Ridskolehästar

[Alexandra_W]

Jag hade ridit i 3 år då jag köpte egen häst som jag mestadels red i terräng själv. Den gick fram överallt och det vara aldrig några problem. Ända jag undvek var att möta större fordon än bilar och travade då alltid till nåt ställe där jag kunde stå med hästen vid sidan av vägen. Dagens krångliga hästar har jag inte fått nån utbildning i att hantera i knepiga situationer då jag aldrig ridit såna.

Varför tänker du att du skulle behöva göra annorlunda idag? Eller att dagens hästar skulle vara mer rädd för trafik?

 

[Alexandra_W]

Det är sånt jag tänker inte blivit gjort i hästens unga år att den gått för mycket i ridhus. Hade detta varit samma häst för 20 år sen hade den kanske varit exakt så som jag vill ha den.

Det är ju färskvara som sagt också.

Igår fick jag efter 250 meter sitta av och baxa hem min ponny. Skulle skritta ut, med sällskap. Han tappade helt koncepterna och höll på med så mycket stök och bök att jag blev rädd (jag är en fegis) och satt av. Då gick han knappt att leda för han skulle fortsätta stöka och böka.

Det är inte för han inte lärt sig ridas med sällskap. Det är inte för han inte lärt sig skrittas ut. Jag har skrittat (och travat och galopperat) ut med honom utan problem tidigare. Ridskoleelever har gjort det tidigare.

MEN.. han har inte skrittats ut sen i somras. Där är anledningen till beteendet. Med en annan ryttare som inte blivit skraj för stök och bök hade han kunnat ridas ut igår med och antagligen sansat sig efter 250 m till.

Och - han kommer bli sig själv och bete sig igen över tid. Men det är ingen robot och jag påverkar honom.

 

[Stergo]

Just 100 gånger är det nog ingen som tror men det är tyvärr alldeles för många som tror att man behöver ramla av för att bli en duktig ryttare

Fast det behöver du för att lära in mönster för att kunna rida busiga och reaktiva hästar. Hur gör man det i praktiken utan att misslyckas (trilla av)?

Det är sånt jag tänker inte blivit gjort i hästens unga år att den gått för mycket i ridhus. Hade detta varit samma häst för 20 år sen hade den kanske varit exakt så som jag vill ha den.

Jag fick ett femårigt svenskfött halvblod för 20 år sedan som i praktiken aldrig ridits ut. (Skrittats längs en avskrittningsrunda på grusväg tycker jag inte räknas). Två år senare kunde han ridas ut ensam, galoppera, möta kor utan att dö av skräck och var viltsäker. Sedan var han fortfarande reaktiv, men det var han liksom i ridhuset också.

 

[Mia_R]

Nä det kan jag inte och ja det är svårt att ändra hur en gammal häst betett sig hela livet.

Har du fött upp den sedan den var föl, aldrig flyttat den någonstans, aldrig gjort något med den?

 

[tuaphua]

Fast det behöver du för att lära in mönster för att kunna rida busiga och reaktiva hästar. Hur gör man det i praktiken utan att misslyckas (trilla av)?

Jag fick ett femårigt svenskfött halvblod för 20 år sedan som i praktiken aldrig ridits ut. (Skrittats längs en avskrittningsrunda på grusväg tycker jag inte räknas). Två år senare kunde han ridas ut ensam, galoppera, möta kor utan att dö av skräck och var viltsäker. Sedan var han fortfarande reaktiv, men det var han liksom i ridhuset också.

Man behöver inte ramla av en massa för att lära sig.
Jag kan räkna de gånger jag åkt av på mina fingrar. Och några av dem är idiotsaker som inte hjälpt min balans eller kunskap etc att bli bättre. Tex skritta barbacka och släppa tyglarna, luta mig bak och försöka känna sittbenen när hästen tar ett minihopp och jag åker av för att jag var dum nog att släppa allt så. Eller när vi krockade med ett rådjur. Eller när tränaren var alkis och tvingade mig att hoppa högt på häst som stoppade(med alla).

Är hästen reaktiv och man inte är sadelfast kan man jobba avsuttet. Både genom att släcka triggers, få ur dem energi, bygga relation etc. Men också sätta en hög lydnad på olika hjälper som om man ger dem gör det oerhört svårt för hästen att rent fysiskt kunna stöka runt så mkt.
Det gör man i trygg miljö först för att sedan börja simulera skarpt läge och därefter ge sig ut i skarpt läge.
Det kräver dock oftast att man tar tränarhjälp.
Ofta är det super om ryttaren sitstränar för att dels sitta kvar bättre. Men mycket för att självförtroendet som ryttare brukar höjas av att känna att man sitter kvar.

Sen lär vi väl alla åka av igen. Även de som är väldigt sadelfasta, bra på häst öht åker väl av ibland. Men det behöver inte vara ofta eller många fall. Man kan absolut lära sig utan att behöva åka av. Bra tränare är guld!
En av mina tränare är problemlösare och har varit den övriga problemlösare ringer när de går bet. Han är DUKTIG. Men han är mindre sadelfast än mig. Och mkt mindre än min dressyrtränare. Men han vet det och jobbar runt det. Det kan andra också lära sig.

 

[TinyWiny]

Fast det behöver du för att lära in mönster för att kunna rida busiga och reaktiva hästar. Hur gör man det i praktiken utan att misslyckas (trilla av)?

Jag fick ett femårigt svenskfött halvblod för 20 år sedan som i praktiken aldrig ridits ut. (Skrittats längs en avskrittningsrunda på grusväg tycker jag inte räknas). Två år senare kunde han ridas ut ensam, galoppera, möta kor utan att dö av skräck och var viltsäker. Sedan var han fortfarande reaktiv, men det var han liksom i ridhuset också.

Nej man behöver inte ramla av. Det kan man lära sig ändå. Inga problem alls.

 

[LenaH]

Apropå avramlingsdiskussionen så ser jag en fördel i att ha ramlat av en del i unga år (när man sällan skadar sig pga mjuk i kroppen) för då blir det inte en så stor grej.
Många ryttare som inte åkt av så mycket förstorar det och blir rädda för att det ska hända och rädsla göder rädsla.
Med det sagt är jag glad om jag slipper ramla av, jag har höftprotes, två totalpajade knän och några gamla diskbråck men jag kan inte låta bli att tycka det var rätt skönt när jag ramlade av första gången efter höftop - att det gick bra och att den tålde det.

 

[Bison]

Jag har ramlat av massor med gånger
Men jag har ridit många vilda hästar, varit risktagande, orädd och rätt dåligt konsekvenstänk.
Håller man på med hoppning och ft kommer man med största sannolikhet åka av ibland.

Senaste åren har jag lugnat ner mig betydligt och därav minskat antalet avramlingar rejält.

 

[LenaH]

Jag har ramlat av massor med gånger
Men jag har ridit många vilda hästar, varit risktagande, orädd och rätt dåligt konsekvenstänk.
Håller man på med hoppning och ft kommer man med största sannolikhet åka av ibland.

Senaste åren har jag lugnat ner mig betydligt och därav minskat antalet avramlingar rejält.

Samma här.
Nuförtiden ramlar jag nästan bara av i skritt...

 

[MiniLi]

Fast det där om att ramla av 100 gånger var något som sas för att trösta barn. Det finns ingen sanning i det. Att ramla av beror på dålig balans, missförstånd, häst som inte är förberedd tillräckligt på uppgiften eller smärta. Det är aldrig okej eller normalt att en välriden häst som får sina behov tillgodosedda bockar omkring. Då är något fel och man får ta reda på vad. Jag vet att det finns vissa som tycker att det "kul" med hästar som bockar och därför inte lär hästen att det inte är okej att bralla omkring med ryttare på sig men de brukar ändra sig när de skadat sig allvarligt. Sedan finns såklart de som kan få den mest lugna hästen att fara omkring och där får man kanske fundera på om de ska vara nära en häst alls.

Fast barn kan ju ramla av typ för att hästen tar ett plötsligt steg åt sidan eller för att den drar ner huvudet
Jag ramlade av rätt mkt som barn/tonåring på ridskoletiden, av många skäl som inte handlade om rodeo.

 

[Mia_R]

Hasse Wallman bröt nacken när hans häst snubblade och gick omkull i skritt, föll i ett dike med hästen över sig om jag minns rätt. En annan kompis ramlade av när hennes häst halkade på en isfläck när de saktade av från trav till skritt, bröt ryggen. Så visst kan man ramla av även i låg hastighet och med lugna hästar.

 

[Linda_A]

Fast barn kan ju ramla av typ för att hästen tar ett plötsligt steg åt sidan eller för att den drar ner huvudet
Jag ramlade av rätt mkt som barn/tonåring på ridskoletiden, av många skäl som inte handlade om rodeo.

Man kan också göra varianten som jag gjorde på ridskola för många år sen. Red en lite mindre ponny än jag haft på ett tag och tog i för mycket när jag satte upp, så jag damp ner på andra sidan ponnyn...

Jag har nog ramlat av mindre än 10 gånger totalt och det är jag tacksam för, jag blir ganska rädd varje gång. Jag undviker verkligen att utmana ödet och Barka har jag bara åkt av från en gång, helt mitt eget fel. Red galet fort mot sista hindret på en klubbhoppning och hon trodde väl det var ett JÄTTEHINDER och tog av med ett passande språng vilket skickade iväg mig på en flygtur. Mycket förvånad häst landade på andra sidan och undrade var ryttaren tagit vägen.

 

[Alexandra_W]

Jag skulle önska att lära sig fallteknik var lika naturlig del av att lära sig rida som att lära sig rida lätt.

Jag faller otroligt sällan av (undantaget när jag var barn). Hade få avramlingar även när jag red till problemhästar åt folk.

Dock så när man åker av en gång var femte till tionde år så faller man rätt kasst. Och med stigande ålder verkar åtminstone jag slå mig fult varje gång. Jag har varit förskonad från svårare skador vid avåkningar. I början av 90-talet for jag som en katapult av en tvånghäst och bröt handleden fult. År 200 åkte jag av i rodeostyle och skadade ryggen illa (och blev rädd för att åka av med..). Sen hade jag kanske 3-4 odramatiska avtrillningar där det bara var att borsta av sig och sitta upp. Fram till 2019 när jag åkte av för första gången på nästan 10 år. Och bröt axeln illa. Ett år senare gjorde jag om det - och bröt svanskotan. Och är ännu mer rädd för att ramla av idag för jag vill inte bryta nåt mer och absolut inte bryta axeln igen.

Det jag dock märkt med de två senare avramlingarna är att jag inte ens försöker mildra fallet eller något. All ev fallteknik jag haft är helt borta. Jag skulle sannolikt slå mig fördärvad av att ramla av i skritt just för jag typ bara dråsar ner. Och jag är för gammal för att kroppen ska hålla för det. Men om man hade haft fallteknik intrummad sen ungdomen tror jag att det skulle gå bättre även som medelålders.

 

[LenaH]

Jag skulle önska att lära sig fallteknik var lika naturlig del av att lära sig rida som att lära sig rida lätt.

Jag faller otroligt sällan av (undantaget när jag var barn). Hade få avramlingar även när jag red till problemhästar åt folk.

Dock så när man åker av en gång var femte till tionde år så faller man rätt kasst. Och med stigande ålder verkar åtminstone jag slå mig fult varje gång. Jag har varit förskonad från svårare skador vid avåkningar. I början av 90-talet for jag som en katapult av en tvånghäst och bröt handleden fult. År 200 åkte jag av i rodeostyle och skadade ryggen illa (och blev rädd för att åka av med..). Sen hade jag kanske 3-4 odramatiska avtrillningar där det bara var att borsta av sig och sitta upp. Fram till 2019 när jag åkte av för första gången på nästan 10 år. Och bröt axeln illa. Ett år senare gjorde jag om det - och bröt svanskotan. Och är ännu mer rädd för att ramla av idag för jag vill inte bryta nåt mer och absolut inte bryta axeln igen.

Det jag dock märkt med de två senare avramlingarna är att jag inte ens försöker mildra fallet eller något. All ev fallteknik jag haft är helt borta. Jag skulle sannolikt slå mig fördärvad av att ramla av i skritt just för jag typ bara dråsar ner. Och jag är för gammal för att kroppen ska hålla för det. Men om man hade haft fallteknik intrummad sen ungdomen tror jag att det skulle gå bättre även som medelålders.

Jag har det fortfarande märker jag men det har gett konsekvenser ändå - min bytta höft började från början smärta för att den var glapp och ena handens fingrar är krokiga (bra partytrick! ) och den gemensamma nämnaren är att de sitter på vä sida, jag landar alltså oftast på vä sida och håller kvar i tygeln...

 

[Mia_R]

Jag skulle önska att lära sig fallteknik var lika naturlig del av att lära sig rida som att lära sig rida lätt.

Jag faller otroligt sällan av (undantaget när jag var barn). Hade få avramlingar även när jag red till problemhästar åt folk.

Dock så när man åker av en gång var femte till tionde år så faller man rätt kasst. Och med stigande ålder verkar åtminstone jag slå mig fult varje gång. Jag har varit förskonad från svårare skador vid avåkningar. I början av 90-talet for jag som en katapult av en tvånghäst och bröt handleden fult. År 200 åkte jag av i rodeostyle och skadade ryggen illa (och blev rädd för att åka av med..). Sen hade jag kanske 3-4 odramatiska avtrillningar där det bara var att borsta av sig och sitta upp. Fram till 2019 när jag åkte av för första gången på nästan 10 år. Och bröt axeln illa. Ett år senare gjorde jag om det - och bröt svanskotan. Och är ännu mer rädd för att ramla av idag för jag vill inte bryta nåt mer och absolut inte bryta axeln igen.

Det jag dock märkt med de två senare avramlingarna är att jag inte ens försöker mildra fallet eller något. All ev fallteknik jag haft är helt borta. Jag skulle sannolikt slå mig fördärvad av att ramla av i skritt just för jag typ bara dråsar ner. Och jag är för gammal för att kroppen ska hålla för det. Men om man hade haft fallteknik intrummad sen ungdomen tror jag att det skulle gå bättre även som medelålders.

Nu är det väldigt länge sedan jag ramlade av någon häst men sist det var nära så snubblade hästen när vi skulle kliva över ett lågt dike på väg ut ur skogen och vidare ut på ett fält, allt i skritt. För att rädda balansen föll han i galopp med mig hängandes på sniskan och som tur var så gjorde han inget mer utan jag kunde kravla mig upp i sadeln igen och få stopp på honom, men tanken föresvävade mig att släppa taget och bara slappna av.

 

[Alexandra_W]

Nu är det väldigt länge sedan jag ramlade av någon häst men sist det var nära så snubblade hästen när vi skulle kliva över ett lågt dike på väg ut ur skogen och vidare ut på ett fält, allt i skritt. För att rädda balansen föll han i galopp med mig hängandes på sniskan och som tur var så gjorde han inget mer utan jag kunde kravla mig upp i sadeln igen och få stopp på honom, men tanken föresvävade mig att släppa taget och bara slappna av.

Jag kan inte säga så mycket om huruvida jag var avslappnad eller ej när jag bröt axeln. Men hästen skenade ju och jag hängde ju med ett tag - och satt just och funderade på om man frivilligt skulle försöka att ta sig av i farten. Slappna av och rulla undan. Jag vägde det mot lös häst, den var konvalescent och skulle eg bara trava. Men innan jag hann fundera klart så gjorde hon ju ett 90 graders riktningsbyte som jag inte såg komma så vi fortsatte åt olika håll. Med tanke på att jag minns hur jag i luften tittade på min fot och tänkte att bara jag inte fastnar i stigbygeln och hur jag landade så tror jag att jag var relativt avslappnad. Men jag ”gjorde” liksom ingenting utan bara inväntade marken typ. Mest troligt hade 9 av 10 olika sätt att försöka mildra fallet gjort det hela mycket bättre än att landa med huvud och axel rakt ner i frysen mark. Därav tanken att även dråsa av i skritt skulle riskera att bryta av någon skelettdel nu för tiden

 

[Bison]

Min senaste avramling var på framhoppningen till en ft i somras.
Låg jättebra på hindret, hästen bjöd fint men precis när hon skulle hoppa av tvärnitade hon, drog ner huvudet och backade. Jag var totalt oförberedd och gjorde en snygg kullerbytta över halsen ner på marken

Det är inte likt henne att göra så, hoppa terräng är det bästa hon vet.
När jag landade förstod jag dock väldigt snabbt varför hon stannade, det var ett jordgetingbo precis där. Förstår helt varför hon ändrade sig och backade undan.
De blev inte alls glada när jag ramlade ner mitt i deras bo. Var snabbt uppe på benen och sprang därifrån med en minst sagt upprörd häst.

Slog mig inget, fick några stick i ansiktet men med mindre än 10 minuter till start hade jag inte tid att bry mig om såna bagateller, torkade blodet från näsan, hoppade upp igen, hästen klarade sig utan att bli stucken.
Hoppade ett annat hinder, travade till starten och kom runt med noll fel på hinder

 

[Mia_R]

Jag kan inte säga så mycket om huruvida jag var avslappnad eller ej när jag bröt axeln. Men hästen skenade ju och jag hängde ju med ett tag - och satt just och funderade på om man frivilligt skulle försöka att ta sig av i farten. Slappna av och rulla undan. Jag vägde det mot lös häst, den var konvalescent och skulle eg bara trava. Men innan jag hann fundera klart så gjorde hon ju ett 90 graders riktningsbyte som jag inte såg komma så vi fortsatte åt olika håll. Med tanke på att jag minns hur jag i luften tittade på min fot och tänkte att bara jag inte fastnar i stigbygeln och hur jag landade så tror jag att jag var relativt avslappnad. Men jag ”gjorde” liksom ingenting utan bara inväntade marken typ. Mest troligt hade 9 av 10 olika sätt att försöka mildra fallet gjort det hela mycket bättre än att landa med huvud och axel rakt ner i frysen mark. Därav tanken att även dråsa av i skritt skulle riskera att bryta av någon skelettdel nu för tiden

Det var så jag bröt benet, inte pga sken men att jag klamrade mig fast när jag tappat balansen så hon kom ur balans och svängde utan mig. Jag fortsatte tills björken satte stopp på det hela och slog i bägge benen, som tur var hade jag ridstövlar på mig så de tog en del av smällen. Fattade inte heller att jag brutit något förrän två dagar senare när jag uppsökte akuten pga värken och blev röntgad, utan knöt ihop de avtrampade tyglarna och fick hjälp upp i sadeln igen.

 

[Badger]

Jag har ramlat av massor med gånger
Men jag har ridit många vilda hästar, varit risktagande, orädd och rätt dåligt konsekvenstänk.
Håller man på med hoppning och ft kommer man med största sannolikhet åka av ibland.

Senaste åren har jag lugnat ner mig betydligt och därav minskat antalet avramlingar rejält.

Jag har ramlat av massor med gånger har inte ridit "vilda hästar" utan bland annat vanliga ridskolehästar. Men det kan vara kallt en dag och en annan dag går brandlarmet på huset bredvid, ny häst som är lite spänd, någon viftar med en filt på läktaren osv osv. Inga konstigheter, jag kommer aldrig att tro att ens en stor brun slö häst i skritt på lång tygel är tryggt och bombsäkert, det är liksom bara aldrig det. (som liten nybörjare hade man väl bara rätt och slätt kass balans, förlorade någon stigbygel och drösade av, för att inte tala om alla gånger man hängt över någon bom, senast faktiskt för ett par år sedan.)

Fattar fortfarande inte varför det blivit konstigt och skämmigt och fel att ramla av, eller skämmigt och konstigt att hästen man precis släppt tyglarna på och är lite ofokuserad två sekunder blir livrädd för att snö faller från taket, jag kan också hoppa till av sådant personligen, varför skulle inte en stor fyrbening kunna hoppa till/bli rädd om en människa kan det.

 

[Badger]

Fast barn kan ju ramla av typ för att hästen tar ett plötsligt steg åt sidan eller för att den drar ner huvudet
Jag ramlade av rätt mkt som barn/tonåring på ridskoletiden, av många skäl som inte handlade om rodeo.

Ja jag fångade ett barn som hade ridit i två år som helt enkelt bara rullade av över ponnyns hals när den ryckte ned huvudet för att beta i vägkanten, i extremt långsam skritt

Själv var en av mina sämre avramlingar när jag var 11 och förlorade ena stigbygeln i trav på uteritt på ridläger, varpå jag inte kunde fånga den utan förlorade andra med och drösade oromantiskt av åt sidan och fick axeln ur led om missade lilla minihopptävlingen i slutet (vilket var den smärtsammaste biten). Hade väl också ridit i ett eller två år då.

Övriga har varit upp igen bara.