Skolattacken i Fagersta (utbruten från Mobilförbud i skolan)

[nullo-modo]

Problemet är väl inte att de uttrycker ilska osv (men inte andra känslor) utan att uttrycken inte är särskilt relationsstärkande och konstruktiva, vilket självklart även uttryck av frustration, ilska och sorg kan vara. Det är för mig inte att nedvärdera en känsla, utan att sätta ord på destruktivitet; att kalla en spade för en spade. Och det är ju inte mer destruktivitet vi önskar från männen utan förmåga att uttrycka även svåra känslor på respektfulla och givande sätt.

Behöver känslouttryck vara relationsstärkande och konstruktiva.

Är ju själv uppfostrad så som tjejer och kvinnor ska visa sina känslor vilket gjort att alla känslor hos mig kommer ut i tårar för att gråta var helt okej att utrycka sig på när jag blev mobbad i skolan. Hade jag varit kille och någon snodde mitt suddgummi så hade det säkert varit mer okej med en rak höger än att gråta.
Samma känslor som vi lärt om vissa på olika vis.
Att säga att den ena är utan känslor men inte den andra, när det köper jag inte.

 

[tanten]

Behöver känslouttryck vara relationsstärkande och konstruktiva.

Är ju själv uppfostrad så som tjejer och kvinnor ska visa sina känslor vilket gjort att alla känslor hos mig kommer ut i tårar för att gråta var helt okej att utrycka sig på när jag blev mobbad i skolan. Hade jag varit kille och någon snodde mitt suddgummi så hade det säkert varit mer okej med en rak höger än att gråta.
Samma känslor som vi lärt om vissa på olika vis.
Att säga att den ena är utan känslor men inte den andra, när det köper jag inte.

Ja och nej.
Mannen jag levde med hade känslor men kunde inte identifiera dem. Blev helt ställd, eller möjligen arg, när jag frågade om hur han mådde eller kände. Blev han arg på sig själv skällde han ut mig. Helt logiskt i hans huvud.

 

[nullo-modo]

Ja och nej.
Mannen jag levde med hade känslor men kunde inte identifiera dem. Blev helt ställd, eller möjligen arg, när jag frågade om hur han mådde eller kände. Blev han arg på sig själv skällde han ut mig. Helt logiskt i hans huvud.

Att identifiera känslor finns säkert på båda sidor, ofta för att det inte bara är en känsla utan olika samtidigt.
Är ju fortfarande känslor även om du inte vet vilken/vilka det är.

 

[manda]

Behöver känslouttryck vara relationsstärkande och konstruktiva.

Är ju själv uppfostrad så som tjejer och kvinnor ska visa sina känslor vilket gjort att alla känslor hos mig kommer ut i tårar för att gråta var helt okej att utrycka sig på när jag blev mobbad i skolan. Hade jag varit kille och någon snodde mitt suddgummi så hade det säkert varit mer okej med en rak höger än att gråta.
Samma känslor som vi lärt om vissa på olika vis.
Att säga att den ena är utan känslor men inte den andra, när det köper jag inte.

Jag tycker det är en rimlig lägsta-standard att om någon behöver uttrycka känslor på ett sätt som kan bli skrämmande, hotande eller farligt (inklusive livsfarligt) för andra, så får man hantera det utan andra närvarande eller tillsammans med andra som givit sitt samtycke till att närvara.

Edit: håller helt med om att vi fostrats till olika sätt att hantera/inte hantera, kanalisera och uttrycka/undantrycka känslor så att mäns känslouttryck (eller frånvaro därav) generellt får konsekvenser av oftare brottslig karaktär än hur kvinnor fostras.

 

[MJLee]

Den här typen av människor ska in bakom galler och få stanna där, det har ju visat sig gång på gång att sådana inte går att ha lösa ute i samhället oavsett vilka chanser dom får till rehabilitering eftersom det alltid är medmänniskorna som hamnar i skottlinjen, vissa här kommer att tycka att jag är hård och känslokall men detta står jag för, vi behöver mer trygghet i samhället och inte mindre.

Hur tänker du, att de ska ha livstids fängelse? Eller menar du att även misstanken om att någon kommer agera som mördaren gjorde ska dömas till fängelse? Om du inte agerar på bara hoten så kommer inte samhället vara tryggare eftersom personen redan utfört dådet. En sådan person kommer inte heller avskräckas från att utföra dådet bara för att hen riskerar ett långt fängelsestraff.

Det som däremot gör samhället tryggare är om man fångar upp dessa personer innan de går vidare till handling. Bättre vård, tidigare ingrepp. Gärningsmannen verkar ha haft en mycket trasig barndom med en pappa som misshandlade honom. Där skulle de sociala myndigheterna kunnat agera mycket tidigare och med större kraft. Sedan är problemet hur man ska urskilja de som faktiskt är en risk att gå från ord till handling och de som inte gör det.

 

[tanten]

Att identifiera känslor finns säkert på båda sidor, ofta för att det inte bara är en känsla utan olika samtidigt.
Är ju fortfarande känslor även om du inte vet vilken/vilka det är.

JAG behöver inte veta vilka känslorna var.
Men han borde vetat.

 

[nullo-modo]

JAG behöver inte veta vilka känslorna var.
Men han borde vetat.

Tycker själv det är svårt att veta ibland även om jag är bättre på det nu än innan.
Möjligt det är extremt ovanligt, ingen aning faktiskt.

 

[MacGyver 2.0]

Hur tänker du, att de ska ha livstids fängelse? Eller menar du att även misstanken om att någon kommer agera som mördaren gjorde ska dömas till fängelse? Om du inte agerar på bara hoten så kommer inte samhället vara tryggare eftersom personen redan utfört dådet. En sådan person kommer inte heller avskräckas från att utföra dådet bara för att hen riskerar ett långt fängelsestraff.

Det som däremot gör samhället tryggare är om man fångar upp dessa personer innan de går vidare till handling. Bättre vård, tidigare ingrepp. Gärningsmannen verkar ha haft en mycket trasig barndom med en pappa som misshandlade honom. Där skulle de sociala myndigheterna kunnat agera mycket tidigare och med större kraft. Sedan är problemet hur man ska urskilja de som faktiskt är en risk att gå från ord till handling och de som inte gör det.

Han var ju inte precis okänd och fanns redan i belastningsregistret så insatser borde gjorts för länge sen för att få in honom på rätt spår, det är alldeles för mycket "vänta och se", istället ska det vara "här och nu" men det finns dom som har så grava vanföreställningar så dom inte kan vistas i samhället utan konstant övervakning, det sitter ett antal sådana på rättspsyk och dom kommer aldrig ut därifrån.

 

[Luff]

Det finns ytterligare en misstänkt.

 

[cili]

Det har nu hållits en tyst minut. På minnesplatsen stod fler poliser än jag någonsin sett på samma plats tidigare. Det är fullt av ljus och blommor. Fagersta stannade upp för en liten stund. För dom flesta kommer livet steg för steg återgå till det normala, men för offrets närstående blir det aldrig som det var. Jag lider så med dom.
Barn ska inte dö i skolan. Ingen ska bli mördad.

 

[cili]

Ikväll har det varit en minnesstund med musikuppträdanden i en närliggande park. Det kändes som att halva stan var på plats. En lång kortege med a-traktorer körde runt kvarteret med varningsblinkers på, innan dom stannade på två parkeringar som spärrats av för att göra plats för just dom - och ändå blev det överfullt. Det knöt sig i magen när dessa bilar som vanligen för mycket oväsen nästan gled fram ljudlöst längs gatan och sedan parkerades i tystnad. Konferencieren började prata, inväntade ungdomarna från bilarna och tog sedan initiativ till dagens andra tysta minut. Aldrig har en så stor folksamling blivit så tyst. Sorlet la sig omedelbart och stämningen var oerhört tung. Det var som att all sorg lagt sig som ett ljuddämpande tyngdtäcke över oss som stod där. Det enda som hördes var snyftningar från flera håll. Därefter tog musiken vid.

Det var fint att se alla ungdomarna som kom dit, kramade om varandra och i vissa fall fick fram ett leende. De föräldrar som stöttade sina barn, stora som små. Vuxna som tagit sig dit för att vara en del i Fagerstas gemenskap. Brandmän på rad. Ambulanspersonal, poliser och personer i krisstöd-västar utspridda över området. Och alla andra som av en eller annan anledning stod där i havet av människor, som tillsammans bildade en stor enhet.

Den senaste veckan har verkligen vänt upp-och-ner på tillvaron här. En person har berövats sitt liv, två är allvarligt skadade och kämpar på sjukhus, en familj har mist sin tonårstjej, två andra familjer önskar inget hellre än att deras söner blir bra och får komma hem igen, 13 000 invånare har förlorat fotfästet för en stund och ett helt land är skakat.

Från minnesplatsen, foto SVT

 

[ainasoja]

Har en vän till mig som arbetar på skolan. Den här veckan har varit den värsta veckan personen någonsin haft, oerhört psykiskt tungt för alla som arbetar i skolan.

Jag kan inte ens sätta mig in i hur det känns, jag har aldrig varit i den sitsen personen är i och vill aldrig uppleva den.