Psykisk ohälsa på forumet - hur ska den bemötas

Jag håller varken reda på vilka som mår dåligt eller vilken ålder de har, jag vet ett fåtal användare men jag har valt att ignorera många trådar/dagböcker eller hela ämnesrubriker som t ex barn men även någon användare. Jag gör ingen bakgrundskontroll utan svarar jag på ett inlägg så svarar jag på inlägget, utan att ta reda på om det är någon med någon ätstörning eller andra problem innan.

Det händer att jag får ett surt svar av någon annan användare att jag underförstått borde veta att den som skrivit har problem, men eftersom jag varken följer dem eller känner till dem sedan innan jag tycker jag inte det är mitt jobb att hålla reda på heller.
 
Det är verkligen en komplex fråga där svaren beror så mycket på situation och person. Kan vara svårt att sätta sig in helt i någon annans tankesätt, att veta var gränsen går för att hjälpa eller stjälpa. De flesta vill verkligen hjälpa vilket är något av vad som gör Bukefalos bättre än andra forum. Ställ ett problem framför oss och vi försöker lösa det även om du egentligen mest ville gnälla ;) Ibland behövs det att användarens destruktiva beteende inte lindas in alls utan lyfts mot ljuset för det förnekas annars såinihelvete vilket gör allt värre för alla. Att stå på sidan när någon som inte har stödet IRL gör dåliga val...tja då blir responsen utefter av omtanke. Vissa använder dagbok eller vanliga inlägg för att skriva av sig så de släpper lite av vad som är inuti och då kan det låta negativt väldigt ofta men en positiv effekt av att få ur sig kan även finnas. Har själv märkt bra effekt om jag skriver av mig om något som stör då det blir lättare att släppa sen :)

Annat när det verkligen blir ett beroende av respons, att det måste vara rätt respons, att flera måste reagera men det är få användare som går under den kategorin.
Jag märker själv att jag kanske skriver orimligt ofta i störningstråden. Men jag gör det för att jag märker att det hjälper mig att kunna släppa ämnet. Om jag får muttra lite över de märkliga sakerna någon kollega gjorde i dag, så är det bra så och jag behöver liksom inte gå grubbla på det mer.
 
Jag håller varken reda på vilka som mår dåligt eller vilken ålder de har, jag vet ett fåtal användare men jag har valt att ignorera många trådar/dagböcker eller hela ämnesrubriker som t ex barn men även någon användare. Jag gör ingen bakgrundskontroll utan svarar jag på ett inlägg så svarar jag på inlägget, utan att ta reda på om det är någon med någon ätstörning eller andra problem innan.

Det händer att jag får ett surt svar av någon annan användare att jag underförstått borde veta att den som skrivit har problem, men eftersom jag varken följer dem eller känner till dem sedan innan jag tycker jag inte det är mitt jobb att hålla reda på heller.

Just det där kan jag irritera mig på faktiskt. Det måste, på ett offentligt forum på nätet, vara ok att inte ha full koll på alla användares tidigare inlägg utan att få skäll och bli skammad.
 
Man gör väl som man vill. Både när det gäller att stötta andra och sitt egna eventuella outande.
Det är ju bara att scrolla vidare eller trycka på ignore. Jag är inte intresserad av allt eller av alla användare. En del känner jag mig närmare än andra.
Men oavsett är det enda som stör mig när någon annan ska bestämma vad folk får skriva om.
Vi fungerar olika.
 
Jag tycker att det är svårt att veta vad TS vill många gånger. Är det tröst (stackars dig, alla andra är så himla dumma) eller mer konkreta råd? Ofta efterfrågas konkreta råd, men det är egentligen tröst man vill ha och då kan den som gett råd (som ibland kan vara riktigt vettiga! Här finns ju många med lång erfarenhet) istället en skopa ovett och det är ju inte heller så bra. Till slut tappar man ju lust att vilja hjälpa.

Fast jag behöver inte se längre än till mig själv för att se att det inte är lätt att veta vad jag vill. Men någonstans måste jag ju signalera till min omgivning att jag just nu inte är ett dugg mottaglig för "tips från coachen", utan syftet är att kräka av sig. Å andra sidan så har många av de bästa råden jag fått faktiskt varit ovälkomna i stunden, men gjort stor skillnad när jag väl fått smälta det som sagts.

Har erfarenhet både inifrån och utifrån med avseende på psykisk ohälsa, och är hyfsat van vid att man måste se ganska pragmatiskt kring vissa frågor. Det påverkar nog mina svar de gånger jag engagerar mig. Jag är tyvärr dålig på att trösta annat än vid akut sorg.
Det här tycker jag är svårt, ibland kan jag engagera mig och lägga rätt mycket tid på att fundera ut och skriva ett konstruktivt svar på vad jag uppfattar i trådstarten som att man vill ha råd och inte bara få prata av sig.
När det sedan visar sig att personen inte alls ville ha råd så kan jag bli väldigt frustrerad.
Jag förstår ju att det är hos mig det skaver på någotvis men som du säger är det bättre jag låter bli att läsa för det kommer varken ge TS eller mig något när det blir fel istället.
 
Efter över 30 år av egen psykisk ohälsa så orkar jag inte med att diskutera mina problem med folk som inte gått ens en meter i mina skor, så jag brukar skriva dagbokstråd och vill jag ha diskussion/råd så lämnar jag den olåst. Vill jag inte diskutera mina problem så låser jag helt enkelt tråden.
Brukar även ignorera andras trådar när jag inte orkar diskutera eller läsa.

Anledningen till att folk med psykisk ohälsa vänder sig till internetforum är nog ganska ofta att de inte får hjälp av vården. Så vad ska de göra?
 
Jag håller varken reda på vilka som mår dåligt eller vilken ålder de har, jag vet ett fåtal användare men jag har valt att ignorera många trådar/dagböcker eller hela ämnesrubriker som t ex barn men även någon användare. Jag gör ingen bakgrundskontroll utan svarar jag på ett inlägg så svarar jag på inlägget, utan att ta reda på om det är någon med någon ätstörning eller andra problem innan.

Det händer att jag får ett surt svar av någon annan användare att jag underförstått borde veta att den som skrivit har problem, men eftersom jag varken följer dem eller känner till dem sedan innan jag tycker jag inte det är mitt jobb att hålla reda på heller.
Jag har också fått några sura kommentarer vid ett par tillfällen i stil med "hen mår faktiskt si och så" och hänvisar det till nån tråd jag aldrig läst.

Jag känner att det är orimligt att man ska ge svar som om man kände varenda användare.
 
Jag tror att forum som detta kan ge mycket stöd och vara en ventil för någon som lider av psykisk ohälsa. Kanske kan det vara bra att triggervarna om ämnet är särskilt tungt (typ självmord, ätstörningar, sexuella övergrepp som exempel).

Jag har själv haft en nära anhörig med psykisk ohälsa. Hen tog för några år sedan sitt liv. När den personen mådde som allra sämst så betedde den sig inte alltid så bra mot omgivningen. Det var, antar jag, ett symtom på den psykiska ohälsan.
Däremot anser jag att på ett forum som denna så måste det ändå gå att säkerställa en hyfsat god ton utan utfall, anklagelser, rena elakheter eller hot. Om man inte klarar av att göra den bedömningen själv är det kanske bra om moderatorn tillfälligt stänger av en sådan användare, för allas skull (det är gissningsvis av godo även för användaren själv).

Något jag tycker är väldigt viktigt att förstå är att om någon som har en psykisk ohälsa beter sig olämpligt mot andra användare på forumet så kan det ju faktiskt vara så att någon av dessa andra användare också har en psykisk ohälsa. Alla kanske inte kan borsta av sig och tänka att "detta beror på att personen är psykiskt sjuk och då tar jag inte åt mig".
 
Något jag tycker är väldigt viktigt att förstå är att om någon som har en psykisk ohälsa beter sig olämpligt mot andra användare på forumet så kan det ju faktiskt vara så att någon av dessa andra användare också har en psykisk ohälsa. Alla kanske inte kan borsta av sig och tänka att "detta beror på att personen är psykiskt sjuk och då tar jag inte åt mig".

Det kan också vara bra att minnas att det finns folk som ger sådana där jobbiga råd som faktiskt har egna erfarenheter av att må riktigt dåligt.
 
Just det där kan jag irritera mig på faktiskt. Det måste, på ett offentligt forum på nätet, vara ok att inte ha full koll på alla användares tidigare inlägg utan att få skäll och bli skammad.
Ja! Jag lämnade buke i ett år och det var efter att jag fått skäll för att jag inte haft koll på bakgrund när jag svarade i en tråd. Jag blev verkligen kölhalad och ivägjagad härifrån.
 
Jag upplever ibland att vissa användare bara svarar i vissa trådar när de får vara förebrående, skälla eller tala om vad TS gör för fel. Men samma användare är aldrig med och hejar när det går bra. Då tycker jag att man får ställa sig själv frågan ”vill jag att TS ska lyckas?”. Det tycker jag är lite lurigt.
 
Jag har också fått några sura kommentarer vid ett par tillfällen i stil med "hen mår faktiskt si och så" och hänvisar det till nån tråd jag aldrig läst.

Jag känner att det är orimligt att man ska ge svar som om man kände varenda användare.
Det är mycket märkligt jag känner igen många till användarnamnet och ibland känner jag igen deras häst eller hund vid namn eller på bild men mer än så har jag ingen koll på.
Att man ska hålla reda på vilka användare som har psykisk ohälsa och inte låter omöjligt om man inte lever hela sitt liv här på forumet.
 
Jag upplever ibland att vissa användare bara svarar i vissa trådar när de får vara förebrående, skälla eller tala om vad TS gör för fel. Men samma användare är aldrig med och hejar när det går bra. Då tycker jag att man får ställa sig själv frågan ”vill jag att TS ska lyckas?”. Det tycker jag är lite lurigt.
Jag tycker inte det finns något snällare forum än det här forumet.
Folk lägger ner timmar på att svara på alla möjliga och omöjliga frågor och dom få trådar jag läst som jag tror det syftas på i den här tråden får ju i princip alltid ett oerhört stort engagemang.
 
Jag är väldigt, väldigt försiktig. Det få gånger jag svarar i sådana trådar är oftast i frågor som på ett eller annat sätt tangerar mitt yrke och som jag därmed känner att jag kan bidra med adekvata och relevant kunskap kring. Men det är enstaka inflikningar och jag engerar mig inte i längre diskussioner och "relationsbyggen". Där går min gräns för hur mycket jag blandar in mitt jobb i min fritid. Bidra med kunskap gör jag med glädje - "terapeut" är jag bara på jobbet.

Med tanke på mängden och spridningen av människor på Buke och textens utmaningar som kommunikationsmedel, så tycker jag på det stora hela att det är fantastiskt hur väl dessa trådar hanteras. Buke håller uppe en integritet och en människosyn som tyvärr känns mer och mer ovanlig på nätet i övrigt.
 
Jag upplever ibland att vissa användare bara svarar i vissa trådar när de får vara förebrående, skälla eller tala om vad TS gör för fel. Men samma användare är aldrig med och hejar när det går bra. Då tycker jag att man får ställa sig själv frågan ”vill jag att TS ska lyckas?”. Det tycker jag är lite lurigt.
Det här.

Jag tycker inte bara att man ska ge ros och hjärtan i trådar, men någonstans måste man själv förstå att vissa användare och i vissa trådar går det bara runt runt, då går det inte att fortsätta trycka på hårt med sina angrepp för det når ändå inte fram. Det upplevs bara som brutala angrepp till slut. Det får mig ibland att fundera på om det är viktigt att lufta sin egna åsikt om saken eller att få personen att förstå vad man menar.
 
Upplever att fler och fler mår dåligt. Jag svarar nog för jag har blivit frisk och vet att det går att bli frisk, som i mitt fall. Det var ett helvete att bli frisk och det var ett helvete att vara sjuk. Jag tror det flesta kan bli friskare om de får chansen att finna rätt verktyg. Det kan vara en djungel att hitta rätt verktyg dock men jag vill ju att så många som möjligt kan göra det!

Det är sen en fin balans att hjälpa eller stjälpa, på många forum kan det vara ganska hård ton men på detta forum tycker jag det kan vara på bra nivå men klart att det finns användare även här som jag tycker beter sig dumt, och de är på ignore.
 
Eftersom det är på grund av mina inlägg som du startade tråden, så får jag väl helt enkelt bidra med mina fem cent.

Först, en disclaimer: under många år levde jag med psykisk ohälsa och ångest som bara eskalerade, och som fick sin absolut topp efter en inläggning. Tillslut var det det enda som min vardag cirkulerade kring, och som upptog utan tvekan 90% av min tankeverksamhet vaken tid. Jag utvecklade undvikande beteenden, tankemönster och dödsångest. Mycket tid gick åt att älta och bekräfta att mina tankar stämde. Min omgivning visste mycket lite, min sambo desto mer men absolut inte hela biten. Jag hade tankar om både självskada och självmord. Tillslut blev det ohållbart, och jag fick medicin utskrivet och valde att gå i terapi privat. Idag har det visat sig att en del mönster och ångest mest troligt beror på en NPF-diagnos. Jag har även i min omgivning flera personer och anhöriga med psykisk ohälsa, NPF och missbruk. Så, kort sagt, det jag skriver är alltså inte taget ur röven. Jag har gjort jobbet, och kommit ut på andra sidan.

Du frågade mig i en annan tråd huruvida det verkligen skulle kunna vara skadligt att prata om sin psykiska ohälsa. Det korta svaret är ju ja, det kan vara skadligt. Det långa svaret är desto mer snårigt, eftersom det kan handla om omfattning, hur man talar om det och mönster. Det är alltså inte alltid skadligt att skriva eller prata om sin psykiska ohälsa. Det som är farligt, är att upprepande älta och söka bekräftelse från sin omgivning på att sin egen världsbild stämmer, oavsett om bekräftelsen kommer ur arga gubbar eller hjärtan. På ett forum går det ju dessutom att "komma undan" med saker man IRL hade behövt bemöta. Här kan man hälla ur sig, smita ifrån tråden när det blir för jobbigt, och få uppmärksamhet och bekräftelse i form av reaktioner och kommentarer. Det blir en ond cirkel för vissa, en cirkel som används till att ge näring åt sin psykiska ohälsa.

En försvårande faktor i dessa fall är ju att det även finns människor som vill känna sig behövda, och vill hjälpa. Kanske inte alltid för trådskaparens skull, utan även sin egen. Det finns något självuppfyllande i att känna sig behövd. Och även om tanken förvisso är god, så är det ofta här det stjälper. Här behöver man ju gå till sig själv och fråga sig om det verkligen är TS behov eller sitt eget som går först och den linjen är nog svåridentifierad för vissa personer. Hur vi svarar och reagerar har i allra högsta grad en inverkan. Om vi aldrig är obekväma i våra svar, så är risken större att den onda cirkeln fortsätter. Och med obekväm menar jag inte att bli sur eller arg, även om det emellanåt också faktiskt behövs trots att människan är sjuk, utan att helt enkelt ställa frågor eller påståenden där personen måste reflektera huruvida denne verkligen gör detta för att bli frisk, eller för att fortsätta. Det negativa med det och det faktum att vi befinner oss på ett forum, är att det är enkelt att hoppa över de inläggen, och fortsätta fokusera på andra inlägg som ger näring. Det hade ju inte funkat IRL, men det fungerar här, och därför kan det vara enklare att hålla liv i sina sjuka mönster genom att skriva här.

Som @Hippocampus skrev så är det ett helvete att vara sjuk, och även ett helvete att bli frisk. Man får helt enkelt byta ett helvete mot ett annat, och acceptera att man måste gå igenom det om man ska ha en chans till att komma ut på andra sidan. Det är givetvis så att det är betydligt mer bekvämt och tryggt att stanna kvar i det sjuka helvetet, eftersom det är den tillvaron man känner till och "mår bra" i. Allt okänt är otryggt. Det man måste förstå är att det inte är här som tillfrisknandet kommer att ske. Det måste ske där ute, i den verkliga världen.

Jag stannar där, så att det inte går från novell till hel bok. Jag har mycket tankar kring detta ämne, eftersom det står mig väldigt nära. Hur vi talar om världen bidrar också till hur vi uppfattar den, för att dra en diskursanalytiska slutsats.
 
Jag ska också ärligt lägga till att jag anser att Dagboks-forumet har gjort sitt. För min egen högst egoistiska del, så är det inte längre ett givande eller roligt forum och det inverkar även så pass negativt på mitt eget användande att jag funderat flera gånger sista tiden på om man överhuvudtaget ska vara kvar här. Men också för att det blir en hopplös gränsdragning när det gäller psykisk ohälsa, och jag förstår att det måste vara sjukt svårnavigerat både som moderator och forumägare. Alternativt ser man inga problem med det, jag vet inte. Men personligen tycker jag att det forumet blivit högst problematiskt.
 
Jag ska också ärligt lägga till att jag anser att Dagboks-forumet har gjort sitt. För min egen högst egoistiska del, så är det inte längre ett givande eller roligt forum och det inverkar även så pass negativt på mitt eget användande att jag funderat flera gånger sista tiden på om man överhuvudtaget ska vara kvar här. Men också för att det blir en hopplös gränsdragning när det gäller psykisk ohälsa, och jag förstår att det måste vara sjukt svårnavigerat både som moderator och forumägare. Alternativt ser man inga problem med det, jag vet inte. Men personligen tycker jag att det forumet blivit högst problematiskt.
Jag läser helt enkelt inte dagbokstrådarna, det syns rätt tydligt (tycker jag) under titlarna i sin röda ruta "Dagbok" var de trådarna kommer ifrån och då är det enkelt att undvika dem. Jag undviker dem för min egen mentala hälsas skull och går då helt enkelt inte in i dem så kan de som tycker om och använder den delen fortsätta att göra det. Därmed påverkar inte den delen av forumet mig. Om de påverkar dig också så kan du också prova på att undvika dem?
 
Jag läser helt enkelt inte dagbokstrådarna, det syns rätt tydligt (tycker jag) under titlarna i sin röda ruta "Dagbok" var de trådarna kommer ifrån och då är det enkelt att undvika dem. Jag undviker dem för min egen mentala hälsas skull och går då helt enkelt inte in i dem så kan de som tycker om och använder den delen fortsätta att göra det. Därmed påverkar inte den delen av forumet mig. Om de påverkar dig också så kan du också prova på att undvika dem?

Jag har de på ignore regelbundet. Det jag menar är själva fenomenet som jag beskriver i mitt inlägg, hur det fortsätter gro i det forumet. Det skaver i mig, helt enkelt.
 

Liknande trådar

Fritid (Gammal användare som känner behov av att vara lite mer anonym). Köpte för några år sedan ett hus tillsammans med min familj som vi...
Svar
15
· Visningar
3 352
Senast: tara
·
Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 851
Senast: kryddelydd
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det satte rejäl fart under sensommaren 2007. Jag skulle fotografera på min väns bröllop. När jag kommer dit börjar jag fumla med min...
Svar
0
· Visningar
1 571
Senast: cassiopeja
·
Övr. Barn Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp! Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 626
Senast: Aliide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Guldfasanerna
  • Kemisk kastration?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp