Relationen lön/ intresse

[stjarnhimmel]

I denna tråden vänder jag mig till er som har utbildat sig/ utbildar sig på universitet/ högskola till ett låglöneyrke.
Hur tänker ni kring lön och intresse?
Dvs tänker ni att det är värt att få jobba med ert drömyrke trots att lönen är låg? Ångrar ni ert val? Känner ni att ni får försaka något pga lön?

I mitt fall är mina drömyrken inom humaniora/ estetiska området. Jag valde bort det då jag insåg hur löneläget är samt en väldigt osäker arbetsmarknad. Jag tänkte att jag i framtiden inte kommer tex ha råd med häst på den lönen. Istället gjorde jag en kompromiss angående jobb, jag utbildade mig till något jag tyckte verkade intressant som samtidigt hade en bättre arbetsmarknad.
Är idag nöjd med det valet.

Hur funderar ni kring det?

 

[Amha]

Intressant tråd. Jag tittar själv över lönerna på utbildningar jag tycker verkar intressanta. Dåligt betalt är inte intressant för mig.

 

[Amanda_F]

Jag jobbar med kommunikation vilket kan vara estetik och humaniora blandat (just jag är projektledare) och då går det att få anställningar som finansierar häst. Eller som i mitt fall är jag konsult och det funkar det med! Så allt behöver inte vara låglönearbeten för att det ska vara roligt...

 

[Hermelin]

Jag tycker att om man nu ska plugga så ska man välja det som verkar roligast. Oavsett lön och annat så ska man jobba väldigt länge. Det är bättre att ha kul på jobbet än att stå ut.

Jag har (bla) en examen i humaniora. Jag har dels inte haft problem med att få jobb och dels inte låg lön. Vad nu låg lön är för något. Det kan nog finnas lite olika åsikter i den frågan.

 

[athena]

Nu tillhör jag inte din "målgrupp" men jag har valt att jobba med det jag tycker är roligt, jag tror att jag måste det för jag vill gilla mitt jobb . Det är inget låglönejobb men heller ingen klättring på en karriärstege.

När jag pluggade på universitetet tänkte jag en del på hur man skulle FÅ jobb. Det var viktigt för mig, att rikta min utbildning klokt. Men i övrigt ligger intressena mycket högt på listan över anledningar.

 

[Roheryn]

Jag valde att gå en bra utbildning med goda chanser till jobb inom privata sektorn, och det var ett rationellt val, inte ett "intresseval", även om jag inte var helt ointresserad heller (det funkar nog inte, någon motivation måste man ju ha). Har behållit hästarna som hobby, även om drömmen kanske varit att jobba med häst, och är istället civilingenjör och konsult och relativt välbetald sådan. Jag har aldrig ångrat detta, känner fortfarande att hästar är KUL, ett nöje och en avkoppling på ett sätt jag kanske inte känt om jag jobbat med det.

Jag är nöjd med mitt jobb, känner att jag är duktig på det och att det för det allra mesta är kul att gå upp på morgonen och ta sig an nya utmaningar. Har hunnit jobba i 18 år efter civilingenjörsexamen.

 

[Görel]

Förutom intresse och lön valde jag in möjligheter att få jobb i mitt val. Jag har ett yrke där jag aldrig kommer att bli arbetslös, men kanske inte alltid får betalt för det jag gör, som min mamma sa när jag kom in på utbildningen.

Jag valde mellan den jag har och en annan utbildning, vilken då hade hög arbetslöshet men idag inte har det på samma sätt som då. Jag gillar mitt jobb men börjar tröttna, bland annat för att kreativiteten i yrken har försvunnit, allt har blivit så inrutat och det är enorma mängder dokumentation. Arbetsbelastningen är hög och personalomsättningen stor samtidigt som resurserna är små. Jag har anständigt betalt för mitt yrke.

 

[AgentCarter]

Jag valda min utbildning på grund av intresse, möjlighet till jobb och vidareutbildning.
Läser till sjuksköterska och visst är lönen låg men inte lägre än vad jag har som vårdbiträde idag och är roligare arbetsuppgifter.
Har försökt läsa till annat yrke innan som har högre lön men inte lika intressant och det fungerade inte för mig.

Jag har som plan att läsa till distriktssköterska så fort jag får dock, ofta behöver man arbeta ett år innan man får läsa vidare. Sen när jag tröttnat på det så finns det möjlighet att doktorera inom omvårdnad.

 

[Stinaelin]

Jag skolar om mig just nu, från relativt välbetald forskare i kemi, till sjuksköterska. Enbart pga. intresse av området.

Arbetsmarknaden för sjuksköterska är ju god med tanke på tillgången till arbete, mindre god med tanke på lön och arbetsförhållande. Jag tänker väl att när jag väl ska söka jobb, så är jag så gammal och livserfaren att jag inte tar skit, utan byter jobba tills jag hittar ett ställe jag trivs på.

Pengar är inte viktigt så länge vi klarar oss och har det grundläggande. Livskvalité för mig är att trivas varje dag med mitt liv, inte bara längta till helgen/semestern/pensionen.

Vi får väl se om tre år vad jag säger då!

 

[Chili]

Jag valde att läsa till något som är kul med rätt dålig arbetsmarknad. Det är inte jättedåligt men marknaden är ganska mättad. Lönerna kan variera ganska stort och oftst ligger se väl på en helt "normal" nivå. Riktigt höga löner är det få som har, då får man sikta på att bli professor eller högt uppsatt chef eller kanske lyckas som egen. Jag blev skitskraj sista året och nojade jättemycket för att bli arbetslös.

Eftersom jag är lagd åt det hållet att jag vill ha trygghet, pengar och har hög arbetsmoral har det hela tiden löst sig. Gick direkt från studier till ett bra jobb med bra lön. Det mesta handlar om att ha bra kontakter när marknaden är liten och mättad.

 

[fryckan]

Jag är sjukgymnast och ingångslön efter 3 år studier ligger ofta runt 22-24 000. Jag valde det pga att det är det jag vill jobba med. Tyvärr är det dåligt med jobb där jag vill bo och löneutvecklingen är kass. Men jag tror ändå på samma som hermelinen, jag valde ett jobb jag vill ha pga att jag ska jobba med det en väldigt lång tid.

 

[JeayL]

Jag är mitt i måste byta jobb/utbilda mig och måste ha mycket i beräkning men 2 grejer är relativt viktiga för mig
1: Att det finns jobb.
2: Vill helst inte dra på mig studieskulder å pluga i x antal år för att sen tjäna mindre än vad jag gjorde på mitt förra jobb som jag inte hade nån utbildning till, det känns rätt värdelöst!

Sen måste jag dessutom ta i beräkning att min kropp ska klara jobbet.

 

[Mabuse]

I denna tråden vänder jag mig till er som har utbildat sig/ utbildar sig på universitet/ högskola till ett låglöneyrke.
Hur tänker ni kring lön och intresse?
Dvs tänker ni att det är värt att få jobba med ert drömyrke trots att lönen är låg? Ångrar ni ert val? Känner ni att ni får försaka något pga lön?

I mitt fall är mina drömyrken inom humaniora/ estetiska området. Jag valde bort det då jag insåg hur löneläget är samt en väldigt osäker arbetsmarknad. Jag tänkte att jag i framtiden inte kommer tex ha råd med häst på den lönen. Istället gjorde jag en kompromiss angående jobb, jag utbildade mig till något jag tyckte verkade intressant som samtidigt hade en bättre arbetsmarknad.
Är idag nöjd med det valet.

Hur funderar ni kring det?

För mig är det väldigt viktigt vad jag jobbar med - trivs jag inte med jobbet, så trivs jag inte med livet. Med den utbildning jag har så har jag valt bort yrken som hade gett mer pengar, och satsat på en forskarutbildning som gett mig lägre lön och sämre jobbmöjligheter än om jag hade struntat i den.

Jag har nog aldrig valt efter arbetsmarknad alls, mer då än att det öht ska existera jobb. Men jag har haft tur, och än så länge fått jobb med sånt jag tycker är kul.

 

[DarkInNight]

Jag utbildade mig till ekonom för att ha en bred grund att stå på, inte för att det är ett drömyrke.
Det går att jobba som ekonomiassistent med ganska tråkig/vanlig lön, men det är inte heller helt omöjligt att byta upp sig och avancera inom olika företag om man vill ha mer utvecklande och ansvarsfulla uppgifter.

Har hobbyhästar, men det har jag haft både som heltidsarbetande, arbetslös, studerande och föräldraledig, de hänger med

Nu med småbarn trivs jag rätt bra med mitt val av yrke, vanliga kontorstider (på halvtid). Sen när barnen blir större kanske man kan satsa på karriär och bättre lön, vi får se.
Jag har hittat en arbetsplats som jag trivs jättebra hos. Även om arbetsuppgifterna ibland kan vara lite tråkiga så representerar företaget något som jag brinner för och jag känner att jag verkligen kan stå för vad de säljer.
Just nu är inte lönen viktigast.

 

[Miiikaela_]

I denna tråden vänder jag mig till er som har utbildat sig/ utbildar sig på universitet/ högskola till ett låglöneyrke.
Hur tänker ni kring lön och intresse?
Dvs tänker ni att det är värt att få jobba med ert drömyrke trots att lönen är låg? Ångrar ni ert val? Känner ni att ni får försaka något pga lön?

I mitt fall är mina drömyrken inom humaniora/ estetiska området. Jag valde bort det då jag insåg hur löneläget är samt en väldigt osäker arbetsmarknad. Jag tänkte att jag i framtiden inte kommer tex ha råd med häst på den lönen. Istället gjorde jag en kompromiss angående jobb, jag utbildade mig till något jag tyckte verkade intressant som samtidigt hade en bättre arbetsmarknad.
Är idag nöjd med det valet.

Hur funderar ni kring det?

Jag kan väl säga att jag gjorde lite som dig, kompromissade lite. Jag valde en utbildning och senare ett jobb som kändes roligt men som samtidigt är ganska långt ifrån "drömjobbet" om jag får se från intresse pga att jag aldrig skulle fixa att vara lågavlönad. För mig var det dessutom viktigast att det fanns jobb, minska riskerna för att stå arbetslös efter examen.

Idag kan jag väl säga att jag tycker sådär om mitt jobb, trivs på arbetsplatsen och tycker mina uppgifter är helt okej men jag hade kunnat tänka mig både en och två andra vardagar som hade känts 100 ggr roligare. Om jag ångrar det idag? Nja, jag kan alltid jobba inom olika saker inom min bransch så jag kommer säkert hitta ett inriktning som känns roligare för mig när jag fått lite mer erfarenhet och har större möjligheter till att byta jobb. Idag är jag så pass ny att min lön heller inte är där jag vill ha den i framtiden. Jag är absolut inte lågavlönad som det ser ut idag men det finns många steg till på lönetrappan som tur är!

Så jag är nog ganska nöjd i slutändan men drömmer mig ganska ofta bort till annat. Jag är iofs fortfarande ung och kan ändra mig utan några problem men studera igen känns inte jättelockande i dagsläget. Så jag får se

 

[Rubinen]

Jag har en månad kvar tills jag är färdig Sportsmassör för hästar (sportigare version av equiterapeut, mer inriktning på tävlingshästar). Jag har två vägar att gå när jag är klar. Antingen går jag in till den galopptränare jag för tillfället arbetar billigt för och säger att hen behöver mig som anställd och jobbar där (kanske inte heltid, men i alla fall regelbundet e.g några dagar i veckan), eller så startar jag eget. Kommer så klart arbeta på egen hand med kunder i området här omkring, men hoppas att jag kan etablera mig inom galoppvärlden här i Melbourne. Har många fantastiska resultat från de senaste 8 månaderna då jag jobbat för denna tränare så jag håller tummarna för fortsatt samarbete. För mig gäller det att veta mitt värde och köra på så det ryker. Jag vet att det kommer vara värt all energi jag lägger på mitt yrke, och det känns inte ens som att jag jobbar när jag behandlar hästar. Negativt: Slitigt för kroppen, ibland långa timmar, ej säker inkomst. Positivt: Jag får peta på snygga hästar hela dagarna, hjärnan och kroppen är aktiv, får träffa fantastiska människor, har roligt, betalar helt okej när pengarna väl kommer in.

Sen är jag så klart beredd på att leva efter min inkomst. Har hästen hemma (=0kr stallhyra) plus att jag har minimala foderkostnader etc tack vare landet jag bor i och hästen jag äger, har möjlighet att odla mycket egna grönsaker året runt, kör billig bil, hyran är relativt vettig, shoppar aldrig, spenderar inte mycket pengar i övrigt.

 

[escodobe]

För mig är det väldigt viktigt vad jag jobbar med - trivs jag inte med jobbet, så trivs jag inte med livet. Med den utbildning jag har så har jag valt bort yrken som hade gett mer pengar, och satsat på en forskarutbildning som gett mig lägre lön och sämre jobbmöjligheter än om jag hade struntat i den.

Jag har nog aldrig valt efter arbetsmarknad alls, mer då än att det öht ska existera jobb. Men jag har haft tur, och än så länge fått jobb med sånt jag tycker är kul.

Jag har valt ett yrke där det kommer finnas gott om arbete under lång tid framöver (samma utbildning Görel skulle jag tro)
Jag är nöjd med den lön jag har nu som jag tror är rätt genomsnittlig för yrket. Jag tjänar mer än ett låglönearbete men förmodligen mindre än att studielånen lönar sig. .

Framförallt valde jag att utbilda mig till ett brett och omväxlande yrke. Tröttnar jag på det jag gör nu om några år finns det alla möjliga slags andra arbeten att söka inom samma "paraply". Den Valfriheten och att arbetet är roligt har vägt tyngst.

 

[Galant]

För mig är intresse, bredd och att kunna ha roligt på jobbet viktigt. Lön spelar väl roll då studielånen ska betalas tillbaka men trots allt har den en underordnad roll så länge går att leva ok på den. Har ännu, efter ca 20 år sen examen, aldrig ångrat min utbildning. Vad gäller lön har jag aktivt valt bort den väg inom yrket som ger mest betalt till förmån för lust och kreativitet.

 

[Petruska]

Min utbildning bygger till 100% på vad jag var intresserad av medan jag utbildade mig. Eftersom jag sedan har blivit forskare, tjänar jag klart bättre än jag hade trott att jag någonsin skulle göra. Men det viktigaste för mig är att jobbet (och på sin tid utbildningen) är rolig NU. Att halvt lida sig igenom saker för att det (kanske) blir bra sen, är verkligen ingenting för mig.

Jag skulle utan vidare välja det roliga jobbet framför det välavlönade och mindre roliga, men jag är väldigt glad att jag har råd att ha häst.

Jag skulle nog kunna försörja mig även om jag inte vore universitetslärare, men min utbildning och mitt ämne har egentligen ingen arbetsmarknad alls.

 

[Sleepan]

Tja, min blir ju inte rik som polis (om man inte är typ chef...), så det är för intressets skull. För kul är det ju, oftast.