"Sluta be om hjälp!"

Jag fick för en tid sedan höra av min chef att jag skulle sluta ställa frågor och be mina kollegor om hjälp med olika saker, för flera hade upplevt det som irriterande.

Jag tror min chefs syfte kanske var att pusha på mig att få bättre självförtroende när t.ex. kunder frågar något och jag är osäker över svaret. ”Du kan det här”, sa min chef. I realitet har det snarare gjort mig mer osäker. Jag kan absolut inte allt som mitt arbete hör till. Jag har varken blivit tillräckligt utbildad eller fått tillräckligt med introduktion när jag började på nuvarande arbetsplats. Vissa moment kan jag fortfarande inte trots att jag nu jobbat på samma ställe ett bra tag. Jag har dessutom haft stora problem med stress, koncentrationsförmågan och minnet, samt varit nära att bli utbränd. Utöver det kan alla ha en dålig dag och helt enkelt inte komma ihåg allt?

Jag struntade ett tag i begäran att sluta fråga om hjälp, men det har mer och mer etsat sig fast i mitt huvud. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för att fråga om hjälp och drar mig för det, vissa dagar mer än andra. Jag vet inte vilka kollegor som stört sig på mina frågor, det enda jag fick från min chef var att det var flera.

Jag har försökt intala mig själv att ”jag kan” så fort osäkerheten dyker upp, och ibland går det bra, men det har absolut hänt att kunden fått fel information. Som tur är än så länge över småsaker, men det är inte speciellt professionellt och ger mig ångest.

De gånger det blivit fel är det inte heller så att jag bara drar till med något. Jag tror att det jag svarar är rätt, men det finns ändå en osäkerhet där och jag hade helst frågat och fått bekräftelse på att jag tänkt rätt – men det är detta jag inte får göra utan jag ska/bör gå på min känsla av att jag har rätt.

Egentligen är det väl ingenting som händer av att jag struntar i vad min chef och mina kollegor stör sig på, mer än deras ogillande och pikar, och mitt dåliga mående över dålig arbetsmiljö.

Jag fattar absolut att det kan vara irriterande med ständiga (?) frågor och kanske upprepade sådana, men samtidigt är det inte heller bra om en eller flera inte vågar fråga för att det blir ett irritationsmoment.

Kände bara att jag behövde skriva av mig.

 

[Brie]

Det kanske inte är till så stor hjälp, men jag tycker att din chef hanterat det väldigt oproffsigt.

 

[Modest]

Jag fick för en tid sedan höra av min chef att jag skulle sluta ställa frågor och be mina kollegor om hjälp med olika saker, för flera hade upplevt det som irriterande.

Jag tror min chefs syfte kanske var att pusha på mig att få bättre självförtroende när t.ex. kunder frågar något och jag är osäker över svaret. ”Du kan det här”, sa min chef. I realitet har det snarare gjort mig mer osäker. Jag kan absolut inte allt som mitt arbete hör till. Jag har varken blivit tillräckligt utbildad eller fått tillräckligt med introduktion när jag började på nuvarande arbetsplats. Vissa moment kan jag fortfarande inte trots att jag nu jobbat på samma ställe ett bra tag. Jag har dessutom haft stora problem med stress, koncentrationsförmågan och minnet, samt varit nära att bli utbränd. Utöver det kan alla ha en dålig dag och helt enkelt inte komma ihåg allt?

Jag struntade ett tag i begäran att sluta fråga om hjälp, men det har mer och mer etsat sig fast i mitt huvud. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för att fråga om hjälp och drar mig för det, vissa dagar mer än andra. Jag vet inte vilka kollegor som stört sig på mina frågor, det enda jag fick från min chef var att det var flera.

Jag har försökt intala mig själv att ”jag kan” så fort osäkerheten dyker upp, och ibland går det bra, men det har absolut hänt att kunden fått fel information. Som tur är än så länge över småsaker, men det är inte speciellt professionellt och ger mig ångest.

De gånger det blivit fel är det inte heller så att jag bara drar till med något. Jag tror att det jag svarar är rätt, men det finns ändå en osäkerhet där och jag hade helst frågat och fått bekräftelse på att jag tänkt rätt – men det är detta jag inte får göra utan jag ska/bör gå på min känsla av att jag har rätt.

Egentligen är det väl ingenting som händer av att jag struntar i vad min chef och mina kollegor stör sig på, mer än deras ogillande och pikar, och mitt dåliga mående över dålig arbetsmiljö.

Jag fattar absolut att det kan vara irriterande med ständiga (?) frågor och kanske upprepade sådana, men samtidigt är det inte heller bra om en eller flera inte vågar fråga för att det blir ett irritationsmoment.

Kände bara att jag behövde skriva av mig.

Dålig feedback. Du behöver få veta exakt vilka saker som är onödiga att fråga om = dvs du kan lita på att du kan de sakerna och inte behöver fråga om dem. Detta skapar ju bara mer osäkerhet hos dig, vilket inte alls är konstigt. (Fått lika ospecifik feedback och det gör en verkligen sjukt illa till mods).

 

[Tilly_85]

Har du nämnt för din chef att du kunde haft behov för mer upplärning? Finns det något material du kan läsa på eller har du möjlighet att göra anteckningar och plugga lite hemma på det du känner dig osäker på?

Är det någon annan kollega du känner dig trygg på att ta upp detta med och höra om dom har några bra förslag på hur situationen kan bli bättre?

 

[ptr]

Ett sätt är att försöka säga ifrån om sakaer man är osäker på, med motiveringen att man inte skulle fråga om hjälp med detta så är det som vet hur det ska göras göra det istället. På så vis kan man kasta bollen tillbaka.
Har upplevt det lika på ett antal arbetsplatser, med tiden förstod jag att detta är ytterligare ett sätt trakaserier kan te sig på, ett sätt att utmåla en kollega som inkompetent. Det är chefens sak att reda i det så det i dennes knä det ska hamna.

 

[A_NN_A]

Jag fick för en tid sedan höra av min chef att jag skulle sluta ställa frågor och be mina kollegor om hjälp med olika saker, för flera hade upplevt det som irriterande.

Jag tror min chefs syfte kanske var att pusha på mig att få bättre självförtroende när t.ex. kunder frågar något och jag är osäker över svaret. ”Du kan det här”, sa min chef. I realitet har det snarare gjort mig mer osäker. Jag kan absolut inte allt som mitt arbete hör till. Jag har varken blivit tillräckligt utbildad eller fått tillräckligt med introduktion när jag började på nuvarande arbetsplats. Vissa moment kan jag fortfarande inte trots att jag nu jobbat på samma ställe ett bra tag. Jag har dessutom haft stora problem med stress, koncentrationsförmågan och minnet, samt varit nära att bli utbränd. Utöver det kan alla ha en dålig dag och helt enkelt inte komma ihåg allt?

Jag struntade ett tag i begäran att sluta fråga om hjälp, men det har mer och mer etsat sig fast i mitt huvud. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för att fråga om hjälp och drar mig för det, vissa dagar mer än andra. Jag vet inte vilka kollegor som stört sig på mina frågor, det enda jag fick från min chef var att det var flera.

Jag har försökt intala mig själv att ”jag kan” så fort osäkerheten dyker upp, och ibland går det bra, men det har absolut hänt att kunden fått fel information. Som tur är än så länge över småsaker, men det är inte speciellt professionellt och ger mig ångest.

De gånger det blivit fel är det inte heller så att jag bara drar till med något. Jag tror att det jag svarar är rätt, men det finns ändå en osäkerhet där och jag hade helst frågat och fått bekräftelse på att jag tänkt rätt – men det är detta jag inte får göra utan jag ska/bör gå på min känsla av att jag har rätt.

Egentligen är det väl ingenting som händer av att jag struntar i vad min chef och mina kollegor stör sig på, mer än deras ogillande och pikar, och mitt dåliga mående över dålig arbetsmiljö.

Jag fattar absolut att det kan vara irriterande med ständiga (?) frågor och kanske upprepade sådana, men samtidigt är det inte heller bra om en eller flera inte vågar fråga för att det blir ett irritationsmoment.

Kände bara att jag behövde skriva av mig.

Det din chef borde göra är att fråga dig hur du tycker arbetet fungerar och om det finns några områden du vill ha extra upplärning inom.

Jag har inget bra råd då jag inte vet hur du fungerar. Själv hade jag ifrågasatt min chefs sätt att hantera problemet, men jag vet att få vill göra på det sättet.

 

[em-pirre]

Jag förstår verkligen både ts ocv kollegor. Jag har haft ett antal kollegor som ständigt frågar, vilket innebär att jag gör både mitt och personens jobb.

Kan du försöka anteckna mera och ha luntlappar, eller göra en lista över de saker du inte kan och be chefen om skolning dessa?

 

[Luff]

Jag hade en vikarierande kollega som frågade en hel del. Fullständigt adekvata frågor. Inget som gick att bara slå upp i något dokument. Andra kollegor var irriterade. Och jag tror att det var kollegans sätt att fråga. Hon var frustrerad över att hon bara "skulle" veta saker, ta beslut utifrån godtyckliga grunder och att ingen var utsedd till att svara. Jag tog mig an henne och då hon i och med detta lugnade ner sig så blev dom andra trevligare också. Jag tror att ts behöver en frågeperson. Jag skulle gått till chefen direkt med mina frågor så det blev glasklart att det är frågor som inte bara går att veta svaret på.

 

[Sasse]

Har du nämnt för din chef att du kunde haft behov för mer upplärning? Finns det något material du kan läsa på eller har du möjlighet att göra anteckningar och plugga lite hemma på det du känner dig osäker på?

Är det någon annan kollega du känner dig trygg på att ta upp detta med och höra om dom har några bra förslag på hur situationen kan bli bättre?

Jag har absolut nämnt för min chef att jag har mer behov av upplärning (flera gånger), men det händer inget. Min chef vet även om att jag har besvär med vissa arbetsuppgifter för att det är för hög psykisk påfrestning, eller hur man ska beskriva det. Vi har tidigare kommit överens om att jag därför inte ska behöva ta dessa pass, eller åtminstone i liten omfattning, men i efterhand har chefen verkat anse att jag får hantera det och satt upp mig på dessa pass ändå. Chefen menar på att om jag inte klarar dessa pass får jag byta med mina kollegor. Gissar att det skulle bli ännu ett irritationsmoment om jag dessutom börjat fråga efter passbyte. Jag har dessutom testat att byta pass och det är typ omöjligt.

Nu förstår jag chefen som så. I mina arbetsuppgifter ingår det passet, men om vi samtidigt kommer överens om att jag inte ska arbeta med det för att det ställer till för mycket psykiskt för mig (har varit långtidssjukskriven och ingen av oss vill att jag hamnar där igen) så känns det trist att hen ändrar sig i efterhand utan att säga något.

Det är i främsta hand när jag har dessa pass som jag "hela tiden" ber mina kollegor om hjälp för att det är så mycket som man ska kunna utan att man har en utbildning i grunden. De flesta av mina kollegor känner samma sak och de har även nämnt att de vill ha mer utbildning. Vissa av kollegorna har erbjudits utbildning och de kan således mer, men det hör inte till vanligheten.

Vi har lathundar såklart. Det finns material att läsa, men när man skulle ha tid att läsa det... Det finns ingen tid på jobbet och materialet är inget som får tas med hem.


Jag har kollegor som jag har mer tillit för, men jag vet inte hur det ska bli bättre när flera har liknande problem med osäkerhet och viljan att ha mer utbildning i grunden, men inte får det.

 

[Sasse]

Ett sätt är att försöka säga ifrån om sakaer man är osäker på, med motiveringen att man inte skulle fråga om hjälp med detta så är det som vet hur det ska göras göra det istället. På så vis kan man kasta bollen tillbaka.
Har upplevt det lika på ett antal arbetsplatser, med tiden förstod jag att detta är ytterligare ett sätt trakaserier kan te sig på, ett sätt att utmåla en kollega som inkompetent. Det är chefens sak att reda i det så det i dennes knä det ska hamna.

Jag vet ju inte vilka kollegor som tyckt mina frågor varit störande, men jag gissar att jag fått tillbaka att jag ska kunna det för det ingår i mina arbetsuppgifter. Att jag sedan inte har tillräckligt med utbildning i grunden är väl egentligen samma som för alla andra, men de har uppenbart lärt sig tillslut (och vissa har fått utbildning). Förhoppningsvis lär jag mig också med tiden, men det blev en försvårande grej när jag blev långtidssjukskriven med alla klassiska symptom på utbrändhet. Jag kunde inte ens saker jag egentligen kunde då. Jag kom inte ens ihåg mina kollegors namn liksom.

Jag har innan det här mötet alltid tyckt min arbetsplats var bra på det sätt att alla hjälper alla. Alla ställer frågor (hela tiden) och alla hjälper. Jag har inte tyckt att jag ställt mer frågor än någon annan, men uppenbart har jag ställt tillräckligt mycket frågor för att vara irriterande.

 

[Pilot]

Jag tycker det ett kasst sätt för din chef att ge dig "feedback" eftersom det mer är okonstruktiv kritik.
Ett självförtroende skapas ju inte av att få höra att man uppfattas som jobbig av kollegor.
Det ger ju inget förtroende för chefen.
Är det alltid frågor som behöver lösas direkt? Eller kan du få en kollega som handledare?
Har du läst/skummat igenom lathundarna? Då får du ju ett hum + att du förhoppningsvis kan slå upp vissa bitar snabbt som du inte vet.

Jag tycker inte om att vara ny på jobbet just för att man har så dålig koll i början, i vissa fall tar det minst ett år efteråt rutinerna ändras beroende på årstid.

 

[Pilot]

Jag vet ju inte vilka kollegor som tyckt mina frågor varit störande, men jag gissar att jag fått tillbaka att jag ska kunna det för det ingår i mina arbetsuppgifter. Att jag sedan inte har tillräckligt med utbildning i grunden är väl egentligen samma som för alla andra, men de har uppenbart lärt sig tillslut (och vissa har fått utbildning). Förhoppningsvis lär jag mig också med tiden, men det blev en försvårande grej när jag blev långtidssjukskriven med alla klassiska symptom på utbrändhet. Jag kunde inte ens saker jag egentligen kunde då.

Jag har innan det här mötet alltid tyckt min arbetsplats var bra på det sätt att alla hjälper alla. Alla ställer frågor (hela tiden) och alla hjälper. Jag har inte tyckt att jag ställt mer frågor än någon annan, men uppenbart har jag ställt tillräckligt mycket frågor för att vara irriterande.

Det kommer ju varit så att de påpekat för chefen att du borde kunna en del av det du frågar - i syfte att visa på att du och fler behöver mer/ bättre upplärning, men chefen väljer att bolla över det på dig istället.

 

[Sasse]

Dålig feedback. Du behöver få veta exakt vilka saker som är onödiga att fråga om = dvs du kan lita på att du kan de sakerna och inte behöver fråga om dem. Detta skapar ju bara mer osäkerhet hos dig, vilket inte alls är konstigt. (Fått lika ospecifik feedback och det gör en verkligen sjukt illa till mods).

Jag antar att chefen menar att jag ska kunna allt som ingår i arbetet, oavsett egentligen om jag har en utbildning som grund eller ej. Jag har utbildning inom ett område och där frågar jag inte lika mycket heller, men de andra områdena har jag absolut noll och intet utbildning men ska ändå kunna en massa. Men ja, jag håller med om att feedbacken var dålig och ospecifik.

Tyvärr har jag ingen lust att ta upp det här, eller något annat heller för den delen, men chefen igen. Mitt förtroende för hen försvann under tiden jag varit sjukskriven. Samtliga våra möten har fått mig att känna mig nedstämd och inte lyssnad på.

Det din chef borde göra är att fråga dig hur du tycker arbetet fungerar och om det finns några områden du vill ha extra upplärning inom.

Jag har inget bra råd då jag inte vet hur du fungerar. Själv hade jag ifrågasatt min chefs sätt att hantera problemet, men jag vet att få vill göra på det sättet.

Just vid det mötet så pratade vi även om min arbetsprestation i helhet, min upplevelse mot chefens upplevelse. Vi hade ungefär samma tankar. Områden som är bra och områden jag behöver förbättra. Jag minns inte om jag nämnde vid det här tillfället att jag ville ha mer utbildning för att klara mina arbetsuppgifter, eller om jag nämnt det i andra avseenden, men det har absolut kommit upp.

Tyvärr vet jag inte heller hur man ska kunna åtgärda det. Jag har kollegor som jobbat på samma ställe i +15 år som ändå inte har adekvat utbildning inom området. Det känns inte så hoppfullt att jag skulle få det, även om vissa förvisso har fått mer utbildning.

Jag förstår verkligen både ts ocv kollegor. Jag har haft ett antal kollegor som ständigt frågar, vilket innebär att jag gör både mitt och personens jobb.

Kan du försöka anteckna mera och ha luntlappar, eller göra en lista över de saker du inte kan och be chefen om skolning dessa?

Jag antecknar en hel del, och jag läser även våra latmaskar när jag har tid över. Jag har tagit upp med chefen vilka problemområden jag har sas, och bl.a. då att jag skulle vilja ha mer utbildning för att kunna klara mitt jobb bättre. Men det är låg prioritet på det. Det blev dessutom en försvårande situation när jag blev sjukskriven och knappt kunde arbeta men ändå var tvungen till det. Under den perioden (flera månader) var det ännu värre och jag fattar absolut att mina kollegor tröttnade.

Det kommer ju varit så att de påpekat för chefen att du borde kunna en del av det du frågar - i syfte att visa på att du och fler behöver mer/ bättre upplärning, men chefen väljer att bolla över det på dig istället.

Det kan man ju hoppas, men med tanke på hur mycket skitsnack det är känner jag mig inte så optimistisk.

Jag tycker det ett kasst sätt för din chef att ge dig "feedback" eftersom det mer är okonstruktiv kritik.
Ett självförtroende skapas ju inte av att få höra att man uppfattas som jobbig av kollegor.
Det ger ju inget förtroende för chefen.
Är det alltid frågor som behöver lösas direkt? Eller kan du få en kollega som handledare?
Har du läst/skummat igenom lathundarna? Då får du ju ett hum + att du förhoppningsvis kan slå upp vissa bitar snabbt som du inte vet.

Jag tycker inte om att vara ny på jobbet just för att man har så dålig koll i början, i vissa fall tar det minst ett år efteråt rutinerna ändras beroende på årstid.

Min chef är för all del inte världens bästa på konstruktiv kritik. Hen menar nog väl med det mesta hen säger kanske, men ibland känns det inte som att hen tänker på att mottagaren faktiskt har känslor.

Jag har fått rätt många kängor för att jag inte är på ett sätt min chef vill. Det är många sidor jag skulle kunna förbättra, enligt hen. Känns också som en rätt tråkig "feedback".


Oavsett, i princip alla uppkomna situationer behöver lösas direkt.
När jag var på G tillbaka efter sjukskrivningen efterfrågade jag handledare till de svårare arbetsuppgifterna, men det blev ingen respons på det. Nu tror jag responsen blivit att vi inte har arbetskraft till det, för det har vi inte. Jag tänkte jag skulle ta upp med chefen igen om jag kan få mindre tid på det passet jag klarar av mindre bra, men i övrigt känns allt rätt dödfött. Det här är verkligen bara en skriva av sig tråd för jag känner inte att så mycket förändring kommer ske.

 

[Tilly_85]

Jag har absolut nämnt för min chef att jag har mer behov av upplärning (flera gånger), men det händer inget. Min chef vet även om att jag har besvär med vissa arbetsuppgifter för att det är för hög psykisk påfrestning, eller hur man ska beskriva det. Vi har tidigare kommit överens om att jag därför inte ska behöva ta dessa pass, eller åtminstone i liten omfattning, men i efterhand har chefen verkat anse att jag får hantera det och satt upp mig på dessa pass ändå. Chefen menar på att om jag inte klarar dessa pass får jag byta med mina kollegor. Gissar att det skulle bli ännu ett irritationsmoment om jag dessutom börjat fråga efter passbyte. Jag har dessutom testat att byta pass och det är typ omöjligt.

Nu förstår jag chefen som så. I mina arbetsuppgifter ingår det passet, men om vi samtidigt kommer överens om att jag inte ska arbeta med det för att det ställer till för mycket psykiskt för mig (har varit långtidssjukskriven och ingen av oss vill att jag hamnar där igen) så känns det trist att hen ändrar sig i efterhand utan att säga något.

Det är i främsta hand när jag har dessa pass som jag "hela tiden" ber mina kollegor om hjälp för att det är så mycket som man ska kunna utan att man har en utbildning i grunden. De flesta av mina kollegor känner samma sak och de har även nämnt att de vill ha mer utbildning. Vissa av kollegorna har erbjudits utbildning och de kan således mer, men det hör inte till vanligheten.

Vi har lathundar såklart. Det finns material att läsa, men när man skulle ha tid att läsa det... Det finns ingen tid på jobbet och materialet är inget som får tas med hem.


Jag har kollegor som jag har mer tillit för, men jag vet inte hur det ska bli bättre när flera har liknande problem med osäkerhet och viljan att ha mer utbildning i grunden, men inte får det.

Det låter inte så motiverande. Speciellt när man kommit överens om en sak och det inte blir så. Svårt att ge så mycket råd när man inte vet allt men det låter ju som att er chef måste styra upp mer. Både för dig men även för dina kollegor. Det är ofta tyvärr personer som bryr sig mycket och vill mycket som bränner ut sig.

Det går inte att jobba med lathund under en period?

Nä, det var väl mer en tanke på om flera upplever det som du gör så blir det på sikt ett problem för verksamheten och att kanske är något som borde diskuteras och göras något åt. Eller om det fanns någon jobbat där längre och kommit på några bra tricks.

 

[Sasse]

Det låter inte så motiverande. Speciellt när man kommit överens om en sak och det inte blir så. Svårt att ge så mycket råd när man inte vet allt men det låter ju som att er chef måste styra upp mer. Både för dig men även för dina kollegor. Det är ofta tyvärr personer som bryr sig mycket och vill mycket som bränner ut sig.

Det går inte att jobba med lathund under en period?

Nä, det var väl mer en tanke på om flera upplever det som du gör så blir det på sikt ett problem för verksamheten och att kanske är något som borde diskuteras och göras något åt. Eller om det fanns någon jobbat där längre och kommit på några bra tricks.

Nej, naturligtvis. Jag kände bara att jag behövde prata av mig, men vet egentligen inte hur mycket man kan göra åt det här. Om jag orkar ska jag prata med chefen igen.

Tyvärr är det inte möjligt att jobba med lathund nu eller alls tror jag. Min chef har varit väldigt tydlig med att jag måste jobba med kundmottagning hela tiden, och då finns inte tid för lathund.

Det är absolut ett problem och ingen av kollegorna förstår egentligen varför vi inte får utbildningar. På vissa orter ges personalen utbildning, men jag jobbar inte på en sådan ort tyvärr Lösningen som vissa av mina kollegor har haft är att undvika de arbetsuppgifter de känner sig osäkra kring, vilket såklart har lett till kritik hos andra kollegor. Min chef är väl lite av mottot att vi ska kommunicera med varandra och lösa sådana här situationer och liknande själva, men att ge oss utbildning händer inte. Kanske det tas tag i om/när flera blir sjukskrivna, vem vet.

Som sagt, mest en skriva av sig tråd. Men jag är tacksam för alla råd jag fått.

 

[skiesabove]

Låter som en jävligt giftig arbetsplats. Du har fått kritik mot den du är och det du gör. Den ena saken ska chefen skita i, den andra saken ska chefen inte skita i men chefen har däremot skitit i att ge dig förutsättningarna att förbättra dig. Du har rätt till den utbildning du behöver för att klara arbetet. Du blir satt i en omöjlig situation. Det är inte dig det är fel på.

Ta ett samtal med facket genast.

 

[Sasse]

Låter som en jävligt giftig arbetsplats. Du har fått kritik mot den du är och det du gör. Den ena saken ska chefen skita i, den andra saken ska chefen inte skita i men chefen har däremot skitit i att ge dig förutsättningarna att förbättra dig. Du har rätt till den utbildning du behöver för att klara arbetet. Du blir satt i en omöjlig situation. Det är inte dig det är fel på.

Ta ett samtal med facket genast.

Tyvärr har facket hittills inte hjälpt. Jag har ringt massor av gånger, men det enda de säger är "så får det inte gå till" och hänvisa mig till mitt områdes representant som inte går att nå. Arbetsmiljön på min arbetsplats är kass av fler anledningar, men facket verkar inte bry sig alls. Mitt förtroende är kort sagt inte så bra där heller.

 

[DarkInNight]

Jag är också utbränd, och har stora problem med minnet. Det som hjälpt mig är att skriva lathund. Jag använder Word.
Varenda grej jag frågade kollegorna eller lärde mig något på egen hand skrev jag upp i lathunden , tids nog fick jag börja sortera all information och nu är dokumentet rätt omfattande.
Jag skriver informationen som om jag ska förklara till en person som inte vet något om ämnet, för jag vet att det finns risk att när jag behöver informationen nästa gång kanske hjärnan har en dålig dag och inte är så välfungerande.

I Word blir det dessutom sökbart= enklare att hitta snabbt.

 

[Pilot]

Kasst att du inte känner att du kan påverka, det gör ju att det blir svårare att komma tillbaka.
Jag förstår att det känns som om du sitter i en rävsax.
Tycker du gör rätt som ventilerar!

 

[em-pirre]

Jag är också utbränd, och har stora problem med minnet. Det som hjälpt mig är att skriva lathund. Jag använder Word.
Varenda grej jag frågade kollegorna eller lärde mig något på egen hand skrev jag upp i lathunden , tids nog fick jag börja sortera all information och nu är dokumentet rätt omfattande.
Jag skriver informationen som om jag ska förklara till en person som inte vet något om ämnet, för jag vet att det finns risk att när jag behöver informationen nästa gång kanske hjärnan har en dålig dag och inte är så välfungerande.

I Word blir det dessutom sökbart= enklare att hitta snabbt.

Precis det här menade jag med att skriva lista!