Jag kan förstå att man kan må så dåligt att man vill "straffa" andra. För att de får en att må dålig eller bara för att de mår bra och har det man själv så innerligt önskar att man hade. Lägg till att det är en 12-åring och det kan finnas många försvårande omständigheter i hans liv. Dåliga hemmaförhållanden, inga eller dåliga vänner, mobbing, diagnoser som omgivningen (familj, skola samhälle) inte ger tillräckligt stöd för, maximalt hormonpåslag p.g.a. puberteten, kanske till och med kriminella kontakter som påverkat honom?
Tragiskt är det iaf för alla inblandade!