NoExit
Trådstartare
Shit vilka dagar,
I Tisdags em blev Sebbe biten av en hugggorm. Jag såg aldrig när det hände, men vi var ute och gick som vanligt, stannade till på en stor äng och lät hundarna leka lite medans jag satte mej i gräset.
På vägen hem (inte långt) märkte jag ingenting, märkte inte heller när det hände för det var högt gräs och jätte blåsigt.
Först precis när vi kom fram till stallet och Sebbe hade stannat för att kissa och jag vände mej om för att vänta in honom i dörren så såg jag att något var fel, Han skrittade sakta och jätte stelbent. Hm, han gick direkt in i en av boxarna och bara la sig ner, jag satte mig ner brevid och klappade honom, letade fel, men såg ingenting, erbjöd honom vatten men han ville inte ha. Inom ett par minuter började han andas mera anfått och kroppen började skaka. Ringde lokala veterinären och insåg efter att ha slängt en blick på klockan att de hade både stängt och hunnit hem. Jag satte mig hos honom igen och skulle kolla blodcirkulationen genom att trycka på slemhinnorna i tandköttet, när jag närmade mig med handen vända han sig hasigt om och la sig, nuddade bara hans kind innan hans kind och anade en morrning, Sebbe morra liksom nåt var fel, jag tog på läppen och han hade rejält ont, han både morrade och hotade med att bita. Jösses, tala om att jag blev snopen, har aldrig under hans 5 år vait med om detta. Lyfte upp honom och gick direkt ut i bilen, Vetrinären nästa. . Ringde till djursjukhuset när jag redan var på väg och sa att jag skulle komma. Under tiden i bilen han ansiktet svälla rätt rejält på ena sidan (ingenting jämfört med vad komma skulle)
Klockan var ca 20 när vi kom fram och han fick hjälp direkt.
Han skakade nu hela tiden och härsade emellanåt. Fortfarande syntes ingenting, inga bett, inga sår, Huggormsbett var misstanke och Sebbe fick ta tempen, lyssnat på hjärtat och lungorna, De tog EKG och en massa olika blodprov. 26 timmar senare var vi underättade om att HAN ev inte skulle klara natten...
Det var en hemskt upplevelse att höra, det kändes som någos slog mej med en slägga i huvudet och jag fick världens migrän.
Jag hade möjligheten att köra honom till Skara för akut Serum (som inte fanns hemma i Jkgp) men efter att ha diskuterat fram och tillbaka med vet som sa att det var stor risk att han är överkänslig mot det och kunde dö bara av att få det så bestämde vi att hoppas på det bästa utan, klockan var dessutom så pass mkt att skulle man hinna till Skara innan de stängde så borde jag ha kört en halv timma tidigare.
Sebbe låg nu på med dropp, blodplasma, proteintillskott och en massa smärtstillande.
Hans hjärta hade tagit stryk och rytmen var i obalans, värdena var dåliga och alla förberedde sig på det värsta.
Jag sov inte många minuter den natten, Låg med mobilen i handen o väntade på att de skulle ringa, både om det blev bättre och om han blev bättre. Men ingen ringde förrens på fm och då var läget fortfarande kritiskt men lite bättre..
Nu är det Fredag kväll och jag sitter i soffan med Sebastian brevid mej, de ringde idag och sa att han fick komma hem, efter att ha varit på besök igår hade jag aldrig kunnat tro att han fick komma hem så fort, undra´ om det hjälpte, att han fick en kick kämparglöd av mitt besök för liskom ett under hade han både kissat själv och tuggat på lite handmatad hundmat efteråt :-)
Han luktar fruktansvärt, han är tre ggr så stor i frampartiet mot normalt, ögonen är helt igensvullna, ansiktet skiftar i blå lila efter alla spruckna blodkärl, ögonen rinner, munnen rinner, i armhålorna samt under magen och mellan frambenen har han fått blodfyllda ödem som är alldeles mörka till färgen av allt blod, frambenen är rakade och magen full av intorkat kiss MEN han lever och det känns alldeles fantastiskt att känna honom, att se honom att få pussa och klappa på honom efter att ha funderat över var jag ska begrava honom.
Fantastiska Sebastian du är en riktig Kämpe du.. Älskar dig så ortoligt mycket.
Tack till alla som följt oss och gett mej stöd under dessa dagar.. TACK
Ingen nämnd - Ingen glömd..
No Fears
I Tisdags em blev Sebbe biten av en hugggorm. Jag såg aldrig när det hände, men vi var ute och gick som vanligt, stannade till på en stor äng och lät hundarna leka lite medans jag satte mej i gräset.
På vägen hem (inte långt) märkte jag ingenting, märkte inte heller när det hände för det var högt gräs och jätte blåsigt.
Först precis när vi kom fram till stallet och Sebbe hade stannat för att kissa och jag vände mej om för att vänta in honom i dörren så såg jag att något var fel, Han skrittade sakta och jätte stelbent. Hm, han gick direkt in i en av boxarna och bara la sig ner, jag satte mig ner brevid och klappade honom, letade fel, men såg ingenting, erbjöd honom vatten men han ville inte ha. Inom ett par minuter började han andas mera anfått och kroppen började skaka. Ringde lokala veterinären och insåg efter att ha slängt en blick på klockan att de hade både stängt och hunnit hem. Jag satte mig hos honom igen och skulle kolla blodcirkulationen genom att trycka på slemhinnorna i tandköttet, när jag närmade mig med handen vända han sig hasigt om och la sig, nuddade bara hans kind innan hans kind och anade en morrning, Sebbe morra liksom nåt var fel, jag tog på läppen och han hade rejält ont, han både morrade och hotade med att bita. Jösses, tala om att jag blev snopen, har aldrig under hans 5 år vait med om detta. Lyfte upp honom och gick direkt ut i bilen, Vetrinären nästa. . Ringde till djursjukhuset när jag redan var på väg och sa att jag skulle komma. Under tiden i bilen han ansiktet svälla rätt rejält på ena sidan (ingenting jämfört med vad komma skulle)
Klockan var ca 20 när vi kom fram och han fick hjälp direkt.
Han skakade nu hela tiden och härsade emellanåt. Fortfarande syntes ingenting, inga bett, inga sår, Huggormsbett var misstanke och Sebbe fick ta tempen, lyssnat på hjärtat och lungorna, De tog EKG och en massa olika blodprov. 26 timmar senare var vi underättade om att HAN ev inte skulle klara natten...
Det var en hemskt upplevelse att höra, det kändes som någos slog mej med en slägga i huvudet och jag fick världens migrän.
Jag hade möjligheten att köra honom till Skara för akut Serum (som inte fanns hemma i Jkgp) men efter att ha diskuterat fram och tillbaka med vet som sa att det var stor risk att han är överkänslig mot det och kunde dö bara av att få det så bestämde vi att hoppas på det bästa utan, klockan var dessutom så pass mkt att skulle man hinna till Skara innan de stängde så borde jag ha kört en halv timma tidigare.
Sebbe låg nu på med dropp, blodplasma, proteintillskott och en massa smärtstillande.
Hans hjärta hade tagit stryk och rytmen var i obalans, värdena var dåliga och alla förberedde sig på det värsta.
Jag sov inte många minuter den natten, Låg med mobilen i handen o väntade på att de skulle ringa, både om det blev bättre och om han blev bättre. Men ingen ringde förrens på fm och då var läget fortfarande kritiskt men lite bättre..
Nu är det Fredag kväll och jag sitter i soffan med Sebastian brevid mej, de ringde idag och sa att han fick komma hem, efter att ha varit på besök igår hade jag aldrig kunnat tro att han fick komma hem så fort, undra´ om det hjälpte, att han fick en kick kämparglöd av mitt besök för liskom ett under hade han både kissat själv och tuggat på lite handmatad hundmat efteråt :-)
Han luktar fruktansvärt, han är tre ggr så stor i frampartiet mot normalt, ögonen är helt igensvullna, ansiktet skiftar i blå lila efter alla spruckna blodkärl, ögonen rinner, munnen rinner, i armhålorna samt under magen och mellan frambenen har han fått blodfyllda ödem som är alldeles mörka till färgen av allt blod, frambenen är rakade och magen full av intorkat kiss MEN han lever och det känns alldeles fantastiskt att känna honom, att se honom att få pussa och klappa på honom efter att ha funderat över var jag ska begrava honom.
Fantastiska Sebastian du är en riktig Kämpe du.. Älskar dig så ortoligt mycket.
Tack till alla som följt oss och gett mej stöd under dessa dagar.. TACK
Ingen nämnd - Ingen glömd..
No Fears
