Sinnen

[Enya]

Att vara känslig för sina sinnen. Egentligen är det fel beskrivning, men om man har nedsatt av ett sinne är upplever man ofta att ett annat sinne blir starkare och man kan använda det bättre, som den som är synnedsatt kan använda hörseln bättre, den som är hörselnedsatt synen eller båda med luktsinnet.

Hur är det med er? Har ni något sinne som är nedsatt och något annat som därmed kompenserar lite grann mer för det som är nedsatt?

Jag har ju både syn och hörsel som är nedsatt, men upplever att luktsinnet är extremt. Det kan ibland vara irriterande när något luktar som inte jag kan påverka, inte hittar eller som inte finns i min omedelbara närhet. Positivt många gånger också då jag kan känna dofter och lukter på ett sätt som jag faktiskt kan tycka är coolt, saker och naturen upplever jag luktar så mycket mer än man tror när man ser och hör, egentligen, det är så lätt att glömma, tänker jag. Att man upplever saker ur andra sinnen än syn och hörsel som är så extremt dominerande. Bara till exempel att jag noterat att min husky sniffar i luften och kan vädra snö och att jag nu fattar vad han kan lukta är häftigt! Jag kan inte beskriva lukten, men den finns där! Tidigare kunde jag beskriva utseende på molnen, nu kan jag beskriva med hjälp av doften "det kommer att snöa i dag".

Tyvärr är jag uppfostrad med att inte kompensera för min dåliga hörsel och syn med mina andra sinnen-jag ville ofta lukta på och ta på saker som barn, men fick alltid bannor för det. Man får se men inte röra. Tar mer på saker i dag faktiskt, men vet att det står i min journal på synenheten "är inte taktil"- tror F det när jag inte fick som barn? Men nog kliar det i fingrarna av att pilla på allt Har förlorat många år på vägen där.

Jag upplever också att jag har lätt för att känna av stämningar hos en eller flera människor när jag möter dem. Det blir ganska tydligt rätt fort utan att jag ens tittar på personerna och innan de pratat hur de mår och hur de känner sig. Var de ibland tycker om mig. När jag förväntas tala, när jag sagt något tokigt, något bra eller när de gillar mig. Zoommöten har jag svårt för på så vis eftersom jag därmed inte vare sig kan höra som andra, se ansiktsuttryck och inte heller känna av stämningen i rummet.

Hur har ni det med era sinnen? Använder ni mest synen och hörseln? Det gör man ju, men reflekterar ni över era andra sinnen?

 

[Habina]

Jag har inget sinne nedsatt. Däremot har jag (pga autism?) flera sinnen förstärkta. Speciellt känsel kan vara lite knepigt, då jag känner saker som man inte ”ska” känna. Har blivit dumförklarad flera gånger pga det.

Att känna av stämningar gör jag också, vilket är ganska jobbigt ffa när jag bytt stall så många gånger och känt av föraktet från andra stallkompisar.

 

[the_connemara]

Det är så fascinerande!

En sak jag undrar typ varje dag är hur alla lyckas ha hörlurar på sig utanför hemmet. Jag måste bli påverkad på något vis andra inte blir (eller vänjer man sig?). Alltså bland folk och o trafik o så? Jag älskar att lyssna på saker, oftast poddar jag delvis koncentrerar mig på att följa men då kan jag inte hantera att inte miljön är konstant. Tappar liksom helt min orientering i rummet, kan inte bedöma avstånd och det blir verkligen system overload direkt och då kan jag också blir helt svajig som att inte ens marken jag står på är konstant längre. Väldigt obehagligt

Hemma kan två hörlurar funka men oftast har jag högtalare eller en. På jobbet har jag båda och hörselskydd men enbart när jag jobbar ensam I min hall där det enbart är jag som står för att miljön ändras (antar det är vad som gör att det funkar).

Om jag själv är stilla går det alltså bra, även typ åka tåg o liknande (jag har aldrig problem med åksjuka). Men tex kliva av tåget är nummer ett innan jag ens plockar ihop mina saker att ta ur minst ena hörluren, oftast båda eftersom det är en stressande situation i sig för mig. Annars vacklar jag obönhörligen ut som om jag vore full efter att ha dunsat i första bästa säte på vägen ut

Känns som att min hörsel verkar hänga väldigt mycket ihop med min orientering I rummet, framförallt i rörliga miljöer och främst när jag själv är i rörelse?

 

[cassiopeja]

Jag har uppfattat att mina sinnen är förstärkta jämfört med många andras. Det är som att volymen för mina sinnesintryck är uppskruvad extra högt, vilket gör att jag kan besväras av intryck som andra inte besväras av. Hur starkt uppskruvad volymen är beror på hur jag mår i övrigt. När jag var stresskadad/utbränd så var det mesta rent plågsamt...

Ljus påverkar mig väldigt mycket - får ont av för stark sol, mår illa av flimrande lampor, blir dyster av brist på dagsljus, osv.
Ljud kan vara svårt eftersom jag hör väldigt mycket. På jobbet hör jag hela tiden "oväsendet" av fläktsystemet, vilket gör mig trött (mina kollegor däremot hör det inte). Är det många ljud samtidigt som bakgrundsmusik eller på en fest/i en stad/bland många pratande människor, så hör jag allting lika högt och allt blir mest en ljudgröt. Väldigt tröttande.
Lukter är jag också känslig för, men kan jag bara försöka stå ut med eller undvika de situationer där det orsakar för mycket obehag, så kan jag använda det till att få en extra dimension av information om min omgivning.
Känsel - ja tvättrådslappar och sömmar i kläder kan göra mig galen, då jag hela tiden känner dem och de liksom "skriker" i mitt huvud... Annars har jag nog en bugg nånstans i mitt känselsystem eftersom det kan gå bananas ibland och tex skapa upplevelse av brännskada på huden trots att det inte finns nån, eller att jag får tandvärk i alla tänder samtidigt så att jag inte kan tugga på nån vecka.
Smaken är nog det som håller sig lugnast på mig. Jag har visserligen märkt att det finns nåt spektrum av beska smaker som jag bara inte klarar av men som andra knappt märker, men i övrigt så verkar det inte vara några konstigheter med just det sinnet på mig (kors i taket ).

 

[skiesabove]

Min hörsel är inte nedsatt men däremot processar jag ljudintryck lite dåligt, kan inte sålla så kan ha svårt att hänga med i en konversation om jag inte kan läsa på läpparna samtidigt.

Mitt luktsinne däremot är extremt, kan följa "dofttrådar" även utomhus. Det har jag från min far som är likadan.

Smak och känsel är också förstärkta, men jag har ett känselintryck med rejäl fördröjning: hetta. Jag kan bränna mig rejält men känner det inte förrän cirka 3-5 sekunder senare (jag har räknat när jag råkar bränna mig på ugnen eller spisen), och då kan jag hantera det bättre än andra typer av smärta. Mamma är likadan.

 

[Enya]

Jag har inget sinne nedsatt. Däremot har jag (pga autism?) flera sinnen förstärkta. Speciellt känsel kan vara lite knepigt, då jag känner saker som man inte ”ska” känna. Har blivit dumförklarad flera gånger pga det.

Att känna av stämningar gör jag också, vilket är ganska jobbigt ffa när jag bytt stall så många gånger och känt av föraktet från andra stallkompisar.

Jag tror det är vanligt att ha sinnen förstärkta pga autism, och speciellt känsel då. För jäkligt att du har blivit dumförklarad för det!

Det är svårt med stämningar, det blir så tydligt vad andra känner för de kan inte dölja det. De säger en sak och man känner en annan. Skitjobbigt, man vet vad folk tycker om en och om situationen.

 

[Enya]

Det är så fascinerande!

En sak jag undrar typ varje dag är hur alla lyckas ha hörlurar på sig utanför hemmet. Jag måste bli påverkad på något vis andra inte blir (eller vänjer man sig?). Alltså bland folk och o trafik o så? Jag älskar att lyssna på saker, oftast poddar jag delvis koncentrerar mig på att följa men då kan jag inte hantera att inte miljön är konstant. Tappar liksom helt min orientering i rummet, kan inte bedöma avstånd och det blir verkligen system overload direkt och då kan jag också blir helt svajig som att inte ens marken jag står på är konstant längre. Väldigt obehagligt

Hemma kan två hörlurar funka men oftast har jag högtalare eller en. På jobbet har jag båda och hörselskydd men enbart när jag jobbar ensam I min hall där det enbart är jag som står för att miljön ändras (antar det är vad som gör att det funkar).

Om jag själv är stilla går det alltså bra, även typ åka tåg o liknande (jag har aldrig problem med åksjuka). Men tex kliva av tåget är nummer ett innan jag ens plockar ihop mina saker att ta ur minst ena hörluren, oftast båda eftersom det är en stressande situation i sig för mig. Annars vacklar jag obönhörligen ut som om jag vore full efter att ha dunsat i första bästa säte på vägen ut

Känns som att min hörsel verkar hänga väldigt mycket ihop med min orientering I rummet, framförallt i rörliga miljöer och främst när jag själv är i rörelse?

Det är intressant med hörlurar!

Jag är ju dövblind och hjärnan går ständigt på högvarv och tar in alla intryck av alla sinnen när jag är ute. För att orka med använder jag hörlurar för att dämpa sinnen från öronen. De som förstår sig på dövblindhet och syn- och hörselskada i kombination och vet hur hjärntrött man blir av alla intryck och hur hjärnan ständigt går i högvarv jämfört med normal hjärnan förstår absolut grejen och varför det fungerar, men från andra, tex synpedagog från synenheten osv får jag reaktioner om att det inte är bra eftersom jag då stänger av ett sinne som jag behöver för att orientera mig i samhället då synen ju är dålig. Men det är lite det som är grejen, med hjärnan på högvarv fungerar inget, dämpar jag sinnen är det lättare att fokusera med tex synen, även om det lilla den tar in är dåligt, men då får det vara det, hjärnan kan hantera den informationen som kommer in i alla fall, till skillnad mot om jag inte dämpar hörseln.

På plussidan innebär det minskad migrän, epilepsianfall och trötthet också, samt mer ork att jobba.

Jag tror absolut att sinnena hänger ihop på oss!
Jag brukar dock numera säga att vi ser inte med ögonen utan med hjärnan och så fyller andra sinnen i också, för jisses vad mycket hjärnan luskar ut när man inte ser faktiskt! Häftigt! och jag tänker många gånger att "det jag inte ser har jag inte ont av" och rör mig i alla fall i samhället som om jag såg, för något annat vore otänkbart... jag har ju sett så jag "låtsasser" så att säga, hjärnan fyller liksom i på något vis av bitar jag saknar då jag en gång i tiden har sett och känner igen ljud och dofter sedan förr och det den inte kan fylla i det finns inte, det syns inte. Det sker olyckor, stolpar gås in i, kanter missas, saker ser jag inte, men det är en träningssak, tror jag, hur mycket energi man ska lägga på att oroa sig på "vad kan hända?" eller på att bara låtsas som att det kommer att gå bra. Så sinnen är otroliga.

Frågan är om din hörsel är mer framträdande än synen som ofta brukar vara den som är mer framträdande? Kan du inte testa att försöka orientera dig lite och se hur du använder hörseln respektiva synen var för sig?

 

[Enya]

Jag har uppfattat att mina sinnen är förstärkta jämfört med många andras. Det är som att volymen för mina sinnesintryck är uppskruvad extra högt, vilket gör att jag kan besväras av intryck som andra inte besväras av. Hur starkt uppskruvad volymen är beror på hur jag mår i övrigt. När jag var stresskadad/utbränd så var det mesta rent plågsamt...

Ljus påverkar mig väldigt mycket - får ont av för stark sol, mår illa av flimrande lampor, blir dyster av brist på dagsljus, osv.
Ljud kan vara svårt eftersom jag hör väldigt mycket. På jobbet hör jag hela tiden "oväsendet" av fläktsystemet, vilket gör mig trött (mina kollegor däremot hör det inte). Är det många ljud samtidigt som bakgrundsmusik eller på en fest/i en stad/bland många pratande människor, så hör jag allting lika högt och allt blir mest en ljudgröt. Väldigt tröttande.
Lukter är jag också känslig för, men kan jag bara försöka stå ut med eller undvika de situationer där det orsakar för mycket obehag, så kan jag använda det till att få en extra dimension av information om min omgivning.
Känsel - ja tvättrådslappar och sömmar i kläder kan göra mig galen, då jag hela tiden känner dem och de liksom "skriker" i mitt huvud... Annars har jag nog en bugg nånstans i mitt känselsystem eftersom det kan gå bananas ibland och tex skapa upplevelse av brännskada på huden trots att det inte finns nån, eller att jag får tandvärk i alla tänder samtidigt så att jag inte kan tugga på nån vecka.
Smaken är nog det som håller sig lugnast på mig. Jag har visserligen märkt att det finns nåt spektrum av beska smaker som jag bara inte klarar av men som andra knappt märker, men i övrigt så verkar det inte vara några konstigheter med just det sinnet på mig (kors i taket ).

Känner precis igen det du beskriver om för mycket intryck, ventilation och fläkt, herregud! Att ingen annan hör det liksom, och jag är ändå hörselskadad, fattar inte att jag ens hör det...

 

[Enya]

Min hörsel är inte nedsatt men däremot processar jag ljudintryck lite dåligt, kan inte sålla så kan ha svårt att hänga med i en konversation om jag inte kan läsa på läpparna samtidigt.

Mitt luktsinne däremot är extremt, kan följa "dofttrådar" även utomhus. Det har jag från min far som är likadan.

Smak och känsel är också förstärkta, men jag har ett känselintryck med rejäl fördröjning: hetta. Jag kan bränna mig rejält men känner det inte förrän cirka 3-5 sekunder senare (jag har räknat när jag råkar bränna mig på ugnen eller spisen), och då kan jag hantera det bättre än andra typer av smärta. Mamma är likadan.

Intressant! Men är det inte lite farligt också med fördröjd känsel för hetta? Jag tänker att du då riskerar att bränna dig mycket mer om du är oförsiktig, vilket man ju ibland är utan att tänka sig för?

 

[skiesabove]

Intressant! Men är det inte lite farligt också med fördröjd känsel för hetta? Jag tänker att du då riskerar att bränna dig mycket mer om du är oförsiktig, vilket man ju ibland är utan att tänka sig för?

Det är det absolut ! Bränner mig onödigt ofta, jag får vara ganska aktiv i att tänka på att det kan vara för varmt.

 

[Hippocampus]

Jag är högkänslig och blir otrolig dålig av för mycket intryck. Men jag försöker att ”klara det” och har vissa tricks för att klara att jobba med det jag gör. Jag har aldrig ”misslyckats” i jobbet pga detta men jag vet också hur ”bakfull” jag blir efteråt.
Jag är också väldigt bra att ”känna av folk”, även om det inte är 100% såklart.

 

[SpanskaLoppan]

Att vara känslig för sina sinnen. Egentligen är det fel beskrivning, men om man har nedsatt av ett sinne är upplever man ofta att ett annat sinne blir starkare och man kan använda det bättre, som den som är synnedsatt kan använda hörseln bättre, den som är hörselnedsatt synen eller båda med luktsinnet.

Hur är det med er? Har ni något sinne som är nedsatt och något annat som därmed kompenserar lite grann mer för det som är nedsatt?

Jag har ju både syn och hörsel som är nedsatt, men upplever att luktsinnet är extremt. Det kan ibland vara irriterande när något luktar som inte jag kan påverka, inte hittar eller som inte finns i min omedelbara närhet. Positivt många gånger också då jag kan känna dofter och lukter på ett sätt som jag faktiskt kan tycka är coolt, saker och naturen upplever jag luktar så mycket mer än man tror när man ser och hör, egentligen, det är så lätt att glömma, tänker jag. Att man upplever saker ur andra sinnen än syn och hörsel som är så extremt dominerande. Bara till exempel att jag noterat att min husky sniffar i luften och kan vädra snö och att jag nu fattar vad han kan lukta är häftigt! Jag kan inte beskriva lukten, men den finns där! Tidigare kunde jag beskriva utseende på molnen, nu kan jag beskriva med hjälp av doften "det kommer att snöa i dag".

Tyvärr är jag uppfostrad med att inte kompensera för min dåliga hörsel och syn med mina andra sinnen-jag ville ofta lukta på och ta på saker som barn, men fick alltid bannor för det. Man får se men inte röra. Tar mer på saker i dag faktiskt, men vet att det står i min journal på synenheten "är inte taktil"- tror F det när jag inte fick som barn? Men nog kliar det i fingrarna av att pilla på allt Har förlorat många år på vägen där.

Jag upplever också att jag har lätt för att känna av stämningar hos en eller flera människor när jag möter dem. Det blir ganska tydligt rätt fort utan att jag ens tittar på personerna och innan de pratat hur de mår och hur de känner sig. Var de ibland tycker om mig. När jag förväntas tala, när jag sagt något tokigt, något bra eller när de gillar mig. Zoommöten har jag svårt för på så vis eftersom jag därmed inte vare sig kan höra som andra, se ansiktsuttryck och inte heller känna av stämningen i rummet.

Hur har ni det med era sinnen? Använder ni mest synen och hörseln? Det gör man ju, men reflekterar ni över era andra sinnen?

Jag hör nästan inget på vänster öra efter en skada i ungdomen. Det har gjort mitt perifera seende ovanligt bra verkar det som. På syntestet inför körkort kommenterade man det, att jag ser och registrerar på ytterkanterna på ett sätt som få gör. Jag är också väldigt uppmärksam på vad som händer runt mig och har huvudet "on a swivel"(varken optikern eller jag kunde komma på en svensk motsvarighet till uttrycket). Det tillskriver jag all tid spenderat med stora djur dock, där man måste ha koll för att undvika olyckor.

 

[TinyWiny]

Jag upplever inte att andra sinnen kompenserar. Ju sämre övriga sinnen är desto jobbigare blir det att höra t ex. Hjärnan försöker däremot men den har en viss kapacitet och när den är slut så är den. Jag är gravt hörselskadad på båda öronen och när jag fick gråstarr kompenserade inga andra sinnen. Luktsinnet försvann nästan helt någon gång på 90-talet och har sedan dess kommit och gått. Trots att det har varit dåligt har jag alltid känt doften av snö, regn och åska t ex. Kanske är fler sinnen inblandade där med? När det kommer börja åska känns det som elektricitet sprakar mellan kindtänderna uppe och nere förutom att det luktar bränt.

Ju sämre jag såg desto mer fick min redan slutkörda hjärna jobba. I maj förra året såg jag 0,2-0,3 med linser/glasögon och pga sjukdom hos läkaren blev det ingen operation i början av juli utan först i september. Då såg jag nästan ingenting. Det gick fort de sista månaderna. Jag var så hjärntrött att minsta försök till tankar gjorde fysiskt ont. Jag kunde omöjligt tänka hur jag skulle lägga upp en plan för veckan ens (vilket i min sits är en absolut nödvändighet för att få till något som kan kallas för liv). Jag som alltid har skrivit "varje dag/vad gör jag om/när ska" om djurens utfodring, medicinering och annat viktigt till sambon (det är enbart mina djur så han har noll koll på foder och mediciner men han hjälper till när det är tvunget) när jag ska opereras utifall om jag inte får följa med hem klarade verkligen inte av att få ner det på papper.
Chocken hjärnan fick när jag såg igen var inte heller kul. Månader med migrän följde men det är inte relevant här.

Jag har vad andra gärna kallar överkänslighet. Jag har extremt svårt för och klarar verkligen inte vissa smaker och konsistenser t ex. Det är orsaken till att jag inte äter kött. Lika viktigt är det att det är rätt konsistens på det jag äter. Överkokt pasta går inte. Viss mat utan vissa tillbehör går inte. Jag har verkligen försökt men nej. Jag mår illa och kan inte äta.

Samma gäller kläder och annat som är mot huden. Lappar kan kännas som knivar och gör verkligen ont. Vissa material, bomull t ex i underkläder eller lakan är vidrigt liksom diverse hårda spetsar. Inte blir det bättre av att huden reagerar som om den fått en lättare brännskada. Upphöjda röda ilskna märken blir resultatet.
Huden är så känslig att något som dras fram och tillbaka, tyg, en hand eller annat framkallar smärta även om beröringen är lätt. När det är riktigt illa känns det som miljoner myror doppade i frätande syra som far runt under huden. Det gör ont. Det är fruktansvärt stressande och är en av få saker som verkligen kan få mig att närma mig panik. I de lägena vill jag bara dö. Det känns som att det inte går att härda ut.

Jag är extremt ljudkänslig. Trots att jag inte hör t ex en fläkt kan den på sekunder ge migrän. Mycket svårt att förstå för den som inte är en påläst audionom. Ljud som är återkommande, pipande, ljutande, brummande vad som, även om jag inte hör det kan jag fara väldigt illa av det. Jag skulle aldrig kunna bo i stan. Ljudmattan är så tröttande. Då hade jag nog inte haft något liv alls utan varit hänvisad till sängen i ett mörkt rum 24/7.

Jag har ont av ljus, blinkade, flackande ljus, ljus från grå himmel som börjar spricka upp och sol såklart. Avskyr solglasögon och keps men båda krävs för att inte få migrän. Drar ofta för fönstren för att ljuset gör ont i ögonen. Även gråa dagar när ingen fattar varför "för det är ju inte ljust ens"... Nä, det är skärande ljus mellan det gråa.

Att känna av stämningen vet jag inte om det är ett sinne? Är inte det något man lär sig för att överleva? Visst kan även den som har haft en normal trygg uppväxt och liv känna av sådant men kanske inte i samma kaliber eller kanske inte av samma orsak bara? Just det där att någon säger något men kroppen säger något helt annat tycker jag är så jobbigt. Så dränerande. Mer än en gång har jag velat säga, varför ljuger du för mig? Varför säger du inte det din kropp så övertydligt visar? Djur gör aldrig så. Tycker de om dig så gör de och är du dum pekar de finger. Inget att fundera över utan glasklart besked.

 

[Hoarfrost]

Det enda nedsatta sinnet jag har haft är synen. Behövde glasögon. Ögonen är nu opererade och inga glasögon behövs men jag känner ändå inte igen människor på hur de ser ut, till exempel om jag letar efter någon i en folksamling.
Jag tittar på längd, kroppshållning, hur de rör sig innan jag "ser" personen.
Gör samma med djur. Iaf de jag känner väl, i en flock med bruna ganska lika hästar på långt håll i motljus kan jag fortfarande se vem som är vem.

Sedan har jag även synestesi (ser färger och former när jag lyssnar på musik) och en annan typ av synestesi där jag kan få en smak i munnen som triggas av att jag ser färger eller föremål. Körsbärsträd i blom smakar rått kött, är därför inget jättestort fan av dem
Vet inte om det räknas som ett sinne dock, snarare en märklig kortslutning i sinnena?

 

[thoora]

Jag har aldrig haft luktsinne och har även nedsatt smak. Upplever inte att det kompenseras av något annat sinne, har högst medioker syn, hörsel och känsel. Möjligtvis att jag har något bättre perifert seende, för jag är bättre än de flesta på att upptäcka vilda djur när jag åker bil.

 

[Badger]

Det är så fascinerande!

En sak jag undrar typ varje dag är hur alla lyckas ha hörlurar på sig utanför hemmet. Jag måste bli påverkad på något vis andra inte blir (eller vänjer man sig?). Alltså bland folk och o trafik o så? Jag älskar att lyssna på saker, oftast poddar jag delvis koncentrerar mig på att följa men då kan jag inte hantera att inte miljön är konstant. Tappar liksom helt min orientering i rummet, kan inte bedöma avstånd och det blir verkligen system overload direkt och då kan jag också blir helt svajig som att inte ens marken jag står på är konstant längre. Väldigt obehagligt

Hemma kan två hörlurar funka men oftast har jag högtalare eller en. På jobbet har jag båda och hörselskydd men enbart när jag jobbar ensam I min hall där det enbart är jag som står för att miljön ändras (antar det är vad som gör att det funkar).

Om jag själv är stilla går det alltså bra, även typ åka tåg o liknande (jag har aldrig problem med åksjuka). Men tex kliva av tåget är nummer ett innan jag ens plockar ihop mina saker att ta ur minst ena hörluren, oftast båda eftersom det är en stressande situation i sig för mig. Annars vacklar jag obönhörligen ut som om jag vore full efter att ha dunsat i första bästa säte på vägen ut

Känns som att min hörsel verkar hänga väldigt mycket ihop med min orientering I rummet, framförallt i rörliga miljöer och främst när jag själv är i rörelse?

Hum, jag är nog helt tvärtom där. Jag blir uttråkad om jag är stilla och lyssnar på en pod utan är bara intresserad av det om jag promenerar, kör bil eller cyklar.

Jag har on ear hörlurar och volym så att jag hör även min omgivning om tex en cykel kommer upp bakom osv. Om jag inte hörde omgivningen skulle jag inte känna mig trygg.

Om jag sitter stilla vill jag läsa en bok, om jag inte stickar eller liknande.

Däremot kan jag lite förlora balansen om jag vrider på huvudet snett och snabbt irriterande nog.