens ansvar att förstå och påminna sig själv om att man ofta inte vet vem som sitter på andra sidan skärmen. Det gäller naturligtvis åt båda håll, d. v. s. den som skriver om sin psykiska ohälsa och den som svarar. Ofta tror jag att man är mer benägen att försöka hjälpa om man själv har erfarenheter som påminner om det som skrivs om. Då kanske vissa kommentarer kan upplevas jobbiga, fast det i själva verket är "en jobbig sanning" som presenteras. Samtidigt vet man inte, kanske är det någon som själv inte mår bra och som försöker lyfta sig själv genom att sätta sig över andra. Eller kanske är det någon som har en erfarenhet av vad som hjälpte just den, men det sättet kan vara helt tokigt för någon annan. På samma sätt kan man inte veta om någon som svarar för att försöka hjälpa/stötta, själv mår väldigt dåligt och vill få känna sig behövd och viktig. Då blir det naturligtvis inte alls bra om denne får en utskällning för att den t. ex. gett oönskade råd.

Jag tror att jag landar i att var och en bör ha ett stort eget ansvar, både för hur man uttrycker sig, hur man läser, och när man läser/skriver. Samtidigt är det ett stort ansvar att lägga på den som mår dåligt, så ur den aspekten behövs kanske dagbokstrådar striktare moderering. Å tredje sidan förstår jag att det är en oerhört svår uppgift som moderator, och att det "enklaste" kanske vore att helt stänga av möjligheten att "skriva dagbok" här, men jag vet inte om jag tror att det är rätt väg att gå heller.
 
Jag läser helt enkelt inte dagbokstrådarna, det syns rätt tydligt (tycker jag) under titlarna i sin röda ruta "Dagbok" var de trådarna kommer ifrån och då är det enkelt att undvika dem. Jag undviker dem för min egen mentala hälsas skull och går då helt enkelt inte in i dem så kan de som tycker om och använder den delen fortsätta att göra det. Därmed påverkar inte den delen av forumet mig. Om de påverkar dig också så kan du också prova på att undvika dem?
Exakt, de som inte vill ha dagbok har även bett om hjälp att få slippa läsa dem. Vi som verkligen vill skriva dagbok och ha våra tankar och funderingar på ett och samma ställe har också bett om hjälp att få ha dem kvar.

Därför tycker jag att vår fina @Gunnar fixat en kanonlösning, för att tillmötesgå alla. Ändå, fortsätter de som inte vill ha dagbok att "ubåta runt" i folks dagböcker och retar upp sig på att "folk som inte vill förstå att man bara vill vara 'snäll'... och komma med 'goda råd' utifrån sitt eget personliga synsätt."

Alla här på bukefalos är individuella personer. Man kan inte bemöta alla individuella personer utifrån sitt eget ego. Det har jag fått lära mig den hårda vägen och, jag skriver dagbok för mig själv... på den tiden jag hade "min vackra vita" var det allt från köp, träningar, tävling, stallkompisar, hjälp, samt avlivning.., att komma ihåg var jag står i livet i kamp för att få leva, inte bara överleva - inte på grund av psykisk ohälsa.... - än....
 
Eftersom det är på grund av mina inlägg som du startade tråden, så får jag väl helt enkelt bidra med mina fem cent.

Först, en disclaimer: under många år levde jag med psykisk ohälsa och ångest som bara eskalerade, och som fick sin absolut topp efter en inläggning. Tillslut var det det enda som min vardag cirkulerade kring, och som upptog utan tvekan 90% av min tankeverksamhet vaken tid. Jag utvecklade undvikande beteenden, tankemönster och dödsångest. Mycket tid gick åt att älta och bekräfta att mina tankar stämde. Min omgivning visste mycket lite, min sambo desto mer men absolut inte hela biten. Jag hade tankar om både självskada och självmord. Tillslut blev det ohållbart, och jag fick medicin utskrivet och valde att gå i terapi privat. Idag har det visat sig att en del mönster och ångest mest troligt beror på en NPF-diagnos. Jag har även i min omgivning flera personer och anhöriga med psykisk ohälsa, NPF och missbruk. Så, kort sagt, det jag skriver är alltså inte taget ur röven. Jag har gjort jobbet, och kommit ut på andra sidan.

Du frågade mig i en annan tråd huruvida det verkligen skulle kunna vara skadligt att prata om sin psykiska ohälsa. Det korta svaret är ju ja, det kan vara skadligt. Det långa svaret är desto mer snårigt, eftersom det kan handla om omfattning, hur man talar om det och mönster. Det är alltså inte alltid skadligt att skriva eller prata om sin psykiska ohälsa. Det som är farligt, är att upprepande älta och söka bekräftelse från sin omgivning på att sin egen världsbild stämmer, oavsett om bekräftelsen kommer ur arga gubbar eller hjärtan. På ett forum går det ju dessutom att "komma undan" med saker man IRL hade behövt bemöta. Här kan man hälla ur sig, smita ifrån tråden när det blir för jobbigt, och få uppmärksamhet och bekräftelse i form av reaktioner och kommentarer. Det blir en ond cirkel för vissa, en cirkel som används till att ge näring åt sin psykiska ohälsa.

En försvårande faktor i dessa fall är ju att det även finns människor som vill känna sig behövda, och vill hjälpa. Kanske inte alltid för trådskaparens skull, utan även sin egen. Det finns något självuppfyllande i att känna sig behövd. Och även om tanken förvisso är god, så är det ofta här det stjälper. Här behöver man ju gå till sig själv och fråga sig om det verkligen är TS behov eller sitt eget som går först och den linjen är nog svåridentifierad för vissa personer. Hur vi svarar och reagerar har i allra högsta grad en inverkan. Om vi aldrig är obekväma i våra svar, så är risken större att den onda cirkeln fortsätter. Och med obekväm menar jag inte att bli sur eller arg, även om det emellanåt också faktiskt behövs trots att människan är sjuk, utan att helt enkelt ställa frågor eller påståenden där personen måste reflektera huruvida denne verkligen gör detta för att bli frisk, eller för att fortsätta. Det negativa med det och det faktum att vi befinner oss på ett forum, är att det är enkelt att hoppa över de inläggen, och fortsätta fokusera på andra inlägg som ger näring. Det hade ju inte funkat IRL, men det fungerar här, och därför kan det vara enklare att hålla liv i sina sjuka mönster genom att skriva här.

Som @Hippocampus skrev så är det ett helvete att vara sjuk, och även ett helvete att bli frisk. Man får helt enkelt byta ett helvete mot ett annat, och acceptera att man måste gå igenom det om man ska ha en chans till att komma ut på andra sidan. Det är givetvis så att det är betydligt mer bekvämt och tryggt att stanna kvar i det sjuka helvetet, eftersom det är den tillvaron man känner till och "mår bra" i. Allt okänt är otryggt. Det man måste förstå är att det inte är här som tillfrisknandet kommer att ske. Det måste ske där ute, i den verkliga världen.

Jag stannar där, så att det inte går från novell till hel bok. Jag har mycket tankar kring detta ämne, eftersom det står mig väldigt nära. Hur vi talar om världen bidrar också till hur vi uppfattar den, för att dra en diskursanalytiska slutsats.
Suveränt inlägg. Suveränt verkligen! Och jag håller förstås med om alltihop - liksom om det du skriver om dagboksforumet. Dels pga att ohälsan verkar eskalera därinne, dels pga att jag inte förstår hur trådar kan tillåtas som handlar om hur skönt det är att vara påtänd just nu eller detaljerat återger hur man skär sig eller får svår ångest för att man blir tjock när man ätit ett äpple.

Det handlar inte om hur du eller jag mår när vi läser det, vi kan ju bara låta bli att läsa. Men för de som inte har styrkan att låta bli kan det vara förödande, liksom för dem som sitter och mår dåligt i sina trådar dag ut och dag in.
 
Exakt, de som inte vill ha dagbok har även bett om hjälp att få slippa läsa dem. Vi som verkligen vill skriva dagbok och ha våra tankar och funderingar på ett och samma ställe har också bett om hjälp att få ha dem kvar.

Därför tycker jag att vår fina @Gunnar fixat en kanonlösning, för att tillmötesgå alla. Ändå, fortsätter de som inte vill ha dagbok att "ubåta runt" i folks dagböcker och retar upp sig på att "folk som inte vill förstå att man bara vill vara 'snäll'... och komma med 'goda råd' utifrån sitt eget personliga synsätt."

Alla här på bukefalos är individuella personer. Man kan inte bemöta alla individuella personer utifrån sitt eget ego. Det har jag fått lära mig den hårda vägen och, jag skriver dagbok för mig själv... på den tiden jag hade "min vackra vita" var det allt från köp, träningar, tävling, stallkompisar, hjälp, samt avlivning.., att komma ihåg var jag står i livet i kamp för att få leva, inte bara överleva - inte på grund av psykisk ohälsa.... - än....

Fast nä, skriver man dagbok på en offentlig sida på nätet är det inte bara för sig själv. I så fall hade man lika gärna kunnat skriva det i en fil på ens egen dator eller en för hand i en anteckningsbok. Det faktum att man skriver en offentlig dagbok tyder ju på att man skriver för nån mer än bara sig själv. Sen är det såklart inget fel med att skriva offentlig dagbok och att skriva den för att man vill att andra ska läsa!
 
Fast nä, skriver man dagbok på en offentlig sida på nätet är det inte bara för sig själv. I så fall hade man lika gärna kunnat skriva det i en fil på ens egen dator eller en för hand i en anteckningsbok. Det faktum att man skriver en offentlig dagbok tyder ju på att man skriver för nån mer än bara sig själv. Sen är det såklart inget fel med att skriva offentlig dagbok och att skriva den för att man vill att andra ska läsa!

Jag tror - givetvis utan att prata för just @IngelaH eller någon annan nu - att "skriva för sig själv" på en offentlig sida kan vara ett (bra och viktigt) sätt att minska en känsla av ensamhet/utanförskap.

Lite som att ta en fika med en vän. Man kanske inte alltid pratar om direkt viktiga saker, men att "bara" få berätta och känna att "någon lyssnar på mig", kan betyda mycket. På samma sätt tror jag att det kan vara med dagboksskrivande (eller bloggar/skriva på andra sociala medier o. s. v. ) Man gör det kanske för sin egen skull, för att få berätta, och då är det förstås rimligt att göra det någonstans där någon kan läsa/"höra".

Jag tror alltså att "skriva för sig själv" inte nödvändigtvis betyder ordagrant bara skriva för sig själv, utan att skrivandet är en process man gör för sin egen skull, för att det hjälper och/eller känns bra, inte för att få svar eller reaktioner.
 
Eftersom jag är en av dessa användare med svajigt psyke som fått trådar låsta pga urspårning så vill jag bara säga att livet är inte så fantastiskt alla gånger och är det för mycket samtidigt och man behöver jobba på olika fronter samtidigt så funkar sällan allt för många råd och synpunkter. Man som trådskapare kan då läsa men inte gå vidare med det för att man helt enkelt inte orkar eller vill.
Sen måste jag säga att många har inte riktigt hela bilden framför sig. Man kan ganska enkelt framstå som djävulen själv i och med att det är svart inom en. Och då skriva saker som inte är enligt normen och kanske visst mått av självskadebeteende. Oavsett vad det gäller, alkohol, knivar eller annat.
Men det är ju så livet ser ut för oss.
Däremot skulle det gärna få tillkomma mer ljus i dagböckerna. Precis som livet är.
Ljust och mörkt.
Det mörka märks mest eftersom folk med det inom sig behöver få ur sig skiten.
Vänligen läs inte om det blir alltför jobbigt.
 
Det mörka märks mest eftersom folk med det inom sig behöver få ur sig skiten.
Vänligen läs inte om det blir alltför jobbigt.


Det här, tror jag är jätteviktigt! Både att tänka på varför det mörka märks mest - som du säger är det ju i regel det mörka och jobbiga man behöver "få ur sig". Och också att var och en kan välja vad man läser och vad man bör undvika, för sin egen skull.
 
Jag tycker att det är lite svårt det där. Samtidigt som jag tänker att dagboksforumet och trådarna där ändå är viktiga för de som skriver eftersom man kanske är ensam och behöver skriva av sig, "tänka högt" osv så är det lätt att det blir väldigt intensiva ämnen, återkommande ämnen där inget ljus i tunneln verkar synas liksom. Låses en tråd för att den "spårat ur" eller TS inte mår bra så skapas en ny likadan och man fortsätter i den, samma personer, samma tråd liksom. Direkt efter alltså. Det är fel tycker jag. Man älter, som nämns tidigare här i tråden. Men det är ju inte alla på forumet som gör det, upplever jag.

Jag tänker att trådarna blir ju inte trådar om folk inte fortsätter att svara på precis allt som skrivs av TS, ibland känns det som att det personen egentligen behöver är "jag förstår att du mår dåligt nu" och så släpper man det utan att gå in med mer än så, för ibland kan man inte ta till sig något när man mår dåligt. En 15 sidor lång tråd brukar inte vara bättre svar till TS känner jag och slutar många gånger med att den blir låst och TS mår sämre. Inte behöver man reagera på allt som skrivs heller, man behöver inte ge saker uppenbart uppmärksamhet, utan ibland räcker det med att bekräfta att personen inte mår bra. Det kanske en del som svara skulle behöva träna på så att det inte blir så många ältnngstrådar.
 
Däremot skulle det gärna få tillkomma mer ljus i dagböckerna. Precis som livet är.
Ljust och mörkt.
Det mörka märks mest eftersom folk med det inom sig behöver få ur sig skiten.
Jag tänker att det ljusa används till inlägg i vanliga trådar och att det kan vara medvetet att separera mörkret till trådar där folk mer kan välja att läsa än om orden slängs in i VGV-tråden/andra. Då jag surfar här mest via datorn blir dagboksforumet ett aktivt val att gå in i och lätt att välja bort om trådarna där känns för tunga just idag. Med undantag att man ibland dras in via menyn till höger där nya inlägg syns. Men lätt att backa tillbaka eller bara slöläsa utan att faktiskt engagera sig hela tiden :)

Tror också att lika tunga som trådarna är där, vore de också mitt i Allmänt.
 

Liknande trådar

Fritid (Gammal användare som känner behov av att vara lite mer anonym). Köpte för några år sedan ett hus tillsammans med min familj som vi...
Svar
15
· Visningar
3 351
Senast: tara
·
Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 849
Senast: kryddelydd
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det satte rejäl fart under sensommaren 2007. Jag skulle fotografera på min väns bröllop. När jag kommer dit börjar jag fumla med min...
Svar
0
· Visningar
1 571
Senast: cassiopeja
·
Övr. Barn Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp! Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 626
Senast: Aliide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp