Jag har haft domare som gått efter oss efter att vi diskat oss och pratat med skrivaren om hur dåliga vi var och att vi inte platsade i mästarklass.Jag lovar att de inte skrattar åt dig. Jag har haft oräkneliga rundor där hunden tagit frestelsen och sprungit ärevarv. Och då jag tävlat i fyra år har jag lärt känna de i närheten som siktar på SM tillräckligt bra för att småprata med dem. Och ingen har skrattat eller sagt något nedlåtande. Har heller inte hört dem säga något sådant om andra. De flesta är fokuserade på sin egen insats.
Ok, en domare skrattade en gång men det var när hunden kliade sig i rumpan, bet tag om svansen och slog en kullerbytta. Jag förstod domaren helt och hållet den gången.
För mig hjälpte en ny startrutin mycket, en som håller liv i hundens energi genom det obligatoriska sittet vid startskylten. Du kan ju ta vintern att hitta en som funkar och bestäm om du vill satsa till våren.
Tänkte leta på någon kurs i mental träning eller liknande. Jag tycker ju att det är kul. Egentligen.