Sambons kläder...

Jag vet inte. Jag kan tycka att vissa svar går onödigt hårt åt TS. Samtidigt som jag är så oerhört anti att vi kvinnor så ofta lämnas att uppfostra våra män. Samtidigt som jag också lätt blir anti vuxna män som fortfarande klär sig som 15-åringar? Skärp er, liksom. Ska det vara så stort tryck på att vi kvinnor ska se respektabla ut och klä oss efter vår ålder samtidigt som Mats, 43 kommer undan med att ha magen halvvägs utanför och hål i jeansen för ja, han är ju trots allt man? Snark.

Ja. Väldigt ambivalent blir det här. Jag tolkar det inte som att TS vill ändra hela sin sambo - men att ha kläder i rätt storlek och inte visa hela arslet på banken, är det verkligen för mycket begärt?

Nej. Vi ska inte behöva uppfostra våra jävla karlar. Samtidigt så ska vi inte heller behöva tassa på tå kring män heller när det kan handla om vanligt sunt förnuft. Samhället är inte särskilt vänligt mot kvinnor och våra kläder, så varför ska jag knipa igen om min sambo visar hela arslet på banken? Nä. Dra upp byxorna för fan.
kunna inte sagt det bättre själv.
Också om någon klär sig så som TS beskriver sin sambo, så tas man inte på allvar på tex. banken. träskor och en gammal sliten tshirt, och byxor nere kring på knäna. Alltså kära nån. Det är så långt ifrån ok.
 
Vad man har på sig hemma är helt upp till en själv. Både jag och sambon går ofta i arbetskläder hemma och det är såklart helt okej. Målet är inte att någon ska gå runt och känna sig pressad att se ut på ett visst sätt hela tiden. Jag vet att sambon tycker om när jag sminkar upp mig, sätter på lösögonfransar och har lösnaglar men jag känner mig aldrig pressad att gå runt så jämnt för det utan sparar det till tillfällen när jag vill vara lite extra fin, typ bröllop/fest/kalas/middagar osv. Det är ungefär så jag känner inför hans lågt hängande byxor och för korta tröjor. Man behöver inte se proper ut jämnt, men när vi ska iväg på tillställningar så kanske man ändå kan anstränga sig liiiiite? Så jobbigt kan det inte vara att sätta bälte i byxorna och genomlida några timmar i en bomullsskjorta istället för utsliten t-shirt? Det är ingen som kräver frack och lackskor.
En spontan tanke: kanske föreslå att när du sminkar dig (eller något annat du gör som innebär att nu är det dags för att vara lite propert klädd) så får han rycka upp byxorna etc.? Så kan man fråga eller påminna varandra om det är smink-tajm eller liknande, så blir man mera på samma nivå och kommer överens om nivån typ. Lättare att veta vad som förväntas av en som partner tänker jag?

Tillägg: Och ändå kunna bestämma lite själv vad man vill klä sig i, om man har svårt att bestämma sig så kan man bara fråga.
Tänker såhär inför något:
"Är det smink-time?"
"Ja det tycker jag, men bara lite grann, behöver inte vara så mycket."
"Okej då vet jag!" (Och hen kan klä sig helt och rent med eventuellt någon snyggare tröja typ.)
Men det gäller att man kommer överens om det också först såklart. Och så blir det likadant mot båda hållen.
 
Senast ändrad:
Klassiskt buke-svar :rofl:
Haha, verkligen.

Jag förstår dig, och jag tycker inte bara problemet ligger hos dig utan det är ju gemensamt. Att klä sig som ett slusk på banken ger inget seriöst intryck och kan ju faktiskt påverka era möjligheter till lån/bra villkor osv. Jag hade nog helt enkelt satt ner foten i sådana lägen och sagt att "jag sätter mig inte i bilen förrän du har bytt till vettiga kläder".

Jag tror att jag och min sambo har den tysta överenskommelsen att hemma får man se ut, klä sig och lukta precis hur som helst. Ska man iväg däremot, då är det okej att stämma av eller kommentera. Då är man ju mer av ett gemensamt projekt, så att säga.

Min sambo klär sig väldigt bra men har absolut inga som helst hygiengränser. Han kan tycka att det är helt okej att träna hårt på kvällen, gå och lägga sig och sen dra till jobbet på cykeln på morgonen - utan att duscha. "Men jag har ju rena kläder". Jag har fått rycka tag i honom i dörren när han är på väg till jobbet och helt enkelt säga "Du luktar surt, du kan inte åka hemifrån sådär". Han jobbar dessutom som chef på en bank :crazy:

Lite som fruentimber skrev, vi ska inte behöva uppfostra våra karlar men om de är fullkomligt ouppfostrade sluskar har vi rätt att dra gränser för vad som är okej och inte okej. Om de tjurar och blir kränkta får de väl bli det då.
 
Eller så är han som jag. Jag har exakt noll koll på vad olika kläder signalerar. Jag vet att man inte går i joggingbyxor på fest men sen då :confused:. Ska jag ta på mig annat än den gamla vanliga stallmunderingen så ger jag upp. Att ta sig iväg på något som kräver annan klädsel gör att jag gjort slut på dagens energiförråd innan jag gått ut genom dörren. Det ligger på nivån att jag redan nu har ångest för det årliga julbordet med familjen vilket är enda gången på året jag går på något där bättre klädsel behövs.
Skulle jag ha en partner så skulle han behöva ha koll på klädsel och hjälpa mig med den saken.
/Shaggy som hatar kläder och hur man klär sig
Samma här. Jag har bekväma kläder, använder dem tills de faller i bitar och skiter fullständigt i hur det "ska" vara. Känner mig helt bortkommen i klädaffärer och stannar hellre hemma än klär upp mig. Min partner tycker det är jätteroligt att småreta mig för min avsaknad av stil och har erbjudit sig att hjälpa mig hitta något stilrent "uppklätt" för att jag ska slippa ågren, men om han på allvar pikade mitt klädval i vardagen hade jag tagit illa vid mig.
 
En spontan tanke: kanske föreslå att när du sminkar dig (eller något annat du gör som innebär att nu är det dags för att vara lite propert klädd) så får han rycka upp byxorna etc.? Så kan man fråga eller påminna varandra om det är smink-tajm eller liknande, så blir man mera på samma nivå och kommer överens om nivån typ. Lättare att veta vad som förväntas av en som partner tänker jag?
Nu är jag kanske väl mycket bokstavstolkande av ditt inlägg, men blir det inte knäppt att likställa något som absolut inte tillhör "grunden" utan verkligen är det "extrapiff" (smink) med att helt enkelt föra sig på ett normalt sätt i samhället?
 
Samma här. Jag har bekväma kläder, använder dem tills de faller i bitar och skiter fullständigt i hur det "ska" vara. Känner mig helt bortkommen i klädaffärer och stannar hellre hemma än klär upp mig. Min partner tycker det är jätteroligt att småreta mig för min avsaknad av stil och har erbjudit sig att hjälpa mig hitta något stilrent "uppklätt" för att jag ska slippa ågren, men om han på allvar pikade mitt klädval i vardagen hade jag tagit illa vid mig.
Alltså, jag kan också gå hemifrån ibland och känna "shit, är jag tillräckligt proper/är jag för uppklädd/nedklädd osv" men är verkligen de grundläggande principerna så svåra?

Bär du kläder som:
- Är rätt storlek
- Är hela
- Är rena
- Inte visar underkläder
- Inte basunerar ut rasistiska budskap
så tänker jag att man i princip inte kan hamna så himla fel? Och det är ju det sambon verkar bomma på.
 
Med skitiga maskinister syftade jag mer på den kategorin som är lika skitiga hemma som på jobbet. Den kategorin som åker hem i arbetskläderna och fortsätter skruva i maskinhallen/garaget hemma. Av 10 st kollegor på sambons jobb är det max 3 som öht bemödar sig med att byta om/duscha efter att arbetsdagen är slut. Sambon är ganska nära vän med flera av kollegorna och den röda tråden är ganska genomgående på denna arbetsplatsen. Sen att alla som är maskinförare inte är skitiga privat förstår ju jag också.

Jo, klart att det finns sådana också... inte uppskattade av särbon, de delar ju ofta boende eftersom de ligger ute på jobb och det är aldrig kul att dela med någon slusk.

Edit: Sedan skaver det fortfarande lite i mina ögon att han uppskattar när du piffat till dig men inte kan anstränga sig för att göra det för dig...
 
Jag har inte haft något regelrätt snack om det hela med honom. Tror jag är rädd att han ska ta illa vid sig och känna att han inte duger som han är. Hade han kommit till mig och sagt att han skäms för hur jag ser ut när vi är ute bland folk hade jag nog också fått en klump i magen själv oavsett hur snällt och diplomatiskt han uttryckt sig. Men man kanske helt enkelt får bita i det sura äpplet och bara ta snacket till slut istället för att tassa runt på tå.

Alltså, ibland duger man helt enkelt inte som man är. Jag tycker det verkar som att många kvinnor behandlar sina män (du och jag inkluderade) som att de har så sköra egon att de knäcks på mitten om man blåser lite på dem. Jag tycker det är jätteintressant ur ett större, strukturellt perspektiv. Att den här "duga som man är-"propagandan liksom inte lämnar utrymme för direkta förbättringsbehov.
 
Nu är jag kanske väl mycket bokstavstolkande av ditt inlägg, men blir det inte knäppt att likställa något som absolut inte tillhör "grunden" utan verkligen är det "extrapiff" (smink) med att helt enkelt föra sig på ett normalt sätt i samhället?
Extrapiff är ju olika från person till person. Det finns ju säkert personer som aldrig skulle gå ut utan smink medan andra gör det bara vid speciella tillfällen för att ta det exemplet. Jag tänker att "grunden" är det som man klär sig i hemma eller affären, och det får man nog acceptera. Jag uppfattade saken som att grunden är inte problemet utan vid dessa tillfällen man kan behöva lite mera "extrapiff".
Har man problem med hur den andra klär sig hemma så är det annorlunda tycker jag.
 
Haha, verkligen.

Jag förstår dig, och jag tycker inte bara problemet ligger hos dig utan det är ju gemensamt. Att klä sig som ett slusk på banken ger inget seriöst intryck och kan ju faktiskt påverka era möjligheter till lån/bra villkor osv. Jag hade nog helt enkelt satt ner foten i sådana lägen och sagt att "jag sätter mig inte i bilen förrän du har bytt till vettiga kläder".

Jag tror att jag och min sambo har den tysta överenskommelsen att hemma får man se ut, klä sig och lukta precis hur som helst. Ska man iväg däremot, då är det okej att stämma av eller kommentera. Då är man ju mer av ett gemensamt projekt, så att säga.

Min sambo klär sig väldigt bra men har absolut inga som helst hygiengränser. Han kan tycka att det är helt okej att träna hårt på kvällen, gå och lägga sig och sen dra till jobbet på cykeln på morgonen - utan att duscha. "Men jag har ju rena kläder". Jag har fått rycka tag i honom i dörren när han är på väg till jobbet och helt enkelt säga "Du luktar surt, du kan inte åka hemifrån sådär". Han jobbar dessutom som chef på en bank :crazy:

Lite som fruentimber skrev, vi ska inte behöva uppfostra våra karlar men om de är fullkomligt ouppfostrade sluskar har vi rätt att dra gränser för vad som är okej och inte okej. Om de tjurar och blir kränkta får de väl bli det då.
Haha eww! 😅
 
Alltså, ibland duger man helt enkelt inte som man är. Jag tycker det verkar som att många kvinnor behandlar sina män (du och jag inkluderade) som att de har så sköra egon att de knäcks på mitten om man blåser lite på dem. Jag tycker det är jätteintressant ur ett större, strukturellt perspektiv. Att den här "duga som man är-"propagandan liksom inte lämnar utrymme för direkta förbättringsbehov.
Den sista meningen i ditt inlägg ger mig personligen lite obehagliga vibbar. För jag tycker att man visst ska duga som man är.
Gillar man inte hur en person är hemma så fungerar nog inte förhållandet överhuvudtaget.
Men så uppfattade jag inte TS dock så det blev lite OT kanske.
 
Haha, verkligen.

Jag förstår dig, och jag tycker inte bara problemet ligger hos dig utan det är ju gemensamt. Att klä sig som ett slusk på banken ger inget seriöst intryck och kan ju faktiskt påverka era möjligheter till lån/bra villkor osv. Jag hade nog helt enkelt satt ner foten i sådana lägen och sagt att "jag sätter mig inte i bilen förrän du har bytt till vettiga kläder".

Jag tror att jag och min sambo har den tysta överenskommelsen att hemma får man se ut, klä sig och lukta precis hur som helst. Ska man iväg däremot, då är det okej att stämma av eller kommentera. Då är man ju mer av ett gemensamt projekt, så att säga.

Min sambo klär sig väldigt bra men har absolut inga som helst hygiengränser. Han kan tycka att det är helt okej att träna hårt på kvällen, gå och lägga sig och sen dra till jobbet på cykeln på morgonen - utan att duscha. "Men jag har ju rena kläder". Jag har fått rycka tag i honom i dörren när han är på väg till jobbet och helt enkelt säga "Du luktar surt, du kan inte åka hemifrån sådär". Han jobbar dessutom som chef på en bank :crazy:

Lite som fruentimber skrev, vi ska inte behöva uppfostra våra karlar men om de är fullkomligt ouppfostrade sluskar har vi rätt att dra gränser för vad som är okej och inte okej. Om de tjurar och blir kränkta får de väl bli det då.

Alltså... fy :yuck: Gör man något så man blir svettig duschar man efteråt, punkt slut. Finns inte en suck att vare sig jag eller särbon skulle lägga oss och och stinka svett, än mindre vistas offentligt.
 
Håller med. För att vara så smart som han är är han ibland väldigt.... korkad. Fan, konstigt att jag inte vill ha barn när jag redan har en person hemma jag måste tjata på för att han ska duscha och borsta tänderna 🤪
Men hur orkar du med det? Jag tror att mitt intresse för en person hade avtagit drastiskt om han inte ens hade kunnat sköta sin hygien själv utan tjat, jag hade dumpat i det läget.
 
Exakt detta! Han har ju dessutom kläder som är helt okej redan, så det är inte att han inte äger bra kläder utan enbart att han inte använder dem. Han har skjortor, han har ordentliga tröjor, hissar han upp jeansen så de sitter ordentligt och drar i ett bälte så ser det genast 10 ggr bättre ut.

Det fetade är så himla sant och jag ser faktiskt hur folk kollar på honom ibland och hur han blir bemött ibland av andra vuxna människor när han kommer där med röven utanför byxorna, trätofflor med olikfärgade tubsockor i och en reklamtyscha som är för kort i midjan. Kan inte låta bli att nästan tycka synd om honom ibland i dessa lägen men jag tror inte han märker av själv hur han blir bemött.

Han färgas ju lite av gubbarna han jobbar med också då de flesta där är likadana utanför jobbet. Slashasiga medelålders gubbar i slitna blåjeans och t-shirtar som är för korta så gubbmagen hänger ut mellan t-shirten och byxlinningen, gärna lite fläckar sen lunchen i förrgår kvar på tröjan. Hade han haft kollegor med mer klädd framtoning så kanske han hade kunnat få lite inspiration men han har liksom inget gemensamt med "dressmann-gubbar" utan det är skitiga maskinister han relaterar mer till.
Det kan vara svårt för en kille att gå utanför sin "stam", om alla ser ut så på jobbet och han inte umgås med "dressmans stammen" så tror jag att han känner sig väldigt utanför. Men jag tror att den vanan går att bryta med positiv förstärkning! Jag försökte för ett år sedan köpa jeans och jag kan inte ha det! det känns så fel men det är nog en vana. som för din man.
 
Den sista meningen i ditt inlägg ger mig personligen lite obehagliga vibbar. För jag tycker att man visst ska duga som man är.
Gillar man inte hur en person är hemma så fungerar nog inte förhållandet överhuvudtaget.
Men så uppfattade jag inte TS dock så det blev lite OT kanske.

Nej, mitt svar var nog mer OT och generellt och inte riktat till TS. Jag tycker att många män kan kidnappa "du duger som du är"-budskapet och gömma sig bakom det i att vara precis hur sunkiga eller slöa som helst. Jag tycker det är supervanligt och ser det både i vänners förhållanden och i mitt eget. Att kvinnornas försök att få hela förhållandet att vara mer funktionellt snabbt slås ned genom att männen drar "nähä, duger jag inte som jag är"-kortet. "Vi behöver ta mer gemensamt ansvar för städningen" = "nähä, nu duger inte det jag gör". "Jag är så trött på att jag måste stå för all planering av vardagen och allt emotionellt arbete" = "det är bara sådan jag är, så jag duger alltså inte som jag är".
 
Men hur orkar du med det? Jag tror att mitt intresse för en person hade avtagit drastiskt om han inte ens hade kunnat sköta sin hygien själv utan tjat, jag hade dumpat i det läget.
Det är väl klart att det minskar, om inte annat så spirar ju inte direkt attraktionen av det.
Hade jag träffat någon nu som inte skötte sin hygien så hade jag nog aldrig ens gått på en andra dejt. Men vi har levt ihop i ett decennium och jag vet ju att detta inte är något konstant tillstånd heller. Depression och annat gör det värre (även om hans grundtolerans för svett osv nog ligger högre än gemene mans). Men visst är det jobbigt.
 
Håller med. För att vara så smart som han är är han ibland väldigt.... korkad. Fan, konstigt att jag inte vill ha barn när jag redan har en person hemma jag måste tjata på för att han ska duscha och borsta tänderna 🤪
Du har min sympati.
 
Jag tänker att det finns två nivåer "hygien och hela kläder dvs inte nedhasade kläder som visar rumpan " samt nivån "fixad, sminkad ".
Generellt sätt tycker jag folk ska få se ut som de vill men samtidigt tycker jag vuxna människor bör kunna uppfylla en okej hygien och hela kläder speciellt vid ett möte.
Jag har funderat en lång stund på den här tråden då det är så främmande för mig att behöva säga till en partner om dessa saker. Jag har haft kollegor på tidigare jobb som inte skötte hygien och hade sunkiga nedhasade kläder men aldrig partners/vänner.
 
Bär du kläder som:
- Är rätt storlek
- Är hela
- Är rena
- Inte visar underkläder
- Inte basunerar ut rasistiska budskap
så tänker jag att man i princip inte kan hamna så himla fel? Och det är ju det sambon verkar bomma på.

Exakt så.

Jag tänker att man nog missar en del väsentligheter i TS om man jämför det med att man går runt i mjukisbyxor hemma eller att man själv "inte bryr sig om stil" och därför propagerar för att TS sambo ska få se ut som han vill. Det blir ju liksom inte jämförbart.

Hur många i tråden har egentligen vistats på en bank och visat röven? Hur många i tråden går regelbundet i publika sammanhang iklädda alltför små t-shirts?

Jag är all in för bekvämlighet. All in för att man ska få "se ut som man vill". Men jag känner inte riktigt att det är den diskussionen det egentligen handlar om här.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 704
Senast: Gunnar
·
Kläder & Bli fin Efter lite kroppsliga förändringar känner jag att jag behöver tips på kläder och gärna av dem som är lite i samma sits. Är lång, >182 cm...
2
Svar
25
· Visningar
2 275
Senast: Sonea
·
Relationer Varning för långt och vimsigt inlägg, måste bara få skriva av mig, kände jag. Jag lever i en relation sedan två och ett halvt år...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 644
Senast: Vallmo
·
Kropp & Själ Hej, Vill börja med att säga att jag vet att det finns folk som har det 1000 gånger värre, folk som inte har jobb, har allvarliga...
2
Svar
24
· Visningar
2 317

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp