Sällskapsras

[Bapelsin]

Det som gör frallor så charmiga är att de är clowner, de bjuder in till skratt med sina specifika personligheter. Jag förundrades ofta över min egen fralla som jag hade då jag egentligen inte kan klassa mig själv som en ”äkta” hundmänniska. Jag gillar inte hundar generellt men det finns individer eller raser jag tycker om. Det som jag (och min mamma) uppskattar är självständiga hundar som ändå är familjära. Som inte svansar efter en vart man än går, som inte skäller i tid och otid utan någon särskild anledning. Det är svårt att förklara känslan. Jag har hittat samma mentalitet hos min mastiff. Överfaller en inte av lycka men kryper ändå upp i soffan och lägger sig nära. Ligger kvar i sovrummet och tar sovmorgon fast jag kliver upp - och svansar inte efter mig. Självständig men ändå kärleksfull. Jag får stress på hundar som hela tiden ”vill”, jag har hellre en hund jag får ”be” om och det vill min mamma också. Därav går många raser bort.

Jag är inte heller hundmänniska. Brukar säga att jag har ingen hund, jag har en staffe

 

[Fetaost]

Jag är inte heller hundmänniska. Brukar säga att jag har ingen hund, jag har en staffe

Jag har kommit på att Staffe nog är perfekt för mig nästa gång. Har i åratal trott att vid nästa rasbyte så blir det en labbe men nu är jag mer och mer tänd på en Staffe. Hälsan oroar mig dock.
Det blir ingen mer Dvärgschnauzer iaf.

 

[Valptass]

Det som gör frallor så charmiga är att de är clowner, de bjuder in till skratt med sina specifika personligheter. Jag förundrades ofta över min egen fralla som jag hade då jag egentligen inte kan klassa mig själv som en ”äkta” hundmänniska. Jag gillar inte hundar generellt men det finns individer eller raser jag tycker om. Det som jag (och min mamma) uppskattar är självständiga hundar som ändå är familjära. Som inte svansar efter en vart man än går, som inte skäller i tid och otid utan någon särskild anledning. Det är svårt att förklara känslan. Jag har hittat samma mentalitet hos min mastiff. Överfaller en inte av lycka men kryper ändå upp i soffan och lägger sig nära. Ligger kvar i sovrummet och tar sovmorgon fast jag kliver upp - och svansar inte efter mig. Självständig men ändå kärleksfull. Jag får stress på hundar som hela tiden ”vill”, jag har hellre en hund jag får ”be” om och det vill min mamma också. Därav går många raser bort.

Både min italienare och min och sambons kines är sådana hundar, det finns säkert ett gäng raser som inte är klängiga och på

Både italienaren och kinesen är påhittiga och har massor med egna idéer, kräver lite finurlighet och kreativitet för att vilja göra det jag vill (speciellt vinthunden) och ingen av dem skäller speciellt mycket alls. De älskar att gosa och ligger gärna på mig eller på varandra, men ligger de bekvämt i soffan så reser de sig inte i onödan (kinesen reste sig inte ens när jag torkade korvslantar till honom i köket ) och de blir visserligen ofta glada när någon kommer hem men uppmuntrar man dem inte så släpper de det och ibland orkar ingen av hundarna resa sig för att hälsa De bjuder på många skratt och är väldigt härliga och kärvänliga men båda är väldigt självständiga i sina personligheter och upplevs inte alls som klängiga och på utan underhåller sig gärna själva också.

Gissningsvis känner många igen denna typ av personlighet i flera olika hundar.

Jag tror alltså att det finns flera andra raser som kan vara charmiga på samma sätt som frallan, och som inte har de hälsoproblem som frallorna dras med.

 

[Bapelsin]

Jag har kommit på att Staffe nog är perfekt för mig nästa gång. Har i åratal trott att vid nästa rasbyte så blir det en labbe men nu är jag mer och mer tänd på en Staffe. Hälsan oroar mig dock.
Det blir ingen mer Dvärgschnauzer iaf.

Hälsan är inget större problem om du är noga i urvalet av uppfödare. Det finns två väldigt tydliga läger, de som avlar på färg och utseende (dvs pengar) och de som avlar på hälsa och användbarhet. Du kan ju själv räkna ut vilka man ska välja och varför

Staffen är en fantastisk ras. Så älskvärda och roliga.

 

[Fetaost]

Hälsan är inget större problem om du är noga i urvalet av uppfödare. Det finns två väldigt tydliga läger, de som avlar på färg och utseende (dvs pengar) och de som avlar på hälsa och användbarhet. Du kan ju själv räkna ut vilka man ska välja och varför

Staffen är en fantastisk ras. Så älskvärda och roliga.

Det är klådor och hudproblem som jag nojar mig för. Det är ju ett gissel.
Utseendeavel stödjer jag som fd uppfödare av bruksras INTE.

 

[Bapelsin]

Det är klådor och hudproblem som jag nojar mig för. Det är ju ett gissel.
Utseendeavel stödjer jag som fd uppfödare av bruksras INTE.

Jag vet, det är inte roligt alls. En (bara en) av alla staffar i min närhet har allergi. Han äter medicin och är helt symptomfri men utan medicinen lider han fruktansvärt och kliar sönder sig själv. Han var tänkt till avel men är såklart helt bortplockad från den tanken och kastrerad. Ingen seriös uppfödare skulle avla vidare på något liknande, inte heller syskon til den drabbade såklart.
Många av de seriösa uppfödarna har börjat plocka in blod utifrån (polen, ryssland, Skottland, England, Irland) för att minska inavelsgraden som ökat rätt mycket i takt med att rasen blivit mer och mer populär. Tyvärr verkar folk efterfråga främst blått och alla som kan något om avel förstår ju varför det är problematiskt, men det finns pengar att tjäna

 

[Sofie.S]

Både min italienare och min och sambons kines är sådana hundar, det finns säkert ett gäng raser som inte är klängiga och på

Både italienaren och kinesen är påhittiga och har massor med egna idéer, kräver lite finurlighet och kreativitet för att vilja göra det jag vill (speciellt vinthunden) och ingen av dem skäller speciellt mycket alls. De älskar att gosa och ligger gärna på mig eller på varandra, men ligger de bekvämt i soffan så reser de sig inte i onödan (kinesen reste sig inte ens när jag torkade korvslantar till honom i köket ) och de blir visserligen ofta glada när någon kommer hem men uppmuntrar man dem inte så släpper de det och ibland orkar ingen av hundarna resa sig för att hälsa De bjuder på många skratt och är väldigt härliga och kärvänliga men båda är väldigt självständiga i sina personligheter och upplevs inte alls som klängiga och på utan underhåller sig gärna själva också.

Gissningsvis känner många igen denna typ av personlighet i flera olika hundar.

Jag tror alltså att det finns flera andra raser som kan vara charmiga på samma sätt som frallan, och som inte har de hälsoproblem som frallorna dras med.

Sådan mentalitet som efterlyses! Har dock bara träffat min ras och frallor som är sådana.
Jag har tipsat mamma om naken kines men när vi har läst om rasen verkar det som att det finns vissa rädslor i rasen?
När du skriver italienare, vad för ras menar du då?

 

[TaxLady]

Sådan mentalitet som efterlyses! Har dock bara träffat min ras och frallor som är sådana.
Jag har tipsat mamma om naken kines men när vi har läst om rasen verkar det som att det finns vissa rädslor i rasen?
När du skriver italienare, vad för ras menar du då?

Italiensk vinthund antar jag, fantastisk hundras!

 

[Malibu_Stacy]

Sådan mentalitet som efterlyses! Har dock bara träffat min ras och frallor som är sådana.
Jag har tipsat mamma om naken kines men när vi har läst om rasen verkar det som att det finns vissa rädslor i rasen?
När du skriver italienare, vad för ras menar du då?

Alla i grupp 2 är sådana som du önskar. Mina dvärgschnauzrar vill vara med men är självständiga och svansar inte efter. Upplever mer att det är en vallhunds, retriever- och spanielgrej. Jag ser inte heller vad som är speciellt med frallor, finns massa raser som är påhittiga och självständiga men ändå mysiga.
Ärligt talat tycker jag att det mer handlar om individ än ras, det där med att vara hack i häl hela tiden.

 

[TinyWiny]

Alla i grupp 2 är sådana som du önskar. Mina dvärgschnauzrar vill vara med men är självständiga och svansar inte efter. Upplever mer att det är en vallhunds, retriever- och spanielgrej. Jag ser inte heller vad som är speciellt med frallor, finns massa raser som är påhittiga och självständiga men ändå mysiga.
Ärligt talat tycker jag att det mer handlar om individ än ras, det där med att vara hack i häl hela tiden.

Jag håller helt med. Att ligga kvar under täcket och sova vidare ensam är helt normalt för min dsg precis som det är helt normalt att lägga över honom ensam i soffa/fåtölj när han sover i mitt knä och han sover vidare. Han vill gärna vara nära och sover gärna i knät/under täcket men svansar efter gör han bara om något är pågång för vem vet om matte har tänkt gå ut på fram eller baksida?

 

[Sofie.S]

Italiensk vinthund antar jag, fantastisk hundras! ❤

Hur är rasen att ha lös? Tänkte på jaktinstinkt.

 

[Sofie.S]

Dvärgschnauzer går tyvärr bort, ingen hund som tilltalade mamma.
Annars i grupp 2 är väl bara de mindre raserna dvärgpincher, affenpincher och DSG?
Dvärgpinchern har jag löst mig till att de är rätt svåra att ha lösa, de håller sig inte naturligt nära pga de är självständiga hundar + jaktintresse.
Affebpinchern ska jag läsa på mer om.
DSG har jag puffat för.

 

[Valptass]

Sådan mentalitet som efterlyses! Har dock bara träffat min ras och frallor som är sådana.
Jag har tipsat mamma om naken kines men när vi har läst om rasen verkar det som att det finns vissa rädslor i rasen?
När du skriver italienare, vad för ras menar du då?

Ja, det finns rädslor i rasen men att hitta bra hundar är absolut inte omöjligt Vår kines har gått bph, och visade sig vara ganska tuff och orädd med bra avreaktion. Han är dock socialt osäker vilket delvis eller helt beror på dålig socialisering och tråkiga upplevelser som liten. En bra kines är otroligt charmig! En liten fotnot, om ni är skeptiska mot nakenheten så finns det olika grader av behåring, vissa nakna ser mer ut som puffar om de inte klipps.

Det är italiensk vinthund, en fantastiskt enkel sällskapshund! Angående att ha lös så vet jag en del som har sina italienare lösa utan problem, de är ofta mer familjebundna än är jaktintresserade. Jag uppfattar i alla fall att de över lag inte har lika stark jaktinstinkt som andra vinthundar, men det varierar givetvis och oavsett ras bör man inte räkna med att kunna ha hunden lös Jag har inte min lös om vi inte är på ett "springställe" där syftet är att han ska springa av sig. Inte för att jag tror att han sticker och jagar, han är ännu bara småintresserad av fåglar och inget mer, utan för att vi bor och promenerar nära vägar och jag vågar helt enkelt inte ha någon hund lös där bilar kör.

Både kines och italienare är toppentrevliga, påhittiga hundar men det finns garanterat många andra raser med liknande personlighet

 

[Nota]

Sådan mentalitet som efterlyses! Har dock bara träffat min ras och frallor som är sådana.
Jag har tipsat mamma om naken kines men när vi har läst om rasen verkar det som att det finns vissa rädslor i rasen?
När du skriver italienare, vad för ras menar du då?

Shih tzu är sånna dom också.

 

[linnsan]

Det som gör frallor så charmiga är att de är clowner, de bjuder in till skratt med sina specifika personligheter. Jag förundrades ofta över min egen fralla som jag hade då jag egentligen inte kan klassa mig själv som en ”äkta” hundmänniska. Jag gillar inte hundar generellt men det finns individer eller raser jag tycker om. Det som jag (och min mamma) uppskattar är självständiga hundar som ändå är familjära. Som inte svansar efter en vart man än går, som inte skäller i tid och otid utan någon särskild anledning. Det är svårt att förklara känslan. Jag har hittat samma mentalitet hos min mastiff. Överfaller en inte av lycka men kryper ändå upp i soffan och lägger sig nära. Ligger kvar i sovrummet och tar sovmorgon fast jag kliver upp - och svansar inte efter mig. Självständig men ändå kärleksfull. Jag får stress på hundar som hela tiden ”vill”, jag har hellre en hund jag får ”be” om och det vill min mamma också. Därav går många raser bort.

Det mesta utav det där är ju ändå en fostringsfråga?
Varesig min schäfer eller blandis har följt efter som en svans eller konstant vill saker hela tiden. Det hade jag blivit knäpp på.

Jag kan lätt sova i 12 h. Gå upp på toa och greja lite och hundarna går inte upp försen jag säger att vi ska gå ut.

 

[Sryoqwe]

Min uppfattning är att hundar som följer med överallt ofta är osäkra och känner att de måste hålla koll på flocken. Mina ligger gärna kvar i sängen och jag ka behöva hämta dem. Är det kallt sover dem under täcket, är det varmt sover dem på golvet eller på någon stol. Går jag till ett annat rum kommer dem ofta ett tag efter när dem märker att jag inte kommer tillbaka. Dem är trygga med att inget händer och kan vara lite var som i huset, men är gärna med. Hunden vi passar ska vara med överallt. Han ska vara nära, helst kroppskontakt och klarar inte en stängd dörr. Han har inte samma trygghet som mina. Han är helbror med två och son till den tredje, så jag tror att det handlar om uppväxten. Men dem är blandraser och kan självklart ha fått olika gener, även om det inte är rastypiskt för någon av raserna.

 

[dobbis]

De staffar jag träffat har inte varit mycket större än frallorna. Mentaliteten tycker jag nog att staffarna är trevligare men gissar att det varierar, frallorna har inte varir otrevliga. Är det inte bättre att kompromissa med storleken än friskheten? Ingen här kan väl göra något åt vad din mamma väljer för hund, bara hoppas.

Då har du träffat jätte frallor,dom ska väga mellan 8-10kg , en staffe 13-17

 

[Sryoqwe]

Då har du träffat jätte frallor,dom ska väga mellan 8-10kg , en staffe 13-17

När de bara är på golvet ser jag ingen jättestor skillnad. Det är samma typ av hund även om dem är olika. Det är ingen större skillnad på en av mina som väger 8 kg och ett syskon till henne som väger 11 kg (korsning med bland annat lhasa apso). Jag tycker att dem är brötiga klumpar, alla har varit så även om det är lite storleksskillnad. Jag är medveten om att inte alla är brötiga klumpar.

 

[dobbis]

Dvärgpinchern har jag löst mig till att de är rätt svåra att ha lösa, de håller sig inte naturligt nära pga de är självständiga hundar + jaktintresse.

Absolut inget problem att ha dom lösa,men man måste var lika kvick själv som hunden, och även lära in stanna,kom mm, min går alltid lös,har aldrig jagat annat än änder i kanalen,bryter om jag säger till oavsett om hon är i vatten eller på land.
Däremot är det en hund som vill jobba annars blir dom svin, tyvärr är mentaliteten skit på dom så noggrant utval eller välja en import (min är från HU)

 

[Viva]

Då har du träffat jätte frallor,dom ska väga mellan 8-10kg , en staffe 13-17

På SKK står det 8-14 på frallor och 11-17 på staffar så lite överlappar det ju.