Jag är lite kluven, jag tycker egentligen att slopad karens är jättebra (för alla som sköter sig), men förstår också att de som sätter i system att stanna hemma kommer ha ett guldläge. Jag jobbar idag på ett kontorsjobb, och kan jobba hemma. Där är det så klart ett mindre problem, men samtidigt, är du sjuk så ska du egentligen (för din egen skull!) vara sjukskriven och faktiskt vila dig. Jag jobbade med covid, dels för att jag var tvungen (ett externt, digitalt möte med utomstående parter som inte går att flytta) och för att karensavdraget är så saftigt att man helt enkelt "inte har råd" att vara sjuk. Och innan någon börjar gapa om att det är chefens jobb att se till att folk ska kunna vara hemma, detta mötet är en jättejättegammal grej som infördes långt, långt före att min chef blev chef (kanske på 90-talet), och han jobbar för att vi ska bli av med den här grejen, just för att det är helt ohållbart att man "måste" jobba för att kollegan ska slippa ta det mötet själv. Det är alltså helt omöjligt att ta det mötet själv.
Innan dess jobbade jag i en butik. Där var det om möjligt ännu värre att vara sjuk. Där var det inte bara fråga om att man förlorade pengar, det var också kollegor som sattes i skiten om man inte kom för att schemat var upplagt för att ett visst antal personer skulle jobba. Särskilt på helgen var det typ omöjligt att vara sjuk. Och det får ju resultatet att man går till jobbet trots att man är sjuk, och smittar ner sina kollegor som i sin tur smittar ner sina familjemedlemmar och de smittar sina kollegor.
Jag efterfrågar inte ett totalförbud som under pandemin, minsta snorkråka och du stannar hemma, eller att man måste stanna hemma om familjemedlem är sjuk. Men att ha den ekonomiska möjligheten att faktiskt vara sjuk om du är sjuk, det tycker jag är en grundförutsättning.
Men som sagt, jag tror ju tyvärr att det också kan bli folk som stannar hemma i tid och otid. Men för de som sköter sig, så skulle ett slopat karensavdrag vara guld.