Sluta på ett bra jobb? Help!

[Sleepy]

Hur hade ni gjort?

Bytt jobb.

Somliga ser sitt jobb som "bara ett jobb"; där en håller till om dagarna, gör det en måste och sen får sin lön. För andra är jobbet en källa till inspiration, utveckling, stimulans - då hjälper det inte om "allt annat" är bra, när det inte är kul. För det måste vara kul.

Sök, hitta nåt roligare, stay passionate.

 

[Voeux]

Kan berätta att det också spelar in att jag har dåliga erfarenheter från tidigare arbetsplatser. Jag jobbade för en kaoschef mina första fyra yrkesverksamma år. En riktigt strulig entreprenör som startade igång tusen saker och vi andra sprang som tokar bakom honom för att försöka städa upp hans röra. Folk sa upp sig på löpande band och tillslut fick jag också nog. Jag var så frustrerad att det bara kom en groda. "Jag slutar!" Jag var så less på att vara någon man sliter och slänger med hur som helst, hon som alltid ställer upp. Som löser allt. Jag fick inte ens en avtackning av den chefen, han var så besviken på att jag sagt upp mig. Så jag passade på att gå tillbaks till universitetet och avsluta min utbildning. Efter examen började jag på ett jobb där jag sjukskrevs p.g.a utmattning innan jag ens hunnit jobba där i ett år. Det var som att komma ur askan in i elden, jag har aldrig varit med om något liknande. Jag bara skakade som ett asplöv och grät hela dagarna. Vid det här laget började jag ifrågasätta min egen arbetsförmåga. Jag visste helt enkelt inte om jag enbart haft otur, eller om det var så att jag inte klarade av vad som krävdes på arbetsmarknaden.

I samma veva blev jag head-huntad hit. Jag gick med på att gå på en intervju och fick träffa en chef med empati i blicken. Sedan dess har jag mått väldigt bra. Jag har blivit väldigt bra på mitt jobb och presterar idag bäst på arbetsplatsen, tillsammans med en annan kollega, av oss tio som har samma tjänst. Det känns fantastiskt att veta att det inte var fel på mig, utan på arbetsplatserna. Det känns också fantastiskt att jag inte fick bestående men av min utbrändhet.

Men fy, jag blir känslosam när jag skriver om det märker jag. Tanken på hur det var förr gör att det knyter sig i hela magen. Jag tror också att det är därför som jag är så rädd för att byta. Tänk om det blir som då? Buke, finns det bra och snälla jobb där ute?

 

[Voeux]

Bytt jobb.

Somliga ser sitt jobb som "bara ett jobb"; där en håller till om dagarna, gör det en måste och sen får sin lön. För andra är jobbet en källa till inspiration, utveckling, stimulans - då hjälper det inte om "allt annat" är bra, när det inte är kul. För det måste vara kul.

Sök, hitta nåt roligare, stay passionate.

Du har helt rätt

 

[TheRedLightning]

Jag skulle behöva lite råd kring hur ni hade gjort i min situation. Jag har ett bra jobb, med bra lön och bra chef. Härliga kollegor och på 15 min gångavstånd hemifrån. Vi jobbar inte övertid, vi jobbar hemifrån när vi vill och har överlag flexibla arbetstider. På många sätt är det här en drömsituation då det fungerar så väldigt bra med mitt privatliv och hundägande. Jag trivs och har det bekvämt.

Men, jag är så oerhört uttråkad av mina arbetsuppgifter att jag helt har tappat motivationen sedan något år tillbaks. Jag har ingen arbetsglädje kvar utan skjuter upp arbetsuppgifter och tycker inte att någonting känns riktigt roligt längre. Jag har gjort precis samma sak på jobbet, månad efter månad i 3 år nu. Vi är ett litet bolag, jag rapporterar direkt till VD och det finns inga möjligheter att avancera på bolaget. Så jag har börjat hålla ögonen öppna efter nytt jobb, och skickat lite ansökningar.

Men jag velar. En del av mig tycker att jag är galen som vill byta jobb, jag har det ju hur bra som helst här. Tänk om jag hamnar på ett nytt jobb med en dålig chef? Jobbiga kollegor? Press och stress? Pendling till jobbet och fasta kontorstider. Varför skulle jag vilja byta ut den perfekta arbetssituation jag har nu? En annan del av mig tycker att jag är galen som funderar på att stanna. Om jag inte är stimulerad av arbetsuppgifterna så kommer jag ju aldrig hitta lusten igen. Jag kommer fortsätta släpa mig fram och tillbaks till kaffemaskinen och sucka på dagarna.

Jag har funderat på att prata med min chef om läget. Vara ärlig med att jag älskar arbetsplatsen men måste få möjligheten att göra någonting nytt snart, att jag inte finner motivation längre och inte känner att jag gör ett bra jobb. Jag tror dock chansen är extremt liten att jag kommer kunna göra något annat, åtminstone under närmsta 1-2 åren. Det finns helt enkelt inte så många tjänster här. Samtidigt, om jag inte tar upp det själv som kommer jag ju aldrig veta?

Hur hade ni gjort?
1. Stannat kvar p.g.a bra jobb och försökt hitta gnistan igen på något sätt, det är dumt att byta ut något som ändå på så många sätt är väldigt bra.
2. Letat nytt jobb och bytt p.g.a lär inte hitta gnistan igen, och ta en chansning i livet. Nästa jobb kanske till och med är ännu bättre.
3. Pratat med chefen och varit ärlig med hur det känns, och se vart en diskussion om nya arbetsuppgifter internt kan leda. Bra p.g.a kanske finns en liten chans men dåligt p.g.a nu vet chefen att jag inte trivs längre.
4. Något helt annat?

Jag hade börjat att prata med chefen, jag gjorde det när jag var i liknande sits och vi hittade en lösning som fungerade för alla.
Jag hade inget att förlora på att berätta läget, får de inte veta något kan de heller ej hjälpa att se om det finns en lösning.

Beroende på hur samtalet går så hade jag tagit ställning till hur jag ska gå vidare sen.
Man vet vad man har, men vet aldrig vad man får brukar en del säga, men samtidigt ska man inte mista motivationen. Oavsett hur du gör, lycka till med ditt val.

 

[Frokennordberg]

Ja, du har nog rätt.

Prata med chefen är väl mest för att se möjligheterna. Den som frågar får inget veta, skulle ju vara trist om jag säger upp mig och får veta först då att jag borde ha pratat med hen så hade vi kunnat hitta någon bra lösning. Men, oddsen är väl inte på topp heller.

Börja ändå med detta, tycker jag. En väldigt bra chef sa en gång till mig att ”det är inte ditt jobb att veta vad vi kan hjälpa dig med”. Det KAN ju hända att det finns något som kan förbättra situationen?

För oavsett om du söker ett nytt jobb så kanske det inte dyker upp direkt i ett fingerknäpp och då behöver du ändå förutsättningar att trivas så bra det går, till dess!

 

[Sleepy]

Tanken på hur det var förr gör att det knyter sig i hela magen. Jag tror också att det är därför som jag är så rädd för att byta. Tänk om det blir som då?

Dåliga arbetsplatser finns överallt; då byter du igen. Men risken att du hamnar i det läget får nog ses som mindre nu; du kommer ha bättre näsa för vad som är bra och dåligt redan i urvalet. Låt inte rädslorna styra in dig i ett hörn - använd dem till att bli en skarpare förare istället.

 

[grodan21]

Jag är i en liknade sits, ska ta upp en del av mina funderingar på utvecklingssamtalet. Jag har jobbat på nuvarande arbetsplats i 3,5 år, arbetsuppgifterna är samma idag som när jag började och kommer så vara om tio år med. Jag kan inte se mig göra detta i ytterligare tio år.

 

[aiquen]

Hade jag verkligen velat vara kvar på arbetsplatsen som sådan OCH trott att det fanns en rimlig chans att kunna påverka arbetsuppgifterna hade jag nog vänt mig till min chef i första hand.

Men i annat fall: sök nytt jobb! Du sitter ju inte i en akut sits utan kan välja att bara tacka ja till ett annat jobb som verkligen känns rätt. Det går aldrig att på förhand veta säkert exakt hur det blir o.s.v. ja, men skulle det nya jobbet visa sig vara helt åt skogen fel har du ju alltid möjlighet att söka dig vidare igen.

 

[Voeux]

Dåliga arbetsplatser finns överallt; då byter du igen. Men risken att du hamnar i det läget får nog ses som mindre nu; du kommer ha bättre näsa för vad som är bra och dåligt redan i urvalet. Låt inte rädslorna styra in dig i ett hörn - använd dem till att bli en skarpare förare istället.

Du har helt rätt. Det fanns varningsflagg redan i intervjustadiet på mina förra jobb, jag var nog bara för ung och oerfaren för att kunna tolka dem. Förhoppningsvis har jag bättre koll idag!

 

[Miiikaela_]

Jag tror det beror mycket på hur man är som person. Vad man värderar högst. Det "bekväma" runt omkring eller att jobbet i sig är utmanande/roligt/givande. Jag blir lätt uttråkad och även om jag tycker att bra kollegor till exempel är jätteviktigt så är det i det stora hela ett utmanande arbete där jag får utvecklas som person väldigt viktigt för mig

Just nu jobbar jag på en bra arbetsplats, med kanonbra kollegor, utmanande uppgifter och konstant kompetensutveckling tillsammans med bra möjligheter till flex då vi själva väljer hur vi jobbar. Jag har däremot en bit till jobbet och efter flytt i mars kommer det bli längre (ca 40 min med bil) men jag kommer bli kvar ett tag till ändå för att för mig är det värt det!

Jag skulle säga, prata med chefen och se om det finns möjligheter. Ibland är det ett par småsaker som kan göra stor skillnad på känslan. Annars; leta nytt! Du kan ju som tidigare redan nämnt göra det i lugn och ro och därmed vara kräsen. Så kanske nästan alla punkter som är viktiga för dig kan uppfyllas!

 

[starcraft]

Jag önskar verkligen att jag kunde hanka på, faktiskt! Att jag inte var en så rastlös person. Jag har en stimulerande fritid och jobbet bör rimligtvis inte heller vara dötrist om man väljer att se det från den ljusa sidan. En annan person hade varit väldigt nöjd i min situation. Eller som du, jobbat vidare och utbildat sig som komplement. Men för mig rinner all energi ur totalt. Jag har försökt "peppa upp mig" i över ett år nu och försökt se det positiva i allt och försökt sätta guldkant på arbetsuppgifterna. Men nä, det bara stendör. Jag är nog en person som måste hat-älska mitt jobb. Elda upp mig och bli frustrerad för att sen bli lyrisk. Passion helt enkelt. Jag sa det till min sambo här om dagen, att om jag eldar upp mig och pratar frustrerat om mitt jobb så behöver det inte vara dåligt. Det betyder bara att jag bryr mig och har gått igång på något. Just nu är det bara.... bleeeh...

Jag förstår dig till fullo! Är också en sjukt rastlös person. Men jag ”står ut” mycket också för att jag ett antal år hoppat runt så fort det blivit lite tråkigt och känner att en fast punkt är bra just nu. Du har ju varit på ditt jobb ett tag så det är naturligt att söka sig vidare så jag tycker inte du behöver ha dåligt samvete eller känna dig dålig för att du blivit uttråkad på ditt jobb.

 

[Lovisaleonora]

Jag skulle behöva lite råd kring hur ni hade gjort i min situation. Jag har ett bra jobb, med bra lön och bra chef. Härliga kollegor och på 15 min gångavstånd hemifrån. Vi jobbar inte övertid, vi jobbar hemifrån när vi vill och har överlag flexibla arbetstider. På många sätt är det här en drömsituation då det fungerar så väldigt bra med mitt privatliv och hundägande. Jag trivs och har det bekvämt.

Men, jag är så oerhört uttråkad av mina arbetsuppgifter att jag helt har tappat motivationen sedan något år tillbaks. Jag har ingen arbetsglädje kvar utan skjuter upp arbetsuppgifter och tycker inte att någonting känns riktigt roligt längre. Jag har gjort precis samma sak på jobbet, månad efter månad i 3 år nu. Vi är ett litet bolag, jag rapporterar direkt till VD och det finns inga möjligheter att avancera på bolaget. Så jag har börjat hålla ögonen öppna efter nytt jobb, och skickat lite ansökningar.

Men jag velar. En del av mig tycker att jag är galen som vill byta jobb, jag har det ju hur bra som helst här. Tänk om jag hamnar på ett nytt jobb med en dålig chef? Jobbiga kollegor? Press och stress? Pendling till jobbet och fasta kontorstider. Varför skulle jag vilja byta ut den perfekta arbetssituation jag har nu? En annan del av mig tycker att jag är galen som funderar på att stanna. Om jag inte är stimulerad av arbetsuppgifterna så kommer jag ju aldrig hitta lusten igen. Jag kommer fortsätta släpa mig fram och tillbaks till kaffemaskinen och sucka på dagarna.

Jag har funderat på att prata med min chef om läget. Vara ärlig med att jag älskar arbetsplatsen men måste få möjligheten att göra någonting nytt snart, att jag inte finner motivation längre och inte känner att jag gör ett bra jobb. Jag tror dock chansen är extremt liten att jag kommer kunna göra något annat, åtminstone under närmsta 1-2 åren. Det finns helt enkelt inte så många tjänster här. Samtidigt, om jag inte tar upp det själv som kommer jag ju aldrig veta?

Hur hade ni gjort?
1. Stannat kvar p.g.a bra jobb och försökt hitta gnistan igen på något sätt, det är dumt att byta ut något som ändå på så många sätt är väldigt bra.
2. Letat nytt jobb och bytt p.g.a lär inte hitta gnistan igen, och ta en chansning i livet. Nästa jobb kanske till och med är ännu bättre.
3. Pratat med chefen och varit ärlig med hur det känns, och se vart en diskussion om nya arbetsuppgifter internt kan leda. Bra p.g.a kanske finns en liten chans men dåligt p.g.a nu vet chefen att jag inte trivs längre.
4. Något helt annat?

Jag hade pratat med chefen - för länge sedan. Ett odramatiskt samtal om att du vill ta in andra uppgifter, att du är understimulerad och kanske har du ett par äss i rockärmen (uppgifter du kan tänka dig).

 

[Voeux]

Alltså, jag blir så less. Jag var inne på hemsidan på ett företag som jag var intresserad av förra veckan, och de hade en annons ute om en tjänst som intresserade mig. Sista ansökningsdatum var dock i december så jag mailade ansvarig person och frågade om de hade tillsatt tjänsten eller om de fortfarande tar in ansökningar. Jag fick svaret att de fortfarande tar in ansökningar, så jag svarade att jag skulle översätta mitt CV till engelska (då de enbart tar emot ansökningar på engelska) och skicka in en ansökan inom några dagar. Sagt och gjort.

När jag mailat ansökan till min kontakt upptäckte jag dock att de vill att man laddar upp ansökan via deras webb, så jag mailade personen igen och berättade att jag nu sett att de ville ha ansökan via webben och att jag skulle ladda upp den där. Jag får svaret att "Ja, gör gärna det!". När jag ska ladda upp ansökan ser jag också att de efterfrågar en kort video där man spelar in sig själv och berättar varför man vill arbeta för just det företaget. Så jag gör det. Då har det alltså tagit ett antal timmar att översätta CV, skriva personligt brev på engelska och spela in video. Då blir det strul när videon ska laddas upp, det blir fel format och bara halva ansiktet kom med. Så jag försökte lösa det så gott det går. När allt är uppladdat kommer man vidare till sidor där man kan skapa en profil, länka sin LinkedIn, fylla i kontaktuppgifter till personer som kan rekommendera en osv. Börjar bli smått irriterad på hela processen och tycker att detta får nu räcka. Om de är intresserade av min profil så framkommer den gott och väl i min ansökan. Jag stör mig överlag på företag som inte känns tillmötesgående i ansökningsprocessen, man ska själv "bevisa sig" men det gör inget för att sälja in sig själva.

Nu fick jag svar där han tackar för ansökan, och berättar att tjänsten är precis i fas att tillsättas Men att i slutet av februari vet han om de behöver tillsätta ytterligare en till likadan tjänst, och undrar om jag fortfarande är intresserad då. Kunde han inte sagt det redan i vår inledande kontakt? Så hade jag kunnat välja då om det var värt att lägga tid på ansökan. Eller när jag mailade in ansökan så kunde han ha sagt att "Ja vi brukar ta in ansökan via webben men det här blir bra, tack!" Nej, jag ska lägga all den här tiden för att de sedan redan är i fas att anställa en annan.

Tack men nej tack Jag arbetar hellre för ett företag som respekterar folks tid och som dessutom förstår att de gör gott i att sälja in sig själva lite också. Att de bästa kandidaterna har valmöjligheter och de hittar man inte genom att luta sig tillbaka med "Vad har du att tillföra oss då?" attityd.

 

[Kattennizze]

För mig låter det hur enkelt som helst: sök andra jobb. Allting i ditt liv, din ålder och annat som framgår här osv, talar för att du gör det typ nu.

Prata med chefen, tja, men varför?

exakt vad jag också tycker. Om jag hade skittråkiga arbetsuppgifter är inte mitt jobb bra. Man ska ju trivas med det man gör! Byt jobb är mitt råd.

 

[Voeux]

Jag hade pratat med chefen - för länge sedan. Ett odramatiskt samtal om att du vill ta in andra uppgifter, att du är understimulerad och kanske har du ett par äss i rockärmen (uppgifter du kan tänka dig).

Det är redan gjort en vända. Den chefen slutade dock i somras, och den nya gissar jag är inte uppdaterad på dessa konversationer.

För att krångla till det lite så är den nya chefen enbart tillfällig, och rekrytering av ny VD är igång. Budgeten för 2019 är precis satt och där ligger 19% av omsättningen på mig. Så för min tillfälliga chef att ändra mina arbetsuppgifter nu och få igenom det med ägarna är nog omöjligt. Vi har precis spikat budgeten. Hen kan inte heller ta beslut om min tjänst långsiktigt, efter som ny VD kommer in sannolikt innan sommaren. Nåväl, man kan försöka i alla fall! Om inget händer så skulle det åtminstone kännas bättre att säga upp sig när jag har varit ärlig en tid med mina tankar. Än att det skulle komma som en chock för chefen som inte alls vetat om hur jag känner.

 

[Voeux]

exakt vad jag också tycker. Om jag hade skittråkiga arbetsuppgifter är inte mitt jobb bra. Man ska ju trivas med det man gör! Byt jobb är mitt råd.

Skittråkiga skulle jag inte säga, en gång i tiden brann jag ju för det här. Det är inget fel på arbetet i sig, det är bara jag som har tappat gnistan helt enkelt. Det kan man ju göra av olika skäl och det är väl just därför jag har haft tålamod och väntat ut om det skulle förändras. Vi har gått igenom en del förändringar på bolaget och jag har velat se hur allt blir. Men nej, gnistan kommer inte tillbaka. Nu är jag iaf säker på det.

 

[vallhund]

Det är redan gjort en vända. Den chefen slutade dock i somras, och den nya gissar jag är inte uppdaterad på dessa konversationer.

För att krångla till det lite så är den nya chefen enbart tillfällig, och rekrytering av ny VD är igång. Budgeten för 2019 är precis satt och där ligger 19% av omsättningen på mig. Så för min tillfälliga chef att ändra mina arbetsuppgifter nu och få igenom det med ägarna är nog omöjligt. Vi har precis spikat budgeten. Hen kan inte heller ta beslut om min tjänst långsiktigt, efter som ny VD kommer in sannolikt innan sommaren. Nåväl, man kan försöka i alla fall! Om inget händer så skulle det åtminstone kännas bättre att säga upp sig när jag har varit ärlig en tid med mina tankar. Än att det skulle komma som en chock för chefen som inte alls vetat om hur jag känner.

Kan du tänka dig att själv söka den tjänsten, förutsatt att du har rätt kompetens?

 

[Voeux]

Kan du tänka dig att själv söka den tjänsten, förutsatt att du har rätt kompetens?

Tyvärr har jag inte det. De har sagt att det går bra att söka internt, men jag upplever inte att jag har tillräckligt med kompetens och är nog inte den VD som bolaget skulle behöva heller.

 

[Hyacinth]

Ja, du har nog rätt.

Prata med chefen är väl mest för att se möjligheterna. Den som frågar får inget veta, skulle ju vara trist om jag säger upp mig och får veta först då att jag borde ha pratat med hen så hade vi kunnat hitta någon bra lösning. Men, oddsen är väl inte på topp heller.

Jag skulle söka andra jobb och den dag jag har ett konkret erbjudande se om min nuvarande chef kan matcha eller toppa det.

 

[mooi]

Jag skulle behöva lite råd kring hur ni hade gjort i min situation. Jag har ett bra jobb, med bra lön och bra chef. Härliga kollegor och på 15 min gångavstånd hemifrån. Vi jobbar inte övertid, vi jobbar hemifrån när vi vill och har överlag flexibla arbetstider. På många sätt är det här en drömsituation då det fungerar så väldigt bra med mitt privatliv och hundägande. Jag trivs och har det bekvämt.

Men, jag är så oerhört uttråkad av mina arbetsuppgifter att jag helt har tappat motivationen sedan något år tillbaks. Jag har ingen arbetsglädje kvar utan skjuter upp arbetsuppgifter och tycker inte att någonting känns riktigt roligt längre. Jag har gjort precis samma sak på jobbet, månad efter månad i 3 år nu. Vi är ett litet bolag, jag rapporterar direkt till VD och det finns inga möjligheter att avancera på bolaget. Så jag har börjat hålla ögonen öppna efter nytt jobb, och skickat lite ansökningar.

Men jag velar. En del av mig tycker att jag är galen som vill byta jobb, jag har det ju hur bra som helst här. Tänk om jag hamnar på ett nytt jobb med en dålig chef? Jobbiga kollegor? Press och stress? Pendling till jobbet och fasta kontorstider. Varför skulle jag vilja byta ut den perfekta arbetssituation jag har nu? En annan del av mig tycker att jag är galen som funderar på att stanna. Om jag inte är stimulerad av arbetsuppgifterna så kommer jag ju aldrig hitta lusten igen. Jag kommer fortsätta släpa mig fram och tillbaks till kaffemaskinen och sucka på dagarna.

Jag har funderat på att prata med min chef om läget. Vara ärlig med att jag älskar arbetsplatsen men måste få möjligheten att göra någonting nytt snart, att jag inte finner motivation längre och inte känner att jag gör ett bra jobb. Jag tror dock chansen är extremt liten att jag kommer kunna göra något annat, åtminstone under närmsta 1-2 åren. Det finns helt enkelt inte så många tjänster här. Samtidigt, om jag inte tar upp det själv som kommer jag ju aldrig veta?

Hur hade ni gjort?
1. Stannat kvar p.g.a bra jobb och försökt hitta gnistan igen på något sätt, det är dumt att byta ut något som ändå på så många sätt är väldigt bra.
2. Letat nytt jobb och bytt p.g.a lär inte hitta gnistan igen, och ta en chansning i livet. Nästa jobb kanske till och med är ännu bättre.
3. Pratat med chefen och varit ärlig med hur det känns, och se vart en diskussion om nya arbetsuppgifter internt kan leda. Bra p.g.a kanske finns en liten chans men dåligt p.g.a nu vet chefen att jag inte trivs längre.
4. Något helt annat?

Nr 3.
Hade startat med att ta ett ärligt snack med chefen för att både ge en heads up om hur jag tänker och ge dem chans att utmana dig lite. Blir det ingen ändring; det går inte, viljan finns inte, eller om du trots ändring och stöttning ändå är uttråkad - byt jobb.