Psykoser, hur fungerar det egentligen?

[Grazing]

Alltså, hur mycket jag än pratar med läkaren och försöker förstå, försöker läsa på internet om psykossjukdomar osv så förstår jag inte riktigt. Jag har och har haft hörselhallucinationer som ökat successivt under ett par år, nu minskar mer och mer allteftersom medicinen prövas ut. Men det försvinner inte, hur vet man vad som är friskt och vad som är sjukt? Om det nu egentligen spelar någon roll.

På läkaren så verkar det som att sålänge inte rösterna påverkar livet för mycket så är det ingen fara egentligen, alltså sålänge det är hanterbart så att säga även ifall målet med medicinen är att dom ska försvinna helt och jag ska bli återställd så att säga. Men vad räknas det som när det påverkar livet? Jag kan komma på mig själv med att prata med mig själv, både frågar och svarar mig själv så att säga, är det normalt om man är frisk? Att diskutera med sig själv?

Läste någonstans att en stor del av befolkningen hör röster, men varför räknas vissa som friska och vissa som sjuka? Vad avgör där? När jag läser om verklighetsuppfattning tex så hur vet man vad som är den riktiga verkligheten och inte?

Jag har ingen diagnos, ingen misstanke om något som läkaren vill säga iallafall. Jag har är lite rädd att aldrig komma ur psykosen, eller spelar det någon roll om man kommer ur den eller inte? Kan man tex lära sig att leva med rösterna om dom inte försvinner helt? Alltså lära sig vad som är vad och fungera bra iallafall?

Äsch, rörigt som tusen men jag är så förvirrad, ingen har ju något svar någonstans. Kanske inte finns något iofs.

 

[Gotthard]

Kan inte svara på något annat förutom lite om verklighetsuppfattning och prata med sig själv

Jag har rätt dålig (kanske fel ord men hur ska man beskriva?) verklighetsuppfattning, upplever ofta att jag är "i min egen värld", "förskjunken i egna tankar" osv Det är inget som påverkar vardagen men jag kan nog upplevas lite tankspridd. Kan själv tycka att det är lite obehagligt när jag upplever att jag "vaknar till" från dagdrömmandet. Händer oftare när jag är mentalt trött, är väl som att hjärnan skyddar en från stress när man "går in i sig själv" mer. Jag blir väldigt lätt mentalt trött, introvert som man är, och kan bli trött av sociala sammanhang som jobb, fester osv. Även om jag tycker att det är väldigt kul så måste jag vila upp mig efteråt

Pratar även mycket med mig själv och djuren om det inte är andra i närheten Ofta så kanske jag inte talar med munnen men diskuterar vilt i tankarna. "Hm ska jag ha basilika i maten" "nej det är nog bättre med oregano" "mozzarella kan nog också funka" "undra vad hästarna gör" "nähä nu får vi fokusera på maten så det blir klart nån gång" .

Ang röster så kan jag ofta höra vänner och bekantas röster. Men det är mer som att jag funderar på vad som skulle tycka eller tänka om det jag gör, eller att jag kommer på något som dom sagt eller skulle kunna säga. Fantasikonversationer kan också förekomma, typ hur konversationen med den där snygga killen på bussen skue vara

Skue tro att röster räknas som sjuka när dom påverkar ens handlingar eller tankar. "du får inte göra så" "du måste göra så".

 

[filiduttan]

Skulle säga att så länge det inte är massa negativa jidder (befallningar och paranoia etc) så är det väl kanske accepterbart? Jag hade lång period som är benämnd som gränspsykotisk och när jag var i den mådde jag skitbra, fast nu när jag inte är i den ser jag ju fördelar med att ha mer verklighetsuppfattning. ..

Att prata med sig själv både högt och tyst (tankeprat) tror jag är högst vanligt? Det är när "rösten" inte är ens egen som det är psykotiskt, när de blev oroliga att jag utvecklat schizofreni var det femtiarton frågor kring vartifrån "rösten" kommer, hur den låter (tonläge, man/kvinna etc)... För att fastställa eller utesluta om det var mina egna tankar eller vanföreställning, är det liknande frågor de ställt dig?

 

[Shudde]

Jag tror det är en ganska fin linje mellan friskt och sjukt när det gäller det mesta. Jag har aldrig haft hallucinationer i vaket tillstånd men hallucinerar ofta nattetid i någon sorts halvvaket tillstånd liknande sömnparalys, aldrig vid första insomnande men har jag däremot vaknat till en gång i ett sånt tillstånd hamnar jag där lätt igen när jag somnar om. Det handlar sällan om röster utan om ljud (slag i dörren ffa), folk som går omkring i lägenheten eller att jag tror att jag försöker resa mig upp men verkligen inte kan (ofta ligger jag på golvet rent tankemässigt och rummet ser precis ut som det gör, fast eg ligger jag i sängen), kan även förekomma dofthallucinationer, ffa rökdoft. Jag har aldrig tänkt på detta som något sjukt, provat att sömnmedicinera men blev bara värre, precis som i perioder när jag tagit morfin el om jag druckit alkohol, samma sak med stress.

Jag tror inte det finns ngt bra svar annat än att så länge man kan hantera sina besvär räknas man som normalfungerande dvs "frisk". Kan man inte det har man en tillfällig eller kronisk funktionsnedsättning av varierande grad.

 

[Red_Chili]

Kan inte svara på något annat förutom lite om verklighetsuppfattning och prata med sig själv

Jag har rätt dålig (kanske fel ord men hur ska man beskriva?) verklighetsuppfattning, upplever ofta att jag är "i min egen värld", "förskjunken i egna tankar" osv Det är inget som påverkar vardagen men jag kan nog upplevas lite tankspridd. Kan själv tycka att det är lite obehagligt när jag upplever att jag "vaknar till" från dagdrömmandet. Händer oftare när jag är mentalt trött, är väl som att hjärnan skyddar en från stress när man "går in i sig själv" mer. Jag blir väldigt lätt mentalt trött, introvert som man är, och kan bli trött av sociala sammanhang som jobb, fester osv. Även om jag tycker att det är väldigt kul så måste jag vila upp mig efteråt

Pratar även mycket med mig själv och djuren om det inte är andra i närheten Ofta så kanske jag inte talar med munnen men diskuterar vilt i tankarna. "Hm ska jag ha basilika i maten" "nej det är nog bättre med oregano" "mozzarella kan nog också funka" "undra vad hästarna gör" "nähä nu får vi fokusera på maten så det blir klart nån gång" .

Ang röster så kan jag ofta höra vänner och bekantas röster. Men det är mer som att jag funderar på vad som skulle tycka eller tänka om det jag gör, eller att jag kommer på något som dom sagt eller skulle kunna säga. Fantasikonversationer kan också förekomma, typ hur konversationen med den där snygga killen på bussen skue vara

Skue tro att röster räknas som sjuka när dom påverkar ens handlingar eller tankar. "du får inte göra så" "du måste göra så".

Alltså. Det är som om du precis beskriver mig i ditt inlägg

 

[Gotthard]

Alltså. Det är som om du precis beskriver mig i ditt inlägg

Haha nämen, skönt att höra att men inte är ensam

Jag tror att det är jättevanligt om man är en "funderare" med mycket tankar, "röster"och "sämre verklighetsuppfattning". Jag har varit rätt bekymrad om jag är "normal" eller inte, men när jag har kollat lite noggrannare på min omgivning från ett mer objektivt perspektiv så ser man ju faktiskt att många dagdrömmer, är förskjunkna i egna tankar osv. Bland barn är det ju väldigt vanligt tex. Men det är ju klart man blir orolig om man är "normal" eftersom man faktiskt inte har en aning om vad som rör sig i andra människors huvuden. En del är ju väldigt här och nu medans andra tankemässigt är i andra tidsrum (eller vad man nu ska kalla det). Jag flackar tex väldigt mycket mellan dåtid och framtid men behöver verkligen tänka på att andras och bara vara här och nu.

Viktigt ämne att prata om tycker jag

 

[Mois]

Jag tror det är en ganska fin linje mellan friskt och sjukt när det gäller det mesta. Jag har aldrig haft hallucinationer i vaket tillstånd men hallucinerar ofta nattetid i någon sorts halvvaket tillstånd liknande sömnparalys, aldrig vid första insomnande men har jag däremot vaknat till en gång i ett sånt tillstånd hamnar jag där lätt igen när jag somnar om. Det handlar sällan om röster utan om ljud (slag i dörren ffa), folk som går omkring i lägenheten eller att jag tror att jag försöker resa mig upp men verkligen inte kan (ofta ligger jag på golvet rent tankemässigt och rummet ser precis ut som det gör, fast eg ligger jag i sängen), kan även förekomma dofthallucinationer, ffa rökdoft. Jag har aldrig tänkt på detta som något sjukt, provat att sömnmedicinera men blev bara värre, precis som i perioder när jag tagit morfin el om jag druckit alkohol, samma sak med stress.

Jag tror inte det finns ngt bra svar annat än att så länge man kan hantera sina besvär räknas man som normalfungerande dvs "frisk". Kan man inte det har man en tillfällig eller kronisk funktionsnedsättning av varierande grad.

Sådana drömmar i halvvaket tillstånd trodde jag alla hade ibland. Jag har det iaf, särskilt det där när man inte kan röra sig.

 

[vallhund]

Sådana drömmar i halvvaket tillstånd trodde jag alla hade ibland. Jag har det iaf, särskilt det där när man inte kan röra sig.

Det kallas sömnparalys.

 

[Skjøldur]

Det är ett halvt liv sedan jag hade psykiatri o psykologi på omvårdnadslinjen, men psykiatriläraren var en klok gubbe som präntade in ett o annat i mig så att jag minns. Han sa bland annat att psykoser kan folk ha, och vara fullt medvetna om det. Dom förstår att de där rösterna och känslorna och vad det nu än är, inte är detsamma som verkligheten. Alltså har dom verklighetsuppfattning. Medan folk som har nevroser har hamnat i källaren och inte kan komma upp och titta ut genom fönstret på verkligheten utanför... Och dom är inte medvetna om vad som har hänt.

 

[Michellan95]

Sådana drömmar i halvvaket tillstånd trodde jag alla hade ibland. Jag har det iaf, särskilt det där när man inte kan röra sig.

Det har jag aldrig haft men jag kan känna ffa cigarettrök ibland.

 

[Bambi]

Att höra sin egen eller andras röster i olika resonemang i huvudet tror jag är väldigt vanligt. Som i @Gotthard s exempel när hen lagar mat eller funderar på något. Det är tankar och resonemang som man själv styr och kan förhålla sig till. Hallucinationer kan man inte styra på samma sätt, de kommer "utifrån" och känns inte som ens egna tankar. Det finns många sorters hörselhallucinationer. Så länge de inte är obehagliga eller tar all uppmärksamhet kan de vara okej, som din läkare säger. De kan vara en del av en sjukdom men ändå under kontroll, precis som andra sjukdomar kan finnas men vara under kontroll. Man kan behöva mediciner för att ha kontroll över rösterna och sjukdomen som orsakar dem.

Det finns flera sorters psykossjukdomar. Hur allvarliga de är kan bero på hallucinationernas karaktär och intensitet. Det kan också finnas andra symtom som påverkar i olika grad; exempelvis initiativlöshet eller vanföreställningar. Det kan vara bra att prata om sina symtom så noga man kan med läkaren för att få en bild av sjukdomen och vilken hjälp man kan behöva. Det kan också vara bra att ha en samtalskontakt i psykiatrin som kan hjälpa till med att reda ut tankar och mående. Då kan man diskutera vad som är tankar, känslor, verklighet och psykossymtom och hur man kan förhålla sig till dem.

Om man är "sjuk", eller hur sjuk man är, beror på intensiteten och mängden av symtom och hur de påverkar ens liv. Man kan förstås också bli bättre med olika sorters hjälp och/eller medicinering.

 

[Bambi]

Det är ett halvt liv sedan jag hade psykiatri o psykologi på omvårdnadslinjen, men psykiatriläraren var en klok gubbe som präntade in ett o annat i mig så att jag minns. Han sa bland annat att psykoser kan folk ha, och vara fullt medvetna om det. Dom förstår att de där rösterna och känslorna och vad det nu än är, inte är detsamma som verkligheten. Alltså har dom verklighetsuppfattning. Medan folk som har nevroser har hamnat i källaren och inte kan komma upp och titta ut genom fönstret på verkligheten utanför... Och dom är inte medvetna om vad som har hänt.

Antingen förklarade "gubben" konstigt eller så minns du nog lite fel "Neuros" är inte ett ord som används så mycket idag, men betydelsen är lindrigare sjukdom än psykos. Det är alltså vanligare att en "neurotiker" har fullt fungerande verklighetsuppfattning men psykiska problem av andra slag. Människor med psykossjukdom kan också ha sjukdomsinsikt och verklighetsuppfattning, men i full psykos förloras verklighetsuppfattningen och de psykotiska tankarna tar över.

 

[escodobe]

Att höra sin egen eller andras röster i olika resonemang i huvudet tror jag är väldigt vanligt. Som i @Gotthard s exempel när hen lagar mat eller funderar på något. Det är tankar och resonemang som man själv styr och kan förhålla sig till. Hallucinationer kan man inte styra på samma sätt, de kommer "utifrån" och känns inte som ens egna tankar. Det finns många sorters hörselhallucinationer. Så länge de inte är obehagliga eller tar all uppmärksamhet kan de vara okej, som din läkare säger. De kan vara en del av en sjukdom men ändå under kontroll, precis som andra sjukdomar kan finnas men vara under kontroll. Man kan behöva mediciner för att ha kontroll över rösterna och sjukdomen som orsakar dem.

Det finns flera sorters psykossjukdomar. Hur allvarliga de är kan bero på hallucinationernas karaktär och intensitet. Det kan också finnas andra symtom som påverkar i olika grad; exempelvis initiativlöshet eller vanföreställningar. Det kan vara bra att prata om sina symtom så noga man kan med läkaren för att få en bild av sjukdomen och vilken hjälp man kan behöva. Det kan också vara bra att ha en samtalskontakt i psykiatrin som kan hjälpa till med att reda ut tankar och mående. Då kan man diskutera vad som är tankar, känslor, verklighet och psykossymtom och hur man kan förhålla sig till dem.

Om man är "sjuk", eller hur sjuk man är, beror på intensiteten och mängden av symtom och hur de påverkar ens liv. Man kan förstås också bli bättre med olika sorters hjälp och/eller medicinering.

Precis. Finns det någon som inte har en egen tankeröst?

 

[Shudde]

Det kallas sömnparalys.

Det kallas sömnparalys.

Nja, det är en typ av hallucination (hypnagog el hypnapomp) som skiljer sig från själva paralysen även om de hänger ihop. Vid sömnparalys är man just bara förlamad en kort stund fast man är "vaken".

 

[Mois]

Det kallas sömnparalys.

Tack! Hade ingen aning om det, frågade sambon och han drömmer visst inte på det sättet. Nu ska jag googla

 

[Raderad medlem 6459]

Nja, det är en typ av hallucination (hypnagog el hypnapomp) som skiljer sig från själva paralysen även om de hänger ihop. Vid sömnparalys är man just bara förlamad en kort stund fast man är "vaken".

Jag lider jättemycket av hypnagoga hallucinationer. Vet du om det finns nåt alls man kan göra åt det?

 

[Shudde]

Jag lider jättemycket av hypnagoga hallucinationer. Vet du om det finns nåt alls man kan göra åt det?

Nej, verkar inte heller finnas ngn konsensus i läkar el psykologkåren. Annat än typ drick inte alkohol, stressa inte osv. Jag har lärt mig att rycka med hela kroppen och sen kliva upp direkt och äta ngt oavsett tid, det verkar hjälpa. Vaknar jag bara till och somnar direkt kommer det direkt igen för mig... Men jag har mer hypnapompa varianten, sällan direkt vid insomnande.

 

[ekra]

Jag lider jättemycket av hypnagoga hallucinationer. Vet du om det finns nåt alls man kan göra åt det?

Så hemskt! Att undvika att sova på rygg hjälper somliga.

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, verkar inte heller finnas ngn konsensus i läkar el psykologkåren. Annat än typ drick inte alkohol, stressa inte osv.

Ja, det är ju den där rackarns stressen alltså som ställer till det.

Jag har lärt mig att rycka med hela kroppen och sen kliva upp direkt och äta ngt oavsett tid, det verkar hjälpa.

Så hemskt! Att undvika att sova på rygg hjälper somliga.

Svar till båda: Jag har nog en annan typ av besvär, jag känner mig helt vaken (men håller egentligen på att somna precis) och ser någon stå vid min säng. Det är så jävla verkligen att det skrämmer skiten ur mig och jag vaknar i bästa fall skrikandes och i värsta fall så vaknar jag halvvägs ut genom dörren när jag flyr i panik. Det händer särskilt ofta när jag reser och sover på nya platser och jag har helt fått sluta sova i sovsal på hostel till exempel. Tyvärr händer det hemma också och både jag och min man får total hjärtattack när jag får ett sånt här 'anfall'. Suck.

 

[lady_vip]

När det gäller "röster i huvudet" har jag träffat en person som led av detta. Denne personen hade rökt väldigt mycket cannabis och läkare trodde helt enkelt att det var hjärnskador. Det blev aldrig någon utredning/diagnos på personen eftersom hen inte hade någon sjukdomsinsikt och inte ville medverka i rehabilitering. Personen blev avskedad när hen ansågs farlig, vilket utvecklades över tid.
Farligheten bestod i att rösterna inom personen överröstade verkliga röster och rösterna i huvudet började säga obehagliga saker. Personen uppträdde dessutom aggressivt.

Utifrån var det till en början lite lustigt, hen kunde plötsligt börja skratta rätt ut, frågade vi då vad det var som var roligt pekade personen på sitt huvud och sa "de sa bara något kul".