Det är ju kruxet - man vet aldrig vad eller om den kommer fungera. Få problem snabbt eller aldrig. Eller med något annat. Exteriöra avvikelser ser man ju med blotta ögat och kan undvika men det är samma där. Kan funka, kanske aldrig funkar. Kanske med en ryttare och sen inte en annan.Om hästen var fräsch och igång så är väl hästen inte obrukbar pga vad röntgen visar? Möjligtvis svår att sälja men samtidigt om hästen redan var försäkrad sen start så bör det inte vara några problem. Att nyförsäkra en häst med dåliga röntgenbilder är ju svårare dock.
Det finns en hel del med dåliga röntgenbilder som ändå fungerar utan problem, man bör inte stirra sig blind på dom. Det är viktigare isåfall att kolla exteriör och förutse hållbarheten genom den för en häst som har fina plåtar men sämre exteriör som raka hasor och veka kotor osv är mer riskabelt att köpa.
Så tycker jag problemet blir när hästarna kostar 150.000 eller mer. När de inte går att försäkra antingen pga det blir reservationer eller för att jag helt enkelt inte har råd med premien för att livförsäkra för mer är typ 50.000.
Så för mig blir det en fråga om pris på hästen. Kostar den 150.000+ vill jag köpa en så ”hel” häst som möjligt, undvika det som går och man faktiskt kan se. (Med eller utan röntgen) Det ger exakt 0 garantier men man har gjort det man kan.. Den bryter kanske benet i hagen ändå efter 2 veckor.
Sen skulle jag absolut kunna köpa en häst med röntgenförändringar eller någon exteriör avvikelse, antingen vuxen som funkat i många år eller unghäst som är vettigt försäkrad och såklart att priset är satt därefter. Att den ekonomiska risken åtminstone blir hanterbar om det visar sig inte fungera.
Därför får mina hästar kosta max 70.000 typ. Jag röntgar inte men de ska vara bra försäkrade. Har råd att operera den, har råd att försäkra. Har råd att förlora alla pengar om det ändå inte går.