Räknas det verkligen alltid som självförsvar?

[Renfis]

Man får även använda nödvärn för att skydda egendom och andra människor. Samt vid intrång i ens hem.

Hur mkt våld som är "ej uppenbart oförsvarligt" är ju helt olika beroende på situation. Håller du på att blir våldtageneller mördad och får tag i en sten och häver i huvudet på våldtäktsmannen/mördaren så att personen råkar dö så kan jag tänka mig att man kan komma undan med det om man själv har skador.

Medans om du ska få ur en fredlig person ur ditt hem kanske får "nöja dig" med att knuffa ut personen.

Kuriosa, jag hade en kollega som kom undan med vedergällande våld. Han hade fått sig en smäll av personen, och när denne sedan gick av tåget så gick han efter med batongen... Blåmärken endast på baksidan av kroppen så bevisläget var ju enkelt. Och ändå gick han fri. Helt sanslöst!

Som sagt, det som behandlas i punkt 2-4 i lagstiftningen berör inte TS fråga varför jag skrev det i mitt första inlägg.

När det kommer till att avlägsna folk från hemmet så är min erfarenhet att gränsen för vad som är "ej uppenbart oförsvarlig" är betydligt mer luddig än när det kommer till att avvärja till exempel en misshandel. Hemfridsbrott räknas fortfarande som en rätt extrem kränkning.

Vad gäller ditt sista inlägg så håller jag med om att det är sanslöst, om inte våldsanvändningen föranleddes av en avsikt att på något sätt frihetsberöva personen ifråga då det kan ha funnits skäl att använda batongen för att verkställa frihetsberövandet. Men ur ett nödvärnsperspektiv så är det, som du säger, inte tillämpbart. Men där återkommer vi till poängen att det är en lekman (polis) som ska bedöma om det går vidare till åklagare, en juridiskt kunnig person (åklagaren) som väljer om det ska gå till tingsrätt och lekmän som bestämmer om ansvarsfrågan där.

 

[SiZo]

Som sagt, det som behandlas i punkt 2-4 i lagstiftningen berör inte TS fråga varför jag skrev det i mitt första inlägg.

När det kommer till att avlägsna folk från hemmet så är min erfarenhet att gränsen för vad som är "ej uppenbart oförsvarlig" är betydligt mer luddig än när det kommer till att avvärja till exempel en misshandel. Hemfridsbrott räknas fortfarande som en rätt extrem kränkning.

Vad gäller ditt sista inlägg så håller jag med om att det är sanslöst, om inte våldsanvändningen föranleddes av en avsikt att på något sätt frihetsberöva personen ifråga då det kan ha funnits skäl att använda batongen för att verkställa frihetsberövandet. Men ur ett nödvärnsperspektiv så är det, som du säger, inte tillämpbart. Men där återkommer vi till poängen att det är en lekman (polis) som ska bedöma om det går vidare till åklagare, en juridiskt kunnig person (åklagaren) som väljer om det ska gå till tingsrätt och lekmän som bestämmer om ansvarsfrågan där.

Det fanns ingen anledning att frihetsberöva där och då eftersom han var känd vid namn av OV och polis, och hans brott var med på film. Framförallt som han höll på att avlägsna sig och inte längre utgjorde ett hot.

 

[Ramona]

All form av självförsvar måste väl vara proportionell mot attacken?

Eller putativt.

 

[Renfis]

Det fanns ingen anledning att frihetsberöva där och då eftersom han var känd vid namn av OV och polis, och hans brott var med på film. Framförallt som han höll på att avlägsna sig och inte längre utgjorde ett hot.

Fast oavsett om det var nödvändigt eller inte att frihetsberöva på plats så byggde mitt argument på att om lagstöd för ett frihetsberövande och därmed PL§10 våld fanns så kan det förklara varför man kommer undan med att slå någon med batong även efter att det brottsliga angreppet upphört.

Till skillnad ifrån dig så är jag ju helt oinsatt i ärendet, men jag kan se flera anledningar till att gripa även om GM är känd och ändå på väg därifrån. Bland annat för att förhindra att vederbörande inte angriper någon annan (om det nu är ett våldsbrott han gjort sig skyldig till). Är det en OV (vilket jag utgår ifrån eftersom vi pratar tåg och tveksamt våldsanvändande) så kan det också finnas en vinning i att gripa på plats om det är så att man jobbar där i vanliga fall för att inte tappa kontroll på området genom att framstå som att man låter saker och ting passera (signalvärde). Sen kan jag väl på ett personligt plan tycka att det är märkligt att man använder batongen för att frihetsberöva någon som har ryggen vänd till istället för att bara ta tag i vederbörande, men jag var inte där, har ingen aning om vad som hänt och tänker inte vara en staketryttare eller varken fördöma eller berömma agerandet. Min poäng var, än en gång, att i situationen som du beskrev den i det förra inlägget och det tillägg du gjorde nu så är det inte alls orimligt att det fanns stöd i lagen för att använda våld mot någon som har ryggen vänd mot dig - dock inte med hjälp av BrB 24:1.

 

[Elo]

All form av självförsvar måste väl vara proportionell mot attacken?

Njae.

Det finns ett visst svängrum för en privatperson som försvarar. Eftersom man anser att en privatperson: 1, kan ha svårt att avgöra hur mycket våld som är befogat iom att man inte är van vid sådana situationer, och 2, kan ha svårt att bedöma situationen iom att man (igen) inte är van vid sådana situationer. Ett visst mått av "övervåld" kan då anses som ok, men igen, det handlar om hur resten av situationen ser ut.

Dock kan "försvaret" inte vara direkt oproportioneligt, och hur mycket våld som helst är inte acceptabelt (som tex pungspark för att man blivit tagen på rumpan en gång av en person man inte känner på ett dansgolv).

 

[TinyWiny]

Njae.

Det finns ett visst svängrum för en privatperson som försvarar. Eftersom man anser att en privatperson: 1, kan ha svårt att avgöra hur mycket våld som är befogat iom att man inte är van vid sådana situationer, och 2, kan ha svårt att bedöma situationen iom att man (igen) inte är van vid sådana situationer. Ett visst mått av "övervåld" kan då anses som ok, men igen, det handlar om hur resten av situationen ser ut.

Dock kan "försvaret" inte vara direkt oproportioneligt, och hur mycket våld som helst är inte acceptabelt (som tex pungspark för att man blivit tagen på rumpan en gång av en person man inte känner på ett dansgolv).

Min fetning.
Det här är ändå ganska märkligt. Varför ses det som övervåld att försvara sin egen kropp genom en pungspark? Varför skulle en pungspark vara värre än att bli tafsad på? Varför ses det inte som övervåld att en man tar sig friheten att tafsa på en kvinna? Varför är så många fortfarande kvar i tänket att det är synd om de stackars männen och varför ses det inte allvarligare på att någon tar för sig av någon annans kropp utan samtycke? Om mannen inte klarar av att låta bli att tafsa finns det en lösning på det. Var aldrig ensam utan ha alltid en barnvakt med som kan se till att den stackars mannen inte beter sig som ett arsel. Då slipper han också eventuella pungsparkar eller örfilar pga hans beteende. Fysisk smärta är inte värre än psykisk smärta.

(Jag kräver inget svar av just dig utan det är en allmän reflektion över vårt patriarkala samhälle och hur indoktrinerade så många fortfarande är i tänket att det är det rätta.)

 

[sjoberga]

Min fetning.
Det här är ändå ganska märkligt. Varför ses det som övervåld att försvara sin egen kropp genom en pungspark? Varför skulle en pungspark vara värre än att bli tafsad på? Varför ses det inte som övervåld att en man tar sig friheten att tafsa på en kvinna? Varför är så många fortfarande kvar i tänket att det är synd om de stackars männen och varför ses det inte allvarligare på att någon tar för sig av någon annans kropp utan samtycke? Om mannen inte klarar av att låta bli att tafsa finns det en lösning på det. Var aldrig ensam utan ha alltid en barnvakt med som kan se till att den stackars mannen inte beter sig som ett arsel. Då slipper han också eventuella pungsparkar eller örfilar pga hans beteende. Fysisk smärta är inte värre än psykisk smärta.

(Jag kräver inget svar av just dig utan det är en allmän reflektion över vårt patriarkala samhälle och hur indoktrinerade så många fortfarande är i tänket att det är det rätta.)

Att tafsa är ett brott i sig men det rättfärdigar inte andra brott per automatik. Vilket är bra. Det är alltså ”övervåld” att tafsa eftersom det är ett brott begånget.

Om någon går fram och slår till dig har du inte rätt att slå tillbaka. Ganska vanligt är att båda parter vid en ringa misshandel blir dömda, då båda slagits med varandra.

Sen får inte våld utövas i hämndsyfte av privatpersoner heller, inte för att kompensera tidigare begångna brott.

 

[SiZo]

Fast oavsett om det var nödvändigt eller inte att frihetsberöva på plats så byggde mitt argument på att om lagstöd för ett frihetsberövande och därmed PL§10 våld fanns så kan det förklara varför man kommer undan med att slå någon med batong även efter att det brottsliga angreppet upphört.

Till skillnad ifrån dig så är jag ju helt oinsatt i ärendet, men jag kan se flera anledningar till att gripa även om GM är känd och ändå på väg därifrån. Bland annat för att förhindra att vederbörande inte angriper någon annan (om det nu är ett våldsbrott han gjort sig skyldig till). Är det en OV (vilket jag utgår ifrån eftersom vi pratar tåg och tveksamt våldsanvändande) så kan det också finnas en vinning i att gripa på plats om det är så att man jobbar där i vanliga fall för att inte tappa kontroll på området genom att framstå som att man låter saker och ting passera (signalvärde). Sen kan jag väl på ett personligt plan tycka att det är märkligt att man använder batongen för att frihetsberöva någon som har ryggen vänd till istället för att bara ta tag i vederbörande, men jag var inte där, har ingen aning om vad som hänt och tänker inte vara en staketryttare eller varken fördöma eller berömma agerandet. Min poäng var, än en gång, att i situationen som du beskrev den i det förra inlägget och det tillägg du gjorde nu så är det inte alls orimligt att det fanns stöd i lagen för att använda våld mot någon som har ryggen vänd mot dig - dock inte med hjälp av BrB 24:1.

Fast man har ju även ansvar för den gripnes välmående och hälsa om man ska gripa, så att direkt gå in och börja slå känns jävligt märkligt. Framförallt med det antalet blåmärken. Han var mer blå än vad han hade normalfärgad hud.
Denna OV hade en gång skrutit i lunchrummet om att hen hade blivit så arg på sin sambo att hen hade slitit ner köksskåpen med ren handkraft.

Det här är flera år sedan så jag minns inte om de grep personen eller inte.
Jag tror att enda anledningen till att han kom undan var att denna person var känd för att misshandla OV och poliser sedan tidigare och att det vägdes in, att man inte ville ge honom rätt pga det.

De flesta av kollegorna var superbra människor och de flesta blev upprörda på sig själva om de bara hade fällt ut aspen i någon situation, för att de i efterhand ansåg att det hade kunnat hanteras bättre. Men sen finns det vissa rötägg...

 

[SiZo]

Min fetning.
Det här är ändå ganska märkligt. Varför ses det som övervåld att försvara sin egen kropp genom en pungspark? Varför skulle en pungspark vara värre än att bli tafsad på? Varför ses det inte som övervåld att en man tar sig friheten att tafsa på en kvinna? Varför är så många fortfarande kvar i tänket att det är synd om de stackars männen och varför ses det inte allvarligare på att någon tar för sig av någon annans kropp utan samtycke? Om mannen inte klarar av att låta bli att tafsa finns det en lösning på det. Var aldrig ensam utan ha alltid en barnvakt med som kan se till att den stackars mannen inte beter sig som ett arsel. Då slipper han också eventuella pungsparkar eller örfilar pga hans beteende. Fysisk smärta är inte värre än psykisk smärta.

(Jag kräver inget svar av just dig utan det är en allmän reflektion över vårt patriarkala samhälle och hur indoktrinerade så många fortfarande är i tänket att det är det rätta.)

Oftast kommer ju pungsparken EFTER tafsandet, och då har man ju förlorat rätten att försvara sig. Om personen tar tag i någon kroppsdel på en och håller kvar så kan det kanske gå med en pungspark, men man behöver nog ha gjort sin önskan om att bli släppt hörd på annat sätt först gissar jag.

 

[Amha]

Min fetning.
Det här är ändå ganska märkligt. Varför ses det som övervåld att försvara sin egen kropp genom en pungspark? Varför skulle en pungspark vara värre än att bli tafsad på? Varför ses det inte som övervåld att en man tar sig friheten att tafsa på en kvinna? Varför är så många fortfarande kvar i tänket att det är synd om de stackars männen och varför ses det inte allvarligare på att någon tar för sig av någon annans kropp utan samtycke? Om mannen inte klarar av att låta bli att tafsa finns det en lösning på det. Var aldrig ensam utan ha alltid en barnvakt med som kan se till att den stackars mannen inte beter sig som ett arsel. Då slipper han också eventuella pungsparkar eller örfilar pga hans beteende. Fysisk smärta är inte värre än psykisk smärta.

(Jag kräver inget svar av just dig utan det är en allmän reflektion över vårt patriarkala samhälle och hur indoktrinerade så många fortfarande är i tänket att det är det rätta.)

Det här är en jättesvår fråga. Man brukar prata om "pågående eller överhängande brottsligt angrepp". Dvs där är svaret rätt enkelt. Är det tal om pågående eller överhängande brottsligt angrepp med tafsandet? Mja, oftast reagerar man rent fysiskt först sekunden efter när GM släppt och där är det slut på övergreppet. Samtidigt är det som flera säger en bedömningsfråga där man även räknar in proportionalitet. Där kan du ha det faktum att den som utdelar pungsparken kanske inte räknas ha kunskapen om den delen av lagen vi pratar om här. Det kan bli förmildrande en omständighet att man reagerar så eller brukar övervåld, vilket alltså kan göra att du frias, om du nu har rätt advokat/rätt personer som gör bedömningen. Man kan också räkna med hur det motiveras. Handlar du på ren reflex med en snyting/pungspark etc kanske du lättare slipper att dömas till skillnad från om du tar ett aktivt beslut också.

Det du kan göra, om du vill, är att du gör ett envarsgrip av personen då det är fängelse i straffskalan. Det kan ju svida mer än den där pungsparken då personen riskerar bekymmer med t.ex jobb osv framöver

 

[TinyWiny]

Det här är en jättesvår fråga. Man brukar prata om "pågående eller överhängande brottsligt angrepp". Dvs där är svaret rätt enkelt. Är det tal om pågående eller överhängande brottsligt angrepp med tafsandet? Mja, oftast reagerar man rent fysiskt först sekunden efter när GM släppt och där är det slut på övergreppet. Samtidigt är det som flera säger en bedömningsfråga där man även räknar in proportionalitet. Där kan du ha det faktum att den som utdelar pungsparken kanske inte räknas ha kunskapen om den delen av lagen vi pratar om här. Det kan bli förmildrande en omständighet att man reagerar så eller brukar övervåld, vilket alltså kan göra att du frias, om du nu har rätt advokat/rätt personer som gör bedömningen. Man kan också räkna med hur det motiveras. Handlar du på ren reflex med en snyting/pungspark etc kanske du lättare slipper att dömas till skillnad från om du tar ett aktivt beslut också.

Det du kan göra, om du vill, är att du gör ett envarsgrip av personen då det är fängelse i straffskalan. Det kan ju svida mer än den där pungsparken då personen riskerar bekymmer med t.ex jobb osv framöver

Sant! Nu brukar jag inte dela ut pungsparkar, våld ligger så väldigt långt borta för mig, men jag undrar hur det faktiskt hade blivit, rent filosoferande alltså, om jag hade gripit personen. Hade han följt med mig? Vad hade han sagt? Gjort? De flesta tafsare jag har träffat på har blivit våldsamma enbart vid konfrontation alltså på frågan vad de håller på med så frågan är hur de hade reagerat på ett envarsgripande? Senaste i raden blev plockade av ordningsvakter senare på kvällen. Om det var efter fler tafsande eller annat vet jag inte men med tanke på hur våldsam han var mot vakterna så säger jag nja, till envarsgripande. Jag hade inte velat ha de smällarna vakterna fick.

 

[TinyWiny]

Oftast kommer ju pungsparken EFTER tafsandet, och då har man ju förlorat rätten att försvara sig. Om personen tar tag i någon kroppsdel på en och håller kvar så kan det kanske gå med en pungspark, men man behöver nog ha gjort sin önskan om att bli släppt hörd på annat sätt först gissar jag.

Det är sant men det kan också vara en reaktion på tafsandet och inte något man reflekterar över en sekund först utan bara gör för att försvara sig. Att man behöver göra sin önskan om att bli släppt hörd först hoppas jag verkligen inte. Inte ens minsta barnunge som rör sig fritt är så trög att hen inte fattar att man inte tafsar på andra och/eller håller fast någon och att personen ifråga vill bli släppt om det händer.

 

[vallhund]

Jag har delat ut åtskilliga pungsparkar i mitt liv o aldrig blivit anmäld.

 

[TinyWiny]

Att tafsa är ett brott i sig men det rättfärdigar inte andra brott per automatik. Vilket är bra. Det är alltså ”övervåld” att tafsa eftersom det är ett brott begånget.

Om någon går fram och slår till dig har du inte rätt att slå tillbaka. Ganska vanligt är att båda parter vid en ringa misshandel blir dömda, då båda slagits med varandra.

Sen får inte våld utövas i hämndsyfte av privatpersoner heller, inte för att kompensera tidigare begångna brott.

Det är helt sant och det handlar inte om hämnd om pungsparken kommer direkt. Då handlar det om att man försöker försvara sig själv. Skillnad om det går flera sekunder emellan eller om tafsaren söks upp senare. Om någon kommer fram och slår en har man rätt att försvara sig. Visst kan man bli anmäld för misshandel men det är nödvärn att slå sig fri om någon slår en. Fortsätter man däremot att slåss är det en helt annan sak.
Det jag vill åt är det faktum att barn, både pojkar och flickor, lärs att pungspark är det hemskaste man kan göra mot någon. Jag lärde mig det, mina barn fick lära sig det (inte hemma men i förskola och skola) och mitt bonusbarnbarn på sju år har fått lära sig det. Pungkulor ska ses som heliga. Det borde i uppfostran vara lika självklart att tafsande är precis lika hemskt men istället får alldeles för många småtjejer höra "det är bara för att han är kär i dig" och vi lärs att det inte är så farligt att bli tafsade på men att en pungspark är något jättehemskt. Det är precis lika illa!

 

[Amha]

Sant! Nu brukar jag inte dela ut pungsparkar, våld ligger så väldigt långt borta för mig, men jag undrar hur det faktiskt hade blivit, rent filosoferande alltså, om jag hade gripit personen. Hade han följt med mig? Vad hade han sagt? Gjort? De flesta tafsare jag har träffat på har blivit våldsamma enbart vid konfrontation alltså på frågan vad de håller på med så frågan är hur de hade reagerat på ett envarsgripande? Senaste i raden blev plockade av ordningsvakter senare på kvällen. Om det var efter fler tafsande eller annat vet jag inte men med tanke på hur våldsam han var mot vakterna så säger jag nja, till envarsgripande. Jag hade inte velat ha de smällarna vakterna fick.

Nä det där är ju något man får räkna in i beslutet att göra ett grip. Man kan åka på lite stryk.

 

[Renfis]

Jag har delat ut åtskilliga pungsparkar i mitt liv o aldrig blivit anmäld.

Fast att inte bli anmäld är inte detsamma som att det var okej att göra det ur ett straffrättsligt perspektiv.

 

[Flixon]

Utöver det så kan man även gå fri från ansvar om man felaktigt uppfattat situationen som att man är utsatt för ett pågående eller överhängande brottsligt angrepp och därmed använt sig av våld mot en annan person, det kallas då för putativt nödvärn.

Lägger till excess här också. Dvs om rätten anser att det våld som använts är uppenbart oförsvarligt men att omständigheterna är sådana att du svårligen kunnat besinna dig.
Exempel: någon våldtar din syster. Du får tag på en sten som du slår i huvudet på gärningsmannen, efter 2 slag slutar han (=det brottsliga angreppet upphör, och därmed även nödvärn). Men du fortsätter och slår ytterligare 2 slag. I ett sådant läge skulle rätten kunna göra bedömningen att även om våldsanvändningen var uppenbart oförsvarlig så kan du ändå gå fri från straff. Min uppfattning är dock att det är rätt sällan någon går fri pga excess, men det kan vara fel. Här är ett intressant rättsfall för den som är nyfiken, där framgår det också hur olika tingsrätt, hovrätt och HD ser på saken. https://lagen.nu/dom/nja/2009s234

 

[kökshäxan]

Lägger till excess här också. Dvs om rätten anser att det våld som använts är uppenbart oförsvarligt men att omständigheterna är sådana att du svårligen kunnat besinna dig.
Exempel: någon våldtar din syster. Du får tag på en sten som du slår i huvudet på gärningsmannen, efter 2 slag slutar han (=det brottsliga angreppet upphör, och därmed även nödvärn). Men du fortsätter och slår ytterligare 2 slag. I ett sådant läge skulle rätten kunna göra bedömningen att även om våldsanvändningen var uppenbart oförsvarlig så kan du ändå gå fri från straff. Min uppfattning är dock att det är rätt sällan någon går fri pga excess, men det kan vara fel. Här är ett intressant rättsfall för den som är nyfiken, där framgår det också hur olika tingsrätt, hovrätt och HD ser på saken. https://lagen.nu/dom/nja/2009s234

Efter två slag i huvudet med en sten är hen sannolikt mycket allvarligt skadad eller till och med död.

 

[Renfis]

Fast man har ju även ansvar för den gripnes välmående och hälsa om man ska gripa, så att direkt gå in och börja slå känns jävligt märkligt. Framförallt med det antalet blåmärken. Han var mer blå än vad han hade normalfärgad hud.

Det är ju först när frihetsberövandet är verkställt som det ansvaret träder igång och vilket våld man väljer att verkställa gripandet med föregås ju oftast av en riskbedömning. Bedömer man att man kommer att klara av att bemästra ett eventuellt motstånd även om man bara tar tag i någons arm och börjar leda iväg denne så gör man ju oftast det (eller, jag säger "man" men utgår från mig själv nu, jag vet att det finns sopor i branschen som kör på i 110 oavsett vad som ska göras eller mot vem det riktas) men gör man bedömningen att "helvete, den här personen kommer skada mig när jag försöker gripa om jag inte får ett våldsövertag på en gång" så kan det som sagt vara befogat att slå någon för att få kontroll. Än en gång är jag dock inte ute efter att varken försvara eller fördöma agerandet just den gången, jag var inte där och har ingen aning om vad som hände.

Denna OV hade en gång skrutit i lunchrummet om att hen hade blivit så arg på sin sambo att hen hade slitit ner köksskåpen med ren handkraft.

Låter ju onekligen som en riktig stjärna med alldeles fantastisk impuls- och aggressionskontroll. Eller inte.

Det här är flera år sedan så jag minns inte om de grep personen eller inte.
Jag tror att enda anledningen till att han kom undan var att denna person var känd för att misshandla OV och poliser sedan tidigare och att det vägdes in, att man inte ville ge honom rätt pga det.

De flesta av kollegorna var superbra människor och de flesta blev upprörda på sig själva om de bara hade fällt ut aspen i någon situation, för att de i efterhand ansåg att det hade kunnat hanteras bättre. Men sen finns det vissa rötägg...

Men prövades agerandet överhuvudtaget i domstol? Så länge åklagare inte valt att väcka åtal rörande misshandel så är ju saken inte rättsligt prövad. Både medelsvensson, myndighetsutövare och busar kommer ju undan med väldigt mycket som inte är okej av den enkla anledningen att det inte prövas i rätten. Det gör det dock inte mer befogat att utföra handlingen så att säga.

Med allt det sagt så känns det som att 1) vår diskussion lämnat ursprungsämnet å det grövsta och 2) jag uppfattar det som att du tolkar det som att jag tar kollegans agerande i försvar, vilket jag inte gör eller har intresse av - jag är mer intresserad av den juridiska aspekten i det hela och jag tror inte att vi kommer så mycket längre där ändå. Så vi kanske kan lämna just det här sidospåret därhän?

 

[SiZo]

Sant! Nu brukar jag inte dela ut pungsparkar, våld ligger så väldigt långt borta för mig, men jag undrar hur det faktiskt hade blivit, rent filosoferande alltså, om jag hade gripit personen. Hade han följt med mig? Vad hade han sagt? Gjort? De flesta tafsare jag har träffat på har blivit våldsamma enbart vid konfrontation alltså på frågan vad de håller på med så frågan är hur de hade reagerat på ett envarsgripande? Senaste i raden blev plockade av ordningsvakter senare på kvällen. Om det var efter fler tafsande eller annat vet jag inte men med tanke på hur våldsam han var mot vakterna så säger jag nja, till envarsgripande. Jag hade inte velat ha de smällarna vakterna fick.

Man måste ju inte fullfölja ett gripande. Går det överstyr så har man full rätt att backa!