Som sagt var, det är en nästan omöjlig uppgift att hitta en skola som för varje individ leder till bästa tänkbara resultat. Jag är en obotlig slacker egentligen, om jag inte har en piska över axeln i form av något att tävla mot eller prestera inför. Tycker det är astrist att ha häst om jag inte har tävling att motivera mig med som mål - om än långt fram i tiden - och hade inte lagt två strån i kors för skolan om jag inte mätts mot betyg och fått stå till svars för dåliga prestationer. Dör tristessdöden i jobb där jag inte mäts tydligt mot prestation men kan springa benen av mig för uppskattning/högt betyg när jag tycker att det är viktigt. Helt enkelt sannolikt din och Grazings totala motsats.
Stipendiets vara eller inte vara hade dock inte spelat in ett dyft för min del vad gäller betygen jag fick, där var det tillfredsställelsen i att se fina betyg fyllas i som gjorde att jag trots allt lade manken till i skolan och inte bara hängde i stallet eller med polarna. Däremot var stipendiet efter i vart fall nian en skön knuff i ryggen att gå in på gymnasiet och sikta högre men uppskattar ändå att också den typen av prestationer framhålls, även om det nu av Grazings inlägg tycks som att idrottsprestationer eller andra uttagningar inom skolan försvunnit. Det var en makalös ojämlikhet på min tid mellan sport(killarnas) upphöjda ställning och de duktiga esteterna - där de elever som presterade bra i andra ämnen aldrig annars framhölls.
