Små tjejer

kan tillägga att dom dagar Nallo inte mår så vidare bra får dom inte hälsa. Han har en sjukdom som gör att han är rätt hängig vissa dar.
 
Skulle absolut säga nej :) dessamma gäller för pensionärer och andra "svaga/ostadiga" människor :)
Min hund är nämligen mkt stark och dragig (jag behöver ingen styrketräning utöver hundpromenaderna om man säger så :rofl:)
Jag skulle vara såå orolig för att det skulle hända ngt. Dessutom behöver det ju inte vara min hunds fel om det skulle bli tex slagsmål... det kan ju komma lösa hundar och anfalla (har hänt minst 3ggr :( så min hund är lite aggresiv mot andra hanar nu).
 
Det har bara hänt en gång och då sa jag bara att "nej, det vill jag inte". "Ok", sa de två småtjejerna och sprang glatt vidare (till nästa granne med hund? :))
 
Jag skulle säga nej ändå. Barn kan knappt ta ansvar för sig själva, så hur ska de kunna ta ansvar för en hund.
 
Hihi, det kom några barn på kanske 7 år till mig idag och frågade om de fick gå ut och leka med min dobermannhane på 55 kg! De hade nämligen fått några pussar av honom när de hade fått hälsa på honom dagen innan så nu ville de också ha en "sån" hund :D
Fick snällt säga tyvärr för min hund är så stor och leker rätt våldsamt med sina stora hopp. Han är också aggressiv mot andra hundar så det hade absolut inte gått :p

Skulle inte heller låta något barn gå ut med min hund ensam även om den var mindre. Eftersom det är jag som ägare som har fulla ansvaret om det händer något. Sen kan ju min hund bli attackerad med och då vill jag vara där och skydda.

/Maria
 
Inga ungar får under några som helst omständigheter gå ut med mina hundar :smirk: min chihuahua hatar barn och de enda som får ha hand om mina vovvar är vuxna som jag litar på till 100%....

jag är nog lite överbeskyddande, men dom är mina små troll :love:
 
Jag måste säga att det märks rätt tydligt att jag minns hur det är att vara barn mer än de flesta här.:p
Visst finns de oansvariga barn, men de allra flesta i dagens läge kan faktiskt ta ansvar för sig själva.

Och följande riktar jag till de som har "kritiserat" mig för att jag låter ett barn gå ut med min hund:

Skulle ni aldrig låta lillasyrran/brorsan gå ut med er hund eller er dotter/son om de vore 10 och uppåt? :confused:
 
Jag minns hur det var att vara barn och hundlös. Dock fick jag aldrig promenera någon annans hund ensam, utan ägaren var alltid med. Den hunden flyttade sedermera hem till mig och min familj.

Nej, om jag hade yngre syskon eller barn så skulle inte de heller få promenera hunden ensamma. Jag skulle dock följa med dem.
 
jag har varken småsyskon lr barn men dom skulle ju känna hunden på ett annat sätt... och vet hur hunden ska behandlas...

men ja skulle då gå med dom på promenad... varför ska okända barn gå ut med min hund för... syskon/barn kan man ju ha hjälp av när dom är tillräkligt gamla för att gå själva
 
OK, liten och liten.... De som brukade följa med oss i bland var mellan 7-12år. Definitionen 'liten' kan vara olika från person till person och kanske inte alltid har med åldern att göra heller.

Om jag ska släppa i väg en hund med någon så vill jag vara så gott som 100% säker på att denna person kan hantera hunden och de ev situationer som kan uppstå. Skulle tro att minimiåldern då blir 15år eller så. Sen hänger det ju också på vilken hund man har. Det är ju en viss skillnad att låna ut en tax och en schäfer. ;)
 
Om man inte känner dem så ska borde man inte låta de gå ut med hunden, det instämmer jag i.
Men denna tjej har varit våran granne sen hon föddes och vi känner hennes mamma rätt väl också.
Så jag anser att det är OK att jag låter henne gå ut med min hund.
Men om de kom några okända ungar på gatan och frågade vorde det heeeelt annorlunda! :D
 
Den äldsta är inte speciellt vild av sig, men för stor och viljestark för ett barn att hantera. Den yngre är rädd för barn.

Dock skulle jag inte ens släppa iväg en dundersnäll, pensionerad dvärgpudel på promenad med ett barn utan vuxet sällskap.
 
Inte ens med ett barn jag känner. Jag är för rädd om både barn och hund.

Om något händer kan inte ett barn förväntas klara av situationen och vill det sig illa kan hunden gå förlorad och barnet kan få enorma skuldkänslor.
En vuxen kan inte heller hantera alla situationer, men en hundvan vuxen är bättre rustad både fysiskt och psykiskt.

Jag litar heller inte på barn och det gäller alla barn. De kan mena väl och uppföra sig så bra, men vips så sätts omdömet ut spel och saker går på tok.
 
Du gör som du vill.
Det finns vuxna som inte kan göra ett skit om det händer något och barn som kan vara mycket rådiga.
Men som sagt det är upp till var och en.
Jag har inte dåligt samvete för att jag tillåter Cattis gå ut med Xena.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Mötte en kvinna ute i skogen som frågade om hon fick hälsa på mina hundar och jag svarade absolut men dom är smutsiga och kommer hoppa...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 143
Senast: Stergo
·
Övr. Hund Jag har tittat på Kalla Fakta: Kamphund säljes på TV4 Play. Skrämmande men tyvärr inte förvånande. Jag känner spontant att något måste...
4 5 6
Svar
117
· Visningar
5 678
Senast: Gunnar
·
Övr. Hund Ja, enligt dig alltså! :) Tyckte det var en rolig diskussion i en annan tråd om hundstorlek men ville inte ta över TS tråd som handlade...
13 14 15
Svar
282
· Visningar
10 437
Senast: Jeps
·
Övr. Hund Hur har ni har tvåhundsägare vars partner inte delar hundintresset "fått igenom" skaffandet av en andra hund? Jag skulle så gärna ha en...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
5 867
Senast: LaMagia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp