(Semi)könsneutralt klädda små barn - reaktioner?

[Mabuse]

Spånar vidare: vad kan det bero på att småbarns färgskalor är så enormt könade? Jag menar, vuxna män och kvinnor klär sig sällan i enbart blått eller rosa liksom.

Jag tror det är för att det lättare att se könet på vuxna, man behöver inte markera det med färger.

 

[astilbe]

Nu är ju vårt barn så pass litet än så jag vet inte hur det är för de större barnen häromkring men jag skulle säga att det är minst lika vanligt med tydligt könskodade kläder som det mer könsneutrala om inte vanligare faktiskt. Vi har valt att klä relativt könsneutralt, ungefär som du beskriver, och måste erkänna att det även för oss tar emot lite att klä vår son i klänning, volanger och spets. Men visar han intresse för detta senare så skulle han självklart få det. Upplever tyvärr att många butiker är dåliga på könsneutrala kläder, det är ofta en väldigt tydlig uppdelning mellan ”pojkkläder” och ”flickkläder”.

Det är relativt ofta främmande har svårt att könsbestämma vårt barn. Jag brukar inte rätta dem. Stör mig mest bara om det är tydligt att folk antar ett kön pga våra färgval. Intressant det där med vår vilja att veta könet. Jag blir ju själv nyfiken om det inte är tydligt, även om det ju egentligen är irrelevant. Jag har dock inte upplevt så mycket negativa kommentarer än.

 

[pollex]

Spånar vidare: vad kan det bero på att småbarns färgskalor är så enormt könade? Jag menar, vuxna män och kvinnor klär sig sällan i enbart blått eller rosa liksom.

Jag tror att det - medvetet eller omedvetet - är en signal till andra. På vuxna kan man ju oftast se om det är en man eller kvinna även med kläder på (kroppsstorlek, kroppsform, eventuell skäggväxt, röstläge etc. brukar ganska tydligt skvallra om det biologiska könet), men på barn före puberteten är det mycket svårare att se om man inte "markerar" på något sätt med färg, frisyr, kläder osv.

VARFÖR man måste visa för "alla" vilket kön ens barn tillhör, det kan jag inte svara på, men jag tror att det är så.

Jag tror det är för att det lättare att se könet på vuxna, man behöver inte markera det med färger.

... och det här med varför det är så viktigt:

Det finns säkert tusen anledningar, men en av dem är rimligtvis att det är så djupt inbyggt med han/hon i vårt språk. Det är klumpigt (språkmässigt) att prata om någon som man inte känner till könet på. Jag säger precis som någon nämnde tidigare i tråden konsekvent ”barnet” och inte ”flickan/pojken” om jag pratar med mina barn om ett okänt barn, men att göra det i samtal med föräldern blir... stolpigt... Och jag har uppenbarligen inte kommit tillräckligt långt i min hen-sägar-process för att använda det i det läget än.

För egen del tycker jag annars att det rentav är bra när mina barn ”felkönats” som bebisar och småbarn. Vi behandlar ju uppenbarligen flickor och pojkar olika, men på så sätt exponeras de i alla fall för båda könens behandling

 

[Mabuse]

... och det här med varför det är så viktigt:

Det finns säkert tusen anledningar, men en av dem är rimligtvis att det är så djupt inbyggt med han/hon i vårt språk. Det är klumpigt (språkmässigt) att prata om någon som man inte känner till könet på. Jag säger precis som någon nämnde tidigare i tråden konsekvent ”barnet” och inte ”flickan/pojken” om jag pratar med mina barn om ett okänt barn, men att göra det i samtal med föräldern blir... stolpigt... Och jag har uppenbarligen inte kommit tillräckligt långt i min hen-sägar-process för att använda det i det läget än.

För egen del tycker jag annars att det rentav är bra när mina barn ”felkönats” som bebisar och småbarn. Vi behandlar ju uppenbarligen flickor och pojkar olika, men på så sätt exponeras de i alla fall för båda könens behandling

Det intressanta är ju att en del har så svårt att tänka sig att någon inte har alla markörer för endera könet. På fullt allvar har folk frågat sonen, klädd i typ gröna byxor och brun tröja, som presenteras av syskonet som ”min storebror”, kallas ”han” och heter typ Niklas, om han verkligen är en pojke. Det är tydligen troligare att han är en flicka som heter Niklas, än att det är en pojke med långt hår.

Lite som någon skrev ovan - ser man ett naket småbarn med rosa armpuffar, så verkar det för en del tydligen troligare att det är en flicka med snopp än en pojke med rosa puffar.

Man baxnar ibland.

 

[Samsas]

Vi har en dotter och en pojke i magen. Jag har läst mycket genusvetenskap och är väldigt intresserad av hur vi sätter etiketter på barn. Vår dotter har mycket färgglada kläder och ärvda kläder och det är nog hälften hälften som tror att hon är en tjej/kille. Mig spelar det ingen roll vad folk tror och jag rättar ingen. Min man är mindre insatt och hade han haft barn med en annan partner hade han nog kunnat klä barnen mycket könsstereotypt.
Vi bor i en förort till Stockholm med många höginkomsttagare och många här klär sina barn ”traditionellt pojkigt eller flickigt.

Med en ny bebis på gång går jag självklart igenom de kläder vi redan har för att se vad som kan användas igen. Min intention är att rensa ut det som inte användes till dottern (pga dålig passform, opraktiska plagg etc) och sådant som är trasigt och fläckigt. Döm om min förvåning när den utrensade högen består av plagg som 1.har spetsar och volanger. 2. Har gulliga tryck. 3. Är klänningar.
Jag har alltså rensat ut nästan alla traditionellt flickiga plagg. Kanske för att de faktiskt inte användes men det är ju rätt så troligt att jag har pojkifierat bebisens garderob en hel del, trots mina planer att inte göra skillnad på mina barn pga deras biologiska kön. Det är så intressant att det här med könsroller är så djupt rotat i mig, trots att jag inte vill ha det så.

 

[ako]

Vårt yngsta barn (en pojke på 4 år) är väldigt förtjust i rosa och även i klänningar. Ingen som reagerat annat än att de tycker det är gulligt. Vet ju dock inte hur de reagerat om han vore 15. Får väl se då om trenden håller o sig. Han gillar andra färger också och även byxor o T-shirt men rosa är klart favvo.

 

[Hyacinth]

Jag klär ju minstingen i det hen vill om det framgår. Jag föredrar t-shirt med blommor och puffärm framför t-Rex och mörka färger. Tyllkjol är poppis, för det har de stora på dagis. Generellt är flickkläder mjukare, skönare och bekvämare material tycker jag, så då blir det det. Köper annars svindyra danska barnkläder och typ villervalla samt från pigga människor som syr själva. Min SKORK är jättefin i sina blommiga tröjor.

 

[turbofling]

Min känsla är att det är helt om med flickor som klär sig i alla färger, mönster osv än det är att pojkar klär sig i rosa, glitter, klänning osv. Jag kan bara komma pa en pojke pa hela förskolan (ca 100 barn) som gärna har/hade (har inte sett honom pa ett tag) flätor, klänning osv, men han har väl fatt höra nu flera ganger att det är fel för en pojke. Hörde en gang i kapprummet ett barn som blev retat för att han hade lila skosnören (det är ju en tjejfärg)

 

[Michellan95]

Det intressanta är ju att en del har så svårt att tänka sig att någon inte har alla markörer för endera könet. På fullt allvar har folk frågat sonen, klädd i typ gröna byxor och brun tröja, som presenteras av syskonet som ”min storebror”, kallas ”han” och heter typ Niklas, om han verkligen är en pojke. Det är tydligen troligare att han är en flicka som heter Niklas, än att det är en pojke med långt hår.

Lite som någon skrev ovan - ser man ett naket småbarn med rosa armpuffar, så verkar det för en del tydligen troligare att det är en flicka med snopp än en pojke med rosa puffar.

Man baxnar ibland.

Helt galet att bli ifrågasatt på det sättet!

På Sala tema så var maken med barnen till läkaren för en månad sedan. Det var storasyster som skulle kolla hörseln men det kanske borde ha varit läkarn som skulle kollat sin för den hade upprepade gånger benämnt lillebror som lillasyster och hon trots att storasyster rättade och sa lillebrors namn flera gånger.

 

[pollex]

Det intressanta är ju att en del har så svårt att tänka sig att någon inte har alla markörer för endera könet. På fullt allvar har folk frågat sonen, klädd i typ gröna byxor och brun tröja, som presenteras av syskonet som ”min storebror”, kallas ”han” och heter typ Niklas, om han verkligen är en pojke. Det är tydligen troligare att han är en flicka som heter Niklas, än att det är en pojke med långt hår.

Lite som någon skrev ovan - ser man ett naket småbarn med rosa armpuffar, så verkar det för en del tydligen troligare att det är en flicka med snopp än en pojke med rosa puffar.

Man baxnar ibland.

Ja, det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta . Jag är ideell ledare för en grupp barn, varav majoriteten är pojkar och ungefär hälften av pojkarna har/hade (några har hunnit klippa sig) längre hår än standardpojkfrisyr 1A - men trots att gruppen träffats under ett drygt år så händer det fortfarande att de andra barnen kallar de långhåriga pojkarna ”hon”, så tyvärr verkar det kört att sätta sitt hopp till den nya generationen

 

[Milosari]

Min 2,5-åring älskar att ha på sig mina kläder, han vill sminka sig och måla naglarna. Jag drar gränsen vid att visa upp mina underkläder offentligt (han vill gärna ha på sig min bh t ex), men han använder ibland mina små t-shirts och linnen som klänning. Än så länge har ingen tagit misstag på kön. Han har inte tillräckligt långt hår än kanske?

Iförd rosa nagellack och en fin klänning. Han var så stolt och kände sig mycket fin.

 

[Lingon]

Min erfarenhet från de senaste sju åren med förskolebarn är att det finns summa tre färger flickor kan ha: vitt, rosa och lila. Möjligen silver också. Många flickor har hela sin garderob i de tre färgerna. Så jag upplever också att pojkar har lite mer utrymme till olika färger.

Jag har en helt annan upplevelse av det. Flickor har färgglada kläder i alla färger medan killar bara har svart, blått och grönt.

 

[cirkus]

Kollegan ärvde en massa kläder av någon till sin DOTTER - det var massor av rosa, lila, rött, orange, glittrigt och volangigt - deras son som då var typ 3 provade allt och det var citat mamman till barnen "perfekt storleksmässigt och han älskar dom, men det går inte färgmässigt". Vilket jävla trams alltså.

Detta med att oroa sig för att anra barn ska retas tycker jag är knepigt. Nånstans signalerar man ju att det "retas" pga sånt och hur blir det sen när ungen är äldre? Då ser väl även barnet "fel" färger som något man faktiskt retar någon för

 

[Michellan95]

Detta med att oroa sig för att anra barn ska retas tycker jag är knepigt. Nånstans signalerar man ju att det "retas" pga sånt och hur blir det sen när ungen är äldre? Då ser väl även barnet "fel" färger som något man faktiskt retar någon för

Mina barns farmor har ofta det som argument ”att andra barn kan ju reta honom” och jag känner bara att retar andra honom för vilken frisyr eller vilken färg eller motiv han har på sina kläder så har vi bra mycket större och andra problem än att han har fel frisyr och färg på kläderna.

Jag har sagt ifrån på ett pedagogiskt sätt i tamburen mot barn som har börjat gå på andra barn om tjejfärger osv. De brukar faktiskt köpa argumenten (4-5-åringar) och jag hoppas de får sig en tankeställare för framtiden i samarbete med att skolan jobbar med sin ”värdegrund och alla är unika”

KL
Dagsfärsk bild på sonen.

 

[inverterad]

Kollegan ärvde en massa kläder av någon till sin DOTTER - det var massor av rosa, lila, rött, orange, glittrigt och volangigt - deras son som då var typ 3 provade allt och det var citat mamman till barnen "perfekt storleksmässigt och han älskar dom, men det går inte färgmässigt". Vilket jävla trams alltså.

Detta med att oroa sig för att anra barn ska retas tycker jag är knepigt. Nånstans signalerar man ju att det "retas" pga sånt och hur blir det sen när ungen är äldre? Då ser väl även barnet "fel" färger som något man faktiskt retar någon för

Alltså, jag baxnar. Rata en hel massa kläder som ungen gillar och som passar, på grund av FÄRGEN?

 

[cirkus]

Mina barns farmor har ofta det som argument ”att andra barn kan ju reta honom” och jag känner bara att retar andra honom för vilken frisyr eller vilken färg eller motiv han har på sina kläder så har vi bra mycket större och andra problem än att han har fel frisyr och färg på kläderna.

KL
Dagsfärsk bild på sonen.
Visa bifogad fil 16841

Exakt! Och ändå är folk så ängsliga att de väljer att följa normerna.

 

[inverterad]

Jag tycker verkligen inte att omgivningens reaktioner och eventuella retande borde vara ett argument. Samtidigt kan jag verkligen förstå förälderns ångest när ungen kommer hem och är ledsen för att andra barn varit elaka. Det krävs mycket inre kraft i ungen, och i föräldern, för att stå emot den där pressen, som verkar trycka ännu hårdare på pojkar än på flickor enligt erfarenheterna i den här tråden.

 

[Michellan95]

Exakt! Och ändå är folk så ängsliga att de väljer att följa normerna.

Grupptrycket och normerna är starka i samhället. Jag förstår varför och jag vacklar jag också ibland trots mina starka åsikter i frågan.

 

[cirkus]

Alltså, jag baxnar. Rata en hel massa kläder som ungen gillar och som passar, på grund av FÄRGEN?

Ja precis. Det är så sanslöst korkat - det handlade enbart om att en POJKE inte kan ha rosa/lila etc. Vissa föräldrar har inte en susning om hur mycket de pressar in sina barn i könsroller. Den här familjen har en grabb som jag uppfattar som mjuk och empatisk och väldigt intresserad av tex djur, han erbjuds hockey, fotboll och cykling. Ingen (förutom jag då) har erbjudit honom tex ridning - det tyckte han var jättekul, men föräldrarna skulle ALDRIG uppmuntra det. Dottern som är en betydligt tuffare unge erbjuds stillsamma aktiviteter som teater, pyssel och sånt - hon är livrädd för alla djur.

 

[pollex]

Detta med att oroa sig för att anra barn ska retas tycker jag är knepigt. Nånstans signalerar man ju att det "retas" pga sånt och hur blir det sen när ungen är äldre? Då ser väl även barnet "fel" färger som något man faktiskt retar någon för

Jag håller med! Jag tänker att det i alla fall inte ska vara jag som fäster uppfattningen om pojk-/flickgrejer på mina barn, det vore ju faktiskt att ge de eventuella retarna rätt. Jag har varit med om både att barn kommenterat barnens klädsel till mig, och att barnen berättat om kommentarer de fått, och min strategi då har varit att anlägga/ge underlag för moteld, ex:

(Annat barn, tvivlande) - Har X klänning/rosa tröja/whatever?
(Jag) - Ja! Snyggt va!?
(Jag har aldrig fått annat än ett jakande svar/acceptans för det jag säger)

(Mitt barn) - X säger att klänning/rosa tröja/whatever bara är för tjejer!
(Jag) - Men va!? VET inte X att alla kan ha på sig precis vad de vill!?
(Och att ”förr i tiden tyckte en del att inte alla kunde det, men nu vet vi ju! En del har inte hunnit lära sig det bara!”)