Sitter fast

Den här helgen hade jag tänkt skörda mina grönsaker, men igår regnade det och idag ligger jag i sängen och är apatisk. Måendet är inte på topp precis och jag får ingen hjälp av VC. De bara krånglar hela tiden och veckorna går.

Först fick jag en tid hos kuratorn men jag insåg snabbt att hon inte kunde göra något. Dessutom skulle det dröja 3 veckor innan jag fick nästa tid. Hur bedriver man en effektiv vård när det är så lång tid mellan besöken? Jag hade redan före första besöket flaggat för att jag mådde så pass dåligt att jag inte hade någon aptit ens.

En vecka efter första besöket insåg jag det orimliga i det hela och skickade då in en del kritik till mottagningen. Jag blev då uppringd och skulle få träffa en läkare men först var jag då tvungen att ordna fram min gamla journal. Innan dess kunde jag inte få någon tid. Jag frågade om de kunde be om journalen men de tyckte det var enklare och bättre om jag gjorde det själv eftersom jag annars behövde komma ner och skriva på att jag godkände att de tog ut journalen.

Det dröjde innan jag orkade ta tag i det. Och jag gick bet på att få tag i den via 1177. Tekniskt fel. Så jag informerade supporten att det inte fungerade. Mer tid gick. Sen orkade jag prova igen. Sajten fungerade men det fanns ingen möjlighet att få tag i den gamla journalen via sajten. Så jag ringde gamla mottagningen. Då fick jag veta att det inte var tillåtet för dem att skicka journalen till VC här men de skulle skicka dem till min folkbokföringsadress. Några dagar senare fick jag veta att de fick inte skicka den till mig heller. De behövde min underskrift för att göra detta . Och mottagningen ligger 23 mil härifrån.

Jag bollas alltså fram och tillbaka samtidigt som jag inte ens begriper varför jag inte bara kan få en tid och varför journalen ens är nödvändig. Inget i den är ju aktuellt i alla fall.

Det har nu gått en och en halv månad sedan jag kontaktade VC här och inget har hänt.

Och under tiden suger livet och inget fungerar. Jag har en känsla av att det är mer som kommer att gå åt helvete. Och jag är helt ensam i allt det här.

 

[Hyacinth]

Jag har käkat sånt mot panikångesten förut och det hjälpte inte särskilt väl egentligen, bara att jag slapp ligga på sängbotten och skaka. Biverkningarna är inte kul så visst kan det vara värre. En del av mitt liv har blivit helt sabbat av medicin. Jag vill inte sabba det igen.

Haken är att hitta tid. Jag har t.ex. redan tidigare tänkt vara aktiv i trädgårdsföreningen eller naturskyddsföreningens aktiviteter, men alltid kört fast på att jag inte haft tid.

Jag har ingen aning om var folk bor, om nu menar de som går samma ridkurser som jag. Men jag antar väl att de bor i närheten då det mest är de som går på ridskolan i vanliga fall som också går på kurserna.

Det finns ju olika sorter. Jag har testat 4-5 olika innan jag hittade cymbalta/Duloxetin som funkar på mig. De har jag inga biverkningar av förutom att om jag glömmer dem får jag mardrömmar.

Är det värt att börja en timme tidigare nån dag i veckan för att hinna/orka göra något kul på kvällen?
Jag studsar i dagar efter en bokcirkel, eftersom det ger mig massor.
Jag tycker som sagt att roliga saker frigör tid, på så vis att jag mår bättre och därmed presterar bättre.
Typ; ja, det suger fett att behöva åka till Stockholm oftare MEN jag kan besöka kungliga biblioteket/museet/trädgården osv.

 

[Magiana]

Det finns ju olika sorter. Jag har testat 4-5 olika innan jag hittade cymbalta/Duloxetin som funkar på mig. De har jag inga biverkningar av förutom att om jag glömmer dem får jag mardrömmar.

Är det värt att börja en timme tidigare nån dag i veckan för att hinna/orka göra något kul på kvällen?
Jag studsar i dagar efter en bokcirkel, eftersom det ger mig massor.
Jag tycker som sagt att roliga saker frigör tid, på så vis att jag mår bättre och därmed presterar bättre.
Typ; ja, det suger fett att behöva åka till Stockholm oftare MEN jag kan besöka kungliga biblioteket/museet/trädgården osv.

En del biverkningar kan ta månader, upp till ett år att konstatera att man fått, så jag är inte alls pigg på att prova.

Jag skulle vilja ha så gott om tid på morgonen att jag känner att jag hinner göra yoga utan att stressa. Tyvärr har jag i perioder svårt att komma till skott med det så jag behöver försöka plocka bort de motstånd som finns, (typ sova länge på morgonen eller ligga kvar i sängen). Att börja tidigare på morgonen skulle motverka det.

Det finns verkligen inte mycket i Stockholm som jag är road av. Bergianska trädgården är det enda jag kan komma på men man tröttnar ju snart om man ränner där jämt. Men nu är säsongen slut för trädgård, så den biten faller också bort.

 

[Vallmo]

Jag har käkat sånt mot panikångesten förut och det hjälpte inte särskilt väl egentligen, bara att jag slapp ligga på sängbotten och skaka. Biverkningarna är inte kul så visst kan det vara värre. En del av mitt liv har blivit helt sabbat av medicin. Jag vill inte sabba det igen.

Haken är att hitta tid. Jag har t.ex. redan tidigare tänkt vara aktiv i trädgårdsföreningen eller naturskyddsföreningens aktiviteter, men alltid kört fast på att jag inte haft tid.

Jag har ingen aning om var folk bor, om nu menar de som går samma ridkurser som jag. Men jag antar väl att de bor i närheten då det mest är de som går på ridskolan i vanliga fall som också går på kurserna.

Då kanske du har haft fel medicin. Det finns många olika sorter och ibland behöver man prova sig fram för att hitta rätt.

Ursäkta om jag blir lite personlig, men jag uppfattar det även som du har en del tvång.
När jag säger det så menar jag att dina tankar verkar väldigt upptagna på att du inte har tillräckligt med tid. Jag tror inte att tiden är ditt problem egentligen utan snarare din syn på hur tiden ska användas.

Om du fått medicin mot panikångest så kanske det inte är en antidepressiv medicin du har fått utan något annat? Kolla upp det för säkerhets skull.
Sertralin till exempel är en antidepressiv medicin som man även ger vid tvång.
Bara en tanke och absolut ingen "nätdiagnos".
Usch vad svårt det är att ge råd. Jag vet att jag borde hålla tyst om specifika mediciner, men jag bryr mig, jag har kunskapen och jag kan inte låta bli. Jag hoppas att du tar det som det är menat, en god tanke och i största välmening.

 

[Hyacinth]

En del biverkningar kan ta månader, upp till ett år att konstatera att man fått, så jag är inte alls pigg på att prova.

Jag skulle vilja ha så gott om tid på morgonen att jag känner att jag hinner göra yoga utan att stressa. Tyvärr har jag i perioder svårt att komma till skott med det så jag behöver försöka plocka bort de motstånd som finns, (typ sova länge på morgonen eller ligga kvar i sängen). Att börja tidigare på morgonen skulle motverka det.

Det finns verkligen inte mycket i Stockholm som jag är road av. Bergianska trädgården är det enda jag kan komma på men man tröttnar ju snart om man ränner där jämt. Men nu är säsongen slut för trädgård, så den biten faller också bort.

Hur skulle livet se ut om du fick drömma?

 

[Magiana]

Då kanske du har haft fel medicin. Det finns många olika sorter och ibland behöver man prova sig fram för att hitta rätt.

Ursäkta om jag blir lite personlig, men jag uppfattar det även som du har en del tvång.
När jag säger det så menar jag att dina tankar verkar väldigt upptagna på att du inte har tillräckligt med tid. Jag tror inte att tiden är ditt problem egentligen utan snarare din syn på hur tiden ska användas.

Om du fått medicin mot panikångest så kanske det inte är en antidepressiv medicin du har fått utan något annat? Kolla upp det för säkerhets skull.
Sertralin till exempel är en antidepressiv medicin som man även ger vid tvång.
Bara en tanke och absolut ingen "nätdiagnos".
Usch vad svårt det är att ge råd. Jag vet att jag borde hålla tyst om specifika mediciner, men jag bryr mig, jag har kunskapen och jag kan inte låta bli. Jag hoppas att du tar det som det är menat, en god tanke och i största välmening.

Jag har ätit Anafranil/Klomipramin och Lyrica. Sista läkaren skrev ut Sertralin men jag vägrade ta det.

Innan jag flyttade hade jag gott om tid. Då hade jag inga problem med att hinna rida varje dag, eller nästan varje dag. Min livssituation har helt enkelt ändrats och jag har numera ett hus och en väldigt stor (och vanskött) trädgård som jag vill försöka få ordning på. Förra året trodde jag att jag var Fantomen och körde på i 190 för att fixa i ordning. Det gav mig en nära-väggen-upplevelse. Nu räcker befintlig energi knappt till det mest grundläggande så som att klippa gräsmattan och sköta grönsakslandet, därav min upplevelse av att tiden inte räcker. Men det är väl snarare orken som inte räcker. Eller så är det brist på båda.

Jag känner mest att jag bara existerar. Jag lever inte. Jag har inte tid och ork att uppfylla mina drömmar.

Hur skulle livet se ut om du fick drömma?

Jag skulle bl.a. vara helt självförsörjande på grönsaker, frukt och bär. Jag skulle hålla på med olika hantverk. Jag skulle ha vänner. Jag skulle experimentera med odlandet och testa udda växter och odlingstekniker. Lära mig om permakultur. Huset skulle vara snyggt och trivsamt. Jag skulle nog ha höns. Och jag skulle ha bin.

 

[EmmaBovary]

Mina erfarenheter av Lyrica är att det kan vara lite av ett rävgift, så var det senaste medicinen du testade kan jag förstå aversionen. Men det går ju inte att jämföra med Sertarlin, som är en antidepressiv medicin.

 

[Magiana]

Mina erfarenheter av Lyrica är att det kan vara lite av ett rävgift, så var det senaste medicinen du testade kan jag förstå aversionen. Men det går ju inte att jämföra med Sertarlin, som är en antidepressiv medicin.

Alla mediciner har ungefär samma sorts biverkningar och de jag testat har fungerat likadant. Jag vill inte prova då det kan dröja väldigt länge innan man märker alla biverkningar.

 

[EmmaBovary]

Alla mediciner har ungefär samma sorts biverkningar och de jag testat har fungerat likadant. Jag vill inte prova då det kan dröja väldigt länge innan man märker alla biverkningar.

Fast en jämförelsen med just Lyrica och Sertarlin känns inte särskilt rättvis. Och i de flesta fallen med den senare så brukar väl snarare insättningen vara den tuffare perioden, och att det kan ta någon månad eller två för att avgöra om det är rätt medicin eller inte. @Vallmo kan nog komma med bättre inputs än jag förvisso.

 

[Vallmo]

Alla mediciner har ungefär samma sorts biverkningar och de jag testat har fungerat likadant. Jag vill inte prova då det kan dröja väldigt länge innan man märker alla biverkningar.

Biverkningarna kommer väl ganska omgående.
Den goda effekten av läkemedlet brukar ju däremot ta tid på sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

 

[Vallmo]

Jag har ätit Anafranil/Klomipramin och Lyrica. Sista läkaren skrev ut Sertralin men jag vägrade ta det.

Innan jag flyttade hade jag gott om tid. Då hade jag inga problem med att hinna rida varje dag, eller nästan varje dag. Min livssituation har helt enkelt ändrats och jag har numera ett hus och en väldigt stor (och vanskött) trädgård som jag vill försöka få ordning på. Förra året trodde jag att jag var Fantomen och körde på i 190 för att fixa i ordning. Det gav mig en nära-väggen-upplevelse. Nu räcker befintlig energi knappt till det mest grundläggande så som att klippa gräsmattan och sköta grönsakslandet, därav min upplevelse av att tiden inte räcker. Men det är väl snarare orken som inte räcker. Eller så är det brist på båda.

Jag känner mest att jag bara existerar. Jag lever inte. Jag har inte tid och ork att uppfylla mina drömmar.


Jag skulle bl.a. vara helt självförsörjande på grönsaker, frukt och bär. Jag skulle hålla på med olika hantverk. Jag skulle ha vänner. Jag skulle experimentera med odlandet och testa udda växter och odlingstekniker. Lära mig om permakultur. Huset skulle vara snyggt och trivsamt. Jag skulle nog ha höns. Och jag skulle ha bin.

Både Lyrica och klomipramin har mer biverkningar om du frågar mig.
Lyrica är dessutom ingen antidepressiv medicin. Den ger man mot smärta, epilepsi och mot GAD (generaliserad ångest).
Klomipramin är en gammaldags medicin och de har generellt mer biverkningar än de nya antidepressiva.

Vad synd att du inte fick Sertralin först. Jag tror din upplevelse hade varit annorlunda då.

För övrigt låter det som din livsstil stressar mer än vad den ger. Ibland kan saker låta bra i teorin men inte i praktiken. Det kanske inte är din grej. Går det att tänka så?

 

[Vallmo]

Fast en jämförelsen med just Lyrica och Sertarlin känns inte särskilt rättvis. Och i de flesta fallen med den senare så brukar väl snarare insättningen vara den tuffare perioden, och att det kan ta någon månad eller två för att avgöra om det är rätt medicin eller inte. @Vallmo kan nog komma med bättre inputs än jag förvisso.

Jag tycker du beskriver det väldigt bra.

 

[Magiana]

Biverkningarna kommer väl ganska omgående.
Den goda effekten av läkemedlet brukar ju däremot ta tid på sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

Jag upptäckte inte att jag hade haft en biverkning förrän jag slutade med medicin och då hade jag käkat medicin större delen av livet. Om jag får den biverkningen igen kommer jag inte märka det särskilt omgående. Men jag är i alla medveten om den nu.

 

[Magiana]

Både Lyrica och klomipramin har mer biverkningar om du frågar mig.
Lyrica är dessutom ingen antidepressiv medicin. Den ger man mot smärta, epilepsi och mot GAD (generaliserad ångest).
Klomipramin är en gammaldags medicin och de har generellt mer biverkningar än de nya antidepressiva.

Vad synd att du inte fick Sertralin först. Jag tror din upplevelse hade varit annorlunda då.

För övrigt låter det som din livsstil stressar mer än vad den ger. Ibland kan saker låta bra i teorin men inte i praktiken. Det kanske inte är din grej. Går det att tänka så?

Sertralin fanns nog inte när jag insjuknade. Jag har haft ångestsyndrom från 13 års ålder till jag blev 40.

Jag har haft mina drömmar hela livet. Ska jag radera dem ser jag inte någon stor poäng med att leva ens. Jag vill inte vara någon tråkig svensson och hör egentligen inte hemma i det "moderna vita civiliserade samhället".

 

[EmmaBovary]

Jag upptäckte inte att jag hade haft en biverkning förrän jag slutade med medicin och då hade jag käkat medicin större delen av livet. Om jag får den biverkningen igen kommer jag inte märka det särskilt omgående. Men jag är i alla medveten om den nu.

Men vad är det för biverkning då? I retroperspektiv kan jag säga att jag kanske blev snäppet mer labil första veckorna av Sertarlin, men inte så farligt. Utöver det rörde det sig bara om småsaker egentligen, pyttelite svårare att sova och lite svårare att få orgasm. Dock fick jag lov att byta medicin efter några år pga. minskad effekt, och alltså inte beroende på biverkningar. Lyrica är en annan historia, och den gavs som ett komplement till antidepressiva. Där gick jag upp mycket i vikt, mitt hetsätande tog över och det var lite för lätt att successivt öka dosen. Vet många som missbrukat sagda medicin, och haft ett helvete att sätta ut den.

 

[Magiana]

Men vad är det för biverkning då? I retroperspektiv kan jag säga att jag kanske blev snäppet mer labil första veckorna av Sertarlin, men inte så farligt. Utöver det rörde det sig bara om småsaker egentligen, pyttelite svårare att sova och lite svårare att få orgasm. Dock fick jag lov att byta medicin efter några år pga. minskad effekt, och alltså inte beroende på biverkningar. Lyrica är en annan historia, och den gavs som ett komplement till antidepressiva. Där gick jag upp mycket i vikt, mitt hetsätande tog över och det var lite för lätt att successivt öka dosen. Vet många som missbrukat sagda medicin, och haft ett helvete att sätta ut den.

Jag vill inte svara. Det är för privat.

 

[EmmaBovary]

Jag vill inte svara. Det är för privat.

Jag tänkte nästan det, därför jag listade mina egna biverkningar utifall att du kände igen någon av dem och kanske kunde bilda dig en uppfattning om hur de kan skilja sig åt. Sedan är ju allt så individuellt. Men kontentan är att Sertarlin ofta är en "snällare" medicin, sedan kan den vara en katastrof för vissa på samma vis som Lyrica kan vara helrätt för andra. Jag fick iaf en helt annan förståelse till varför du är skeptisk till någon form av psykofarmaka när jag förstod att Lyrica var med i bilden. Det tänker jag kan säga en del (annars är jag typen som är skeptisk till de som är skeptiska till att testa antidepressiva).

 

[Wingates]

Jag förstår inte riktigt vad det är du ska hinna?
Du pratar alltid om att du ska spara tid, men jag förstår aldrig riktigt till vad?

 

[Magiana]

Jag förstår inte riktigt vad det är du ska hinna?
Du pratar alltid om att du ska spara tid, men jag förstår aldrig riktigt till vad?

Det är bara att titta på min jävla vanskötta trädgård (som jag tog över för 1½ år sedan) så vet du. Det är åtminstone en del av det. I mitt förrförra dagboksinlägg finns nog en video.

Jag vill ha tid att uppfylla mina drömmar. Nu klarar jag nätt och jämnt av allt grundläggande för att ha ett fungerande liv. Jag existerar men lever inte.

 

[Vallmo]

Men vad är det för biverkning då? I retroperspektiv kan jag säga att jag kanske blev snäppet mer labil första veckorna av Sertarlin, men inte så farligt. Utöver det rörde det sig bara om småsaker egentligen, pyttelite svårare att sova och lite svårare att få orgasm. Dock fick jag lov att byta medicin efter några år pga. minskad effekt, och alltså inte beroende på biverkningar. Lyrica är en annan historia, och den gavs som ett komplement till antidepressiva. Där gick jag upp mycket i vikt, mitt hetsätande tog över och det var lite för lätt att successivt öka dosen. Vet många som missbrukat sagda medicin, och haft ett helvete att sätta ut den.

Min personliga erfarenhet är precis den samma med Sertralin och biverkningar.
I jobbet har jag också sett liknande biverkningar av Lyrica så jag kan säga att jag inte gillar den medicinen så mycket.
Jag fick inte heller tillräcklig effekt av Sertralin och då fick jag en tilläggsmedicinering med Voxra, som är ett annat antidepressivt preparat (SNRI) Den medicineringen funkar kanon på mig och jag mår väldigt bra numera.
Jag har gått i långvarig terapi också så jag tror att allt har spelat sin roll för att jag ska må bättre.

 

[Vallmo]

Sertralin fanns nog inte när jag insjuknade. Jag har haft ångestsyndrom från 13 års ålder till jag blev 40.

Jag har haft mina drömmar hela livet. Ska jag radera dem ser jag inte någon stor poäng med att leva ens. Jag vill inte vara någon tråkig svensson och hör egentligen inte hemma i det "moderna vita civiliserade samhället".

Men då kanske du ska prova Sertralin nu då?
Det är stor skillnad på dom gamla och dom nya medicinerna.

Angående dina drömmar så överensstämmer inte drömmen alltid med verkligheten.
Det låter som om det är övermäktigt för dig att rodda runt allt.
Det låter som att du gillar tanken men inte allt jobb det medför. Men jag kan ju såklart ha fel. Jag känner dig inte. Jag utgår bara från vad du skriver här.

En av mina största förändringar efter jag blev sjuk den här gången var att acceptera att jag inte kommer hinna med allt, inte orka med allt och att jag ibland bara behöver slappa. Ibland får man prioritera och att prioritera innebär ibland att skita i saker.
Jag avsätter till och med tid för att bara slappa genom att planera in till exempel en middagslur efter ett jobbigt arbetspass, trots att trädgården aldrig blir klar och tvätthögen har växt till ett berg i tvättstugan.