Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?
Sängvätare, svårt med relationer till andra barn, oftast en otrolig bindning till sin mamma, manipulativa, grymma mot djur, ljuger,..... Var ska jag sluta... Det går inte att ändra på dem , de är födda så men man kan med rätt metod få dem att bli manchettförbrytare istället för gravt kriminella. Det krävs ett enormt konsekvent bemötande av deras ideeer under hela uppväxten som kan knäcka den bästa.
Här har vi det igen. Nyanserat.
Och vilken fin människosyn.
Wikipedia har ofta en bra lista med referenser längst ner på varje ämne.
Om man betar av dessa så kan man avgöra hur säkert varje ämne beskrivs.
Jo jag vet hur wiki fungerar, tack.
Jag är dock inte intresserad av att beta av alla eventuella referenser där. Om jag frågar efter referens på visst påstående så är det ju en specifik referens jag är ute efter. Jag har väl inte tid att sitta och läsa en massa artiklar för att ev hitta stöd för något som jag har ifrågasatt?
Men att inte personlighet skulle vara ärftlig då alla andra egenskaper är det är ju en omöjlighet.
Både hästar och hundar bedöms ju avelsmässigt med avseende på lynne och det vore ju meningslöst om det inte var ärftligt.
Vadå alla andra egenskaper?
Det går inte att jämföra hästar och hundar med människor i den här aspekten.
Det finns inga andra djur förutom människan som är så beroende av sin nära omgivning under så lång tid.
Valpar lämnar sin mamma när de är 8 veckor, föl när de slutar dia (minns inte exakta åldern men det är ju inte flera år vi pratar om). Människor är beroende av sina närmaste tills de är minst typ 12 år.
Det är 12 år av beroende som förändrar
allt i din jämförelse.
För att rabbla samma sak igen.
Temperament anses av vissa forskare vara mer eller mindre medfött. Personligheten är något väldigt mycket större som formas under hela livet, och framförallt under barndomen. (Om man håller sig till den teoribildning jag tror mest på).
Personligheten är ju din syn på dig själv, på världen. Och dina strategier för att klara dig så bra som möjligt. Din uppfattning om hur man ska bete sig och din uppfattning om hur andra beter sig. Det är inget som är förprogrammerat, utan något som utvecklas med dina erfarenheter.
Och om dina erfarenheter är väldigt problematiska kommer du också utveckla ett problematiskt förhållningssätt till dig själv, andra och världen. Till följd av detta beter du dig på ett sätt som av omvärlden anses vara problematiskt och om dessa problem är grava nog och stämmer in på vissa kriterier så kanske du i vuxen ålder får en personlighetsstörningsdiagnos (eller annan psykopatologi).
Hela tiden finns såklart ditt temperament och din biologi med och påverkar, men det är ju inte den som avgör hur du slutar. Det som avgör är hur stor diskrepans det blir mellan dina egna behov och omvärldens agerande.