Man får även använda nödvärn för att skydda egendom och andra människor. Samt vid intrång i ens hem.
Hur mkt våld som är "ej uppenbart oförsvarligt" är ju helt olika beroende på situation. Håller du på att blir våldtageneller mördad och får tag i en sten och häver i huvudet på våldtäktsmannen/mördaren så att personen råkar dö så kan jag tänka mig att man kan komma undan med det om man själv har skador.
Medans om du ska få ur en fredlig person ur ditt hem kanske får "nöja dig" med att knuffa ut personen.
Kuriosa, jag hade en kollega som kom undan med vedergällande våld. Han hade fått sig en smäll av personen, och när denne sedan gick av tåget så gick han efter med batongen... Blåmärken endast på baksidan av kroppen så bevisläget var ju enkelt. Och ändå gick han fri. Helt sanslöst!
Som sagt, det som behandlas i punkt 2-4 i lagstiftningen berör inte TS fråga varför jag skrev det i mitt första inlägg.
När det kommer till att avlägsna folk från hemmet så är min erfarenhet att gränsen för vad som är "ej uppenbart oförsvarlig" är betydligt mer luddig än när det kommer till att avvärja till exempel en misshandel. Hemfridsbrott räknas fortfarande som en rätt extrem kränkning.
Vad gäller ditt sista inlägg så håller jag med om att det är sanslöst, om inte våldsanvändningen föranleddes av en avsikt att på något sätt frihetsberöva personen ifråga då det kan ha funnits skäl att använda batongen för att verkställa frihetsberövandet. Men ur ett nödvärnsperspektiv så är det, som du säger, inte tillämpbart. Men där återkommer vi till poängen att det är en lekman (polis) som ska bedöma om det går vidare till åklagare, en juridiskt kunnig person (åklagaren) som väljer om det ska gå till tingsrätt och lekmän som bestämmer om ansvarsfrågan där.