psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

[Grazing]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Medfött = man föds med sjukdomen/störningen. Alltså den finns där från början eller uppkommen inom första året.

Däremot kan de ha en sårbarhet som gör att de är känsligare än andra.

Det är ju lite det som definierar många personlighetsstörningar, en extremare typ av sårbarhet och det är det som leder till det svåra tänket många har. Och den sårbarheten och skörheten är något man föds med och ingenting som man blir av med. Däremot så kan man lära sig hantera den.

På det sättet så jo, jag tycker den störningen är medfödd mer eller mindre. Sen däremot hur den utvecklar sig under åren är en annan sak.

Dåligt behandlade innefattar inte bara att bli misshandlad, slagen, våldtagen osv. Det innefattar även att inte ha fått sina emotionella behov tillgodosedda, att inte ha blivit validerad, att inte fått chansen att utveckla en trygg anknytning.

Hur definierar du tex en trygg anknytning eller en icke trygg miljö under uppväxten tex? Det behöver faktiskt inte vara så att dom inte fått sitt emotionella tillgodosett, det kan vara en "normal" uppväxtmiljö, hur man nu definierar normal. Normal räcker ofta inte för den typen av människor. Det betyder dock inte att dom blivit försummade.

Nu är ju den mesta forskningen på personlighetsstörningar gjorda på borderlinepatienter men iallafall inom den gruppen har man funnit att i princip alla har en otrygg anknytning samt låg mentaliseringsförmåga = de har inte fått känna emotionell trygghet som barn.

Jag tycker du generaliserar otroligt mycket nu, det är långt ifrån alla som blivit dåligt behandlade under uppväxten eller fursummade emotionellt. Det är vanligare i den gruppen ja, men det är vanligt också att dom växer upp precis som alla andra. Däremot har dom behövt lite extra som föräldrar kanske inte sett eller förstått.

Sen har dom kollat upp och gör statistiken av dom som kräver mera vård, jag kan tänka mig att det är otroligt många människor som lider av olika typer av personlighetsstörningar men som inte söker vård för det. Som trots ett jobbigt mående kämpar på ändå utan hjälp. Många som inte förstår varför dom är som dom är när dom haft det så bra under uppväxten osv.

 

[Inte_Ung]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

... om det är något särskilt du vill se belägg på.

Jag skulle oerhört gärna vilja veta om det finns mätningar gjorda som visar att de störningar som man ser i dessa hjärnor har påverkats på något vis av omgivningen.
T.ex. en person som blivit mera "normal" efter terapi eller någon med normal funktion som fått dessa egenskaper senare i livet som går att mäta på psykopater.

Men det kanske är morgondagens forskning?

 

[Inte_Ung]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Psykopati är ju lite av ett slaskbegrepp med tanke på att det inte längre finns som diagnos.

Jag tolkar det som en oförmåga att känna empati och att det är den avvikelse som kan ses med undersökningar av hjärnan.
Inget subjektivt av typen "Jag tycker NN är psykopat".
Då så slipper man ju slasken.

Jag försökte tidigt i tråden reda ut exakt vad vi pratade om här men det var ingen som var intresserad av att fördjupa sig i den delen.

Jag är intresserad nu!

 

[Djurjouren]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har studerat ämnet i många, många år.
Man kan bli en "psykopat" (läs, verka som att man är det) om man är normal men ens mamma är psykopat. Dem kan man till viss del "bota", för de har i grunden en insikt.
Men en psykopat kan aldrig växa upp i en normal miljö, det är omöjligt då de med sin manipulativitet påverkar hela sin omgivning. Psykopaten far inte illa av sin omgivning men omgivningen far extremt illa.
Det finns ett ställe där man påstås ha fått ganska bra "pli" på psykopater och det är i främlingslegionen. Där är allt som slaget i sten, ingen möjlighet att manipulera något där. Men det håller ju inte för om de slipper ut därifrån hittar de ju lättmanipulerade människor igen.

Man kan inte bota psykopater, men deras uppväxtmiljö kan påverka huruvida de blir skattesmitare eller mördare om ni förstår hur jag menar.

En psykopat som gått i terapi blir ännu farligare för han lär sig saker av psykologen och blir därmed ännu duktigare på att manipulera.

De vill inte bli botade för det är inget fel på dem, det är omgivningen som är "loosers" (psykopaters favortord).

Psykologen ni nämnde ovan är själv psykopat därför är hans uppgifter ju ganska omdiskutabla. Men oerhört intressanta.
En psykopat kan uppföra sig normalt men så fort han ser en anledning att återgå till sitt normala jag så tar han den.

Det är trist men sant. Viss psykopater är skrämmande....

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Fast att man inte sätter personlighetsstörningar på personer som inte kommit ur tonåren/yngre vuxenåldern är väl främst för att det är svårt att avgöra vad som är tonårstänk och vad som är personlighet. Just att man inte vill sätta en personlighetsstörning på någon som har ett vanligt tonårshumör tex.

Delvis rätt, det är svårt att avgöra vad som är tonårstänk och vad som är personlighet eftersom personligheten inte är helt utvecklad än. Om det bara var som du skrev skulle man inte sätta några diagnoser alls förrän i vuxen ålder, man vill ju inte sätta en ångest-, depression-, ADHD-, vad-som-helst-diagnos på vanligt "tonårshumör" heller.

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Men nu så har ju andra lagt in källor och jag har förtydligat mig med en enstaka källa.
Och där så står samma sak.

Var är källorna som pekar på det som line_n påstår?

Fast källorna du lagt in säger ju inte det du påstår...

Om man inte orkar läsa vetenskapliga artiklar är en bra och lättläst bok som sammanfattar forskningen om personlighetsstörningar, dess giltighet som diagnos, stöd för olika teorier kring uppkomst och forskning kring behandling är Personlighetsstörningar av Emmelkamp och Kamphuis. Om jag inte minns helt fel finns det ett kapitel som diskuterar psykopatbegreppet också.

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tolkar det som en oförmåga att känna empati och att det är den avvikelse som kan ses med undersökningar av hjärnan.

Din uppfattning kring hur hjärnan fungerar och vad man kan dra för slutsatser av olika fynd är extremt förenklad. Att man ser t.ex. annorlunda aktivitet i amygdala är inte på något vis detsamma som att man kan säga att dessa personer pga detta har en oförmåga att känna empati. Så specifika funktioner har inte områden i hjärnan och så specifika mätmetoder har vi inte. Liknande avvikande aktivitet i amygdala ses som sagt även hos t.ex. personer som gillar att hoppa fallskärm. Du svarade aldrig på om du anser att det innebär att de saknar empatiförmåga och är psykopater?

(Ska man tycka och gissa hejvilt som många gör i tråden skulle jag kunna spåna kring just förmåga till att känna och tolka egna och andras känslor. Amygdala är involverad i olika känsloprocesser som rädsla och glädje, någon som inte fått sina emotionella behov mötta som barn och fått lära sig hantera och namnge känslor skulle kunna blanda ihop dessa upplevelser, vilket skulle kunna ge upphov till sådana företeelser som många associerar till psykopati, t.ex. att andras rädsla ger individen njutning. Dvs medfödd sårbarhet kombinerat med (brist på) inlärning.)

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är inget svammel.
Man kan ju mäta aktiviteten i hjärnan.
Och många psykopater är det utan att ha blivit illa behandlade.

Återigen, hur aktiviteten i hjärnan ser ut just nu säger absolut ingenting om orsak eller att något är medfött.

Illa behandlad är kanske fel uttryck, men som line redan skrivit behöver det inte betyda att man blivit misshandlad eller vanvårdad. Det kan handla om att inte få sina emotionella behov tillgodosedda, att inte få lära sig att känna igen och hantera känslor eller uttrycka dem på adekvat sätt osv. Anledningen till det kan variera, från att de vuxna i en kritisk period mår dåligt själv och inte klarar av att se barnet, till att barnet är "svårt" (temperament) och det därför är mer krävande att se och validera det barnets upplevelser, eller att barnet utsätts för övergrepp utanför familjen (med tanke på alla "jag vet att hen hade det bra hemma"). Det handlar inte om att skuldbelägga föräldrarna eller omgivningen, det handlar om att förstå att barn inte föds "dåliga" och att det inte finns några hopplösa fall, däremot föds vi med olika förutsättningar som gör det lättare eller svårare. Istället för att se det som skuldbeläggande skulle det hjälpa oerhört om det vore mer accepterat att alla inte kan vara superföräldrar i alla situationer och till alla barn och det därmed vore mindre stigmatiserat att söka hjälp när man märker att något håller på att gå snett.

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är ju lite det som definierar många personlighetsstörningar, en extremare typ av sårbarhet och det är det som leder till det svåra tänket många har. Och den sårbarheten och skörheten är något man föds med och ingenting som man blir av med. Däremot så kan man lära sig hantera den.

På det sättet så jo, jag tycker den störningen är medfödd mer eller mindre. Sen däremot hur den utvecklar sig under åren är en annan sak.

Menar du att allt som man har en ökad sårbarhet för bör ses som en medfödda störningar? Eller om det utvecklas negativt bör det ses som en medfödd störning? Jag vet inte om jag hänger med i hur du tänker... Om man har en medfödd sårbarhet för depression drabbas man lättare av en sådan efter en svår händelse som skilsmässa eller att ha förlorat jobbet, innebär det att den depression man utvecklar då är medfödd? Många föds med en ökad sårbarhet för alkoholism, är alkoholism alltså medfött hos de som är alkoholister? Om två enäggstvillingar föds med samma sårbarhet för schizofreni men bara den ena utvecklar sjukdomen, har båda medfödd schizofreni då?

Hur definierar du tex en trygg anknytning eller en icke trygg miljö under uppväxten tex? Det behöver faktiskt inte vara så att dom inte fått sitt emotionella tillgodosett, det kan vara en "normal" uppväxtmiljö, hur man nu definierar normal. Normal räcker ofta inte för den typen av människor. Det betyder dock inte att dom blivit försummade.

Jag tycker du generaliserar otroligt mycket nu, det är långt ifrån alla som blivit dåligt behandlade under uppväxten eller fursummade emotionellt. Det är vanligare i den gruppen ja, men det är vanligt också att dom växer upp precis som alla andra. Däremot har dom behövt lite extra som föräldrar kanske inte sett eller förstått.

Men alltså, om föräldrarna inte sett eller förstått vad barnet behöver har ju barnet blivit försummat och inte fått sina emotionella behov tillgodosedda! Sen behöver man inte anse det vara förälderns "fel", men om en "normal" uppväxt inte räcker så har man (familjen, skolan, samhället, whatever) ju uppenbarligen missat att tillgodose just det barnets behov. Jag skulle inte definiera en sådan omgivning som en "trygg miljö" för den individen. Man kan ju inte utgå från någon slags standardmall och säga att "hen fick minsann normal behandling som alla andra" och så anse att det är barnets fel/ett medfött fel, om det inte räckte! Menar du på samma vis att man inte kan säga att omgivningen missat att tillgodose barnets behov hos de barn som har svårt för att läsa, blyghet, fetma, koncentrationssvårigheter, rädsla för mörker eller vad man nu kan ha en ökad sårbarhet för? Det är medfött och om normalnivån på stöd inte räckte så bör det ses som något som inte gick att påverka? Föräldrar/skola/samhället har ingen skyldighet att se och förstå vad barnet behöver eller ge det mer hjälp?

Sen har dom kollat upp och gör statistiken av dom som kräver mera vård, jag kan tänka mig att det är otroligt många människor som lider av olika typer av personlighetsstörningar men som inte söker vård för det. Som trots ett jobbigt mående kämpar på ändå utan hjälp. Många som inte förstår varför dom är som dom är när dom haft det så bra under uppväxten osv.

Och det är väl oerhört synd att människor kämpar på utan hjälp trots att de mår dåligt. Vilket i sig kan bero på att man inte fått lära sig att ta sina egna känslor och behov på allvar, trots att man själv och andra tycker att man "haft det så bra under uppväxten"...

 

[Grazing]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Menar du att allt som man har en ökad sårbarhet för bör ses som en medfödda störningar?

Skriver att det är en stor del av en del personlighetsstörningar.

Men alltså, om föräldrarna inte sett eller förstått vad barnet behöver har ju barnet blivit försummat och inte fått sina emotionella behov tillgodosedda! Sen behöver man inte anse det vara förälderns "fel", men om en "normal" uppväxt inte räcker så har man (familjen, skolan, samhället, whatever) ju uppenbarligen missat att tillgodose just det barnets behov. Jag skulle inte definiera en sådan omgivning som en "trygg miljö" för den individen. Man kan ju inte utgå från någon slags standardmall och säga att "hen fick minsann normal behandling som alla andra" och så anse att det är barnets fel/ett medfött fel, om det inte räckte!

Det är aldrig barnets fel att den har ett problem/flera problem. Det är heller inte föräldrarnas fel att barnet kan drabbas av personlighetsstörningar, att alltid anta att föräldrarna missunnat barnet är farligt. Många anklagelser som kan komma fram om man tänker på det sättet. Det är inte alltid så.

Det syns inte alltid så tydligt och konkret, det är inte så tydligt som att barnet är rädd för mörkret eller är lite blygt. Det är så lätt att påstå att det och det beror på det och det och om personen hade haft bra föräldrar som inte strunta i att tillgodose barnets emotionella behov hade problemen aldrig kommit osv.

Ja, en stor del av personer med emotionella personlighetsstörningar har missat den bekräftelsen eller har blivit utnyttjade osv men nej, inte alla, många som haft bra föräldrar som verkligen försökt och gett barnet det som den behöver. Men ibland räcker det inte.

Menar du på samma vis att man inte kan säga att omgivningen missat att tillgodose barnets behov hos de barn som har svårt för att läsa, blyghet, fetma, koncentrationssvårigheter, rädsla för mörker eller vad man nu kan ha en ökad sårbarhet för?

Du kan inte jämföra blyghet och fetma och mörkerrädsla med personlighetsstörningar, det är en lite annan sak. Sen kan mycket hänga ihop visst men det är väldigt skilda saker.

Och det är väl oerhört synd att människor kämpar på utan hjälp trots att de mår dåligt. Vilket i sig kan bero på att man inte fått lära sig att ta sina egna känslor och behov på allvar, trots att man själv och andra tycker att man "haft det så bra under uppväxten"...

Ja och det är långt ifrån alla som blivit försummade som barn. Många har problemen iallafall, det är problem som förr eller senare sätter käppar i hjulet när dom är vuxna och då måste man ta till hjälp så man lär sig hantera känslorna osv.

 

[Grazing]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det handlar inte om att skuldbelägga föräldrarna eller omgivningen, det handlar om att förstå att barn inte föds "dåliga" och att det inte finns några hopplösa fall, däremot föds vi med olika förutsättningar som gör det lättare eller svårare.

Det är ju det jag skriver, att vissa föds mera känsliga och mer sköra än andra. Hur det utvecklas är en annan sak. Det är inte på något sätt dåligt att ha ett tillstånd som mera känslig/skör/utsatt, det är bara ett tillstånd som går att förbättra och det går att försämra beroende på lite vad det är för någon.

Om du bara anade hur många familjer som splittrats pga av åsikten att tex emotionell personlighetsstörning beror på föräldrarna, att dom antingen försummat barnet psykiskt eller utsatt det för något. Det är en myt, det är ofta så ja, men det måste inte vara så.

Istället för att se det som skuldbeläggande skulle det hjälpa oerhört om det vore mer accepterat att alla inte kan vara superföräldrar i alla situationer och till alla barn och det därmed vore mindre stigmatiserat att söka hjälp när man märker att något håller på att gå snett.

Såfort man menar på att föräldrarna hade kunnat gjort på ett annat sätt, kunnat vara där mera osv så är det ett skuldbeläggande.

Annars menas det ju på isåfall att alla som har en personlighetsstörning kunde ha varit "friska" med "rätt" föräldrar.

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Skriver att det är en stor del av en del personlighetsstörningar.

Tror jag förstår ännu mindre nu. En del personlighetsstörningar har en annan slags sårbarhet än andra personlighetsstörningar och alla andra tillstånd? Vad består denna sårbarhet av? Och vad är det i din mening som avgör hur den utvecklas?

Det är aldrig barnets fel att den har ett problem/flera problem. Det är heller inte föräldrarnas fel att barnet kan drabbas av personlighetsstörningar, att alltid anta att föräldrarna missunnat barnet är farligt. Många anklagelser som kan komma fram om man tänker på det sättet. Det är inte alltid så.

Missunna? Det är väl ingen som antar att föräldrarna missunnar barnet något? Det är väl en himla stor skillnad mellan att vilja sitt barn illa och att av olika anledningar inte vara förmögen att se och bemöta barnet på det sätt barnet skulle behöva. Det du i förlängningen säger är att vi ska låta bli att hjälpa barn även om det är möjligt om det på något sätt finns en risk att föräldrar kan känna sig anklagade för att inte göra ett bra jobb. Men det gäller bara personlighetsstörningar? Eller ska vi låta bli att ge föräldraträning när det gäller anknytning, autism, ADHD, mobbing osv också, så att ingen kan få för sig att vi skuldbelägger föräldrarna genom att ge dem hjälp och stöd?

Det syns inte alltid så tydligt och konkret, det är inte så tydligt som att barnet är rädd för mörkret eller är lite blygt. Det är så lätt att påstå att det och det beror på det och det och om personen hade haft bra föräldrar som inte strunta i att tillgodose barnets emotionella behov hade problemen aldrig kommit osv.

Ja, en stor del av personer med emotionella personlighetsstörningar har missat den bekräftelsen eller har blivit utnyttjade osv men nej, inte alla, många som haft bra föräldrar som verkligen försökt och gett barnet det som den behöver. Men ibland räcker det inte.

Men alltså, jag har överhuvudtaget inte använt ord som "strunta i", det blir väldigt konstigt när du argumenterar mot saker jag inte påstått. Att barnen inte fått sina behov tillgodosedda betyder inte att föräldrarna medvetet låtit bli att ta hand om sina barn! Men precis som du skriver så räcker det inte alltid med att "göra sitt bästa". Tvärtom skrev jag i ett tidigare inlägg att alla inte kan vara superföräldrar till krävande barn och jag önskar att det vore lättare och mer accepterat att söka hjälp. Och att det ibland kan vara saker utanför familjen som föräldrarna har absolut noll aning om som ställer till det. Men inget av det är detsamma som att barnet föddes som "psykopat" och inget skulle gå att göra.

När det gäller det fetade så verkar det vara väldigt lätt att påstå att det och det beror på "medfödda störningar"...

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är ju det jag skriver, att vissa föds mera känsliga och mer sköra än andra. Hur det utvecklas är en annan sak. Det är inte på något sätt dåligt att ha ett tillstånd som mera känslig/skör/utsatt, det är bara ett tillstånd som går att förbättra och det går att försämra beroende på lite vad det är för någon.

Ok, så det är medfött och omgivningsfaktorer har noll påverkan, men samtidigt går det att förbättra eller försämra? Hur går denna förändring till?

Om du bara anade hur många familjer som splittrats pga av åsikten att tex emotionell personlighetsstörning beror på föräldrarna, att dom antingen försummat barnet psykiskt eller utsatt det för något. Det är en myt, det är ofta så ja, men det måste inte vara så.

Såfort man menar på att föräldrarna hade kunnat gjort på ett annat sätt, kunnat vara där mera osv så är det ett skuldbeläggande.

Annars menas det ju på isåfall att alla som har en personlighetsstörning kunde ha varit "friska" med "rätt" föräldrar.

Nej, inte med rätt föräldrar, men under rätt omständigheter.

Om man ska vara sån så är väl att påstå att något är medfött är till högre grad att säga att någon hade varit frisk med rätt föräldrar, när det gäller det biologiska finns det ju liksom ingen tvekan om var ursprunget kommer ifrån.

 

[Elftor]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Seriöst? Wikipedia?
Inte den mest tillförlitliga källan.

Utifrån min teoretiska kunskap och mina egna personliga synpunkter så är INTE personlighetsstörningar medfödda.

Seriöst, personliga anekdoter?

 

[Elftor]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

I boken "Why Is It Always about You?: The Seven Deadly Sins of Narcissism" finns det något kapitel med teorier om hur narcissism uppkommer. Den beskriver väldigt tidiga skamfyllda upplevelser som en källa. Någon exempelsituation var (varning: jag har inte boken här, och minnet är lite luddigt) ett litet barn som hittat något (bajs? död fågel?) och tar med det för att visa sin förälder som reagerar argt och äcklat, vilket blir en obehaglig och överraskande vändning. Med en förälder som saknar förmågan att sen visa att det "inte var så farligt" skulle skamkänslorna bli intensiva och framkalla narcissism.

Jag tyckte att det lät ganska flummigt och tänkte mest "skit samma, jag vill bara veta hur man står ut med dem när de är vuxna!", men vid lite eftertanke känns det som en tänkbar faktor. Mina erfarenheter av en narcissist fick det att verka just som att undvikande av skamkänslor kopplade till misstag eller otillräcklighet tillhörde de starkaste egenskaperna.

Vad gäller hantering tror jag att synliggörande av det personerna gör är viktigt. Man får inte låta dem smita undan ansvar, men man måste också visa att det inte är någon katastrof. Med barn måste man antagligen vara mer varsam, för att undvika skapande av skam och förstärkande av fantiserande och lögnaktighet som hantering - men jag tror att det är viktigt att visa att manipulerandet inte fungerar och att alternativet faktiskt inte är slutet på världen.

 

[Grazing]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Ok, så det är medfött och omgivningsfaktorer har noll påverkan, men samtidigt går det att förbättra eller försämra? Hur går denna förändring till?

Vadå förändring? Personerna som drabbas av den typen av tillstånd är personer som är skörare och känsligare än andra. Därför går det att påverka åt olika håll. Det kan gå åt helvete samtidigt som dom kan lära sig hantera alla känslor och tankar och faktiskt må bra ändå även om dom alltid kommer vara åt det extremare hållet i tänket. Beroende såklart på vilken personlighetsstörning som det pratas om.

 

[Inte_Ung]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det kan gå åt helvete samtidigt som dom kan lära sig hantera alla känslor och tankar och faktiskt må bra ändå även om dom alltid kommer vara åt det extremare hållet i tänket.

Just psykopati är ju snarare en brist på just känslor.
Och då blir det knepigare.

Om en person inte känner någonting alls när den borde det så är den ju svår att påverka.

 

[imzork]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Mina erfarenheter av en narcissist fick det att verka just som att undvikande av skamkänslor kopplade till misstag eller otillräcklighet tillhörde de starkaste egenskaperna.

Detta stämmer överens med min mor.

Det är bättre att låta bli än att försöka, men misslyckas, eftersom det är "skamligt" att misslyckas. Ungarna ska helst göra som narcissisten tycker och kräver eftersom det är "skamligt" om de går sin egen väg. Bara detta att flytta hemifrån - herregud, oerhört skamligt att barnet/kroppsdelen inte längre vill bo under samma tak. Hellre jobba på ett vanligt, enkelt jobb som betalar OK än att försöka sig på något som narcissisten uppfattar som "udda" och krävande - risken finns ju att man misslyckas = skam.

Ironin: min mor föreslog att mitt syskon skulle bli USKA p.g.a. "enkelt och lätt att få jobb", men ser ner på mina svärföräldrar för att deras jobb är alltför simpla för henne, en av dem är - USKA!

En stor del av min uppväxt var just detta att jag, av morsan, ansågs "skämma ut" henne. Hon försökte förbjuda mig att ha vissa kläder för att hon "skulle bli av med jobbet om hennes unge gick omkring så" (nä, inte ens om hon vore statsråd - och det var hon ju rakt inte).

För att inte tala om sex. Ojojojojoj.

Jag vet inte om denna förklaring kring uppkomsten av narcissism är korrekt, men det kan definitivt vara en del av en större förklaring. Just skamkänslor är ju väldigt, väldigt starka och jag tror det är en av anledningarna till att narcissister så lätt kan kuva andra människor: skam- och skuldpåförande på andra är deras sätt att vara.

 

[Grazing]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Just psykopati är ju snarare en brist på just känslor.
Och då blir det knepigare.

Om en person inte känner någonting alls när den borde det så är den ju svår att påverka.

Jag tror att en psykopat tex måste vilja andra väl och försöka även om dom inte känner så mycket själva för att fungera i samhället. För det finns ju även psykopater som faktiskt fungerar bra i samhället även om dom kanske inte är dom roligaste personerna att umgås med eftersom dom kanske inte ger så mycket om det inte gynnar dom.

Jag tror inte alla psykopater är farliga, alla är ju inte per automatik sadistiskt lagda om man säger så, precis tror jag som "vanliga" människor så är ju dom lagda åt olika håll, och jag tror att psykopater som även är lagda åt det sadistiska hållet, det är dom som blir farliga att ha ute i samhället.

 

[Hoppelhase]

Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Just psykopati är ju snarare en brist på just känslor.
Och då blir det knepigare.

Om en person inte känner någonting alls när den borde det så är den ju svår att påverka.

Fast nu säger du ju emot dig själv igen. Den länk du la in förut och menar säger det du säger talade bland annat om att dessa personer är väldigt belöningskänsliga och söker lust, njutning och "kickar", vilket väl i allra högsta grad får anses vara känslor. (Och återigen är samma som fallskärmshopparna jag tjatar om, men du inte vill kommentera på.) Däremot kanske de inte känner samma känslor i samma situationer som de flesta andra, men det kanske var så du menade.