Sv: småhundsägare noll respekt?
Vi är nu inne i den perioden på året då man som hundägare är skyldig att se till att hunden inte stör viltet. Min hund är alldeles för het på att jaga för att få vistas lös i skog och mark. Det är koppel eller spårlina som gäller för hans del.
Tillbaka till ämnet: Jag har helt slutat bry mig på folk och deras hundar som jag möter oavsett storlek. Härom kvällen mötte vi en tant med något i mellanstorlek i koppel. Hennes hund hängde i kopplet och bjäbbde. Min hund gick ner på frambenen och gjorde en lekinvit utan att lämna min sambons sida (han höll i kopplet) och tanten började skrika i högan sky att sambon skulle hålla ordning på vår aggressiva best till hund....
Jag riktar min fokus på min hund och ställer krav på hans uppförande. Kommer det något farande så träffas det av min fot. Min hund är långt ifrån någon ängel men oftast så håller han sig på mattan om inte mötande hund bjuder upp. Han har en bit kvar innan jag är nöjd men för 12 månader sedan stod jag med en 14 månaders hund i handen som hade haft koppel på sig färre gånger än jag har fingrar på en hand.
Den enda fördelen med att småhundar som är ouppfostrad och kommer farande är att man kan lyfta upp dem i nackskinnet innan de hinner fram
Jag och hunden var med om en otäck sak i skogen idag. Från ingenstans (som alltid) brakar ett rådjur fram på vägen ett par meter bakom oss och jag ser hur hunden laddar för att dra efter. En arg skarp tillsägelse och han kommer på bättre tankar, men det gjorde den stora svarta rottisen som jagade rådjuret oxå :S Där står jag mitt ute i skogen med min 5 kilos hund och en best som börjar trava mot oss! Långt borifrån hörs bestens mattes ljuva stämma som snällt och uppfordrande ropar på sin hund. Fort som satan upp med min hund i famnen och sen skrek jag argt över hela skogen att "nu får du röra på röv*n och hämta din hund". Som tur är räckte det för att få rottisen på andra tankar och den lommade tillbaka in i skogen. Men vad ska man egentligen ta sig till i en sån situation om den andra hunden inte hade kommit på bättre tankar?
Vi är nu inne i den perioden på året då man som hundägare är skyldig att se till att hunden inte stör viltet. Min hund är alldeles för het på att jaga för att få vistas lös i skog och mark. Det är koppel eller spårlina som gäller för hans del.
Tillbaka till ämnet: Jag har helt slutat bry mig på folk och deras hundar som jag möter oavsett storlek. Härom kvällen mötte vi en tant med något i mellanstorlek i koppel. Hennes hund hängde i kopplet och bjäbbde. Min hund gick ner på frambenen och gjorde en lekinvit utan att lämna min sambons sida (han höll i kopplet) och tanten började skrika i högan sky att sambon skulle hålla ordning på vår aggressiva best till hund....
Jag riktar min fokus på min hund och ställer krav på hans uppförande. Kommer det något farande så träffas det av min fot. Min hund är långt ifrån någon ängel men oftast så håller han sig på mattan om inte mötande hund bjuder upp. Han har en bit kvar innan jag är nöjd men för 12 månader sedan stod jag med en 14 månaders hund i handen som hade haft koppel på sig färre gånger än jag har fingrar på en hand.
Den enda fördelen med att småhundar som är ouppfostrad och kommer farande är att man kan lyfta upp dem i nackskinnet innan de hinner fram