Nej du ser inte problemet med det, märker det. För mig hade det varit ett enormt problem då hopplösheten i att hur jag än kämpade aldrig skulle lyftas fram som en bra elev skulle ta över helt. Som sagt, är det frivillig tävling så visst men nu är inte skolan det.
Du har svårt att tro det. Jag har svårt att tro att det är så extremt vanligt. Jag känner ingen som har haft det så i skolan. Och vad spelar det för roll hur många skolor som har det så och inte, är det ens relevant liksom. Det är inte rätt oavsett hur många skolor som har det så.
Om ingen vet om priset, vad är det för motiverande med det då? Då är det ju redan försent för dom som inte var motiverade att bli det och förbättra sina resultat. Eller är det för att visa dom "dåliga" eleverna att kolla här minsann vad ni gick miste om som "struntade" i allt, även ifall dom kanske bara hade det svårt. Dom som kanske som mest hade behövt den där uppmuntran i slutet av skolan för att få liten glad knuff in i nästa del av livet.
Ungefär den hopplöshet som jag kände i idrottstävlingar då. Och jo, även i vår skola förekom det flera varje år. Skol-OS i hela låg- och mellanstadiet och det var INTE frivilligt. Minst två grenar skulle man ställa upp i, så det var bara att välja vad som kändes minst förnedrande inför en publik av jämnåriga. Att få medalj var liksom inte ens något att drömma om, jag var nöjd om jag inte kom sist. Utöver det så var det bland annat fotbollsturneringar och stafetter mellan skolorna, ibland var reglerna så att hela klassen skulle delta och ibland var det ok att de sämsta plockades bort - jag vet ärligt talat inte vilket som var värst.
Jag minns inte om det delades ut stipendier när vi slutade nian men det hade bannemig inte känts fel ur den synvinkeln. Tvärtom hade det jämnat ut lite att de som var mer teoretiskt lagda också hade chansen att få stå i rampljuset.