Alexandra_W
Trådstartare
Med risk för att skapa ett ramaskri som kommer höras över halva landet..
(Ligger tråden fel får moderatorn gärna flytta den, visste inte riktigt var jag skulle lägga den, men här låg andra inridningsfrågor etc, så..)
Det som kan anses som 'standard' för t ex halvbloden när det kommer till inridning är ju ungefär, generaliserat, att de sitts in på hösten som tvååringar, sen vintervila och sen rids de in på våren som treåringar, dvs rids kravlöst i skritt, trav och galopp. För de som ska starta treårstest går det här oftast lite fortare, det är ett par månader där på våren innan testet. För andra kan det vara/är det utsträckt över lite längre period. Sen får de sommarbete (ev efter treårstest), och på hösten som treåringar tränas de vidare.
Det finns en hel del människor som anser detta vara ALLDELES för fort och för höga krav etc. Jag har varit en av dessa men har genom att läsa på, sätt amig in i forskning och fundera en hel del ändrat åsikt och r nu en av de som förordar tidig försiktig träning när hästen är ung för den ska ha en chans att stärka sina leder och sitt skelett så det anpassar sig för belastning och sen har större chans att hålal för arbete. Naturligtvis är det en tunn linje mellan att bygga upp och att bryta ner, det måste ju vara LAGOM. Men nu förutsätter vi att man hålelr sig på lagom.
So far so good, men nu har jag av diverse anledningar som jag återkommer till börjar fundera ännu ett steg längre..
Om man tar en tvååring som är ganska 'färdig' i kroppen, naturligtvis är inga tvååringar helt färdiga, men det finns ju skillnader på unghästar, end el är väldigt plankiga och valpiga långt upp i ålder, andra är betydligt mer 'färdiga' i kroppen, så skulle det då egentligen vara skadligt för den att få starta sin träning på våren på tvååring?
Jag ger ett exempel.. På våren som tvååring sitts de in och skrittas sedan under ryttare i 10 - 15 minuter en - två gånger i veckan. Detta sker naturligtvis parallellt med 'vanlig' träning som tömkörning, ev löshoppning, handhäst etc. Och gåendes i stora hagar med kompisar. Sen en sommarvila, och på hösten som tvååring tas 'ridningen' upp igen och det byggs sucessivt upp så att hästen till vintern skrittar, travar och galopperar kravlöst med ryttare rakt fram i skogen i korta pass en - två gånger per vecka. Sedan vintervila och sedan tar man vid igen på våren som treåringar men 'utbildar' inte vidare utan bara försiktigt utökar det man redan gör. Sen sommarvila och sen på hösten som treåringar så är de på exakt samma utbildningsnivå som hästen i 'standardexemplet', men hästen i det här exemplet har fått en träning som sträcker sig över längre tid och startat tidigare men tagits mer succesivt.
Det förutsätter såklart en häst som är mogen för det mentalt, en liten och lätt ryttare, och att hästen när den behöver i kraftiga tillväxtperioder får vila. Och (tjat) att det är en tvååring som är att betrakta som ganska 'färdig'.
Jämför man mitt exempel på 'alternativ' så är det mycket, mycket 'snällare' och försiktigare än både travet och galoppen gör, och JAG är av åsikten att det är inte tidig träning som ger dem problem, det är farten som dödar och tidig överträning som dödar.
Och frågan är om det egentligen på något vis är skadligt för en tvååring att bära en liten lätt ryttare korta stunder en - två gånger i veckan (med viloperioder när det krävs) samtidigt som den även tränas avsuttet. Det känns inte som det egentligen skulle vara varken jobbigt eller farligt, men det finsn ju någon 'inbyggd spärr' hos ridhästfolket (och jag räknar mig dit) om att man INTE ska sitta på sådana små. men VARFÖR egentligen? De växer - javisst. De är nte färdiga i skelettet - javisst. Men vad är skillnaden mellan att tömköra, löshoppa och köra när de växer och att sitta på dem - EGENTLIGEN?
Hästar är inte byggda för att bära ryttare nej, men är det då inte ett argument just FÖR att även där ge dem en chans att anpassa sig när de växer? Ju mer jag funderar på det dessto mer får jag svårt att hitta argument som talar för att vänta och sen i ganska 'snabb' takt kräva att de ska bära ryttare... Naturligtvis kan man se det som att man inte sitter på dem förrän de är fyra och sen tar en lååångsam inridning, men jag är inte säker på att det är bättre nu när jag funderar på det, ÄVEN om man bygger upp dem med avsuttet jobb (att bara låte de gå och sen rida in vid fyra är vansinne)
Anledningen att jag börjat fundera på det är såklart lilla fröken Waikele här. Och innan ni skriiiiiiker så läs klart
Lilla fröken fräken har ju haft sin beskärda del av problem efter sina hagvurpor. Ni som inte hängt med får uppdatera er i andra trådar mend en KORTA resumen är att hon i dec 04 (hon är född april 03) vurpade i hagen och fick en muskelskada och massa muskelspänningar etc. Blev halt och kollades både av vet och equiatriker (trots att mååånga tyckte 'men sluta noja Alex, det är en unghäst det är säääkert bara växtvärk). Förutom den akuta muskelskadan i VB upptäcktes då att hon hade äldre muskelproblem efter en annan vurpa av okänt datum i HB, inkl en muskelatrofi. I jan 05 var hon inte speciellt mycket bättre och vi var in till klinik. Halt bägge bak och muskeltrassel bakdelen. Finadynekur och promenader och så massage av equiatrikern. Tillbaka i feb 05 och bättre men inte bra, kvarstående hälta satt i knälederna och de sprutades. Tillbaka i mars 05 och ännu bättre, men lite kvar i knäleden HB. behandlas intramuskulärt med 'ledpreparat' (typ adequanin) och får sjukgymnasticera (tömköras rakt fram). Har ÅB 14 april.
Min plan var att sitta in henen i vår (bara sitta på ett par gånger), sens kritta henne lite uppsuttet i höst och sen skritta, trava och galoppera kravlöst uppsuttet våren som treåring. Men sen kom trasslet och jag strök ju genast att sitta in henne nu i vår. Vilket min veterinär tycker är onödigt försiktigt Utan att jag tagit upp ämnet har veterinären flera gånger påpekat hur färdig damen är i kroppen (och undrat vad jag ger henne för knark egentligen? Anabola steoider?. Och det är en häst som är väldigt färdig i kroppen, dock växer hon (igen) och är överbyggd just nu. Veterinären har soms agt utan att ämnet tagits upp flera gånger tyckt att det 'bara' är att sitta in henne, hon är så klar och jag är liten och lätt. Jag har tyckt 'mja..'
Men nu har jag ju funderat både en och fjorton gånger över damens fortsatta träning. Det som är viktigast nu är att få henne hältfriskförklarad och det HOPPAS jag vi får 15 april. Sen komemr del två - att bygga upp damen igen, dvs sjukgymnastik. Där har jag bollat lite med min equiatriker och ska bolla med vet. Jag frågade bland annat equiatrikern VAD jag egentligen törs göra med en 'så liten' när det handlar om böjda spår. Hon behöver böjda spår för att bygga upp båda sidorna men jag är VÄLDIGT VÄLDIGT nojig med böjda spår med unghästar. Equiatrikern konstaterade krasst att 'du kan göra precis vad du vill bara du gör det i kooorta pass'. Och när jag ändå såg tveksam ut la hon fram argumentet inte ens jag kan förneka: 'Alexandra, INGENTING du gör under 5-10 minuter kan skapa mer 'skada' än när hon drar i fullt ös medvetslös i hagen upp och nerför slänterna, tvärnitar och tvärvänder, utan en tanke på form och underlag'. Och det är ju ganska sant..
Så jag har funderat på den där sjukgymnastiken/uppbyggnaden och vill ju ha den så allsidig som möjligt, och parallellt har jag funderat på det där sitta in eller inte sitta in nu. Och någonstans har vissa tankar börjat bli väldigt ofta återkommande. Om hur jag försöker ge lilla damen maximala förutsättningar för hållbarhet i framtiden. Idag finns INGENTING som talar för att henne problem nu skulle skapa problem med hållbarheten eller att de är ett tecken på sämre hållbarhet, MEN jag är en nojig jäkel så jag vill beakta alla aspekter.
Så därför funderar jag (hemska människa) på att OM en massa OM uppfylls sitta in damen nu,s kritta henne uppsuttet rakt fram i skogen utan andra krav än unghästform (dvs inte huvudet rakt upp i skyn, och iaf komma ihåg att det finns rygg och bakben) 1 - 2 gånger i veckan 10 - 15 minuter per gång. Parallellt med den övriga träningen (tömkörning, handhäst, promenade och så ska jag försöka löshoppa henne). För att ge henne en så allsidig träning det går, en inridning som går långsamt över längre tid etc.
Jag är medveten om att det är okonventionellt och det kommer yyyylas i stugorna. Men yla gärna, men jag är inte så intresserad av rent yl, jag är intresserad av FAKTA (dvs inte 'min kompis red in sin unghäst för tidigt och den fick de minsann slakta) i frågan.
Naturligtvis är detta inget jag självsvådligt kommer göra, det ska vara en hel massa OM och NÄR som stämmer innan, t ex
NÄR hon är hältefriskförklarad
OM veterinären anser att det är okej
OM equiatrikern anser det är okej
OM det KÄNNS okej för mig även i praktiken
OM hästen anser det är okej
NÄR hon ligger i 'sparläge' på tillväxtperioderna
Och hästen kommer (eftersom jag är en nojig fan) stå under kontinuerlig veterinär och equiatrikerövervakning.
Och bäst jag tillägger - det är en dams om även i psyket är väldigt 'klar', det är en orädd dam som inte upprörs över nya saker och som tycker det roligaste som finns är att hitta på saker med matte. Min valack (samma ras) var en av de där som INTE var färdiga. han var en valpig unghäst ända tills han var fem, och han var valpig mentalt med länge. HAN skulle absolut inte varit klar för ryttare ens i försiktig 'åka häst'-form när han var två.
Och det är INTE så att jag på något vis har 'bråttom' eller att det är för att jag vill riiiida, så kul är det inte att skritta, och vill jag det kan jag skritta valacken tilsl vi kräks båda två. Utan det jag försöker komma fram till är det optimala för lilldamen på lång sikt.
Så, nu kan ni skrika
(Ligger tråden fel får moderatorn gärna flytta den, visste inte riktigt var jag skulle lägga den, men här låg andra inridningsfrågor etc, så..)
Det som kan anses som 'standard' för t ex halvbloden när det kommer till inridning är ju ungefär, generaliserat, att de sitts in på hösten som tvååringar, sen vintervila och sen rids de in på våren som treåringar, dvs rids kravlöst i skritt, trav och galopp. För de som ska starta treårstest går det här oftast lite fortare, det är ett par månader där på våren innan testet. För andra kan det vara/är det utsträckt över lite längre period. Sen får de sommarbete (ev efter treårstest), och på hösten som treåringar tränas de vidare.
Det finns en hel del människor som anser detta vara ALLDELES för fort och för höga krav etc. Jag har varit en av dessa men har genom att läsa på, sätt amig in i forskning och fundera en hel del ändrat åsikt och r nu en av de som förordar tidig försiktig träning när hästen är ung för den ska ha en chans att stärka sina leder och sitt skelett så det anpassar sig för belastning och sen har större chans att hålal för arbete. Naturligtvis är det en tunn linje mellan att bygga upp och att bryta ner, det måste ju vara LAGOM. Men nu förutsätter vi att man hålelr sig på lagom.
So far so good, men nu har jag av diverse anledningar som jag återkommer till börjar fundera ännu ett steg längre..
Om man tar en tvååring som är ganska 'färdig' i kroppen, naturligtvis är inga tvååringar helt färdiga, men det finns ju skillnader på unghästar, end el är väldigt plankiga och valpiga långt upp i ålder, andra är betydligt mer 'färdiga' i kroppen, så skulle det då egentligen vara skadligt för den att få starta sin träning på våren på tvååring?
Jag ger ett exempel.. På våren som tvååring sitts de in och skrittas sedan under ryttare i 10 - 15 minuter en - två gånger i veckan. Detta sker naturligtvis parallellt med 'vanlig' träning som tömkörning, ev löshoppning, handhäst etc. Och gåendes i stora hagar med kompisar. Sen en sommarvila, och på hösten som tvååring tas 'ridningen' upp igen och det byggs sucessivt upp så att hästen till vintern skrittar, travar och galopperar kravlöst med ryttare rakt fram i skogen i korta pass en - två gånger per vecka. Sedan vintervila och sedan tar man vid igen på våren som treåringar men 'utbildar' inte vidare utan bara försiktigt utökar det man redan gör. Sen sommarvila och sen på hösten som treåringar så är de på exakt samma utbildningsnivå som hästen i 'standardexemplet', men hästen i det här exemplet har fått en träning som sträcker sig över längre tid och startat tidigare men tagits mer succesivt.
Det förutsätter såklart en häst som är mogen för det mentalt, en liten och lätt ryttare, och att hästen när den behöver i kraftiga tillväxtperioder får vila. Och (tjat) att det är en tvååring som är att betrakta som ganska 'färdig'.
Jämför man mitt exempel på 'alternativ' så är det mycket, mycket 'snällare' och försiktigare än både travet och galoppen gör, och JAG är av åsikten att det är inte tidig träning som ger dem problem, det är farten som dödar och tidig överträning som dödar.
Och frågan är om det egentligen på något vis är skadligt för en tvååring att bära en liten lätt ryttare korta stunder en - två gånger i veckan (med viloperioder när det krävs) samtidigt som den även tränas avsuttet. Det känns inte som det egentligen skulle vara varken jobbigt eller farligt, men det finsn ju någon 'inbyggd spärr' hos ridhästfolket (och jag räknar mig dit) om att man INTE ska sitta på sådana små. men VARFÖR egentligen? De växer - javisst. De är nte färdiga i skelettet - javisst. Men vad är skillnaden mellan att tömköra, löshoppa och köra när de växer och att sitta på dem - EGENTLIGEN?
Hästar är inte byggda för att bära ryttare nej, men är det då inte ett argument just FÖR att även där ge dem en chans att anpassa sig när de växer? Ju mer jag funderar på det dessto mer får jag svårt att hitta argument som talar för att vänta och sen i ganska 'snabb' takt kräva att de ska bära ryttare... Naturligtvis kan man se det som att man inte sitter på dem förrän de är fyra och sen tar en lååångsam inridning, men jag är inte säker på att det är bättre nu när jag funderar på det, ÄVEN om man bygger upp dem med avsuttet jobb (att bara låte de gå och sen rida in vid fyra är vansinne)
Anledningen att jag börjat fundera på det är såklart lilla fröken Waikele här. Och innan ni skriiiiiiker så läs klart
Lilla fröken fräken har ju haft sin beskärda del av problem efter sina hagvurpor. Ni som inte hängt med får uppdatera er i andra trådar mend en KORTA resumen är att hon i dec 04 (hon är född april 03) vurpade i hagen och fick en muskelskada och massa muskelspänningar etc. Blev halt och kollades både av vet och equiatriker (trots att mååånga tyckte 'men sluta noja Alex, det är en unghäst det är säääkert bara växtvärk). Förutom den akuta muskelskadan i VB upptäcktes då att hon hade äldre muskelproblem efter en annan vurpa av okänt datum i HB, inkl en muskelatrofi. I jan 05 var hon inte speciellt mycket bättre och vi var in till klinik. Halt bägge bak och muskeltrassel bakdelen. Finadynekur och promenader och så massage av equiatrikern. Tillbaka i feb 05 och bättre men inte bra, kvarstående hälta satt i knälederna och de sprutades. Tillbaka i mars 05 och ännu bättre, men lite kvar i knäleden HB. behandlas intramuskulärt med 'ledpreparat' (typ adequanin) och får sjukgymnasticera (tömköras rakt fram). Har ÅB 14 april.
Min plan var att sitta in henen i vår (bara sitta på ett par gånger), sens kritta henne lite uppsuttet i höst och sen skritta, trava och galoppera kravlöst uppsuttet våren som treåring. Men sen kom trasslet och jag strök ju genast att sitta in henne nu i vår. Vilket min veterinär tycker är onödigt försiktigt
Utan att jag tagit upp ämnet har veterinären flera gånger påpekat hur färdig damen är i kroppen (och undrat vad jag ger henne för knark egentligen? Anabola steoider?. Och det är en häst som är väldigt färdig i kroppen, dock växer hon (igen) och är överbyggd just nu. Veterinären har soms agt utan att ämnet tagits upp flera gånger tyckt att det 'bara' är att sitta in henne, hon är så klar och jag är liten och lätt. Jag har tyckt 'mja..' Men nu har jag ju funderat både en och fjorton gånger över damens fortsatta träning. Det som är viktigast nu är att få henne hältfriskförklarad och det HOPPAS jag vi får 15 april. Sen komemr del två - att bygga upp damen igen, dvs sjukgymnastik. Där har jag bollat lite med min equiatriker och ska bolla med vet. Jag frågade bland annat equiatrikern VAD jag egentligen törs göra med en 'så liten' när det handlar om böjda spår. Hon behöver böjda spår för att bygga upp båda sidorna men jag är VÄLDIGT VÄLDIGT nojig med böjda spår med unghästar. Equiatrikern konstaterade krasst att 'du kan göra precis vad du vill bara du gör det i kooorta pass'. Och när jag ändå såg tveksam ut la hon fram argumentet inte ens jag kan förneka: 'Alexandra, INGENTING du gör under 5-10 minuter kan skapa mer 'skada' än när hon drar i fullt ös medvetslös i hagen upp och nerför slänterna, tvärnitar och tvärvänder, utan en tanke på form och underlag'. Och det är ju ganska sant..
Så jag har funderat på den där sjukgymnastiken/uppbyggnaden och vill ju ha den så allsidig som möjligt, och parallellt har jag funderat på det där sitta in eller inte sitta in nu. Och någonstans har vissa tankar börjat bli väldigt ofta återkommande. Om hur jag försöker ge lilla damen maximala förutsättningar för hållbarhet i framtiden. Idag finns INGENTING som talar för att henne problem nu skulle skapa problem med hållbarheten eller att de är ett tecken på sämre hållbarhet, MEN jag är en nojig jäkel så jag vill beakta alla aspekter.
Så därför funderar jag (hemska människa) på att OM en massa OM uppfylls sitta in damen nu,s kritta henne uppsuttet rakt fram i skogen utan andra krav än unghästform (dvs inte huvudet rakt upp i skyn, och iaf komma ihåg att det finns rygg och bakben) 1 - 2 gånger i veckan 10 - 15 minuter per gång. Parallellt med den övriga träningen (tömkörning, handhäst, promenade och så ska jag försöka löshoppa henne). För att ge henne en så allsidig träning det går, en inridning som går långsamt över längre tid etc.
Jag är medveten om att det är okonventionellt och det kommer yyyylas i stugorna. Men yla gärna, men jag är inte så intresserad av rent yl, jag är intresserad av FAKTA (dvs inte 'min kompis red in sin unghäst för tidigt och den fick de minsann slakta) i frågan.
Naturligtvis är detta inget jag självsvådligt kommer göra, det ska vara en hel massa OM och NÄR som stämmer innan, t ex
NÄR hon är hältefriskförklarad
OM veterinären anser att det är okej
OM equiatrikern anser det är okej
OM det KÄNNS okej för mig även i praktiken
OM hästen anser det är okej
NÄR hon ligger i 'sparläge' på tillväxtperioderna
Och hästen kommer (eftersom jag är en nojig fan) stå under kontinuerlig veterinär och equiatrikerövervakning.
Och bäst jag tillägger - det är en dams om även i psyket är väldigt 'klar', det är en orädd dam som inte upprörs över nya saker och som tycker det roligaste som finns är att hitta på saker med matte. Min valack (samma ras) var en av de där som INTE var färdiga. han var en valpig unghäst ända tills han var fem, och han var valpig mentalt med länge. HAN skulle absolut inte varit klar för ryttare ens i försiktig 'åka häst'-form när han var två.
Och det är INTE så att jag på något vis har 'bråttom' eller att det är för att jag vill riiiida, så kul är det inte att skritta, och vill jag det kan jag skritta valacken tilsl vi kräks båda två. Utan det jag försöker komma fram till är det optimala för lilldamen på lång sikt.
Så, nu kan ni skrika
Senast ändrad:
