Äntligen hemma nu och kan vila upp mig.
Nästa vecka hör de av sig ang cellgifter och strålning.
Kämpar för fullt med att få igång kissandet, har ju haft kateter 2 veckor. Det är ångestfyllt och jobbigt. Läcker en hel del och måste ha skydd i sängen och även inkontinensskydd. Min självkänsla ställs verkligen på prov här och jag är så tacksam för min man som inte lagt benen på ryggen

Jag har blottat mig så oerhört på alla sätt och vis under dessa 2 veckor och trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle behöva göra det för ngn så.
Både sjuksyrror och min man har sett mig i lägen och i ett skick jag inte önskade....fåfängt?, kanske, men mkt värdighet finns inte kvar.
Hela sängen nedkissad inatt, det antar jag kan knäcka den bäste. Tacksam över att ha mor på besök som tvättar och hjälper till och pysslar om.
Sucksuck, nå, det kan väl förhoppningsvis bara bli bättre.