Särbegåvning

[Kenya]

Det är min IQ som är förklaringen till mitt sätt att fungera med och runt andra människor. Jag är inte autistisk.

Utreddes flera förklaringar eller är "inte autistisk"= problemen beror på IQ?

Gjordes några ansträngningar för art utesluta att dina problem hade att göra med hög IQ i kombination med vissa personlighetsdrag, och inte enbart IQ?

Att du inte lever upp till kriterierna av en diagnos bevisar inte att dina problem beror på just hög IQ.

Och en psykolog kan säga detta till dig men såvitt jag vet har ven psykolog inget sätt att objektivt mäta just det du påstår.

Kan vara relevant för dig men inget fungerande argument rent logiskt.

För att försöka förklara vad som faktiskt skaver hos mig när jag försöker förstå vad du menar.

 

[Narcissa]

Varför blev du utredd av psykolog? Fanns det misstanke om autism?

Hög IQ i sig är inte förklaringen till varför man fungerar på ett visst sätt med och runt andra människor, precis som låg IQ inte är det.

Nej inget sånt alls. Andra orsaker som jag inte vill gå in på.
Högt IQ kan absolut vara varför man inte alltid förstår varför andra gör som de gör.

 

[Migo]

Jag ber verkligen om ursäkt om jag har skrivit något nedlåtande, jag menar verkligen inte att jag gör skillnad på folk baserat på några löjliga tester.

 

[Kenya]

Hög IQ är en så simplifierad konstruktion att jag finner det högst osannolikt att det skulle förklara mer komplexa sociala och psykologiska samband.

Jag tror att din ( @Narcissa ) upplevelse av hur du fungerar säkert stämmer, men det klockrena sambandet du ser till ett visst resultat på vissa typer av test finns inte i verkligheten.

Det hade varit enklare att ta till sig vad du kanske faktiskt menar på en högre nivå om inte alla de här benhårda påståendena om iq fanns med hela tiden.

 

[Dentaku]

Nej inget sånt alls. Andra orsaker som jag inte vill gå in på.
Högt IQ kan absolut vara varför man inte alltid förstår varför andra gör som de gör.

Ja, det kan vara en anledning till varför man inte alltid förstår varför andra gör som de gör men det är ju bara en liten del i social interaktion med andra människor. Krasst sett behöver man inte förstå varför andra fungerar och gör som de gör för att fungera socialt även om det kräver lite mer av en.

 

[Narcissa]

Utreddes flera förklaringar eller är "inte autistisk"= problemen beror på IQ?

Gjordes några ansträngningar för art utesluta att dina problem hade att göra med hög IQ i kombination med vissa personlighetsdrag, och inte enbart IQ?

Att du inte lever upp till kriterierna av en diagnos bevisar inte att dina problem beror på just hög IQ.

Och en psykolog kan säga detta till dig men såvitt jag vet har ven psykolog inget sätt att objektivt mäta just det du påstår.

Kan vara relevant för dig men inget fungerande argument rent logiskt.

För att försöka förklara vad som faktiskt skaver hos mig när jag försöker förstå vad du menar.

Det är så svårt att förklara. Jag upplever inga problem. Jag jobbar med ofta med människor som behöver min hjälp. Jag tycker det är intressant att ta sig in i den mänskliga hjärnan och hitta lösningar.
Då är jag fokuserad på att göra just det.

Det är annars jag inte förstår mig på människor. Varför gör de som de gör? Hur fungerar de? Jag vill veta allt!
Det mänskliga psyket är spännande.

Däremot blir jag ofantligt lätt uttråkad när JAG inte anser att jag får ut något av samvaron. Jag ser liksom inte någon mening med att lyssna på människor som inte är intressanta.

Att prata historia med en som är duktig på just det är jättekul. Då har vi ju ett gemensamt intresse. Men jag vill att den personen ska kunna utmana mig i mina tankar. Inte bara dra samma fakta som man redan hört miljoner gånger.

Jag är en social kameleont. Jag kan passa in i vilket sammanhang som helst. Det betyder dock inte att jag tycker om det.

Sen har man givetvis en personlighet också. När jag föreläser om särbegåvning så poängterar jag alltid att man förutom sin begåvning även har en personlighet. Det gör jag också när jag föreläser om NPF.
En diagnos är inte en personlighet.

Vad jag dock har märkt är att många, inte alla, särbegåvade känner som jag gör. Det är ingen lag. Det är inget kriterium. Det är bara vanligt.

 

[Narcissa]

Ja, det kan vara en anledning till varför man inte alltid förstår varför andra gör som de gör men det är ju bara en liten del i social interaktion med andra människor. Krasst sett behöver man inte förstå varför andra fungerar och gör som de gör för att fungera socialt även om det kräver lite mer av en.

Men varför är det ett krav att man måste älska att vara med andra människor? Jag förstår verkligen inte det. Förklara gärna. Jag menar alltså helt uppriktigt.
Jag fungerar utmärkt på mitt arbete och behandlar alla respektfullt. Det betyder ju inte att jag vill fylla min lediga tid med människor. Jag vill lägga min lediga tid på människor som ger mig något.

 

[Dentaku]

Men varför är det ett krav att man måste älska att vara med andra människor? Jag förstår verkligen inte det. Förklara gärna. Jag menar alltså helt uppriktigt.
Jag fungerar utmärkt på mitt arbete och behandlar alla respektfullt. Det betyder ju inte att jag vill fylla min lediga tid med människor. Jag vill lägga min lediga tid på människor som ger mig något.

Vem säger att det är ett krav? Jag lovar dig att jag aldrig skulle påstå något sådant.

Varken låg- eller högintelligenta måste älska att vara med andra människor. Det enda jag säger är att det inte är ens IQ som avgör hur ens umgänge med andra personer fungerar eller vilket utbyte man upplever att man har av social interaktion. Precis som du skriver om att ens diagnos inte är ens personlighet är inte ens IQ ens personlighet heller.

 

[Kenya]

Det är så svårt att förklara. Jag upplever inga problem. Jag jobbar med ofta med människor som behöver min hjälp. Jag tycker det är intressant att ta sig in i den mänskliga hjärnan och hitta lösningar.
Då är jag fokuserad på att göra just det.

Det är annars jag inte förstår mig på människor. Varför gör de som de gör? Hur fungerar de? Jag vill veta allt!
Det mänskliga psyket är spännande.

Däremot blir jag ofantligt lätt uttråkad när JAG inte anser att jag får ut något av samvaron. Jag ser liksom inte någon mening med att lyssna på människor som inte är intressanta.

Att prata historia med en som är duktig på just det är jättekul. Då har vi ju ett gemensamt intresse. Men jag vill att den personen ska kunna utmana mig i mina tankar. Inte bara dra samma fakta som man redan hört miljoner gånger.

Jag är en social kameleont. Jag kan passa in i vilket sammanhang som helst. Det betyder dock inte att jag tycker om det.

Sen har man givetvis en personlighet också. När jag föreläser om särbegåvning så poängterar jag alltid att man förutom sin begåvning även har en personlighet. Det gör jag också när jag föreläser om NPF.
En diagnos är inte en personlighet.

Vad jag dock har märkt är att många, inte alla, särbegåvade känner som jag gör. Det är ingen lag. Det är inget kriterium. Det är bara vanligt.

Ok då förstår jag bättre. Tyckte det lät konstigt att en psykolog skulle kunna garantera att inget utom hög iq kunde ligga bakom din upplevelse..

Vad skönt att du skriver att inte alla särbegåvade delar din upplevelse. Jag ficn för mig det efter att du skrev det, men man skriver ju inte alltid exakt vad man menar:

Jag tror det är omöjligt att förstå om man själv inte har ett högt IQ. Tyvärr!

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.

Jag kan också passa in i den stora massan. Väldigt lätt. Men det GER mig inget. 100% av personerna i min forskning är likadana. Det GER dem ingenting.

Detta fick mig att tänka att du såg det hela lite väl onyanserat..

 

[Narcissa]

Vem säger att det är ett krav? Jag lovar dig att jag aldrig skulle påstå något sådant.

Varken låg- eller högintelligenta måste älska att vara med andra människor. Det enda jag säger är att det inte är ens IQ som avgör hur ens umgänge med andra personer fungerar eller vilket utbyte man upplever att man har av social interaktion. Precis som du skriver om att ens diagnos inte är ens personlighet är inte ens IQ ens personlighet heller.

Jag anser att flera i den här tråden har uttryckt att de inte förstår varför man inte vill umgås med människor och att det har varit svårt att förstå att jag anser att de flesta människor inte ger mig något. Jag är hellre ensam. Jag blir ihjälstressad av andra människor och deras problem. Jag ser ingen logik.
Jag ser inget nöje i att umgås.

Många med högt IQ har svårigheter att finna meningsfullhet att umgås med människor som inte kan följa med i deras tankebanor. Med det sagt gäller det givetvis inte alla.
Det finns säkert de som älskar att umgås med alla typer av människor. Jag menar i generella drag.

 

[Narcissa]

Ok då förstår jag bättre. Tyckte det lät konstigt att en psykolog skulle kunna garantera att inget utom hög iq kunde ligga bakom din upplevelse..

Vad skönt att du skriver att inte alla särbegåvade delar din upplevelse. Jag ficn för mig det efter att du skrev det, men man skriver ju inte alltid exakt vad man menar:





Detta fick mig att tänka att du såg det hela lite väl onyanserat..

Det är ju bara mina erfarenheter. Det gäller de jag har pratat med och som jag känner. Detta skrev jag också.
Andra kan ha andra erfarenheter.
Ibland blir det så otydligt i skrift.

 

[Kenya]

Jag ser liksom inte någon mening med att lyssna på människor som inte är intressanta.

Exakt detta är det som jag vill påstå inte beror på hög IQ. Och jag vill också påstå att du inte skrivit något i tråden som fått mig att omvärdera det.

I övrigt tycker jag att du gör helt rätt i att välja ett umgänge du själv trivs med så långt som det går.

 

[Dentaku]

Jag anser att flera i den här tråden har uttryckt att de inte förstår varför man inte vill umgås med människor och att det har varit svårt att förstå att jag anser att de flesta människor inte ger mig något. Jag är hellre ensam. Jag blir ihjälstressad av andra människor och deras problem. Jag ser ingen logik.
Jag ser inget nöje i att umgås.

Många med högt IQ har svårigheter att finna meningsfullhet att umgås med människor som inte kan följa med i deras tankebanor. Med det sagt gäller det givetvis inte alla.
Det finns säkert de som älskar att umgås med alla typer av människor. Jag menar i generella drag.

Jag tycker att du ska läsa det @Kenya skriver HÄR . Jag tror nämligen också att det inte är någon som reagerar på att du bara vill umgås med några utvalda människor utan att du kopplar ihop detta med hög IQ.

Det är många som inte är särskilt intresserade av att umgås med andra. Det som ifrågasätts är att det skulle finnas en specifik förklaringsmodell som gäller för just de som har hög IQ som inte är särskilt sociala. Även låg- och normalintelligenta kan säkert känna att de flesta människor inte ger dem något och att andra människor och deras problem stressar ihjäl dem. Man behöver garanterat inte ens ha hög IQ för att uppleva att andra inte kan följa med i ens tankebanor.

 

[Narcissa]

Exakt detta är det som jag vill påstå inte beror på hög IQ. Och jag vill också påstå att du inte skrivit något i tråden som fått mig att omvärdera det.

I övrigt tycker jag att du gör helt rätt i att välja ett umgänge du själv trivs med så långt som det går.

Så kan det vara. Bara så otroligt många som inte är intressanta. Jag klarar inte av det där med kallprat.
Jag vet bara att det är vanligt bland begåvade att man har svårt att hitta någon man vill utveckla en relation med.

 

[Amha]

Okej, en osammanhängande kommentar till trådens karaktär i allmänhet och mycket som har sagts:

Jag har så jäkla svårt för offermentaliteten hos många "särbegåvade", "det är synd om mig för ingen förstår mig och jag måste nedlåta mig till att konversera med normalbegåvade trots att det inte ger mig någonting och min skolgång anpassades inte efter min förträfflighet, buhu".

Per definition är du bättre rustad att klara typ allt och jag tror inte det finns en enda särbegåvad person UTAN samsjuklighet som har någon som helst funktionspåverkan på vardagen. Var lite tacksam för den priviligierade positionen du utgår från, istället.

Du skrev ungefär vad jag tänkte.

Alltså. Någonstans måste man väl bara kunna acceptera att man är bättre på vissa saker och sämre på andra, oavsett vad det gäller? Det är ju inte ett problem enbart människor med högre IQ har? Jämfört med vad folk kan behöva dras med låter det problemet rätt litet. Öva upp den sociala kompetensen och hitta sätt för att stimulera er på andra sätt i stället. Eller skit i den sociala kompetensen om den inte stimulerar er tillräckligt.

/Mvh normalbegåvad person som bara umgås med människor som faktiskt ger mig något, dvs rätt smalt utbud

 

[Inte_Ung]

Jag kan absolut prata med dem och jag har en hög social kompetens

Det känns faktiskt inte så.
Budskapet som du framför här är att du är så himla intelligent att bara dina gelikar är goda nog för dig.
Och det känns inte som ett särskilt socialt kompetent sätt att uppföra sig på.
Vilket utbyte har du då av din man?
Hur mycket energi kostar han?
Och hur klarar han av att ses som en ointressant samtalspartner?
Här i forumet så framstår du inte som särskilt sympatisk.

 

[Inte_Ung]

Jag fungerar utmärkt på mitt arbete och behandlar alla respektfullt.

Varför lyckas du inte med att vara respektfull här på forumet då?
Det borde ju vara lätt för dig.

 

[Narcissa]

Det känns faktiskt inte så.
Budskapet som du framför här är att du är så himla intelligent att bara dina gelikar är goda nog för dig.
Och det känns inte som ett särskilt socialt kompetent sätt att uppföra sig på.
Vilket utbyte har du då av din man?
Hur mycket energi kostar han?
Och hur klarar han av att ses som en ointressant samtalspartner?
Här i forumet så framstår du inte som särskilt sympatisk.

Jag orkar inte ens bemöta det.

 

[Inte_Ung]

Jag orkar inte ens bemöta det.

Och det i sig är ju en social brist.
Du skyller på att andra inte är begåvade nog för att vara intressanta för dig i stället för att se att problemet ligger hos dig och handlar om brist på socialt intresse.
Jag uppfattar dig som högfärdig och det är ju inte så trevligt.

 

[Narcissa]

Och det i sig är ju en social brist.
Du skyller på att andra inte är begåvade nog för att vara intressanta för dig i stället för att se att problemet ligger hos dig och handlar om brist på socialt intresse.
Jag uppfattar dig som högfärdig och det är ju inte så trevligt.

Det har du gjort i snart 20 år. Vad jag än skulle säga hade du inte blivit nöjd.