Seriöst, jag måste sluta med det här!

[Lilla]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Låter inte sunt att dom har sån panik runt sonens viktippgång och det kan väl aldrig vara bra att gå upp genom att äta onyttigt!

 

[MM]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Fast vad vet du om autism och selektivt ätande och hur adhdmedicinen fungerar med hungerkänslorna?
Hans läkare har bedömt att jag ska proppa i honom precis vad som helst för att han ska gå upp i vikt.
Näringsdrycker - bine there done that.

Nej, det är inte nyttigt att göra på detta viset men när det handlar om ett barn som måste gå upp i vikt så får man faktiskt välja sina krig att vinna, speciellt när barnet har funktionshinder som försvårar situationen något enormt.

Jag är hans mamma och jag vet vad som är bäst för honom. Han fick en smörgås, 2 dammsugare och en sandwichglass till frukost. För hans bästa och jag tänker göra allt för att han ska upp i vikt.
Sen ska folk ge fan i att ha åsikter om tillvägagångssättet när dom inte är insatta i min sons problematik.
Det biten sköter jag och hans läkare.
Mind your own buisness.

 

[Lilla]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Kan en del om autism. Men oavsett tycker inte jag att det låter sunt. Men jag önskar er allt gott och hoppas att det går bra.

 

[MM]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Nej, det är inte det minsta sunt men det är vad som gäller i en månad nu. Jag har en månad på mig att få upp honom i vikt, sen vidtar dom andra åtgärder och i första hand får han sluta med sin medicin, och händer det så går jag och gräver ner mig någonstans.
Det är som det är i en månad nu. Målet är 3 kg och det lyckades jag med förra sommaren och tänker lyckas med igen. Det var så illa innan att han stod stilla i växten. Under ett år stod han på 112 cm lång och efter jag fått upp honom i vikt så har han nu kommit upp till 116 cm lång. Han är liten min pojk, lika lång som sin syster som är två år yngre men väger 8 kg mindre.

 

[MM]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Jag vet inte varför jag gör det men det är så det är. Precis som det är ytterst få i min närhet som vet att jag är bipolär. Dom vet ju att jag har något psykiskt problem men dom vet inte vad. Och det är typ bara två som vet att jag 8 mediciner som jag tar varje dag eller vid behov. Men sen att berätta det för er har jag inga problem med. Lustigt det där. Ni kan få veta men får svärföräldrarna reda på det så skulle jag skämmas ihjäl.

 

[Lilla]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Det är lättare att anförtro sig på nätet tycker jag också.

 

[Inte_Ung]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Jag har läst hela tråden.

Och undrar om inte det bästa som du kan göra för din son är att hantera ditt eget förhållande till mat.
Risken är att han känner på sig att det är något farligt och laddat med mat genom dig.

Min mamma bantade alltid och tyvärr även mig under min uppväxt.
Hon trodde att hon gjorde det bästa för mig genom att ge mig nyttig mat.
Men jag blev bara mager och liten.
Det var inte bra.
Jag hade behövt feta såser och bullar.

 

[mandalaki]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Normalt skulle jag hålla med dig om att föräldrars matförhållande riskerar ha otäckt stor effekt på barnen.

Men i det här fallet tror jag att Matmissbrukarens ätstörning och sonens diagnos+medicinering är två separata saker. Jag tror inte hans undervikt alls påverkas av hur hans mammas förhållande till mat ser ut.

 

[Inte_Ung]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Medan jag snarare tror tvärt om.
Ett barn som med lätthet går att resonera med kan man ju förklara skillnaden för.
Det vanligaste i alla lägen är att barn gör som omgivningen gör, även de barn som har diagnoser.
Och ja, jag har erfarenhet av att få ett barn som medicinerar vid ADHD att äta tillräckligt för att växa.

 

[mandalaki]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Matmissbrukarens son har autism. Därmed är det inte alls säkert att han tar in så mycket av hur hon hanterar mat. Dessutom verkar hon själv ha bra strategier för att inte visa saker inför omgivningen. Men Matmissbrukaren, det här vet du bättre än jag.

 

[MM]

Sv: Seriöst, jag måste sluta med det här!

Han har varit sån här sen han var liten, så det beror inte alls på min ätstörning.
Han ville tex bara dricka saft från han var runt 2 år och det höll i sig till han var fyra. Han totalvägrade allt annat och tro mig när jag säger att vi försökte med annat. Och han levde även på typ enbart grönsaker under den tiden. Det är den enda han äter helt frivilligt utan att man måste mata honom.
För det gör vi fortfarande vid varenda måltid och han blir åtta i år. Antingen matar vi honom eller så äter han inte. Han har inte tid helt enkelt.

Och nä, jag tar inte åt mig om någon påstår att hans matbeteende kan bero på min ätstörning, för det är jag helt hundra på att det inte gör. Han har alltid, och kommer alltid vara selektiv med vad han äter och troligtvis alltid behövas matas.