Sluta rida?

Mabuse

Trådstartare
Jag har ridit sen jag var liten, aldrig haft egen häst utan alltid ridit andras hästar, på
ridskola och som medryttare. Under alla år
har jag alltid ridit på samma ridskola, det har blivit 35 år nu på samma ställe. Senaste åren har det inte känts så kul längre, jag har insett att jag är en förgivettagen inventarie där. Ridklubben kräver mycket engagemang och arbete, men ger inte så mycket tillbaka. Jag blir bättre behandlad och får mer respekt och uppskattning på mitt jobb, där jag får betalt, än på ridskolan där jag betalar. Medryttarhäst känner jag mig också rätt klar med av olika skäl.

Efter så lång tid känns det ändå som ett svårt steg att ta, att sluta. Jag har ju alltid varit där, liksom.

Är det nån här som har erfarenhet av att ha ridit länge och sen slutat? Alltså utan att ha egen häst då, jag tänker att saken då hamnar i ett annat läge. Hur har det gått? Ångrar ni er?
 
Vad tråkigt att du inte blir behandlad väl. Eftersom du ändå har varit där så pass länge att du förmodligen är unik för klubben kunde det kanske vara ok att ta upp det med en ansvarig? ”Jag har varit betalande medlem i 35 år och i alla dessa år har jag bidragit med, X, Y, Z. Jag tycker jag har gjort mitt nu och vill gärna fortsätta ta lektioner men har helt enkelt inte tid och ork att ställa upp med P, Q, R, särskilt som jag upplever att allt ideellt arbete inte uppskattas.”

Om du får kalla handen helt och hållet så kommer det nog kännas lättare att sluta.
 
Jag har ridit sen jag var liten, aldrig haft egen häst utan alltid ridit andras hästar, på
ridskola och som medryttare. Under alla år
har jag alltid ridit på samma ridskola, det har blivit 35 år nu på samma ställe. Senaste åren har det inte känts så kul längre, jag har insett att jag är en förgivettagen inventarie där. Ridklubben kräver mycket engagemang och arbete, men ger inte så mycket tillbaka. Jag blir bättre behandlad och får mer respekt och uppskattning på mitt jobb, där jag får betalt, än på ridskolan där jag betalar. Medryttarhäst känner jag mig också rätt klar med av olika skäl.

Efter så lång tid känns det ändå som ett svårt steg att ta, att sluta. Jag har ju alltid varit där, liksom.

Är det nån här som har erfarenhet av att ha ridit länge och sen slutat? Alltså utan att ha egen häst då, jag tänker att saken då hamnar i ett annat läge. Hur har det gått? Ångrar ni er?

Inte samma situation men jag red hela min uppväxt, på ridskola och medryttarhäst. Sen slutade jag när jag var 16 år. Tröttnade, det kändes inte som om ridskolan kunde ge mig mer. 20 år senare började jag igen och rider fortfarande men ridskola är jag fortfarande inte lockad av. Jag har medryttarhäst och det passar mig bra just nu.

Vill du inte rida just nu så sluta. Kanske känner du för att återuppta det om några år, kanske inte. Det är ju det fina med ridning. Man kan rida hela livet. Är det inte roligt längre så sluta. Du kan alltid börja igen om du ångrar dig i framtiden.
 
Jag har förvisso inte ridit lika länge som du, men red från jag var 5-6 till att jag var 19. Då red jag på ridskola och hade medryttarhäst tis och tors-sön i flera år. När jag fyllde 19 lades min ridskola ner, medryttarhästen avlivades, skaffade en annan medryttarhäst och kände inte att det var roligt längre. Det blev en naturlig paus, och jag hatade inte direkt att jag slutade. Fram tills för ett år sedan, nu har jag haft uppehåll i 4-5 år. Och jag ska väl erkänna att jag saknar det nu. Det är många lediga dagar jag inte gör något och tänker "Jag önskar att jag hade en medryttarhäst att åka ut till". Det är liksom något som fyller ut ens vardag, jag har ingen annan hobby än ridningen, så just vardagen blir rätt så tom utöver jobb och studier. Jag följer med min kompis ibland till hennes häst och klappar lite, och då inser man hur man saknar att mocka skit egentligen.

Min plan är att fundera lite på att hoppa på någon ridskola igen för att komma igång om ett tag, för att börja med medryttarhäst igen är inte aktuellt, jag rider förmodligen förjävligt nu efter ett uppehåll. Kanske efter jag kommit igång med det lite. Men jag skulle säga, känner du inte att det är roligt, ta en paus! När man får distans från sin hobby får man upp ögonen för om man saknar det eller inte. Det är ju ändå en del pengar som man lägger ner på sitt intresse, då ska man också känna att man har roligt. Det går alltid att komma tillbaka till hästarna, jag har ju somsagt en egen dröm om att ha en egen häst när tid och pengar tillåter, men då tror jag att det var nyttigt att jag fick denna pausen som jag har nu, för nu har jag ju insett att jag saknar att tillbringa min lediga tid i stallet. Så om jag vore du skulle jag nog ta en paus och känna efter vad det är jag vill få ut av hobbyn.
 

Mabuse

Trådstartare
Inte samma situation men jag red hela min uppväxt, på ridskola och medryttarhäst. Sen slutade jag när jag var 16 år. Tröttnade, det kändes inte som om ridskolan kunde ge mig mer. 20 år senare började jag igen och rider fortfarande men ridskola är jag fortfarande inte lockad av. Jag har medryttarhäst och det passar mig bra just nu.

Vill du inte rida just nu så sluta. Kanske känner du för att återuppta det om några år, kanske inte. Det är ju det fina med ridning. Man kan rida hela livet. Är det inte roligt längre så sluta. Du kan alltid börja igen om du ångrar dig i framtiden.
Det är några års kö, i regel, till de grupperna jag rider i, så det är ju inte så enkelt att börja på ridskolan igen. Plus att jag vet vilket slit det var att komma tillbaks igen fysiskt efter graviditeterna - visst kan man ta upp ridningen senare igen, men ska jag vara realist, så får det bli på en annan nivå. Jag är snart 45, rider tre-fyra pass i veckan och tävlar. Gör jag uppehåll några år, så kan det vara svårt att komma tillbaks. Bara att rida in sig på nya tävlingshästar tar minst ett år, ofta längre, när man bara rider dem någon gång i veckan. Under de 20 år jag ridit i tävlingsgruppen så är det ingen som slutat som kommit tillbaks på samma nivå, så det troliga är ju att ridning på det sätt jag gör nu blir ett avslutat kapitel om jag slutar.
 
Jag hade ett uppehåll på 20 år sedan flyttade jag ut på landet igen och blev av ren tillfälliget med foderhäst. Den har tyvärr somnat in. Köpte en ny häst för 8 år sedan.
Medryttare som är över 15 år och har körkort är guld värda.
 
Någon gång måste man ju sluta. Du kanske är i det läget idag? Det finns ingen annan ridskola ? Så du får lite nytänk och kanske blir peppad igen?
Om det känns som slentrian, då kanske det är dags att gå vidare.
 

Mabuse

Trådstartare
Någon gång måste man ju sluta. Du kanske är i det läget idag? Det finns ingen annan ridskola ? Så du får lite nytänk och kanske blir peppad igen?
Om det känns som slentrian, då kanske det är dags att gå vidare.
Annan ridskola är definitivt ett alternativ. Det finns ingen annan riktigt likvärdig ridskola i omgivningen, så det gör väl att man tvekar. Jag har ridit för min tränare i 30 år nu, det går ju att förstå om hon inte är så entusiastisk längre... Som det är nu så inser jag att jag gruvar mig för att åka till stallet, och så ska det ju inte vara. Inte för hästarna och ridningen, men för att få skäll. Det är flera starka i klubben som gärna detaljstyr, och det är många regler och order som måste följas.
 

Mabuse

Trådstartare
Vad tråkigt att du inte blir behandlad väl. Eftersom du ändå har varit där så pass länge att du förmodligen är unik för klubben kunde det kanske vara ok att ta upp det med en ansvarig? ”Jag har varit betalande medlem i 35 år och i alla dessa år har jag bidragit med, X, Y, Z. Jag tycker jag har gjort mitt nu och vill gärna fortsätta ta lektioner men har helt enkelt inte tid och ork att ställa upp med P, Q, R, särskilt som jag upplever att allt ideellt arbete inte uppskattas.”

Om du får kalla handen helt och hållet så kommer det nog kännas lättare att sluta.
Man får inte rida i tävlingsgrupp om man inte står till förfogande för gratisarbete. Såna är villkoren, helt enkelt. Man är också skyldig att sköta sina tävlingshästar så att de är i tävlingsskick (frisering, klippning, skötsel av häst och utrustning), vilket såklart är en del jobb.

Det man får tillbaka är ju tävlingsmöjligheterna, men i praktiken handlar det också om att man är skyldig att starta anvisade klasser på anvisad häst och datum, och bör leverera ett bra resultat, annars ser det illa ut för klubben. Kommer ihåg en gång när ett av mina barn fyllde fem år t ex, jag fick inte dispens från det ideella arbetet den kvällen, utan kom hem när barnet hade somnat. Hen fick fira sin födelsedag utan mig. Så det är som ett jobb, förutom att man betalar istället för att få betalt.
 
Man får inte rida i tävlingsgrupp om man inte står till förfogande för gratisarbete. Såna är villkoren, helt enkelt. Man är också skyldig att sköta sina tävlingshästar så att de är i tävlingsskick (frisering, klippning, skötsel av häst och utrustning).

Det man får tillbaka är ju tävlingsmöjligheterna, men i praktiken handlar det också om att man är skyldig att starta anvisade klasser på anvisad häst och datum, och bör leverera ett bra resultat, annars ser det illa ut för klubben. Kommer ihåg en gång när ett av mina barn fyllde fem år t ex, jag fick inte dispens från det ideella arbetet den kvällen, utan kom hem när barnet hade somnat. Hen fick fira sin födelsedag utan mig. Så det är som ett jobb, förutom att man betalar istället för att få betalt.
Det låter inget vidare kul egentligen. Även om jag förstår att det är en chans att få tävlingsrida utan att ha egen häst.
 

Mabuse

Trådstartare
Det låter inget vidare kul egentligen. Även om jag förstår att det är en chans att få tävlingsrida utan att ha egen häst.
Nej, det är ju det. Ibland känns det lite absurt, när jag står och mockar 15 boxar eller fodrar halva stallet gratis - samma uppgifter i samma stall jag hade för 20 år sen, innan jag utbildade mig, men då fick jag betalt och uppskattning. Nu ska jag betala och vara tacksam.
 
Det är några års kö, i regel, till de grupperna jag rider i, så det är ju inte så enkelt att börja på ridskolan igen. Plus att jag vet vilket slit det var att komma tillbaks igen fysiskt efter graviditeterna - visst kan man ta upp ridningen senare igen, men ska jag vara realist, så får det bli på en annan nivå. Jag är snart 45, rider tre-fyra pass i veckan och tävlar. Gör jag uppehåll några år, så kan det vara svårt att komma tillbaks. Bara att rida in sig på nya tävlingshästar tar minst ett år, ofta längre, när man bara rider dem någon gång i veckan. Under de 20 år jag ridit i tävlingsgruppen så är det ingen som slutat som kommit tillbaks på samma nivå, så det troliga är ju att ridning på det sätt jag gör nu blir ett avslutat kapitel om jag slutar.

Måste du komma tillbaka på samma nivå? Och är det du räknar upp en anledning att fortsätta med något du egentligen inte vill göra just nu?
 
Man får inte rida i tävlingsgrupp om man inte står till förfogande för gratisarbete. Såna är villkoren, helt enkelt. Man är också skyldig att sköta sina tävlingshästar så att de är i tävlingsskick (frisering, klippning, skötsel av häst och utrustning), vilket såklart är en del jobb.

Det man får tillbaka är ju tävlingsmöjligheterna, men i praktiken handlar det också om att man är skyldig att starta anvisade klasser på anvisad häst och datum, och bör leverera ett bra resultat, annars ser det illa ut för klubben. Kommer ihåg en gång när ett av mina barn fyllde fem år t ex, jag fick inte dispens från det ideella arbetet den kvällen, utan kom hem när barnet hade somnat. Hen fick fira sin födelsedag utan mig. Så det är som ett jobb, förutom att man betalar istället för att få betalt.

Det låter jättetråkigt!
 
Vilket trist beteende av klubben! Men det låter ju nästan som om det är det nuvarande upplägget du är less på, snarare än hästarna och ridningen i sig?

Jag hade kollat efter alternativ, tror jag, om det inte fanns möjlighet till någon diskussion eller att bara sluta med själva tävlandet. Du har ju jättestor erfarenhet, så oaktat ev. kötider borde ju även tävlingsmöjligheter kunna finnas om du får in en fot någon annanstans där de också har den möjligheten.

Det är ju liksom tråkigt att behöva fundera över att sluta med en stor hobby av anledningen att folk på ett specifikt ställe är stelbenta och tråkiga att ha att göra med.
 

Mabuse

Trådstartare
Måste du komma tillbaka på samma nivå? Och är det du räknar upp en anledning att fortsätta med något du egentligen inte vill göra just nu?
Det är ju tävlingsträningen och relationen med ”mina” tävlingshästar som är det bästa med ridningen. Jag har ridit de två jag har nu i flera år, vi känner varandra och vet var vi har varandra. Det är något helt annat att rida en sån häst, som man har ett band till, än att sitta upp på en häst som inte vet vem man är. Så det är ju det som gjort att jag fortsatt - det är så nära egen häst man kan komma utan att faktiskt ha egen häst.
 

Mabuse

Trådstartare
Vilket trist beteende av klubben! Men det låter ju nästan som om det är det nuvarande upplägget du är less på, snarare än hästarna och ridningen i sig?

Jag hade kollat efter alternativ, tror jag, om det inte fanns möjlighet till någon diskussion eller att bara sluta med själva tävlandet. Du har ju jättestor erfarenhet, så oaktat ev. kötider borde ju även tävlingsmöjligheter kunna finnas om du får in en fot någon annanstans där de också har den möjligheten.

Det är ju liksom tråkigt att behöva fundera över att sluta med en stor hobby av anledningen att folk på ett specifikt ställe är stelbenta och tråkiga att ha att göra med.
Det är definitivt människorna som är problemet. Hästarna ledsnar jag nog aldrig på. Men nu börjar människorna göra att det inte är värt det ens för hästarna, så att säga. Jag har superfina tävlingshästar (med ridskolehästmått) just nu, så mycket är det ju att man stannar för deras skull. Den ena är nog den bästa jag haft nånsin, en riktigt fin häst som egentligen inte skulle ha varit på ridskola - hade den hamnat hos bättre ryttare från början hade den blivit alldeles för dyr.
 
Det är definitivt människorna som är problemet. Hästarna ledsnar jag nog aldrig på. Men nu börjar människorna göra att det inte är värt det ens för hästarna, så att säga. Jag har superfina tävlingshästar (med ridskolehästmått) just nu, så mycket är det ju att man stannar för deras skull. Den ena är nog den bästa jag haft nånsin, en riktigt fin häst som egentligen inte skulle ha varit på ridskola - hade den hamnat hos bättre ryttare från början hade den blivit alldeles för dyr.

Det låter jättetråkigt! Men finns det ingen chans att kunna påverka eller förändra något på plats, hade jag sett mig om efter andra möjligheter i första hand. Sen kan ju det ena leda till det andra och att beslutet landar någon annanstans på sikt ändå beroende på omständigheter, men tråkigt och lite drastiskt att behöva lägga hjälmen på hyllan utifrån en tråkig och ohållbar situation på en specifik anläggning, tänker jag.
 
Man får inte rida i tävlingsgrupp om man inte står till förfogande för gratisarbete. Såna är villkoren, helt enkelt. Man är också skyldig att sköta sina tävlingshästar så att de är i tävlingsskick (frisering, klippning, skötsel av häst och utrustning), vilket såklart är en del jobb.

Det man får tillbaka är ju tävlingsmöjligheterna, men i praktiken handlar det också om att man är skyldig att starta anvisade klasser på anvisad häst och datum, och bör leverera ett bra resultat, annars ser det illa ut för klubben. Kommer ihåg en gång när ett av mina barn fyllde fem år t ex, jag fick inte dispens från det ideella arbetet den kvällen, utan kom hem när barnet hade somnat. Hen fick fira sin födelsedag utan mig. Så det är som ett jobb, förutom att man betalar istället för att få betalt.
Wow, det var hårt slit i många år.

Jag skulle prova på något annat om jag var du, tex om du rider hopp eller dressyr nu, prova på någon privatlektion i western, working equitation, akademiskt eller något annat för att få bryta av med något annat några gånger. Fundera sedan igenom om det finns någon möjlighet att påverka din ridskola så du trivs bättre igen. Går inte det, kanske det känns enklare att sluta i just den klubben. Det låter som att du kommer sakna just hästarna och ridning om du slutar, så väg för- och nackdelar och om det finns möjlighet att rida på något annat sätt än nu.
 
Det man får tillbaka är ju tävlingsmöjligheterna, men i praktiken handlar det också om att man är skyldig att starta anvisade klasser på anvisad häst och datum, och bör leverera ett bra resultat, annars ser det illa ut för klubben. Kommer ihåg en gång när ett av mina barn fyllde fem år t ex, jag fick inte dispens från det ideella arbetet den kvällen, utan kom hem när barnet hade somnat. Hen fick fira sin födelsedag utan mig. Så det är som ett jobb, förutom att man betalar istället för att få betalt.
Det här är ju helt absurt. En klubb som kräver att en förälder ska prioritera klubben framför sina barn :crazy:
 

Mabuse

Trådstartare
Det här är ju helt absurt. En klubb som kräver att en förälder ska prioritera klubben framför sina barn :crazy:
Ja, så är det. Regeln är att ”Det är lika för alla”. Under alla år är jag den enda som fortsatt fast jag fick barn, alla andra har slutat i tävlingsgruppen då, av just det skälet. Efter 20 år är det ju ganska många som passerat revy vid det här laget.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, jag är 13 år och vill ha en egen häst. Går nu på Hamre ridskola och har gått på Rocklunda. Jag har även haft 2 medryttarhästar. Har...
2
Svar
28
· Visningar
2 401
Ridning Jag är 25 år gammal och har haft ett stort hästintresse hela livet.Började rida på ridskola i 6-årsåldern och red en gång i veckan tills...
Svar
13
· Visningar
960
Ridning Jag har letat efter en medryttarhäst sedan i somras men hittar ingen. Det är ett problem jag aldrig har haft förut och då har jag varit...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 270
Hästmänniskan Kostnadsförhandlingar med vänner Skriver åt en vän som vill vara anonym: Person X har en medryttarhäst som hon rider 2 dagar i veckan...
2
Svar
22
· Visningar
2 921

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp